Visar inlägg med etikett våld. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett våld. Visa alla inlägg

måndag 31 mars 2014

”Vi måste våga prata om våld som försvar” ..

.. skriver ledarskribenten Richard Olsson i tidningen ETC. Han skriver också .. "Samtidigt råder det egentligen bred enighet om våldet som metod för att förhindra annat våld. Tanken är så djupt förankrad att en stor majoritet av befolkningen inte överhuvudtaget reagerar på misshandel och dödsskjutningar så länge de utförs av den grupp individer som fått vår tillåtelse: Polisen. Huruvida våld är acceptabelt eller inte kan dock inte uteslutande bero på vem som utför det. Inte heller huruvida det faller strax innanför eller strax utanför de ramar som sätts upp av dagens högst föränderliga lagtexter."

I Expressen skriver Britta Svensson att .. "Gruppen på ett 30-tal män från Revolutionära fronten har varit som en vit fläck i berättelserna om vad som hände på torget i Kärrtorp i Stockholm 15 december förra året". Hon skriver det med anledning av att en vänsterextremist  häktades för försök till dråp trots att han hävdade att han knivhögg en annan man i ryggen "för att förhindra annat våld".

För säkerhets skull och i demokratins intresse gjorde han det också två gånger!!

I ryggen???

Nu har han åtalats, med alternativet försök till mord och jag följer resultatet med stort intresse.

Vi måste inte tala om våld som försvar .. men vi måste sluta sätta ursäktande etiketter på våldet.

Det finns inget "finare" våld och det finns inga "supporters" som behöver våldet för att kunna tillgodogöra sig den idrottsliga prestationen. Men det finns människor som finner en gemenskap, ett rus och en njutning i våld och som därför söker sig till sammanhang där de kan tillgodose sina behov.

De som samlas i våldsdyrkande grupper före en fotbollsmatch .. maskerade, beväpnade och rusiga av möjligheten att misshandla en medmänniska blodig är väldigt ofta samma personer som samlas i våldsdyrkande grupper, som en svans, i samband med politiska eller ideologiska demonstrationer eller aktioner.. maskerade, beväpnade och berusade av möjligheten att misshandla en människa blodig .. och förmodligen också samma människor som omaskerade misshandlar sin livskamrat, sina barn, personal på statliga myndigheter eller "störande" gäster på valfritt näringsställe blodiga när det är långt mellan matcher och demonstrationer.

Att hugga någon i ryggen är inte självförsvar.

Att krossa fönsterrutor och vandalisera en barnfamiljs hem är inte en demokratisk, politisk handling.

Att maskera och beväpna sig inför en politisk demonstration, en fotbollsmatch eller en aktion för att bevara miljön eller något liknande är bara ett tecken på feghet och på att vederbörande inte har en susning om vart h*n är på väg eller varför. Våldet är det primära .. blodet på händerna och våldsorgasmen är belöningen.

Våra politiker och media legitimerar våldet genom att sortera det under olika etiketter och våldsverkarna anpassar sig .. det är alltid självförsvar. En kniv i ryggen försvarar landet mot nazister som nätt och jämt slutat skolan, påkar och flaskor rubriceras som en "motdemonstration", en flaska och ett antal sparkar i huvudet dödar en fotbollsintresserad pappa .. och fotbollen får tjäna som ursäkt för att angriparen behöver tillfredsställa sitt behov av andras blod på sina händer.

Tidningarna fylls av avståndstagande som samtidigt graderar, sorterar, ursäktar, förflyttar skuld och manar till demonstrationer mot det "onda" våldet .. så att det "goda" våldet får ytterligare en chans att "förhindra annat våld" .. med våld?


???

Ärligt talat .. i min värld spelar det ingen roll i vilket syfte eller under vilken etikett knivhugget, slagen eller sparken mot huvudet utdelas. Det politiska våldet, fotbollsvåldet, högervåldet, vänstervåldet, förortsvåldet, det besinningslösa våldet eller våldet som ska förhindra våldet .. det är samma sak för mig.

Det är VÅLD som skadar MÄNNISKOR!!

Att det också är målet och avsikten .. är till lika delar skrämmande och föraktligt!

I går dog en pappa .. fullt frisk, helt meningslöst, mitt i livet .. och innan året är slut så har förmodligen någon annan fått sätta livet till för att tillgodose maskerade, beväpnade våldsdyrkares behov av den kick de får av att skada andra människor.


SvD, SvD, SvD, SvD, Expr., Expr., DN, DN, DN, DN,

torsdag 13 mars 2014

Medan de skarpaste hjärnorna ..

.. inom politiken, journalistiken och den kulturella och akademiska eliten sliter med frågan om hur onormalt det är med högerextremt våld, hur normalt det är med vänsterextremt våld, hur nödvändigt det sunda, friska och goda våldet är när det gäller att bekämpa det sjuka, ohälsosamma och onda våldet, så är den brännande viktiga frågan om demonstrationer och manifestationer alltid högst upp på agendan.

VARFÖR är det inte FLER som står upp på våra torg och manifesterar och demonstrerar!

VARFÖR vill inte fler slå ner alla som vill fläcka vår demokrati genom att misshandla och slå. Våld kan ju bara bekämpas med våld .. och våldsamma protester mot våld.

VAR gömmer sig medelklassen, liberalerna, borgarna och alla andra fegisar när vänstern ensamt får bära bördan att utrota de onda och vråla ut protester mot missförhållanden och förfallet i vårt land?

Tja .. en del engagerar sig i något som kallas Väntjänsten. Väldigt många frivilliga och oavlönade människor följer dagligen ensamma, isolerade gamla till tandläkare, läkare, frisör, affären eller bara ut på en promenad för att bryta en ensamhet som är förödande.

Många andra engagerar sig i föreningar som bistår med kläder, skor och leksaker när 100-tals människor kommer till sitt nya land .. från brännande hetta till isande kyla .. när de som har ansvaret är helt oförberedda på att de inte har fullständig vinterutrustning med sig. Många blir också den enda fungerande länken in i det nya samhället, trots språkförbistring och utan betalning.

Väldigt många privatpersoner är engagerade i olika ungdomsverksamheter. Helt oavlönade och på sin fritid är de ofta den enda räddningen och fasta punkten för någon som står i dörren in till livslång kriminalitet eller missbruk.

Andra ger av sin tid till människor med handikapp så att de får stunder av mänsklig kontakt, en illusion av vänskap och möjlighet att besöka restauranger, caféer och biografer .. precis som alla andra.

De som är hemlösa och/eller missbrukare kan få en säng att sova i, en måltid och en stund av gemenskap tack vare alla dem som engagerar sig i olika kyrkliga verksamheter och idrotten som hjälpt så många till ett nytt liv, kan inte fungera utan alla frivilliga krafter.

Överallt i samhället finns det engagerade människor som skänker sin tid .. små bitar av sitt liv. 

Det finns danskvällar för funktionshindrade, kurser i nästan precis vad som helst och här och där är det någon som hyr, eller lånar ut, en liten lokal där ensamma människor kan träffas, tala med någon, bjuda på medhavd sockerkaka och koka gemensamt kaffe.

Människor som tar sig tid att lyssna, som sträcker ut en hand .. och håller fast tills det finns fast mark att gå på.

I all vänskaplighet. Helt oavsett kön, ursprung eller klass. Omsorg, empati, medmänsklighet och bekräftelse .. i stället för vrål av hat.

Människor som kommer till undsättning när det värsta händer .. både i det stora eller lilla sammanhanget.

DÄR är medelklassen, borgarna, liberalerna och de andra fegisarna överrepresenterade och dessutom betydligt fler än dem som står på de sk barrikaderna och slåss mot "fienden".

ENSAMHET och PASSIVITET är det mest förödande en människa kan råka ut för. Det finns en konstaterad gemensam nämnare för demenssjuka, en del psykiska sjukdomar och depressioner .. de flesta av dem som drabbas är ensamma, passiva, helt utan familj och mänsklig kontakt, bortsett från korta blixtvisiter från hemtjänsten.

Vi behöver känna oss behövda och vi behöver bekräftelse för att orka leva.

Det som är gemensamt för de områden där kriminaliteten och upproren frodas tillsammans med arbetslösheten och den sociala utslagningen .. är isolering, ensamhet, passivitet och en känsla av att inte behövas.

Vi välkomnar tusentals människor till vårt land och erbjuder dem ensamhet, passivitet och "förvaring", men begär att de ska vara glada och nöjda i trånga asylboenden .. år efter år efter år efter år i total sysslolöshet och hopplöshet?

Är det då så konstigt att det blir oroligt på orter med stor invandring och hög arbetslöshet? Att människor känner sig osynliga och blir frustrerade och hatiska?

Allt går inte att dölja bakom ett plakat med ordet RASISM!!

Alla frustrerade arga unga som brinner av hat mot ett samhälle som de anser sviker dem är inte NAZISTER. Eller så blir de det på grund av sin frustration?

De blir synliga, fruktade och får ett gemensamt värde när de klottrar hakkors på husväggarna, hatar, hotar och kastar sten på välnärda demonstranter som responshotar och responshatar i en solidarisk manifestation,  innan de vandrar hem till sina trygga hem, i de trevliga bostadsområdena för att orka med nästa dags föreläsningar på olika högskolor. Eller till partilokalen för att höja ett gemensamt glas rödvin för en lyckad demonstration.

Meningen med livet är ju att du finner ett värde tillsammans med andra och bryter din egen osynlighet, ensamhet och passivitet.

Våld i solidaritetens och demokratins namn applåderas och belönas med braskande rubriker och erkännanden från makthavarna i samhället, medan mer stillsamma, osynliga insatser "bara" belönas med tacksamhet eller en kram som ingen ser eller uppmärksammar.

Orden SOLIDARITET och LIKA VÄRDE kan tolkas på många olika sätt. Kanske beroende på om du vill ha dem själv eller vill ge dem till andra?

SvD, SvD, SvD, SvD, DN, DN, DN, DN,

söndag 18 november 2012

Jag vill inte ha det så här ..


En 87-årig kvinna går ut på kvällen för att köpa kaffe och ser 5 unga män stå och sparka på en liten hund som "ylar som ett barn gråter". Hon blir förtvivlad och vädjar till dem att de ska sluta.

Då får hon ett knytnävsslag i ansiktet, faller till marken , blir sparkad på kroppen och sedan vrider förövarna isär hennes ben och sparkar henne med full kraft mellan benen.

Stanna där.

Det gör ingen skillnad om du är man eller kvinna .. föreställ dig kränkningen och chocken .. föreställ dig smärtan.

Hur kan någon?

En 87-årig kvinna, någons mamma, någons mormor .. hon blöder, hon kräks flera gånger på vägen hem och hon låser dörren om sig. Hon blöder och har ont men vågar inte gå ut, vågar inte söka hjälp eller vård .. för utanför dörren finns ondskan som hon inte trodde fanns när hon, bara en stund tidigare, lämnade bostaden för att gå till affären. Inte förrän efter ett par dygn ringer hon anhöriga som besöker henne och anmäler det hela till polisen.


Varför anmälde hon inte direkt?

Tänk efter.

Hon levde ensam och om hon hade ringt polisen så hade de kanske funnit gärningsmännen .. och det hade väl varit bra, tycker ni? Men hon var rädd och förstod .. att om gärningsmännen hittades så skulle de få veta vem hon var och var hon bodde.

För så är det .. polisen kan aldrig skydda dig från hämndaktioner från dem som du anmäler för misshandel av dig själv.

Inte heller kan de skydda dem som bevittnar misshandeln, vilket förmodligen förklarar att det inte fanns några som bevittnade händelsen på en gata i en storstad på kvällen.

Jag vill inte ha det så här. Jag vill inte vara rädd för människorna runt omkring mig, rädd för att gå ut ensam på kvällen i en stad, rädd för att bli sviken och utlämnad av polisen, rädd för att bli sviken och lämnad ensam om jag råkar illa ut och rädd för att svika i stället för att hjälpa människor som råkar ut för det som jag är rädd för. Rädd för att bli sedd av fel människor och rädd för att hamna i den döda vinkel där samhället placerar dem som blivit överfallna av fel människor.

Men vad kan jag göra, när de som är satta att garantera min trygghet inte kan garantera någonting alls. När rättssystemet inte kan skydda mig som offer eller som vittne och när till och med media anpassar nyhetsinnehållet till ett politiskt parti som egentligen ingen borde ha något behov av .. vad kan jag förvänta mig av samhället?

När jag blir gammal och så ofarlig att det nästan är legitimt att sparka på mig så hoppas jag att jag slipper hamna i en flashback-tråd där människor på fullt allvar hävdar att jag ljuger, hittar på för att ta fokus från SD, är så dement att jag bara ramlat och drömt .. bara för att kunna kasta SD-anklagelser i ansiktet på dem som påstår att det .. som då påstås inte ha hänt .. har utförts av människor från fel land.

Förmodligen är SD och nationaliteten på förövarna den 87-åriga kvinnans minsta problem just nu, när hon inte längre vågar gå ut efter klockan 16 när skymningen faller.

För så är det .. vi är rädda allihop. Rädda för att skriva fel, säga fel, se fel saker och hamna i fel sammanhang .. och enda sättet att undvika det är att låtsas som att vi varken ser eller hör och lämna problemlösningen till människor som vi sedan kan koncentrera oss på att motarbeta och avsky?

Jag vill inte ha det så här. Jag vill att någon tar ansvar .. eller åtminstone vågar se problemet.

Expr., SvD, AB, DN, DN, DN, HD, HD,

måndag 7 juni 2010

Åhhh .. vad jag är trött på ..

.. Lars Vilks!!

Nu ska han hålla en presskonferens och "försvara yttrandefriheten och stå emot våld" bara ett stenkast från moskén på Södermalm i Stockholm.

Suck ..!!

Tar det aldrig slut? Jag är såååå trött, trött, trött på Lars Vilks!!!