Sopa rent framför egen dörr?

Norges statsminister Jens Stoltenberg har varit ett föredöme i katastrofen i Norge och lyckats samla sitt folk i sorg och gemenskap utan att skapa känslor av hat, vedergällning och motsättningar. Det är imponerande!

Här i Sverige höjs röster för att Fredrik Reinfeldt ska göra detsamma för oss svenskar. Frågan är bara varför?? Det är i Norge terrordådet har skett, det är norska familjer som sörjer mördade anhöriga, det är en norrman som är förövaren .. det är inte VI som behöver tröstas och omfamnas .. det är norrmännen som behöver vår sympati, vår solidaritet och medkänsla.

"Det är så solkigt att använda andras djupaste skräck och sorg som verktyg för att trumfa igenom sina egna politiska poänger" .. läser jag i DN i dag. Ungefär detsamma skrev jag själv för några dagar sedan och jag håller helhjärtat med om att vi måste låta offren för denna tragedi få tid för sorg och saknad innan de används i den politiska debatten.

Sverigedemokraterna ses som en del av det som massmördaren i Norge står för och en av deras twittrande, folkvalda kommunpolitiker, Eric Hellsborn, anser uppenbarligen att allt som händer och sker är mångkulturens och islamisternas fel, och förstärker den bilden.

Men vi kan inte lyfta ansvaret från gärningsmannen och lägga det på ett svenskt, demokratiskt valt riksdagsparti, hur gärna vi än vill det .. för om vi ska göra det så måste vi också granska andra avarter av politiska åsikter som finns i vårt land.

Sopa rent framför vår egen dörr, så att säga.

I Expressen kan vi läsa att "Hans politiska åsikter utvecklades i Sverige" och det kan väl väcka lite funderingar om hur det politiska tonläget är i vårt eget land?

Under detta år har jag vid flera tillfällen förvånat mig över att reaktionerna har varit så svala och ointresserade när det gäller den twittrande, folkvalda kommun- och landstingspolitikern Simon Fors som framför åsikter som ..

"Moderater förtjänar inget annat än bly".

"Hej alla äckliga moderatsvin. Ni ska få sopa i våra fabriker, ert förbannade rövarband."

"Alla tänkande människor förespråkar väl Per Gudmundsons avrättning." .. vilket avser en ledarskribent i SvD och Simon Fors undrar också om alla i SvD:s ledarredaktion är "rasist och tortyrförespråkare".

"Att reta upp borgarna är bara ett delmål för mig. Jag ämnar ta ifrån dem allt och helt enkelt avskaffa dem" .. vilket känns så där lagom trevligt för mig som ser mig som en medelklassig borgare som gärna vill behålla det jag arbetat ihop.

Simon Fors anser också att våra svenska moderater är .. "mänsklighetens förtryckare" och att Margaret Thatcher är det vidrigaste som funnits näst efter Hitler, och märkligt nog tar hans partiledning inte avstånd från dessa åsikter utan anser att de är privata och därmed får stå för Simon Fors, trots att han som folkvald och skatteavlönad politiker företräder både partiet och människorna i sin valkrets?

Alla extremister och fanatiker är ofarliga så länge de nöjer sig med att formulera sina åsikter i ord och text, är det så??

Eller så lägger de grunden till handlingar som andra kommer att utföra i framtiden .. har vi inget ansvar för det innan det händer?

Ska vi kanske ta och titta lite på hur vi har det här hemma och försöka samla ihop oss i samma gemenskap och avståndstagande av alla former av uteslutande som de lyckas göra i Norge .. där terrordådet redan har inträffat .. i stället för att försöka göra anspråk på deras sorg och behov av stöd och gemenskap?

AB, AB, AB, Expr., Expr., Expr., DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, Nsd
Bloggat om Simon Fors: Röda Berget, Thomas Böhlmark, Tokmoderaten

Att de aldrig lär sig?

I vårt samhälle finns det fler människor än vi vill tro som bär på en känsla av att ha blivit berövade något de borde haft rätt till .. ett bättre liv, ett bättre bemötande eller mer stöd och hjälp. De är fyllda av hat och aggressioner mot dem som de anser ha tagit detta ifrån dem, stått i vägen, förstört deras möjligheter och tvingat dem till val som försämrat deras liv.

De känner sig osedda, ohörda, bittra och hatiska.

Vi kan mötas var som helst. Själv mötte jag en man i trafiken förra veckan som fullt avsiktligt försökte ramma min bil .. eller så var det bara hans avsikt att preja upp mig på trottoaren, vilket blev resultatet.

Det är klart att jag blev rädd!! Kanske lika rädd som många av våra utlandsfödda svenskar känner sig när de möter blicken från dem som anser att Sverige ska bevaras svenskt.

En massmördare har mördat socialdemokratiska ungdomar i Norge. En fanatiker som anser sig befinna sig i krig för att rädda något, skydda något, försvara något .. oklart vad, men i hans snedvridna verklighet är han en soldat i en armé av likasinnade. Hur många finns det som han i våra kassaköer, på våra gator och torg eller i huset bredvid?

Hur många vill inte utesluta och marginalisera andra grupper .. människor med fel religion, fel föräldrar, fel bostadsort, fel politisk hemhörighet, fel födelseland, fel sexuell läggning eller fel jobb? Hur många balanserar på den tunna gränsen mellan bittert hat och fanatism??

När jag läser en del kommentarer känns det som om det är oroväckande många.

Förra valet försökte Mona Sahlin och Socialdemokraterna hindra Sverigedemokraterna från att komma in i riksdagen genom att varna för dem i varje tal, i varje intervjuv och vid varje tillfälle. Enligt min uppfattning .. som kanske inte delas av någon .. så fick SD därmed en mediaexponering värd guld och en fribiljett rakt in i riksdagshuset.

Just nu görs det försök att koppla riksdags- och regeringsledamöter i Sverige till ett massmord i Norge för att vinna politiska poäng. När det gäller SD sker det öppet .. när det gäller vår regering sker det antydningsvis, jag tycker det känns osmakligt och ovärdigt, även om jag som förälder kan känna samma känsla som Marcus Birro ger uttryck för när han skriver att han helst vill se gärningsmannen död.

Docenten i filosofi, Martin Peterson, skriver nu i SvD att han tycker att .. "Våra folkvalda ska avsluta alla anföranden med: För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna är ett rasistiskt parti."

Att de aldrig lär sig!

"Den intolerante lever i en miljö där hans världsbild bekräftas och förstärks, Både i hemmet och socialt" .. skriver bland andra Mona Sahlin och Expos chefredaktör Daniel Poohl i dag. "Objektiva fakta är sällan till hjälp och visioner från till exempel politiker eller lärare om ett paradisliknande mångkulturellt samhälle får oftast motsatt effekt för den intolerante."

Så sant.

Och genom att låta deras hat och intolerans legitimera våra egna uttryck för hat och avståndstagande stärker vi aggressivt intoleranta människors behov av vedergällning och grupptillhörighet.

Det blir VI mot DOM.

Ett krig .. där en del till slut ser sig som korsriddare i ett heligt krig. Vi göder monstret med hat när vi anser att vårt eget hat är berättigat. Det är inte vad vi säger som kan ändra på människors världsbild .. det är hur vi lever och bemöter dem i vardagen.

Vi är alla norrmän i dag .. men kan vi alla vara Somalier i morgon? .. skrev jag i går. Jag har ställt frågan privat också och den första reaktionen har varit överraskande.

Den somaliska mamman som vandrat mil efter mil med sitt svältande barn och bara möter hopplöshet, utan att ha något annat att erbjuda än sin famn och sin kärlek medan hon väntar på att barnet ska dö .. hon väcker inte samma omedelbara föräldragensvar som vi nu känner inför dem som förlorade sina barn på Utöja?

Var går gränsen för hur långt vi kan sträcka ut våra händer i omedelbar identifikation??

DN, DN, Expr., Expr., Expr., AB,

Gör för guds skull inte ..

.. partipolitik av det förfärliga som hände i Norge.

Jan Guillou skriver om hur reaktionerna skulle ha varit om gärningsmannens namn hade varit Ali. Själv såg jag de första nyhetsrapporterna från Oslo där programledaren nästan tvingade sin "experter" att bekräfta att det var muslimska terrorister som attackerat det idylliska Norge och nu läser jag om hur gärna många vill placera gärningsmannen hos Sverigedemokraterna.

Bloggen Högbergs tankar har som rubrik .. "Socialdemokratin skrämmer". Jag läser att Peter Högberg har kluvna känslor men men känner .. "En stolthet över att tillhöra en rörelse som kan sätta sådana känslor i brand. Det visar att Socialdemokratin är på rätt spår".

Det rätta spåret är begreppen rättvisa, solidaritet och frihet, som enligt Peter Högberg endast finns hos Socialdemokraterna och då i så hög grad att högern måste skrämma medborgarna från den rätta vägen.

Det är det som han upplever har utlöst den besinningslösa attacken som kostat så många människoliv.

Det var ett oväntat partipolitiskt sätt att se på en tragedi där över 80 unga människor miste livet och minst 7 personer dog i ett bombdåd riktat mot Norges politiska maktcentrum.

Våldsdådet på Utöja var ett angrepp på Socialdemokratin, men om det hade varit ett ungdomsläger för Sverigedemokrater, hade Peter Högberg då ansett att sverigedemokraterna hade haft rätt att känna en stolthet över att tillhöra en rörelse som kan sätta sådana känslor i brand?? Hade det visat på att Sverigedemokratin är på rätt spår??

Hur skulle vi ha sett på det hela .. rent partipolitiskt .. om det handlat om över 80 moderata ungdomar? Vem skulle ha känt stolthet då??

Vansinnesdåd har inga gränser .. det finns människor förblindade av snedvridet hat riktat mot det mesta. Till och med i trafiken riskerar vi att mista livet om en instabil medtrafikant känner sig tillräckligt kränkt.

Jag kunde ha skrivit detta som kommentar på Högbergs tankar, men jag har skäl till att tro att den inte hade blivit godkänd och publicerad.

Det är synd, för Peter Högberg är en socialdemokrat som jag fram till i dag har haft stor respekt för och som i vanliga fall skriver väl avvägda, tankeväckande och läsvärda inlägg .. även om de verkar vara riktade enbart till redan troende med partitillhörighet.

Så låt oss för guds skull lämna partipolitiken utanför den här tragedin, vilket tack och lov Håkan Juholt själv gör i sitt inlägg på Aftonbladet Debatt, där han bland annat skriver;

"Demokratin ska ta ansvar för att sätta gränser. Mot hot, våld och övergrepp har alla sådana passerats. Mot alla sådana övergrepp - vilka uttryck övergreppen än tar sig - ska vi tillsammans stå upp och ta strid.

Varje dag. Dygnet runt.

Demokrati förutsätter nämligen respekt för varandra. Alla människors lika rätt och värde ska förbli den demokratiska grund som vår nation ska vila på."

Tillsammans. Respekt för varandra. Lika rätt och värde ... jag tror att alla, oavsett politiska åsikter och politisk hemhörighet kan skriva under på det Håkan Juholt skrev.

Låt det räcka med det .. vi sörjer alla tillsammans med människorna i Norge.

SvD, SvD, DN, DN,

Det mest oväntade ..

.. med att bli förälder var att upptäcka att jag inte hade haft en aning vad det hela handlade om!

Plötsligt finns det någon där som betydde mer än mig själv, som krävde och hade rätt till det liv som jag fram till dess trott varit mitt eget .. att bestämma själv över?

Det växte inte ut ett volangprytt förkläde, jag fick inte en oemotståndlig lust att baka bullar, städa och pynta mitt hem och jag förvandlades inte heller till en tålmodig, alltigenom varm och vänlig människa som inget hellre ville än att sitta och vagga en gallskrikande terrorist klockan kvart över tre på natten?

Jag kände mig mer misslyckad än svävande på små rosa moln, måste jag erkänna.

Men jag var också helt oförberedd på den ofattbart starka kärlek, hisnande ansvars- och beskyddarkänsla som plötsligt bara fanns där. En känsla som var så mäktig och stark att jag lätt kunnat bekämpa vad som helst, när som helst, om något/någon närmat sig mitt barn med onda avsikter. Jag hade kunnat mörda ett lejon, lyft en bil eller klättrat över ett stup .. om det krävts för att skydda och försvara mitt barn.

Det är den känslan som gjorde att jag som mamma, efter månaders sömnlöshet, inte följde min instinkt och slängde ut det gallskrikande monstret genom fönstret utan bäddade in oss båda i en filt i vardagsrummet och grät oss till sömns.

Det är den känslan som får oss föräldrar att överleva trotsåldrar, klåfingrighet, skrik och tjat vid de sämsta av alla tillfällen, tonårsfyllor/uppror och alla högar av skor, tvätt, grejor och kladdiga frukostbord. Alla risker och faror som finns .. fall, andra barns ilska i sandlådan, trafik, vatten, skolan .. tider som inte passas, tystnader som känns olycksbådande, hemligheter .. som förälder måste du vara vaken, hinna med, se och åtgärda, beskydda och ligga steget före. Ansvaret är så stort .. stoltheten och kärleken är ännu större.

Det är inte alls som man tror att bli förälder.

Jag trodde aldrig att jag skulle kunna bli SÅ arg! Så TRÖTT och frustrerad eller känna denna helt sönderslitande kärlek till någon. Jag insåg inte att föräldraskapet innebar att jag påtog mig ansvaret för en liten människas hela liv och framtid när jag så lättvindigt bestämde att jag ville ha barn.

Och som alla andra föräldrar har jag gjort mitt bästa och trots det gjort många fel. Skrikit och tjatat, älskat och kramat, försökt att lära ut vad som är rätt eller fel, att ge allt jag kunnat och försökt att göra övergången från barn till vuxen så ofarlig som möjligt. Jag har oroat mig, skrattat, hjälp till eller bitit ihop och försökt minnas mina egna misstag. Det finns inte den fara, de fruktansvärda olyckor eller hemskheter som jag inte har oroat mig för ..

.. men jag har aldrig, aldrig varit orolig för att en fullständig främling skulle döda mitt barn för att få media att exponera de åsikter han anser att världen borde få ta del av.

Mitt hjärta värker och blöder för alla de föräldrar som nu har förlorat sina barn precis på tröskeln till vuxenlivet. Föräldrar som ägnat sina liv åt att beskydda och värna sina barn och förbereda dem inför den dagen då de förväntas ansvara för och bygga upp sina egna liv .. de har nu mött det absolut förbjudna, det mest outhärdliga och det som inte fick hända.

Det måste vara nästintill omöjligt att förstå att det har hänt.

Det måste vara outhärdligt att ta till sig och smärtan är förmodligen ofattbar när insikten till slut finns .. någon har dödat mitt barn .. och jag var inte där!


SvD, SvD, SvD, DN, DN, DN, Expr., Expr., AB, AB, AB, AB

Ibland tar orden slut.

Ibland händer det något som är så hemskt och ofattbart att tiden stannar en stund och orden tystnar. Det går inte att förstå eller bearbeta det som faktiskt har hänt, trots att tidningssidorna fylls av hjärtskärande vittnesberättelser och fasaväckande bilder.

Det är omöjligt att ens ana det som föräldrarna till ungdomarna på Utöja nu går igenom. Som mamma känner jag ångest och förtvivlan bara vid tanken på att mitt barn skulle dö rädd och jagad utan att jag kunde lyfta ett finger för att försvara eller ställa till rätta. Att finnas till hands när det behövs .. det är en förälders största uppgift, det är vad dessa föräldrar gjort hela barnets liv och nu kommer en fullständig främling och tar det livet ifrån dem.

Det måste göra så ofattbart ont.

Hur kan det finnas ett hat som är så stort och en hämdlystnad som är så blind? Hur kan någon tro att det kan komma något annat än djup smärta, förtvivlan och sorg ur ett så omänskligt handlande?

Hur stor måste inte ensamheten, förtvivlan och skulden kännas för den kvinna som följt och beskyddat sitt barn ända till det här ögonblicket .. då han tog sig rätten att släcka så många liv.


SvD, SvD, Expr., Expr., Expr., Expr., DN, AB, AB