Var och en har sin egen sanning.

Det är alldeles omöjligt att googla sig fram till Sanningen med stort S och nu för tiden är det lika omöjligt att bilda sig en egen uppfattning genom att läsa svensk medierapportering. Men .. tack och lov .. så finns det människor, med så gammaldags värderingar som heder och moral, som dessutom drivs av ett så stort engagemang att de delar med sig av sina insikter, helt kostnadsfritt, på nätet. Utan dem skulle den politiska gräsrotsdebatten förtvina och dö.

Själv läser jag, bland många andra, Johan Westerholms Ledarsidorna.se och i dag har jag anmält mig som prenumerant för att se till att jag även fortsättningsvis kan göra det.

Gör det du också, vi behöver människor som utför den granskande journalistik som numera är ett minne från en svunnen tid när det gäller de stora "nyhetsförmedlarna".

För bara 30 kr i månaden får du ta del av Johan Westerholms sanning och de faktauppgifter han bygger den på. Stämmer den inte överens med din egen får du ändå en bra plattform för att kunna väga den mot andras påstådda sanningar och har du dessutom modet att ifrågasätta den sanning du tagit del av kan du kanske till och med få ta del av skribentens korta stubin och bli medlem i den grupp som hotas med blockering på grund av felaktiga ordval.

Det är lite uppiggande och roande det med, tycker i alla fall jag .. även om det då kanske skulle kännas frestande att reflexmässigt blockera prenumerationskostnaden.

Johan Westerholm har funnits bland mina bloggfavoriter i fem år, det han skriver har varit förutsättningen för att jag ska kunna få en så bred bild av politiken som möjligt och även om jag reagerat negativt eller ställt mig frågande några gånger så kan jag varken vara utan hans engagemang eller hans bild av sanningen .. som ibland stavas med stort (S).

30 kronor i månaden är en krona om dagen. Som jämförelse kostar Aftonbladet Plus 39 kronor i månaden och tro mig .. jag tvingades betala för den tjänsten när jag bloggade på AB:s bloggportal .. du får betydligt mer och högre kvalitet på det som Ledarsidorna.se levererar. 

"Jag förstår att du har det jobbigt" ..

.. sa en arbetskamrat till mig en gång, och eftersom det var på den tiden när Dottern var liten och helst sysselsatte sig med vad som helst utom att sova på nätterna, så sög jag girigt och tacksamt i mig medlidandet.

"Särskilt med tanke på att du är så ensam om allt" .. fortsatte min jobbarkompis medlidsamt.

??????????? Jag måste ha sett ut som en fågelholk eftersom hon fortsatte .. "Ja, jag hörde att din man nästan aldrig är hemma."

VA!!!??

Om jag hade några problem med Makens närvaro i hemmet vid den tiden .. och nu också för den delen .. så var det att han var alldeles för mycket hemma. Hur kunde hon "ha hört" något så vansinnigt som att han nästan förlöpt hemmet för att lassa över ansvaret på mig??

Det visade sig att en flyktig bekant, som väldigt gärna ville vara lite mer än flyktig, hade reagerat på att Maken aldrig var hemma när hon aviserade sin ankomst och att vi aldrig bjöd in henne och hennes man för att umgås parvis. Dessutom så hade hon registrerat att Maken åkte på egenresor, en helg med mc-kompisarna och en vecka på träningsläger .. varje år!

Att jag reste på egenresor till vänner i England, drog på second-hand-safari med jämna mellanrum, var aktiv som kattuppfödare, medlem i diverse föreningar och for iväg på kattutställningar en helg var eller varannan månad, var något som helt hade undgått henne.

Möjligen berodde den missen på att jag .. och Maken .. inte tyckte att det var särskilt kul att umgås med varken henne eller hennes man? HON tyckte tydligen att det var intressant att umgås med oss och verkade se sig som en i familjen?

Men hur förklarar man en annan människas sanning? Ska man ens behöva göra det? Blir det trovärdigt när man gör det.

Jag kunde se hur tvivlet fanns där när jag försäkrade min arbetskamrat att jag inte alls led av ofrivillig ensamhet utan tvärtom önskade mig mer frivillig sådan.

Det var synd om mig .. på något sätt? När jag berättade om händelsen för några andra bekanta så märkte jag att informationen om Makens svek nått även dem och att de i sin tur hade avhandlat min utsatta situation med andra.

Det blev fruktansvärt plågsamt .. särskilt för Maken som är mer mamma och mer familjebunden än mig i praktiken.

Det enda ryktesspriderskan och jag hade gemensamt var att vi båda hade katt av samma ras, och naturligtvis så tog jag kontakt och talade i klartext om vad jag tyckte om dramat som hon konstruerat med mig i huvudrollen. Sedan var den kontakten bruten för gott .. men än i dag så kan jag stöta på någon som säger .. "tänk så svårt du hade när Dottern inte sov och du var så ensam".

Som kattägare kan jag väl konstatera att det ligger lite sanning i ordspråket .. "Skillnaden mellan en katt och en lögn är att katten bara har nio liv".

Vår familj lever och har alltid levt i ett litet sammanhang på en liten ort. Ingen av oss är känd eller längtar efter offentlig belysning och då kan man med lite tålamod döda ett rykte och en ryktesspridare.

Men hur gör man om man är känd?

När ALLA tror sig veta ALLT om ditt privatliv? När rena fantasier publiceras i rikstäckande media som en sanning?

När BEVIS är händelser som inte alls är bevis utan bara händelseförlopp som utspelats i någon annans huvud, styrkts av påståenden och växt till en självupplevd sanning.

Hur försvarar du dig utan att det blir bränsle till mer "bevis", och hur undgår du att bli ifrågasatt när du hävdar att den lögn som alla VET är sanningen är en lögn? Det blir så märkligt när din egen sanning och din egen upplevelse av hur du lever ditt liv inte längre är din egen sanning längre utan har ersatts med en berättelse skapad av någon annan??

Jisses vad jag är glad över att jag inte är känd, inte född med kända föräldrar och att min pappa nöjde sig med att vara kung inom familjen.

"Det är lättare att tro på en lögn man har hört tusen gånger än att tro på fakta som ingen tidigare hört." 

Expr., DN, DN, SvD, SvD, AB, AB,

När bisak görs till huvudsak?

Svenska folkets förtroende för regeringen och och statsministern har minskat på grund av "Littorin-affären", påstår Expressen och Aftonbladet som gjort ytterligare en opinionsmätningar.

"Littorin-affären"? ... ett icke-bevisat påstående från Aftonbladet????

Svenska folket har alltså mer förtroende för Aftonbladet än för sina folkvalda politiker??

Nej, nej .. protesterar vän av ordning!!! Det är HANTERINGEN av "Littorinaffären" som sänkt förtroendet!!

Hanteringen???

När Sven Otto Littorin meddelade sin avgång angav han personliga familjeskäl .. blev det en lögn bara för att Aftonbladet dagen innan attackerade honom med krav på uttalanden om ett påstående om påstått sexköp baserat på ett påstått vittnesmål från en anonym person?? Raderar det ut åratal av konflikter och psykisk påfrestning i samband med en infekterad skilsmässoprocess??

Finns det hållbara bevis för någon "Littorin-affär" överhuvudtaget .. annat än ett påstående från Aftonbladet??

I DN i dag finns en insändare av Stig Olsson i Stockholm som avslutas med ... "I söndagens ledare i DN görs bisak till huvudsak och att det verkliga skälet till Littorins avgång skulle vara den gamla sexaffär som Aftonbladet fått eller köpt av en prostituerad. Det är att sälla sig till dem som sparkar på den redan liggande."

Han framstår som SKYLDIG bara för att han inte träder fram .. skriker vän av ordning!!

OM det enbart handlat om Aftonbladets anklagelser så tror jag att Littorin hade bemött dem .. så svaga är de. OM detta var det enda molnet på hans himmel så hade han förmodligen gjort den sedvanliga pudeln OM det varit sant.

Men OM han talade sanning om att han inte ORKADE mer av familjeskäl .. så, ja då orkar han förmodligen inte mer, eller hur? I mina ögon styrker Littorins irrationella beteende hans uttalande om att han nått sin yttersta gräns.

Hur hanterar man sanningen när den reduceras till en bisak och kallas lögn??

Hur skyddar man en vän som riskerar att förintas i medias obarmhärtiga strålkastarljus??

Ja, inte ställer man sig bredvid Aftonbladet och kastar mer dynga och sparkar på den som redan ligger.

haha .. kan vi ha ärliga politiker??

Alltid när det är val klagas det på att politikerna svänger sig, glider undan och rent av ljuger i sin strävan efter att hala in högsta vinsten .. MAKTEN!!

Åhh, om det bara fanns ärliga politiker som man kunde lita på .. suckar vi längtande.

Och så talar en politiker spontant rakt ur hjärtat .. och då är det ju rent UPPRÖRANDE!!!

Maud Olofsson fick frågan om vad som var bäst med Mona Sahlin och .. efter en viss tvekan .. så sa hon vad alla jag känner också säger. Hon är bra ur valstrategisk synpunkt eftersom hon skrämmer bort väljarna från sitt eget parti.

Ärligt talat hur många gånger har ni hört det sägas?? Läst det skrivet?? Skämtas om?? Även inbitna, pensionerade sossar suckar och säger .. Mona Sahlin är Alliansens bästa valarbetare.

Politiker ska tydligen tala så "folk" begriper .. men inte som "folk" tänker, eller hur var det nu??

Jag gillar Maud Olofsson med fel och brister. Hon är något så ovanligt som en vanlig människa i politiken .. och av statistiken att döma så är vi inte så förtjusta i det?

Och det tjänar kanske Mona Sahlin på .. för säga vad man vill, det är inte såå vanligt att hitta en person som hon bland de högsta på listan om vem som ska bli landets nästa statsminister.


http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/korseld/article7137323.ab
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/webbtv/maud-olofsson-forsvarar-vagsatsningar_4715443.svd