Du som tycker att Sverige börjar förvandlas till ..

.. ett land utan varken resning eller potens, måste applådera Mattias Norströms symboliska verk, "Du gamla, du fria" som visas i Vasaparken, Göteborg.

Jag älskar både konstverket och det nästan övertydliga budskapet, men eftersom jag också såg Säters kommuns slogan "Jag är tokig i Säter" som en humoristiskt solidaritetsförklaring med alla som hamnat i Säter på grund av dokumenterad "tokighet" .. så tillhör jag förmodligen en lite "tokig" och slokande minoritet?

Frågan är bara .. bryter jag mot lagen om konstnärlig upphovsrätt om jag går ut och böjer min egen flaggstång som ett privat litet statement?

GP, GP, SvD,

De judiska och muslimska samfunden är en viktig del av Sverige ..

.. när någon begår brott mot dem, begår de brott mot alla svenskar .. så säger inte Sveriges statsminister .. och ingen annan svensk minister heller.

Så när jag hör Danmarks statsminister Helle Thorning-Schmidt tala till det danska folket med orden ... ”När man skjuter mot den judiska församlingen i Danmark, så angriper man hela vår demokrati. Det judiska samfundet är en viktig del av Danmark, ni står inte ensamma. När man angriper det judiska samhället så angriper man alla danskar” .. så ser jag skillnaden mellan henne och vår egen statsminister.

Stefan Löfven skulle aldrig drömma om att använda orden "alla svenskar" i ett tal till dem han föredrar att kalla "vi i civilsamhället" i sin kommentar till terrordådet i Köpenhamn .. Vi ska både arbeta med det som är polisiära åtgärder, och juridiska åtgärder, repressiva åtgärder – den hårda delen av det här arbetet. Men också demokratiarbete som behöver bli ännu starkare där vi i civilsamhället visar att vi står upp för vår demokrati och vi håller ihop, oavsett om man är muslim, eller kristen eller jude eller har någon annan tro, eller kanske inte tror alls, så håller vi ihop mot extremism och våld"

Visserligen så talar han om att "vi" ska stå upp för vår demokrati och att "vi" ska hålla ihop .. men i nästa andetag och i andra sammanhang så används ordet civilsamhälle för att beskriva civilsamhällets alla andra olika civilsamhällen?

Det muslimska civilsamhället.

Det judiska civilsamhället.

Och det civilsamhälle som för tillfället inkluderar alla andra civilsamhällen som inte behöver särskiljas för ögonblicket.

Stefan Löfven talar aldrig om oss som svenskar, har ni lagt märke till det? Av någon underlig anledning så anses det inte vara lämpligt trots att "vi i civilsamhället" bor i Sverige?

Helle Thorning-Schmidt talar till ALLA danskar .. oavsett tro, födelseort, kön, politisk hemhörighet, sexuell läggning och allt annat som i Sverige har blivit särskiljande egenskaper i stället för att ingå i begreppet svensk.

Vi har .. och vi har haft .. en regering som verkligen bemödat sig om att sortera invånarna i ..

.. offer och förövare eller rasifierade och vita, där förövarna helst ska anges som höger, extremhöger och/eller sverigedemokrater. De goda människorna däremot anges som vänster, extremvänster och/eller kultur/mediaelit ..

... kvinnor och män, där kvinnorna är offer och den vite medelålders mannen får ställa sig vid skampålen tillsammans med sina yngre, mer formbara bröder ..

... gamla och unga, där de gamla enbart är ett tärande hinder för den yngre generationen och endast verkar ha ett berättigande som sysselsättning för unga offer som ingen vet var de ska placera ..

.. invandrare, de påstått främlingsfientliga "infödingarna" och sverigedemokrater, bildar tillsammans ett så känsligt ämne att det inte ens går att diskutera och ..

.. när det handlar trosfrågor som islam, judendom och kristendom så snurrar det runt så pass att varje trosinriktning måste tillhöra ett alldeles eget civilsamhälle för att det överhuvudtaget ska bli hanterbart.

Det finns hur många sätt som helst att undvika att säga " alla svenskar" .. är inte det lite märkligt?

Svensk politik bygger på missnöje, hat och skillnader .. kryddad med rädsla, feghet och girighet.Vi fokuserar på olikheterna i stället för likheterna och därför är det omöjligt att säga till alla svenskar .. Ni är en viktig del av Sverige, ni står inte ensamma. Vi är alla svenskar och om någon angriper någon av er så är det ett angrepp på alla svenskar.

Alla svenskar anses inte vara en viktig del av Sverige ... åtminstone inte om man ser det uppifrån.

En statsminister har som uppgift att verka för HELA landet och även om regeringen bara har under 40% av väljarnas förtroende, så är uppgiften att ena och samla HELA folket.

Men i stället skylls allt på främlingsfientliga krafter vilket är ett annat ord för Sverigedemokraterna .. eller ett diskussionsforum som Flashback. Men SD är inte sjukdomen .. de är bara ett symptom på ett samhälle som inte mår bra.

Sjukdomen är när självutnämnda godhetsapostlar delar upp människor i goda och dåliga medborgare. Sjukdomen börjar med skuldbeläggande ord som används som kilar för att skilja medborgarna från varandra. Sjukdomen blomstrar när fakta förtigs, när media granskar folket i stället för makten, när beslut, åsikter och påståenden inte får ifrågasättas och när ledarskapet är svagt, ängsligt och enögt.

Ett land är sjukt när inte alla har samma värde och när det "goda hatet" .. jag har också hört det kallas för "responshat" .. godkänns av dem som har till uppgift att ena landet.

Jag avundas danskarna när jag hör deras statsminister säga .. terrordåd är inte en kamp mellan muslimer och icke-muslimer. Det är ett angrepp på alla danskar.

SR, SvD, SvD, SvD, SvD, DN, DN, DN, DN, Expr.,

6mannen, Toklandet, Dick Erixon, Motpol, Motpol, Fnordspotting, Ledarsidorna, 

VARNING ... nationalism!

Här kommer en sk "bildbomb" .. som med lite fantasi kanske kan symbolisera en midsommarkrans .. som med lite god vilja kan föra tankarna till nationalism och utanförskap .. vilket i sin tur kan få läsaren att tycka att det är "sjukt" svenska bilder som inte bör få publiceras .. eller hur det nu är?

 Blåregn (?) .. är imponerande vackert när det växer helt okontrollerat, som det gör bakom vårt garage. Men egentligen så är det ett riktigt ogräs när det ger sig iväg efter husväggen.

 Den här vackra, vita rosbusken fick vi som ett litet skott av paret som vi köpte vår ved av förut. Som gengåva fick de en planta av en magnifik rosa rosbuske som härstammar från ett skott som jag stal från en plats som jag besökte i arbetet. En av de få kriminella handlingar som jag begått i livet.

 Lila bondsyrener .. finns det något som påminner mer om skolavslutningar och midsommar? Varje år plockar jag in en bukett och varje år konstaterar jag sorgset att de verkligen inte trivs i vas inomhus.

 Jag vet inte vad det här är för blommor? Men de växer lika okontrollerat som blåregnet och kräver ständig tillsyn för att inte bre ut sig överallt och kväva all annan växtlighet. Under en tid då jag inte mådde så bra så invaderade de här blommorna och kirskålen hela stenpartiet utanför köksfönstret och ..

 .. det var ett herrans under att de här fina små, "svarta" violerna överlevde under den frodigheten?

 I vårt stenparti planterade jag också smultron efter murkanten. Men det visade sig vara jordgubbar i stället, vilket i och för sig inte är helt fel, men betydligt lättåtkomligare för skatorna som bor alldeles för nära. Det är INTE estetiskt tilltalande med ett nät över plantorna ... så vi offrar jordgubbsnjutningen för skönheten, nu när det hela är upprensat igen. Men någon enstaka gång kan vi också njuta av en dold, närproducerad och ekologisk jordgubbe.

 Vita syrener fanns förr bara i de välbeställdas trädgårdar. Jag känner verkligen behov av hatt, lång vit klänning och parasoll .. samt hembiträde .. när jag kommer i närheten av vår lyxiga, alldeles egna, vita syren.

 Jag vet inte hur många år jag försökt så ut tusenskönor i vår trädgård? Grannens gräsmatta är till min gröna avund alldeles full av dem. Förra året ledsnade jag helt och slängde ut de inköpta fröna under vårt fågelmatsträd .. alltid kunde de väl mätta någon?

Och .. se så det blev???

Den här trollhasseln fanns redan när vi flyttade hit och blommorna kommer från lökar som jag köpte på en trädgårdsmässa utan att veta vad det var. Men visst är det fint ändå?

Det här är mitt Sverige .. men det finns nog lika många upplevelser av vårt land som det finns människor misstänker jag?

"Jag har sett Sverige bli unikt på fel sätt" .. skriver till exempel Borzoo Tavakoli som kom hit 1988 då kostnaderna för vår välfärd hade nått Lyxfälle-nivå. Jag håller helt och hållet med honom .. den var fantastisk, men hade vi fortsatt på den linjen fram till den ekonomiska kris som följde så hade livet sett mycket annorlunda ut för de flesta av oss.

Det samma gäller privatiseringarna. Jag instämmer helt med dem som klagar på hur de infördes och hur sorgligt okunnigt regelverket utformades .. men utan de privata  investeringarna och valmöjligheterna i välfärden hade mycket varit annorlunda, och inte på något bra sätt.

Det enda som jag upprörs över i Borzoo Tavakolis debattartikel är påståendet att vi i Sverige .. "väger de gamlas blöjor för att se om de har kissat ner sig tillräckligt mycket för att få en ny."

Det är en vandringssägen av samma kaliber som "råttan i pizzan" som siktar in på en helt annan samhällsgrupp. Ett lågvattenmärke i svensk kvällstidningsjournalistik.

Vi borde kunna hålla oss för goda för att använda sådan argument.

Jag har också sett Sverige förändras på fel sätt. Från att ha varit ett land där kulturen berikade HELA befolkningen så har svensk kultur förvandlas från skapande, kreativ, framåtblickande upptäckarglädje till något som bäst kan kallas kultik eller politur. Det vill säga något likriktat, snålt, ängsligt, bakåtsträvande och åsiktsreglerat.

För i det Sverige som jag minns så behövde ingen känna sig ängslig över att fira midsommar med en krans i håret eller skämmas för sin "svenskhet".

Med det sagt så går jag ut och njuter av blomsterprakten i min egen trädgård mitt i den natur och den miljö där det fortfarande kan produceras "hälsosam, miljövänlig, närproducerad mat" och där det finns ett annat liv än de hästgårdar som tydligen existerar nära den stadsmiljö som Vänsterpartiet och Miljöpartiet värnar om?

Genom att satsa på "stadsodling", energisnåla hyresrätter i "goda kollektivtrafiklägen"(?) och klimatsmarta städer, tänker Vänsterpartiet till och med bli grönare än Miljöpartiet.

Det ska väl inte bli så svårt .. bara jag ensam är grönare än Miljöpartiet .. om vi talar om miljön utanför tullarna i Stockholm!

Men den ska vi väl tala så lite som möjligt om antar jag?

SvD, SvD, SvD, SvD, DN, DN,

Bubbavel, Ann Helena Rudberg

Det är Sveriges nationaldag och jag har inte ändrat mig ..

.. det allra lilla minsta på ett år. Så jag rebloggar förra årets inlägg och kanske gör jag det nästa år också, för det är precis så här jag känner den här dagen.

Jag får hoppas att inte Peter Högberg läser den här texten, eftersom han och hans Annika förmodligen tycker att den är lika sötsliskigt som Per Schlingmanns tankar i SvD, men risken är förmodligen minimal. Däremot så har Anders Nilsson skildrat "Vårt Land" på ett sätt som fick mig att längta efter en liten svensk flagga att vifta med och komma ihåg att den sönderblåsta vimpeln måste bytas mot en rejäl flagga i dag.

Men det här är mitt land i dag, förra året och alla år framöver, oavsett datum:

Jag älskar mitt land ..

.. den fantastiska naturen som ser olika ut från norr till söder, de växlande årstiderna och vår historia.

Hela mitt liv finns i den svenska naturen. Doften från soltorkade barr och sandig mark får mig att minnas vägen från mormor till mina kusiner och väcker också minnet av smultron som träddes på strån.

Igelkotten som dyker upp på våren, små vingliga kid i det höga gräset, svalorna som bygger bon under takåsen, allt är delar av mitt Sverige.

En skog med knotiga tallar och låga berg gör att jag längtar efter att få klättra och återuppleva barndomens äventyr. En solig dag med en mild havsbris får mig att tänka på hur jag lärde mig simma, alla iskalla bad som blev en ren njutning i sammetslent vatten och otaliga roddturer efter strandkanten med medförd matsäckskorg.

Midsommar är jordgubbar och grädde ute i trädgården, augusti är kräftor oavsett om jag kan äta dem när som helst numera och hösten är hög klar luft, träd i hur många färger som helst och nyplockade, smörstekta kantareller på en macka.

Kylan som biter i kinderna under en snöig vinter, påminner om pulkabackar, skidturer, kladdig apelsinsaft på iskalla fingrar, stickade vantar och åtskilliga misslyckanden på skridskoisen och gör att jag längtar till den ombonade värmen i hemmet med tända ljus och alla jular som vi firat med snön yrande utanför.

Vår historia finns i naturen. En syrenhäck och resterna efter en husgrund som vi överraskade hittar mitt i skogen gör att vi förstår att andra har levt här före oss. Stretat och arbetat med sitt eget torp, upplevt naturens växlingar på samma sätt som oss. Stenhögarna vid åkerkanten vittnar om människors arbete, det lilla vattenfallet och den förfallna smedjan vid det gamla godset minner om en försvunnen storhetstid. Där finns också den igenvuxna parken, den gamla skolbyggnaden, torpen och statarlängorna som nästan kan få mig att se myllret av människor som arbetade där en gång.

Jag är ursvensk. Jag står med fötterna som rötter i den svenska myllan och jag har aldrig känt längtan efter att bo någon annanstans.

En vän talar om sitt land. H*n berättar om lukten och ljudet från havet, glittret i vågorna eller hotfulla stormar, blommande träd, värmen som reflekterar från husväggarna och ljuden som ekar, människor som skrattar och samlas när kvällssvalkan kommer.

Vi blir lyriska och patriotiska tillsammans och talar om rötter, minnen och hur barndomens minnen formar oss.

"Du är ovanlig" .. säger h*n plötsligt. "De flesta svenskar tycker att de lever i ett dåligt land".

"Det är inte sant" .. säger jag. "Vi törs bara inte säga att vi älskar vårt land. Vi är rädda för att du ska bli ledsen då och för att vi ska framstå som främlingsfientliga."

H*n skrattade och jag vet inte om h*n trodde mig eller bara trodde att jag skämtade. Och eftersom jag ÄR svensk .. så vågade jag inte fördjupa mig mer i ämnet.

AB, SvD, SvD (.. och varför Försäkringskassan känner sig manad att fira den här dagen med särskilt framtagen statistik övergår mitt förstånd?)

Jag älskar mitt land, ..

.. den fantastiska naturen som ser olika ut från norr till söder, de växlande årstiderna och vår historia.

Hela mitt liv finns i den svenska naturen. Doften från soltorkade barr och sandig mark får mig att minnas vägen från mormor till mina kusiner och väcker också minnet av smultron som träddes på strån.

En skog med knotiga tallar och låga berg gör att jag vill klättra och återuppleva barndomens äventyr. En solig dag med en mild havsbris får mig att tänka på hur jag lärde mig simma, alla iskalla bad som blev en ren njutning i sammetslent vatten och otaliga roddturer efter strandkanten med medförd matsäckskorg.

Kylan som biter i kinderna under snöig vinter, påminner om pulkabackar, skidturer, kladdig apelsinsaft på iskalla fingrar, stickade vantar och åtskilliga misslyckanden på skridskoisen och gör att jag längtar till den ombonade värmen i hemmet med tända ljus och alla jular som vi firat med snön yrande utanför.

Midsommar är jordgubbar och grädde, augusti är kräftor oavsett om jag kan äta dem när som helst numera och hösten är nyplockade, smörstekta kantareller på en macka.

Vår historia finns i naturen. En syrenhäck och resterna efter en husgrund som vi överraskade hittar mitt i skogen gör att vi förstår att andra har levt här före oss. Stretat och arbetat i sitt eget torp, upplevt naturens växlingar på samma sätt som oss. Stenhögarna vid åkerkanten vittnar om människors arbete, det lilla vattenfallet och den förfallna smedjan vid det gamla godset minner om en försvunnen storhetstid. Där finns också den igenvuxna parken, den gamla skolbyggnaden, torpen och statarlängorna som nästan kan få mig att se myllret av människor som arbetade där en gång.

Jag är ursvensk. Jag står med fötterna som rötter i den svenska myllan och jag har aldrig känt längtan efter att bo någon annanstans.

En vän talar om sitt land. H*n berättar om lukten och ljudet från havet, glittret i vågorna eller hotfulla stormar, blommande träd, värmen som reflekterar från husväggarna och ljuden som ekar, människor som skrattar och samlas när kvällssvalkan kommer.

Vi blir lyriska och patriotiska tillsammans och talar om rötter, minnen och hur barndomen formar oss.

"Du är ovanlig" .. säger h*n plötsligt. "De flesta svenskar tycker att de lever i ett dåligt land".

"Det är inte sant" .. säger jag. "Vi törs bara inte säga att vi älskar vårt land. Vi är rädda för att du ska bli ledsen då och för att vi ska framstå som främlingsfientliga."

H*n skrattade och jag vet inte om h*n trodde mig eller bara trodde att jag skämtade. Och eftersom jag ÄR svensk .. så vågade jag inte fördjupa mig mer i ämnet.

SvD, Expr., AB, AB, AB

Sverige, barnfattigdom, försäkringskassan, missmatch ..

.. och så dök det till råga på allt upp en varg.

Det är ett fantastiskt väder, vi kan vara UTE och jag känner i hela kroppen hur glad jag är över att vara svensk och över att jag bor i Sverige.

"Sverige, detta skitland!!" .. läste jag i en insändare och det gjorde nästan ont att läsa.

För mig är Sverige naturen, växtligheten, årstiderna och alla dofter som för minnet till barndomsupplevelser som jag trodde att jag hade glömt. Sverige är vår historia med torpare, statare, bondgårdar, stora herrgårdar .. brukandet av marken och städerna som byggdes runt stora bullrande industrier, malmbrytning och minnet av människor som gemensamt byggde det land vi lever i just nu.

I skogen kan jag hitta en nästan osynlig husgrund, en omotiverad syren och en halvt igenvuxen åker med stenhögar i kanten. Någon har bott här, arbetat och slitit och drömt om ett bättre liv. Jag kan gå på den gamla riksvägen där hästar och vagnar mödosamt förde varor till huvudstadens marknader och handlare .. naturen bär spår av vår historia och jag är en del av den, visst är det fantastiskt??

Men redan här känner jag lite oro för hur mina tankar ska uppfattas, kan det verka som om jag är rasist? Främlingsfientlig? FÅR jag bli så här ursvensk och stå med bägge fötterna i den svenska myllan och historien utan att skämmas över att jag inte slätar över med något mer politiskt korrekt?

Barnfattigdom skrivs det mycket om nu. Håkan Juholt vill göra barnfattigdomen till SIN fråga och i huvudstaden står kändiseliten i tält och gör sitt för att bekämpa barnfattigdomen. Jag skulle vilja skriva om det .. men törs inte.

Jag tänker att det kanske borde talas mer om de ensamma mammorna med låga löner som lever i motvind och uppförsbacke dag ut och dag in i en hopplös vardag? Det är väl ändå barnens familjer som behöver det stöd som avhjälper "barnfattigdomen"?? Men det är väl korkat tänkt .. för då måste man ju samtidigt tala om att dessa lågavlönade mammor för det mesta är anställda i offentlig sektor .. och det är kanske inte politiskt korrekt? Det kanske tillhör det som inte får sägas??? Man kanske inte ens får kalla det ensamma mammor?? Det är kanske mer korrekt att säga ensamma föräldrar??

För då är det ju lätt hänt att det börjar handla om offentliga finanser inom stat och kommun och det i sin tur kräver ju faktisk redovisning av hur man tänkt sig det hela och kanske för tankarna till höjda skatter och allt vad det för med sig .. och så kan vi ju inte ha det. Ensamma mammor vinner man inga val på .. men fattiga barn, det är en helt annan sak.

Försäkringskassan .. suck! Hela den debatten har ju blivit en parodi på sig själv .. det finns så mycket sakfel i de flesta debattinlägg att jag nästan börjar tro att det är avsiktligt. Men så kan det väl inte vara? I varje fall så går det inte att skriva om det .. det är fullständigt omöjligt. Jag kan skriva vad som helst, texten blir ändå tolkad så att den passar en del läsares förutfattade mening och reaktionerna är nästan en parodi på den parodi som hela debatten har urartat till.

Det är politik alltihop. Människors svårigheter används som medel för att positionera sig och klättra i opinionsmätningarna. Den ena sidan försöker och den andra står och skriker .. oavsett vad syftet är och hur det än gynnar/missgynnar de människor de företräder.

Vips .. så har vi halkat tillbaka till Perssons tid då en politiskt korrekt uttryckt åsikt var mer värd än de faktiska handlingarna ... hur fasiken gick det till??

Jag känner mig missmatchad med samhället, politiken och mediabruset .. och har ingen aning om vad som är tillåtet att skriva ärligt och uppriktigt om just nu. För en gång skull ser jag fördelen med att vara politiskt partiansluten ..

.. då finns det alltid en färdig partifärgad åsikt att hålla sig till, oavsett vad man tycker.

(.. och när det gäller vargen så har jag en gång blivit fullständigt sönderbiten av en tax, grannens hund har blivit attackerad av en orm, ett gäng kycklingar blev uppätna av en rovfågel trots att de var inhägnade och en räv trängde sig vid ett tillfälle fullständigt oinbjuden in i vårt hönshus och ställde till med en fullständig massaker. Så ser naturen ut .. vi kan omöjligtvis skapa om hela landet till ett enda stort Skansen. Eller är det det vi ska??? Vilken åsikt SKA man ha egentligen???)

SvD, SvD, SvD, SvD, Expr., Expr., Expr., Expr., AB

Stolthet, solidaritet och gemenskap ..

Jag vet inte mycket om Egypten .. mer än lite om landets fantasieggande historia och även där är mitt kunnande rejält begränsat. Jag är varken insatt i eller särskilt intresserad av Mellanöstern-politik .. mer än det som kan tänkas beröra mig själv i form av höjda bensinpriser och liknande.

Jag tror inte att jag är ensam i min okunnighet.

Därför kan jag inte avgöra vilka följder president Mubaraks avgång för med sig. Kommer folket äntligen att få välja sin regering? Leder den här segern till demokrati? Kan det bli en annan form av diktatur, hur stort inflytande har USA .. ja, jag har ingen aning?

Men det jag har sett under de här 18 dagarna fyller mig med respekt! Så många människor .. miljoner .. med samma drömmar, samma mål och samma envisa beslutsamhet.

Det är det som är solidaritet .. det ord som så ofta missbrukas under valrörelserna, genom att användas som något som kommer uppifrån och ges nedåt.

Under 18 dagar har miljoner människor talat och agerat som ett folk och lyckats hålla en ofattbart fredlig demonstration .. och med tanke på provokationerna måste det ha varit ett nästan övermänsklig uppgift. I torsdags trodde jag att behärskningen skulle brista, att Mubaraks tal skulle vara tändstickan som satte eld på en utmattad folkmassa .. och jag är så imponerad, så överväldigad och så tagen av att så inte blev fallet, att jag inte riktigt kan uttrycka det.

"Jag har aldrig varit så stolt över att vara egyptier" .. säger Ahmed Moubrak. "Under resten av mitt liv ska jag leva för mina medmänniskor. Jag ska aldrig glömma det jag lärt mig på Tahrirtorget" .. säger Salma Soueif. "Lyft huvudet högt - du är en egyptier!" .. skanderar folket i lycka över sin seger.

Och bortsett från att jag är lycklig för deras skull .. så är jag avundsjuk för min egen.

Man behöver inte ha till mål att avsätta presidenter för att samlas som ett enat folk, för att känna solidaritet som befolkningsgrupp, för att sträva mot gemensamma mål .. men det måste finnas en vilja och en vision om förändring till något som kan bli bättre.

Varför finns det inte ett uns av den känslan här?? Varför är vi så ensamma i våra soffor från IKEA, framför våra platt-TV-apparater av senaste modell där vi sitter och skrattar åt Ove när han tränger sig på grannarna i programmet Solsidan, samtidigt som vi frossar i chips, snacks, läsk, godis och eu-godkända tillsatser som vi blir sjuka av.

Var är våra mål? Visioner? Vår stolthet över vårt land, vår solidaritet och vår gemenskap .. var finns den?

Är vi fullständigt nöjda eller vill vi något mer .. eller något annat? Något alls??

Ändra på Försäkringskassan, byta regering, stoppa invandringen .. javisst!! Varför då? ... ja, det är ju orättvist alltihop!

Men hur ska vi göra det bättre? .. har ingen aning!

Varför ska det då ändras? .. det var bättre förr!! Verkligen? .. ja, typ?

Vad förväntar du dig sedan då? .. sedan?? Att det ska bli rättvisare och bättre!!

Hur, på vilket sätt? .. har ingen aning!

Egyptens folk har all anledning att lyfta huvudet högt och känna stolthet i dag och jag kommer inte heller att glömma vad jag lärde mig av att följa människorna på Tahrirtorget!

Expr., SvD, SvD, SvD, DN, DN, AB, AB, AB

Vad har hänt med svenska folket???

Jag läser vad Black Diesel Knight skriver i sin blogg .. "Är vi allför förskonade från en större katastrof eller krig?" .. och jag tänker och undrar?

Vi läser om jordbävning i Taiti, översvämning i Madeira och om andra naturkatastofer runt om i världen. Vi känner medlidande, anordnar stödgalor och skickar bidrag .. för visst måste ALLA hjälpas åt och visa handlingsförmåga, eller hur?

Och så snöar det i Sverige!!

MYCKET snö blir det! Och KALLT!!! Vi förfasar oss över snömassorna, klagar över effekterna och pulsar mödosamt genom drivorna. NÅGON måste ta ansvar, ta hand om eländet, NÅGON måste se till att vi kan färdas bekvämt och riskfritt genom detta nya landskap? NÅGON måste se till att vi inte far illa, att taken på våra hus inte rasar in och att vi inte ramlar och slår oss .. eller fryser ihjäl där vi traskar omkring utan temperaturanpassad klädsel.

Så här kan vi inte ha det!! Inte HÄR!!!

Våra grannar har en 100 meter lång uppfart till sitt stora hus. De har inte lyft ett finger på hela vintern för att få bort snön och nu återstår bara två DJUPA hjulspår av den breda grusvägen. Eftersom familjen har en ny och fin fyrhjulsdriven bil så har det gått bra ... hittills. Men nu är snön för hög, bilen kan inte längre ta sig fram.

Vad gör man då??

Ser till att röja av sin egen tomt? Eller parkerar på den smala väg som resten av de boende är beroende av för att ta sig ut?

Finns det folk som är så korkade att de helt blockerar en väg för trafik och snöröjning bara för sin egen bekvämlighet?

Jodå, det finns det!

Vad hände .. varför blev det så här?

Har vi blivit hjälplösa fån som inte kan klara oss själva? Gnälliga barn som inte vill eller kan arbeta med sånt som vi tycker är TRÅKIGT eller har för dålig status? Stackare som inte VILL ta i eller anstränga oss .. för då mår vi inte bra och blir rent av sjuka? Passiva, orkes- och initiativlösa förlorare???

Är vi ett folk som stoppar huvudet i sanden och tror att de stora ekonomiska svårigheter som resten av världen brottas med inte gäller HÄR? Befolkas Sverige av människor som längtar tillbaka till Folkhemmet .. ett Sörgården där Storpappa Staten har en öppen famn för alla och en bottenlös kassakista att ösa ur.

Tror vi på fullt allvar att det i vårt land finns så många RIKA MÄNNISKOR och så många DYRA VILLOR att deras skatter räcker till för att alla vi andra ska kunna leva ett lätt och bekvämt liv långt från de levnadsvillkor som resten av Europa måste anpassa sig till?

För HÄR kan väl inget hemskt hända!!

Inte här .. i SVERIGE????