De judiska och muslimska samfunden är en viktig del av Sverige ..

.. när någon begår brott mot dem, begår de brott mot alla svenskar .. så säger inte Sveriges statsminister .. och ingen annan svensk minister heller.

Så när jag hör Danmarks statsminister Helle Thorning-Schmidt tala till det danska folket med orden ... ”När man skjuter mot den judiska församlingen i Danmark, så angriper man hela vår demokrati. Det judiska samfundet är en viktig del av Danmark, ni står inte ensamma. När man angriper det judiska samhället så angriper man alla danskar” .. så ser jag skillnaden mellan henne och vår egen statsminister.

Stefan Löfven skulle aldrig drömma om att använda orden "alla svenskar" i ett tal till dem han föredrar att kalla "vi i civilsamhället" i sin kommentar till terrordådet i Köpenhamn .. Vi ska både arbeta med det som är polisiära åtgärder, och juridiska åtgärder, repressiva åtgärder – den hårda delen av det här arbetet. Men också demokratiarbete som behöver bli ännu starkare där vi i civilsamhället visar att vi står upp för vår demokrati och vi håller ihop, oavsett om man är muslim, eller kristen eller jude eller har någon annan tro, eller kanske inte tror alls, så håller vi ihop mot extremism och våld"

Visserligen så talar han om att "vi" ska stå upp för vår demokrati och att "vi" ska hålla ihop .. men i nästa andetag och i andra sammanhang så används ordet civilsamhälle för att beskriva civilsamhällets alla andra olika civilsamhällen?

Det muslimska civilsamhället.

Det judiska civilsamhället.

Och det civilsamhälle som för tillfället inkluderar alla andra civilsamhällen som inte behöver särskiljas för ögonblicket.

Stefan Löfven talar aldrig om oss som svenskar, har ni lagt märke till det? Av någon underlig anledning så anses det inte vara lämpligt trots att "vi i civilsamhället" bor i Sverige?

Helle Thorning-Schmidt talar till ALLA danskar .. oavsett tro, födelseort, kön, politisk hemhörighet, sexuell läggning och allt annat som i Sverige har blivit särskiljande egenskaper i stället för att ingå i begreppet svensk.

Vi har .. och vi har haft .. en regering som verkligen bemödat sig om att sortera invånarna i ..

.. offer och förövare eller rasifierade och vita, där förövarna helst ska anges som höger, extremhöger och/eller sverigedemokrater. De goda människorna däremot anges som vänster, extremvänster och/eller kultur/mediaelit ..

... kvinnor och män, där kvinnorna är offer och den vite medelålders mannen får ställa sig vid skampålen tillsammans med sina yngre, mer formbara bröder ..

... gamla och unga, där de gamla enbart är ett tärande hinder för den yngre generationen och endast verkar ha ett berättigande som sysselsättning för unga offer som ingen vet var de ska placera ..

.. invandrare, de påstått främlingsfientliga "infödingarna" och sverigedemokrater, bildar tillsammans ett så känsligt ämne att det inte ens går att diskutera och ..

.. när det handlar trosfrågor som islam, judendom och kristendom så snurrar det runt så pass att varje trosinriktning måste tillhöra ett alldeles eget civilsamhälle för att det överhuvudtaget ska bli hanterbart.

Det finns hur många sätt som helst att undvika att säga " alla svenskar" .. är inte det lite märkligt?

Svensk politik bygger på missnöje, hat och skillnader .. kryddad med rädsla, feghet och girighet.Vi fokuserar på olikheterna i stället för likheterna och därför är det omöjligt att säga till alla svenskar .. Ni är en viktig del av Sverige, ni står inte ensamma. Vi är alla svenskar och om någon angriper någon av er så är det ett angrepp på alla svenskar.

Alla svenskar anses inte vara en viktig del av Sverige ... åtminstone inte om man ser det uppifrån.

En statsminister har som uppgift att verka för HELA landet och även om regeringen bara har under 40% av väljarnas förtroende, så är uppgiften att ena och samla HELA folket.

Men i stället skylls allt på främlingsfientliga krafter vilket är ett annat ord för Sverigedemokraterna .. eller ett diskussionsforum som Flashback. Men SD är inte sjukdomen .. de är bara ett symptom på ett samhälle som inte mår bra.

Sjukdomen är när självutnämnda godhetsapostlar delar upp människor i goda och dåliga medborgare. Sjukdomen börjar med skuldbeläggande ord som används som kilar för att skilja medborgarna från varandra. Sjukdomen blomstrar när fakta förtigs, när media granskar folket i stället för makten, när beslut, åsikter och påståenden inte får ifrågasättas och när ledarskapet är svagt, ängsligt och enögt.

Ett land är sjukt när inte alla har samma värde och när det "goda hatet" .. jag har också hört det kallas för "responshat" .. godkänns av dem som har till uppgift att ena landet.

Jag avundas danskarna när jag hör deras statsminister säga .. terrordåd är inte en kamp mellan muslimer och icke-muslimer. Det är ett angrepp på alla danskar.

SR, SvD, SvD, SvD, SvD, DN, DN, DN, DN, Expr.,

6mannen, Toklandet, Dick Erixon, Motpol, Motpol, Fnordspotting, Ledarsidorna, 

Lovebombing ..

.. är en rätt ny företeelse och visst är det väl trevligare och gladare med färggranna hjärtan som uttrycker kärlek och solidaritet än ilsket vrålande vuvuzelor, rånarluvor och skränande hat?

Vi verkar ha tagit ett steg åt rätt håll så att säga .. även om lovebombingen och hatet inte startar förrän Någon Annan pekat ut riktningen. Oftast en rubrikhungrig kvällstidningsjournalist.

Det är så i grunden fel att förstöra det som andra byggt upp av kärlek, övertygelse, omsorg eller solidaritet, det är vi alla överens om .. men trots att ALLA säger samma sak och ger uttryck för samma godhet, solidaritet och kärlek, så finns det alltid NÅGON som ändå raserar eller förstör.

Sett ur den synvinkeln är den sista tidens moské-lovebombing ett friskhetstecken.

Men om vi googlar lite lätt på vandalisering+kyrka så blir proportionerna lite annorlunda. Jag hittar till och med en omvänd rasistisk omfattande skadegörelse på Kungsmarkskyrkan i Karlskrona i maj 2013 .. där fokus låg på att kyrkan fanns i "ett invandrartätt område".

Tänk vad journalisterna vågade skriva så sent som 2013??

Men är det någon som sett motsvarande kärleksförklaringar vid någon av landets alla vandaliserade kyrkor? Har någon sett några rubriker om att kyrkovandalisering är ett "hot mot Sverige" eller några kärleksfulla manifestationer på temat "Rör inte min kyrka"?

Eller vid de vandaliserade synagogorna? Synagogan i Malmö har vandaliserats ett antal gånger och även andra synagogor i landet har vandaliserats .. men jag har aldrig sett någon love-bombing, inga hjärtan och inga förstasidor med rubriken, "rör inte min synagoga"?

Det eldas och vandaliseras förskolor, skolor, brandstationer och diverse andra byggnader som vi gemensamt och solidariskt har bidragit till att bygga upp. Varför lovebombar vi inte och manifesterar mot den typen av skadegörelse?

Mot ALLT hat som tar sig uttryck i meningslös skadegörelse?

Medlidandet och kärleken portioneras också ut lite haltande. Rädslan och oron hos ett 40-tal fullvuxna män som möter snö och is på ett asylboende skapar hjärtsnörp hos en del .. medan ensamheten och utsattheten hos funktionshindrade, psykiskt sjuka och dementa, som tvingas leva i isolerad ångest i brist på bostäder, sällan inspirerar krönikörerna.

Jag kan inte låta bli att fundera över om det inte är bekräftelsen av den egna moraliska överlägsenheten som är målet, före omtanken om utsatta grupper?

Och .. INGEN .. ägnade en tanke åt Ronny Andersson, chauffören som blev strandsatt utanför Östersund när hans buss blev ockuperad och hans dator stulen. Fick han den någonsin tillbaka .. eller blev den ytterligare en kostnad för Migrationsverket?

Vi borde kanske lovebomba Ronny Andersson också, för det är ett helsike att bli av med allt som finns lagrat i en dator. Särskilt med tanke på att det är Någon Annan som numera har tillgång till det.

Kärlek, solidaritet och vackert dekorerade kärlekshjärtan är något fint och bra. Men när det börjar delas ut godhetspoäng på kärleksbetygelserna beroende på vem eller vilka de riktar sig till, så tycker jag mig höra en skärande falsk ton i kärlekssångerna.

ÖP, ÖP, SvD, DN, Expr.,

6mannen, Ledarsidorna, Dick Erixon, Fnordspotting,

Det finns barn som ..

.. växer upp utan ett fullständigt språk. För det mesta är det något de är omedvetna om för i likhet med andra barn tar de för givet att det som gäller i deras eget hem och familj, också gäller i andras.

Fram till den dagen skolan börjar.

Det finns barn som lär sig läsa .. men ändå inte förstår betydelsen av orden och meningarna. De saknar en nyckel  till det som andra tar för givet och orsakerna kan vara många.

Barn som växer upp utan stimulans, utan böcker, utan samtal och diskussioner om vad som sker utanför hemmets väggar, utan att någonsin ha sett annat än underhållningsprogram på tv eller sett sina föräldrar läsa nyheter i en dagstidning. Barn som har erfarenheter av psykiskt sjukdom, kriminalitet, missbruk av olika slag, våld och rädsla .. men inga erfarenheter av tillit och trygghet. Barn till föräldrar som talar, tänker och drömmer på ett annat språk än världen utanför som talar ett språk som barnet bara lär sig till hälften. Barn som aldrig sett en annan värld än ett litet samhälle eller bostadsområde där alla har samma dåliga förutsättningar och tvingas leva efter samma snäva värderingar för att kunna stå ut.

Det handlar inte om intelligens .. det handlar om förutsättningar.

Men många har så höga hinder att ta sig över för att komma till samma punkt som de flesta jämnåriga hade från födseln att det är ett Herrans under att de faktiskt klarar sig och ibland till och med lyckas bättre än de flesta.

Men ett ofullständigt språk sätter sina spår. Det är en social markör som kan få din omgivning att vända sig från dig i förakt. Särskilt när det gäller dem som fått ett rikt språk och stor kunskapsbank från engagerade föräldrar .. redan före skolstarten.

Att läsa orden TRYGGHET, JÄMLIKHET, JÄMSTÄLLDHET, DEMOKRATI, ÅSIKTSFRIHET, LIKA VÄRDE ..är inte svårt. Men att förstå betydelsen av dem är betydligt knepigare om du inte kan relatera till dem i ditt liv.

Jag vet det. Inte förrän i vuxen ålder förstod jag hur tacksam jag borde vara över att ha haft föräldrar som gav mig böcker. Hela min värld kommer från det jag läste då .. och nu.

Jag växte upp med två språk .. ett hemma och ett ute bland jämnåriga. Samma språk .. men ändå olika. Tidigt förstod jag att den ordrikedom som jag fick från böcker inte var tillämplig bland dem som jag sökte min tillhörighet hos.

Men, tack gode Gud för Bibliotek och bibliotekarier .. en oas för kunskapstörstande barn innan internet.

Ni som läser det jag skriver ser kanske en människa som är försiktig med orden .. de som känner mig vet att mitt talspråk är betydligt färgrikare.

Jag svär någonting alldeles för****at. Jag blir in i h****te upprörd när jag följer partiledardebatterna och jag använder flitigt alla förekommande svordomar, kränkande tillmälen och ibland .. i vissa upphetsade stunder .. gör jag mig rolig över de naiva maktmänniskorna med nedvärderande, kränkande, hotfulla uttalanden som kanske också kan uppfattas som homofoba, rasistiska och antifeministiska.

För att inte tala om hur jag låter när jag gör illa mig eller känner mig kränkt själv.

Ränderna går aldrig ur och när reptilhjärnan slår till så dyker de ursprungliga överlevnadsreflexerna upp.

Kort sagt .. vi har alla olika förhållande till språket. Jag har sett en mamma som, när hon blev lurad och överraskad av sin lille son, ömt rufsade, ruskade om honom och kärleksfullt utbrast .. jag ska slå ihjäl dig om du gör om det, din lille j***l. Varpå den lille odågan lyckligt skrattande sprang därifrån, fullständigt övertygad om att han var både älskad och betydelsefull.

Jag har varit hemma hos familjer med nyfödda barn som inte haft skuggan av en chans att nå framgång i livet .. och också fått det bekräftat 18 år senare.

Vi har ett samhälle .. med det är olika för alla.

Vi har också ett behov av att kommunicera med andra för att förstå vår egen verklighetsbild .. och kanske hitta något bortom den Jag har den här bloggen .. andra öppnar ett konto på flashback och söker bekräftelse den vägen.

Det handlar fortfarande inte om intelligens .. utan om förlorade år och möjligheter.

Politikens ungdomsförbund är inte en välkomnande miljö för den som inte vill ge upp sin personliga integritet och sin individuella särart. Jag vet det .. jag har försökt. Jag har sett andra försöka, bli förminskade och i stället finna en tillhörighet hos frikyrkorna som är bättre på att samla upp dem som är vilsna och osäkra om var de hör hemma.

De senaste åren har det skett en förändring eftersom Sverigedemokraterna har öppnat sina dörrar för dem som saknar ett godtagbart språk. Plötsligt var politiken tillgänglig även för dem som inte talade rätt språk!

För många .. de flesta .. av SD:s väljare och medlemmar VILL något. De vill ha ett erkännande, ha något att säga till om, vara delaktiga i samhället på lika villkor .. de vill ha det de inte kan få någon annanstans.

De vill bli sedda. De vet att de kan erbjuda samhället något, att de har kraften och viljan att förändra, forma och skapa en framtid för sig själva och andra .. men det finns ingen som ser det och själva vet de inte hur de ska gå till väga.

Det som jag upplever som värst i den här valrörelsen är hyckleriet och dubbelmoralen hos dem som talar om solidaritet, jämlikhet och lika värde.

Det finns något av värde i varje människa och då är det banne mig ovärdigt att särbehandla, isolera och osynliggöra dem som försöker ta sig in i politiken och samhällsdebatten och deras väljare.

Det finns ett kontaktbehov hos varje människa som söker kommunikation på nätet. Ett behov att bli sedd och bekräftad och när samhället vänder ryggen till så byggs det i stället upp trådar på flashback som ventiler för den frustration som den osynliggjorde känner.

Det finns människor som känner sig annorlunda. Misslyckade. Pinsamma. Ensamma .. och ofrivillig ensamhet är det farligaste av allt.

Jag får ångest när jag ser hur Expressen och deras hantlangare i Researchgruppen balanserar på lagens gräns för att ytterligare förnedra, isolera och utesluta dem som egentligen mest behöver en utsträckt hand för känna sig accepterade och lika mycket värda.

Vanliga människor hängs ut som grova brottslingar, sköra, ensamma människor får sitt enda sociala skyddsnät sönderrivet och en partiledare får  se sina privata kontouppgifter publicerade .. bara för att någon vill bevisa "att de kan"!

Jag skäms och blir faktiskt rädd. Vilken grupp kommer att hängas ut nästa gång? Hur skyddade är mina egna kontouppgifter och med vilken rätt kan en tidning få publicera dem?

De som vi ser på förstasidorna är inte porträtterade på sitt mest fördelaktiga sätt, skildras som samhällets avfall av journalister som kritiserar deras egna ord av det de upplever som ett samhällshot.. i syftet att krossa det enda parti som öppnat sina dörrar för dem.

Det är inte rätt sätt. Att förakta den som föraktar gör inte den förste till en bättre människa än den siste. Att sprida hat, hot, skräck och förvirring bland människor vars enda brott är ett fattigt språk, en torftig uppväxt, en längtan efter tillhörighet och en önskan att kommunicera med andra .. är ingen lösning på det samhällsproblem som skapat deras utanförskap.

Jag kommer inte att rösta på SD .. även om jag känt mig lockad vid ett flertal tillfällen .. men Sverigedemokraterna är bara ett symptom. Kan vi inte öppna dörren för dem som inte uppfattas som "tillräckligt lyckade" och som ingen vill varken se eller höra .. så kommer det alltid att finnas någon som kan samla den vreden för sina egna syften.

Den här valrörelsen har politikerna och media verkligen visat sitt förakt för dem som inte uppfyller deras egna krav på vad som är en "godkänd människa" .. samtidigt som de talat sig varma om solidaritet, välfärd, jämställdhet och omsorg om de svagaste.

Det är mindre än ett dygn kvar till jag ska rösta och jag har ännu inte bestämt mig .. mer än att jag aldrig i livet kommer att rösta på ett parti som mörkar vilken färdriktning de vill att  landet ska ha efter valet.

Det alternativ som tydligen majoriteten av svenska folket anser vara det mest tilltalande?

DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, Expr., Expr., Expr., Barometern,

Maria Skiddi, Fnordspotting, Dick Erixon, Dag Öhrlund,

Ta från de rika och ge till de fattiga?

 Här sitter jag och tänker ...

..  att, om Migrationsverkets ökade kostnader för asyl och migration uppgår till ca 12 miljarder om året, vilket i sin tur medför att utrymmet för satsningar i välfärden krymper, samtidigt som vi alla bör öppna våra hjärtan, dela med oss och vara solidariska .. då borde det finnas någon post i budgeten som är öppningsbar om vi använder en solidarisk nyckel?

De allra, allra godaste och mest solidariska människorna i vårt land, de är naturligtvis villiga att avstå en hel del, eller hur? Men, vilka är det?

Kulturarbetarna inom vänstern och de engagerade journalisterna med miljöpartistiska sympatier, naturligtvis!! Där flödar godheten och där är pengar underordnade solidariteten .. om jag förstått budskapet rätt?

Och som av en händelse så var kulturbudgeten för 2013 hela 12,6 miljarder!

Fantastiskt! Kulturen får en välbehövlig multikulturell, uppiggande injektion från kreativa människor från olika håll i världen genom att helt och hållet bära ansvaret för de ökade kostnaderna.

De goda människorna får en möjlighet att solidariskt avstå från sina förmåner och ge till dem som behöver dem bättre, välfärden i det "trasiga, sönderslitna Sverige" får utrymme för ytterligare satsningar och den stillastående ankdammen som föreställer Kulturen får ett friskt och porlande flöde. För visst är gamla mormor värd några minskade miljoner till kulturen och viss kan det kompenseras med några hundratusen till kulturverkstad för ungdomar i Rosengård?

En win-win lösning, eller hur? Det blir till och med 6 miljoner över .. och då har jag ändå inte räknat in presstöden som uppgick till 530 miljoner år 2012! Herrarna Helin & Mattsson vill väl inget hellre än att ge ett eget bidrag till ett helare och mer solidariskt Sverige?

Och om det inte passar den varmhjärtade elit som gör sitt bästa för att tiga ihjäl Migrationsverkets rapport och finansministerns och statsministerns uttalanden så kan de börja tala om HELA budgeten i klartext och redovisa ALLA utgiftsposter i partiernas olika budgetförslag inför valet .. inklusive kostnaderna för Kultur och Migration.

I väntan på det så nöter jag och hunden ett spår i gräsmattan medan vi solidariskt demonstrerar under parollen .. LÅT KULTUREN OCH PRESSEN SPRIDA DET ÖPPNA HJÄRTATS BUDSKAP!!!

DN, DN, DN, DN, DN, SVT, Expr., Expr., SvD, SvD, SvD, SvD,
Jesper Ahlin, Tino Sanandaji,

Medan de skarpaste hjärnorna ..

.. inom politiken, journalistiken och den kulturella och akademiska eliten sliter med frågan om hur onormalt det är med högerextremt våld, hur normalt det är med vänsterextremt våld, hur nödvändigt det sunda, friska och goda våldet är när det gäller att bekämpa det sjuka, ohälsosamma och onda våldet, så är den brännande viktiga frågan om demonstrationer och manifestationer alltid högst upp på agendan.

VARFÖR är det inte FLER som står upp på våra torg och manifesterar och demonstrerar!

VARFÖR vill inte fler slå ner alla som vill fläcka vår demokrati genom att misshandla och slå. Våld kan ju bara bekämpas med våld .. och våldsamma protester mot våld.

VAR gömmer sig medelklassen, liberalerna, borgarna och alla andra fegisar när vänstern ensamt får bära bördan att utrota de onda och vråla ut protester mot missförhållanden och förfallet i vårt land?

Tja .. en del engagerar sig i något som kallas Väntjänsten. Väldigt många frivilliga och oavlönade människor följer dagligen ensamma, isolerade gamla till tandläkare, läkare, frisör, affären eller bara ut på en promenad för att bryta en ensamhet som är förödande.

Många andra engagerar sig i föreningar som bistår med kläder, skor och leksaker när 100-tals människor kommer till sitt nya land .. från brännande hetta till isande kyla .. när de som har ansvaret är helt oförberedda på att de inte har fullständig vinterutrustning med sig. Många blir också den enda fungerande länken in i det nya samhället, trots språkförbistring och utan betalning.

Väldigt många privatpersoner är engagerade i olika ungdomsverksamheter. Helt oavlönade och på sin fritid är de ofta den enda räddningen och fasta punkten för någon som står i dörren in till livslång kriminalitet eller missbruk.

Andra ger av sin tid till människor med handikapp så att de får stunder av mänsklig kontakt, en illusion av vänskap och möjlighet att besöka restauranger, caféer och biografer .. precis som alla andra.

De som är hemlösa och/eller missbrukare kan få en säng att sova i, en måltid och en stund av gemenskap tack vare alla dem som engagerar sig i olika kyrkliga verksamheter och idrotten som hjälpt så många till ett nytt liv, kan inte fungera utan alla frivilliga krafter.

Överallt i samhället finns det engagerade människor som skänker sin tid .. små bitar av sitt liv. 

Det finns danskvällar för funktionshindrade, kurser i nästan precis vad som helst och här och där är det någon som hyr, eller lånar ut, en liten lokal där ensamma människor kan träffas, tala med någon, bjuda på medhavd sockerkaka och koka gemensamt kaffe.

Människor som tar sig tid att lyssna, som sträcker ut en hand .. och håller fast tills det finns fast mark att gå på.

I all vänskaplighet. Helt oavsett kön, ursprung eller klass. Omsorg, empati, medmänsklighet och bekräftelse .. i stället för vrål av hat.

Människor som kommer till undsättning när det värsta händer .. både i det stora eller lilla sammanhanget.

DÄR är medelklassen, borgarna, liberalerna och de andra fegisarna överrepresenterade och dessutom betydligt fler än dem som står på de sk barrikaderna och slåss mot "fienden".

ENSAMHET och PASSIVITET är det mest förödande en människa kan råka ut för. Det finns en konstaterad gemensam nämnare för demenssjuka, en del psykiska sjukdomar och depressioner .. de flesta av dem som drabbas är ensamma, passiva, helt utan familj och mänsklig kontakt, bortsett från korta blixtvisiter från hemtjänsten.

Vi behöver känna oss behövda och vi behöver bekräftelse för att orka leva.

Det som är gemensamt för de områden där kriminaliteten och upproren frodas tillsammans med arbetslösheten och den sociala utslagningen .. är isolering, ensamhet, passivitet och en känsla av att inte behövas.

Vi välkomnar tusentals människor till vårt land och erbjuder dem ensamhet, passivitet och "förvaring", men begär att de ska vara glada och nöjda i trånga asylboenden .. år efter år efter år efter år i total sysslolöshet och hopplöshet?

Är det då så konstigt att det blir oroligt på orter med stor invandring och hög arbetslöshet? Att människor känner sig osynliga och blir frustrerade och hatiska?

Allt går inte att dölja bakom ett plakat med ordet RASISM!!

Alla frustrerade arga unga som brinner av hat mot ett samhälle som de anser sviker dem är inte NAZISTER. Eller så blir de det på grund av sin frustration?

De blir synliga, fruktade och får ett gemensamt värde när de klottrar hakkors på husväggarna, hatar, hotar och kastar sten på välnärda demonstranter som responshotar och responshatar i en solidarisk manifestation,  innan de vandrar hem till sina trygga hem, i de trevliga bostadsområdena för att orka med nästa dags föreläsningar på olika högskolor. Eller till partilokalen för att höja ett gemensamt glas rödvin för en lyckad demonstration.

Meningen med livet är ju att du finner ett värde tillsammans med andra och bryter din egen osynlighet, ensamhet och passivitet.

Våld i solidaritetens och demokratins namn applåderas och belönas med braskande rubriker och erkännanden från makthavarna i samhället, medan mer stillsamma, osynliga insatser "bara" belönas med tacksamhet eller en kram som ingen ser eller uppmärksammar.

Orden SOLIDARITET och LIKA VÄRDE kan tolkas på många olika sätt. Kanske beroende på om du vill ha dem själv eller vill ge dem till andra?

SvD, SvD, SvD, SvD, DN, DN, DN, DN,

Cornucopia, Maria Skiddi 1, MS 2, MS 3, 

Att de aldrig lär sig?

I vårt samhälle finns det fler människor än vi vill tro som bär på en känsla av att ha blivit berövade något de borde haft rätt till .. ett bättre liv, ett bättre bemötande eller mer stöd och hjälp. De är fyllda av hat och aggressioner mot dem som de anser ha tagit detta ifrån dem, stått i vägen, förstört deras möjligheter och tvingat dem till val som försämrat deras liv.

De känner sig osedda, ohörda, bittra och hatiska.

Vi kan mötas var som helst. Själv mötte jag en man i trafiken förra veckan som fullt avsiktligt försökte ramma min bil .. eller så var det bara hans avsikt att preja upp mig på trottoaren, vilket blev resultatet.

Det är klart att jag blev rädd!! Kanske lika rädd som många av våra utlandsfödda svenskar känner sig när de möter blicken från dem som anser att Sverige ska bevaras svenskt.

En massmördare har mördat socialdemokratiska ungdomar i Norge. En fanatiker som anser sig befinna sig i krig för att rädda något, skydda något, försvara något .. oklart vad, men i hans snedvridna verklighet är han en soldat i en armé av likasinnade. Hur många finns det som han i våra kassaköer, på våra gator och torg eller i huset bredvid?

Hur många vill inte utesluta och marginalisera andra grupper .. människor med fel religion, fel föräldrar, fel bostadsort, fel politisk hemhörighet, fel födelseland, fel sexuell läggning eller fel jobb? Hur många balanserar på den tunna gränsen mellan bittert hat och fanatism??

När jag läser en del kommentarer känns det som om det är oroväckande många.

Förra valet försökte Mona Sahlin och Socialdemokraterna hindra Sverigedemokraterna från att komma in i riksdagen genom att varna för dem i varje tal, i varje intervjuv och vid varje tillfälle. Enligt min uppfattning .. som kanske inte delas av någon .. så fick SD därmed en mediaexponering värd guld och en fribiljett rakt in i riksdagshuset.

Just nu görs det försök att koppla riksdags- och regeringsledamöter i Sverige till ett massmord i Norge för att vinna politiska poäng. När det gäller SD sker det öppet .. när det gäller vår regering sker det antydningsvis, jag tycker det känns osmakligt och ovärdigt, även om jag som förälder kan känna samma känsla som Marcus Birro ger uttryck för när han skriver att han helst vill se gärningsmannen död.

Docenten i filosofi, Martin Peterson, skriver nu i SvD att han tycker att .. "Våra folkvalda ska avsluta alla anföranden med: För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna är ett rasistiskt parti."

Att de aldrig lär sig!

"Den intolerante lever i en miljö där hans världsbild bekräftas och förstärks, Både i hemmet och socialt" .. skriver bland andra Mona Sahlin och Expos chefredaktör Daniel Poohl i dag. "Objektiva fakta är sällan till hjälp och visioner från till exempel politiker eller lärare om ett paradisliknande mångkulturellt samhälle får oftast motsatt effekt för den intolerante."

Så sant.

Och genom att låta deras hat och intolerans legitimera våra egna uttryck för hat och avståndstagande stärker vi aggressivt intoleranta människors behov av vedergällning och grupptillhörighet.

Det blir VI mot DOM.

Ett krig .. där en del till slut ser sig som korsriddare i ett heligt krig. Vi göder monstret med hat när vi anser att vårt eget hat är berättigat. Det är inte vad vi säger som kan ändra på människors världsbild .. det är hur vi lever och bemöter dem i vardagen.

Vi är alla norrmän i dag .. men kan vi alla vara Somalier i morgon? .. skrev jag i går. Jag har ställt frågan privat också och den första reaktionen har varit överraskande.

Den somaliska mamman som vandrat mil efter mil med sitt svältande barn och bara möter hopplöshet, utan att ha något annat att erbjuda än sin famn och sin kärlek medan hon väntar på att barnet ska dö .. hon väcker inte samma omedelbara föräldragensvar som vi nu känner inför dem som förlorade sina barn på Utöja?

Var går gränsen för hur långt vi kan sträcka ut våra händer i omedelbar identifikation??

DN, DN, Expr., Expr., Expr., AB,

Ibland är det som om någon annan ..

.. lägger in en högre växel och stampar gasen i botten i mitt liv?? Plötsligt viner det om öronen av fartvinden och jag spinner loss i aldrig tidigare skådad hastighet?

Jag avskyr när jag förlorar kontrollen och det är andra som styr .. hur vällovligt sammanhanget än är!

Nu är jag trött .. utless för att vara ärlig och egentligen borde jag fortsätta ideologi-diskussionen med Katedervarg, men jag orkar helt enkelt inte. För det är precis samma sak med människor som tror på ideologier som med dem som kommer med Bibeln i handen .. de bygger upp sina åsikter och liv på ord och tankar som formades en helt annan tid, under helt andra förutsättningar och av människor som levde helt andra liv.

Ideologier och religion blir ofta som snubbeltråd när det gäller dagens människor och deras rykande akuta dagsfärska problem.

När det brinner i knutarna, när människor far illa och behöver akut stöd och hjälp är det ALDRIG läge för ideologiska eller religiösa diskussoner. När det behövs en hand som håller fast, mänskligt stöd och engagemang eller kravlös närvaro .. är det störst sannolikhet att den hittas hos människor UTAN ideologisk eller religiös förankring.

Det är alltid NÅGON ANNAN som ska utföra de goda gärningarna .. staten, samhället, kyrkan eller Gud!

Det behövs människor som kan offra av sin tid för att följa med någon annan till läkare, socialkontor och försäkringskassor som inte har tid att lyssna utan bara ser ytan och inte problemet. Det behövs "vänner" som kan hjälpa till att formulera det en utmattad medmänniska inte orkar eller kan få fram inför myndigheternas obegripliga fikonspråk .. det finns ett oerhört behov av solidarisk närvaro när beslut .. som kan ändra eller ödelägga en annan människas liv ... ska fattas.

Var är alla ideologiskt och religiöst rättrogna när hjälplösa människor behöver någon att luta sig emot??

Vem/vilka ser och besöker gamla som sitter isolerade i sina lägenheter i samma bostadshus? Vem/vilka stannar upp och verkligen talar med den som var så störande berusad i sin lägenhet kvällen innan? Vem/vilka reagerar på strömmen av märkliga män som "besöker" den funktionshindrade kvinnan som fått "lyckan och förmånen" att leva i ett eget boende??

Hur många funderar över behoven hos de människor de ser varenda dag och undrar om de kan bidra med något???

Det är lätt att köpa ett ex av Situation Stockholm, lägga gamla kläder i en Frälsis-låda eller skicka ett bidrag till ett behjärtansvärt ändamål ..

.. men när det gäller TID, då är det inte många som har råd.

Oavsett ideologi eller religion!!

Det går inte att hota eller skrämma fram förändring ..

.. eller att få människor att ändra invanda beteenden med tvång och lagstiftning.

Det slutar alltid med UNDANTAG och/eller fusk, enligt min uppfattning.

Men jag är inte dummare än att jag förstår att vi alla måste ändra vårt sätt att se på livet. Jag förstår att oljetillgångarna är ändliga och att vårt nuvarande sätt att leva utarmar den jord vi alla lever på. Vi sågar energiskt på den gren vi sitter på .. och resultatet kan bara bli ett, eller hur??

Men jag förstår också, att oavsett vad vi gör i vårt lilla land .. så gör det ingen större skillnad i ett globalt perspektiv. Även om vi återgår till häst och vagn och lagar vår mat över öppen eld så gör det ingen skillnad .. skillnad blir det först när världens alla länder inser att vi lever och dör på samma jordklot och när världens samlade befolkning med hjärtat och förståndet verkligen vill ha och värderar en annan livsstil.

Det handlar inte om att TVINGA människor .. de måste övertygas, motiveras och verkligen längta efter en förändring. MILJÖSMART LIV måste bli lika trendigt och eftertraktansvärt som de motsatta alternativen som vi nu så desperat strävar efter .. annars blir det bara ideologiska slagord som alla hör och ingen vill leva efter.

Tror jag.

Jag förstår att det är viktigt att de unga får jobb, får en möjlighet att försörja sig själva och får en framtid värd namnet. Men jag fattar också, att så länge som vi fostrar generationer som är sämre arbetskraft än de tidigare så kommer arbetsgivaren alltid att välja den arbetstagare som är mest motiverad att utföra en fullgod arbetsinsats.

INGEN är intresserad av att mata en initiativlös anställd med arbetsuppgifter eller betala för någon annans uppdateringar på facebook, bloggar, twitter eller sociala samvaro med sms eller mobilsamtal. Något som uppenbarligen ses som en mänsklig rättighet hos stora delar av den yngre generationen?

Så upplever i alla fall jag det.

Jag vill också ha ALLT. Små dagisgrupper med en vuxen som verkligen SER varje unge, en fungerande skola där varje individ får arbeta efter sin egen förmåga och en omsorg och äldrevård där varje individ får hjälp efter sina personliga behov. Visst vill väl jag också ha en sjukvård där ALLA får hjälp precis när de behöver och en välfärd där ALLA mår bra och billiga bostäder och gemensamhetsutrymmen och låga skatter och hjälp till småföretagare och .. oändliga tillgångar.

Men, jag behöver ju bara se mig omkring i världen så förstår jag ju att det inte är möjligt. Tillgodoser vi en grupps behov .. så måste pengarna tas från någon annan. Tillgångarna är INTE oändliga och är vi inte varsamma och försiktiga så blir de plågsamt och uppenbart ändliga och ALLA blir utan.

Det är en balansgång på slak lina för dem som ska utföra balansakten .. och det vill till att de vet vad de gör. I England, USA, Grekland, Spanien .. borde de ha gjort annorlunda och det tar lika lång tid .. om inte längre .. att reparera begångna misstag.

De som får betala är vi.

Valaffischerna skriker ut sina budskap .. men finns det något innehåll??

Det är upp till oss att ta reda på .. men det är också upp till oss att verkligen leva och bidra på ett sånt sätt att samhället fungerar.

Egentligen är det väl det budskapet som borde framföras på affischerna? Ett budskap som motiverar, stimulerar och skapar gemenskap och solidaritet .. frivilligt .. UTAN tvångsåtgärder eller maktutövning?

Kreativitet, engagemang och uppfyllda personliga mål borde bli lika trendiga som en Gucci-väska eller en Porche av senaste modell.