Att de aldrig lär sig?

I vårt samhälle finns det fler människor än vi vill tro som bär på en känsla av att ha blivit berövade något de borde haft rätt till .. ett bättre liv, ett bättre bemötande eller mer stöd och hjälp. De är fyllda av hat och aggressioner mot dem som de anser ha tagit detta ifrån dem, stått i vägen, förstört deras möjligheter och tvingat dem till val som försämrat deras liv.

De känner sig osedda, ohörda, bittra och hatiska.

Vi kan mötas var som helst. Själv mötte jag en man i trafiken förra veckan som fullt avsiktligt försökte ramma min bil .. eller så var det bara hans avsikt att preja upp mig på trottoaren, vilket blev resultatet.

Det är klart att jag blev rädd!! Kanske lika rädd som många av våra utlandsfödda svenskar känner sig när de möter blicken från dem som anser att Sverige ska bevaras svenskt.

En massmördare har mördat socialdemokratiska ungdomar i Norge. En fanatiker som anser sig befinna sig i krig för att rädda något, skydda något, försvara något .. oklart vad, men i hans snedvridna verklighet är han en soldat i en armé av likasinnade. Hur många finns det som han i våra kassaköer, på våra gator och torg eller i huset bredvid?

Hur många vill inte utesluta och marginalisera andra grupper .. människor med fel religion, fel föräldrar, fel bostadsort, fel politisk hemhörighet, fel födelseland, fel sexuell läggning eller fel jobb? Hur många balanserar på den tunna gränsen mellan bittert hat och fanatism??

När jag läser en del kommentarer känns det som om det är oroväckande många.

Förra valet försökte Mona Sahlin och Socialdemokraterna hindra Sverigedemokraterna från att komma in i riksdagen genom att varna för dem i varje tal, i varje intervjuv och vid varje tillfälle. Enligt min uppfattning .. som kanske inte delas av någon .. så fick SD därmed en mediaexponering värd guld och en fribiljett rakt in i riksdagshuset.

Just nu görs det försök att koppla riksdags- och regeringsledamöter i Sverige till ett massmord i Norge för att vinna politiska poäng. När det gäller SD sker det öppet .. när det gäller vår regering sker det antydningsvis, jag tycker det känns osmakligt och ovärdigt, även om jag som förälder kan känna samma känsla som Marcus Birro ger uttryck för när han skriver att han helst vill se gärningsmannen död.

Docenten i filosofi, Martin Peterson, skriver nu i SvD att han tycker att .. "Våra folkvalda ska avsluta alla anföranden med: För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna är ett rasistiskt parti."

Att de aldrig lär sig!

"Den intolerante lever i en miljö där hans världsbild bekräftas och förstärks, Både i hemmet och socialt" .. skriver bland andra Mona Sahlin och Expos chefredaktör Daniel Poohl i dag. "Objektiva fakta är sällan till hjälp och visioner från till exempel politiker eller lärare om ett paradisliknande mångkulturellt samhälle får oftast motsatt effekt för den intolerante."

Så sant.

Och genom att låta deras hat och intolerans legitimera våra egna uttryck för hat och avståndstagande stärker vi aggressivt intoleranta människors behov av vedergällning och grupptillhörighet.

Det blir VI mot DOM.

Ett krig .. där en del till slut ser sig som korsriddare i ett heligt krig. Vi göder monstret med hat när vi anser att vårt eget hat är berättigat. Det är inte vad vi säger som kan ändra på människors världsbild .. det är hur vi lever och bemöter dem i vardagen.

Vi är alla norrmän i dag .. men kan vi alla vara Somalier i morgon? .. skrev jag i går. Jag har ställt frågan privat också och den första reaktionen har varit överraskande.

Den somaliska mamman som vandrat mil efter mil med sitt svältande barn och bara möter hopplöshet, utan att ha något annat att erbjuda än sin famn och sin kärlek medan hon väntar på att barnet ska dö .. hon väcker inte samma omedelbara föräldragensvar som vi nu känner inför dem som förlorade sina barn på Utöja?

Var går gränsen för hur långt vi kan sträcka ut våra händer i omedelbar identifikation??

DN, DN, Expr., Expr., Expr., AB,