.. växer upp utan ett fullständigt
språk. För det mesta är det något de är omedvetna om för i likhet med andra
barn tar de för givet att det som gäller i deras eget hem och familj, också
gäller i andras.
Fram till den dagen skolan börjar.
Det finns barn som lär sig läsa .. men
ändå inte förstår betydelsen av orden och meningarna. De saknar en nyckel till det som andra tar för givet och
orsakerna kan vara många.
Barn som växer upp utan stimulans,
utan böcker, utan samtal och diskussioner om vad som sker utanför hemmets
väggar, utan att någonsin ha sett annat än underhållningsprogram på tv eller
sett sina föräldrar läsa nyheter i en dagstidning. Barn som har erfarenheter av
psykiskt sjukdom, kriminalitet, missbruk av olika slag, våld och rädsla .. men
inga erfarenheter av tillit och trygghet. Barn till föräldrar som talar, tänker
och drömmer på ett annat språk än världen utanför som talar ett språk som
barnet bara lär sig till hälften. Barn som aldrig sett en annan värld än ett litet
samhälle eller bostadsområde där alla har samma dåliga förutsättningar och
tvingas leva efter samma snäva värderingar för att kunna stå ut.
Det handlar inte om intelligens .. det
handlar om förutsättningar.
Men många har så höga hinder att ta
sig över för att komma till samma punkt som de flesta jämnåriga hade från
födseln att det är ett Herrans under att de faktiskt klarar sig och ibland till
och med lyckas bättre än de flesta.
Men ett ofullständigt språk sätter
sina spår. Det är en social markör som kan få din omgivning att vända sig från
dig i förakt. Särskilt när det gäller dem som fått ett rikt språk och stor
kunskapsbank från engagerade föräldrar .. redan före skolstarten.
Att läsa orden TRYGGHET, JÄMLIKHET,
JÄMSTÄLLDHET, DEMOKRATI, ÅSIKTSFRIHET, LIKA VÄRDE ..är inte svårt. Men att
förstå betydelsen av dem är betydligt knepigare om du inte kan relatera till
dem i ditt liv.
Jag vet det. Inte förrän i vuxen ålder
förstod jag hur tacksam jag borde vara över att ha haft föräldrar som gav mig
böcker. Hela min värld kommer från det jag läste då .. och nu.
Jag växte upp med två språk .. ett hemma
och ett ute bland jämnåriga. Samma språk .. men ändå olika. Tidigt förstod jag
att den ordrikedom som jag fick från böcker inte var tillämplig bland dem som
jag sökte min tillhörighet hos.
Men, tack gode Gud för Bibliotek och bibliotekarier .. en oas för kunskapstörstande barn innan internet.
Ni som läser det jag skriver ser
kanske en människa som är försiktig med orden .. de som känner mig vet att mitt
talspråk är betydligt färgrikare.
Jag svär någonting alldeles för****at.
Jag blir in i h****te upprörd när jag följer partiledardebatterna och jag använder
flitigt alla förekommande svordomar, kränkande tillmälen och ibland .. i vissa upphetsade
stunder .. gör jag mig rolig över de naiva maktmänniskorna med nedvärderande,
kränkande, hotfulla uttalanden som kanske också kan uppfattas som homofoba,
rasistiska och antifeministiska.
För att inte tala om hur jag låter när
jag gör illa mig eller känner mig kränkt själv.
Ränderna går aldrig ur och när
reptilhjärnan slår till så dyker de ursprungliga överlevnadsreflexerna upp.
Kort sagt .. vi har alla olika
förhållande till språket. Jag har sett en mamma som, när hon blev lurad och
överraskad av sin lille son, ömt rufsade, ruskade om honom och kärleksfullt
utbrast .. jag ska slå ihjäl dig om du
gör om det, din lille j***l. Varpå den lille odågan lyckligt skrattande
sprang därifrån, fullständigt övertygad om att han var både älskad och
betydelsefull.
Jag har varit hemma hos familjer med
nyfödda barn som inte haft skuggan av en chans att nå framgång i livet .. och
också fått det bekräftat 18 år senare.
Vi har ett samhälle .. med det är
olika för alla.
Vi har också ett behov av att
kommunicera med andra för att förstå vår egen verklighetsbild .. och kanske
hitta något bortom den Jag har den här bloggen .. andra öppnar ett konto på
flashback och söker bekräftelse den vägen.
Det handlar fortfarande inte om
intelligens .. utan om förlorade år och möjligheter.
Politikens ungdomsförbund är inte en
välkomnande miljö för den som inte vill ge upp sin personliga integritet och sin
individuella särart. Jag vet det .. jag har försökt. Jag har sett andra
försöka, bli förminskade och i stället finna en tillhörighet hos frikyrkorna
som är bättre på att samla upp dem som är vilsna och osäkra om var de hör
hemma.
De senaste åren har det skett en
förändring eftersom Sverigedemokraterna har öppnat sina dörrar för dem som
saknar ett godtagbart språk. Plötsligt var politiken tillgänglig även för dem
som inte talade rätt språk!
För många .. de flesta .. av SD:s
väljare och medlemmar VILL något. De vill ha ett erkännande, ha något att säga
till om, vara delaktiga i samhället på lika villkor .. de vill ha det de inte
kan få någon annanstans.
De vill bli sedda. De vet att de kan
erbjuda samhället något, att de har kraften och viljan att förändra, forma och
skapa en framtid för sig själva och andra .. men det finns ingen som ser det
och själva vet de inte hur de ska gå till väga.
Det som jag upplever som värst i den
här valrörelsen är hyckleriet och dubbelmoralen hos dem som talar om
solidaritet, jämlikhet och lika värde.
Det finns något av värde i varje
människa och då är det banne mig ovärdigt att särbehandla, isolera och
osynliggöra dem som försöker ta sig in i politiken och samhällsdebatten och
deras väljare.
Det finns ett kontaktbehov hos varje
människa som söker kommunikation på nätet. Ett behov att bli sedd och bekräftad
och när samhället vänder ryggen till så byggs det i stället upp trådar på flashback
som ventiler för den frustration som den osynliggjorde känner.
Det finns människor som känner sig
annorlunda. Misslyckade. Pinsamma. Ensamma .. och ofrivillig ensamhet är det
farligaste av allt.
Jag får ångest när jag ser hur
Expressen och deras hantlangare i Researchgruppen balanserar på lagens gräns
för att ytterligare förnedra, isolera och utesluta dem som egentligen mest
behöver en utsträckt hand för känna sig accepterade och lika mycket värda.
Vanliga människor hängs ut som grova
brottslingar, sköra, ensamma människor får sitt enda sociala skyddsnät
sönderrivet och en partiledare får se sina
privata kontouppgifter publicerade .. bara för att någon vill bevisa "att de kan"!
Jag skäms och blir faktiskt rädd. Vilken grupp kommer att hängas ut nästa gång? Hur skyddade är mina egna kontouppgifter och med vilken rätt kan en tidning få publicera dem?
De som vi ser på förstasidorna är inte
porträtterade på sitt mest fördelaktiga sätt, skildras som samhällets avfall av
journalister som kritiserar deras egna ord av det de upplever som ett
samhällshot.. i syftet att krossa det enda parti som öppnat sina dörrar för
dem.
Det är inte rätt sätt. Att förakta den
som föraktar gör inte den förste till en bättre människa än den siste. Att
sprida hat, hot, skräck och förvirring bland människor vars enda brott är ett
fattigt språk, en torftig uppväxt, en längtan efter tillhörighet och en önskan
att kommunicera med andra .. är ingen lösning på det samhällsproblem som skapat
deras utanförskap.
Jag kommer inte att rösta på SD ..
även om jag känt mig lockad vid ett flertal tillfällen .. men
Sverigedemokraterna är bara ett symptom. Kan vi inte öppna dörren för dem som inte
uppfattas som "tillräckligt lyckade" och som ingen vill varken se
eller höra .. så kommer det alltid att finnas någon som kan samla den vreden
för sina egna syften.
Den här valrörelsen har politikerna
och media verkligen visat sitt förakt för dem som inte uppfyller deras egna
krav på vad som är en "godkänd människa" .. samtidigt som de talat
sig varma om solidaritet, välfärd, jämställdhet och omsorg om de svagaste.
Det är mindre än ett dygn kvar till
jag ska rösta och jag har ännu inte bestämt mig .. mer än att jag aldrig i
livet kommer att rösta på ett parti som mörkar vilken färdriktning de vill att landet ska ha efter valet.
Det alternativ som tydligen
majoriteten av svenska folket anser vara det mest tilltalande?
DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, Expr., Expr., Expr., Barometern,