"Lex Luthor Drop of Doom"
heter en liten trevlig åkattraktion i Los Angeles, där man kan roa sig med att
falla 116 meter på fem sekunder.
Nu är jag inte direkt känd för att kasta mig ut i det okända hur som helst
.. det är snarare tvärtom .. jag har ständigt en plan B, eller C, eller resten
av alfabetet i bakfickan när jag företar mig något äventyrligt.
Så när det gäller nöjesparker finns det inte mycket att tjäna på mig. Jag
har åkt Vikingaskeppet på Gröna Lund .. det var väl den sista idiotgrejen jag
gjorde inom det området, och jag misstänker att den åkattraktionen var för
mesig och inte längre finns kvar?
Känslan av att ha betalat för att stå i en kö som leder till en upplevelse
som jag helst hade betalat ännu mer för att slippa, är inte något som jag vill
uppleva igen.
Men just nu känns det precis som om den valsedel jag plikttroget
överlämnade för drygt 4 månader sedan har förvandlats till en biljett till Drop of Doom.
Det höjs röster, det varnas, det publiceras faktabaserade debattartiklar
och reportage .. vilket i och för sig är en förändring
att glädjas åt .. våra grannländer förundras,
övriga världen ömsom skrattar ömsom förfäras .. men kön ringlar vidare mot det
fria fallet där alla får betala men ingen är vinnare.
Riskerna förminskas, vinsterna överdrivs, löften ställs på framtiden, de
största ekonomiska utgiftsposterna är de som nämns minst och det enda våra
politiker är rörande överens om är att uträtta så lite som möjligt i hopp om
att det ska bromsa Sverigedemokraternas tillväxt?
Opinionsundersökningarna baseras numera på åsikter från människor som
frivilligt erbjuder sina tjänster, vilket gör att ingen egentligen vet vad
någon vill eller tycker. Personligen svarar jag aldrig på sådana förfrågningar
på telefon och de stora enkäterna från SCB som droppar ner då och då skickar
jag plikttroget tillbaka .. utan att fylla i dem. Jag litar inte längre på våra
makthavare och om jag tycker fel .. så vill jag inte ha den olämpliga åsikten
registrerad.
Vår hjälpsökande regering med de utsträckta händerna, använder ordet samarbete som ett krav på förslag eller
reformer som oppositionen kan tänka sig att genomföra med deras stöd? Oppositionen
säljer ut sina väljare för att slippa regera. Vi har ministrar vars insatser
borde ha varit guld värda för vilka grävande och ifrågasättande journalister
som helst .. utom de svenska som klamrar sig fast på redaktioner som är i så
desperat behov av skattesubventioner för att överleva att de ivrigt sågar av
grenen de sitter på.
En bortre gräns i sjukförsäkringen ..
vad tycker Aftonbladet? Gynnar det SD eller inte? Vilken är den politiska
vinsten .. Vad vinner VI på beslutet? Men ingen frågar efter dem som det
egentligen handlar om.
Politiker och journalister .. var finns skillnaden? Två yrkesgrupper med
mycket makt och en utsatt anställningssituation där båda grupperna kan
tillintetgöra varandra .. hur sunt är det? Löften om överlevnad i form av
ytterligare presstöd eller andra skattefinansierade kryckor avgör medias
sympatier eftersom politikernas vara eller inte vara hänger på rubrikernas
formulering?
Kliar du min rygg så kliar jag din .. medan väljarna/medborgarna får nöja sig med att stå i kö till vår egen
variant av Drop of Doom.
Fritt Fall .. är något som jag ALDRIG skulle utsätta mig för frivilligt. Bortsett
från att jag lider svårt av höjdskräck bara jag ska byta taklampa, så tycker
jag att det är dumt .. ja, rent av enfaldigt .. att betala för att riskera
livet.
Men det verkar som om jag ofrivilligt blir bjuden på en sådan resa just
nu. För oavsett hur positivt jag än försöker se på omvärlden, framtiden och
möjligheterna ..
.. så känns det som jag sitter där. HÖÖGST upp, med nötta
säkerhetsanordningar och med en ångestklump i maggropen .. i väntan på klicket
som säger att .. NU släpper den sista spärren ..
.. NUUUUUU ÅÅÅÅKEEER VI .. mot
undergången på fem sekunder!!
Och ingen kan bromsa eller vända .. för när vi väl faller, då är det för
sent.
Så känner jag nu. Därför är det inte så roligt att hänga med i .. och
tänka och tycka om .. samhällsrapporteringen. Och därför kastar jag mig i
stället över det som kan vara positivt och glädjerikt i min egen lilla verklighet
.. där jag kan vara både blind och döv ett tag, medan jag läser, syr kläder av
gamla gardiner och dukar eller målar fåniga katter i akryl .. vilket egentligen
är det värsta jag vet.
Akryl, alltså .. fåniga katter är det alltid lika roligt att leka med.
