Politikerförakt.

Människans drivmedel är bekräftelse, det kom jag till insikt om redan tidigt i livet.

Många påstår att det är fel och att det mänskliga drivmedlet är Makt och Pengar. Men om du tänker efter aldrig så lite så inser du snart att makt och pengar bara är en form av bekräftelse som visar att du är NÅGON.

Bekräftelse är att bli sedd, hörd, uppmärksammad och del av ett sammanhang.

Mitt allra bästa jobb var det där jag fick minst betalt. Men jag blev bekräftad av dem jag mötte, möttes av glädje och hade roligt mest hela tiden. Jag saknar det fortfarande ibland.

Mitt sämsta jobb var det som var mest högavlönat och hade högst status. Arbetsmiljön var som klippt och skuren från en gammal brukspatronmiljö. Högst upp satt Chefen, under honom fanns de oerfarna men maktfullkomliga Sönerna, uppstyrda av Mellancheferna som hade ett nära umgänge med Familjen .. följda av oss som gjorde jobbet och längst ner slet Arbetarna som ingen förväntades umgås med.

Cheferna hade alltid rätt. Även när de bevisades ha fel, eftersom det då skylldes på slarv eller bristande information från de underlydande.

Jag vantrivdes varje dag jag släpade mig till jobbet där jag förväntades vara glad och tacksam över att överhuvudtaget vara anställd och aldrig någonsin fick vare sig tack eller erkännande ord även om övertidstimmarna samlades på hög. Det var sju långa år.

Bekräftelse är ofta mer värt än pengar. Om du ställer upp för någon annan och får ett varmt tack eller en kram, får du en känsla av samhörighet som känns bra i hela kroppen. Ställer de upptagna killarna på bilverkstaden upp med kort varsel, löser ditt akuta problem och får en tårta som tack och bevis på uppskattning, kan du nästan räkna med att få samma bemötande igen. Men tar du tjänsten bara för given, betalar och sticker iväg utan så mycket som ett tack kanske du inte är lika prioriterad nästa gång.

Det behöver inte ens finnas en medmänniska för att skapa gemenskap och bekräftelse. I år har vi haft en hackspett i fågelmatsträdet. En nervös pippi som skräckslaget skrikande tagit till flykten så fort h*n fått syn på oss. Nu i dagarna har h*n kommit till insikt om varifrån maten kommer och sitter därför kvar när vi passerar och jag känner mig omåttligt sedd och bekräftad. I dag är det inte bara en hackspett vilken som helst som sitter där, det är VÅR hackspett, en del av vår familj.

I Fokus skriver Johan Hakelius om den sk åsiktskorridoren, den växande klyftan mellan stad och land och om dem som ”är fångar i sin egen offentlighetskorridor”.

Jag vet inte om det han skriver ligger bakom en betalvägg men det är helt klart värt 144 kr i månaden att prenumerera på Fokus.

Sjukvårdsköerna, kriminaliteten, otryggheten, Sverigedemokraterna och de alternativa medierna växer trots att våra makthavare försäkrar att det inte finns minsta anledning till oro.

Varför?- frågar Johan Hakelius. Vad kan det bero på, om inte på att en betydande del av befolkningen inte längre litar på dem de brukade lita på?

En gång talades det mycket om politikerförakt. Det var något dåligt, nästan farligt och fördärvligt som kom från folkdjupet och riktade sig mot de demokratiskt folkvalda politikerna.

I dag har vi gått varvet runt och politikerförakt är det förakt som politikerna visar dem som valt dem?

Johan Hakelius beskriver det så väl .. En stor del av befolkningen känner sig inte längre representerad, inte bara i politiken, utan i offentligheten i stort. Det är därför vi är där vi är. Inte bara i Sverige, utan i flera länder. De partier som de brukade rösta på har i deras ögon förlorat markkontakten. De förstår inte vad partierna pysslar med, eller vilka de talar till. Verkligheten, som den beskrivs i mediernas huvudfåra, verkar ofta främmande för dem. De känner sig övergivna, förbisedda och ibland till och med föraktade. Det är inte grundlösa känslor.

Förakt är den totala motsatsen till bekräftelse. Att bli sedd och bekräftad är förutsättningen för gemenskap och samhörighet.

Journalister, akademiker och kulturarbetare som enbart ser och bekräftar varandra blir varken sedda, lästa eller uppmärksammade av några andra än sig själva och folkvalda politiker som ser ner på och föraktar sina väljare möts av samma förakt och ifrågasättande i stället för det förtroende och den gemenskap de fiskar efter.

Stefan Löfven brukar ofta hänvisa till ”civilsamhället” när det gäller särskilt svåra och oacceptabla ”utmaningar” som han inte kan relatera till. Det vill säga, han hoppas vi ska lösa våra ”utmaningar” själva.

I dag verkar det bara finnas två partier som verkligen ser, hör och bekräftar sina väljare. Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna.

Det är också de två partierna som går bäst i opinionsmätningarna, men som inte de andra partierna vill samarbeta eller regera tillsammans med.

Det säger en hel del om politiker och politikerförakt om vi tänker efter.

Förakt är de svagas vapen och försvar gentemot deras egna föraktade och oönskade känslor. Alice Miller (1874-1942)

Budskapet till väljarna är glasklart.

Sverige är en demokrati.

ALLA har rätt att rösta på vilket parti de vill och för närvarande finns 8 partier representerade i Sveriges Riksdag.

Från och med årsskiftet .. med beslut någon gång i april .. så har 6 partier enats om att ogiltigförklara de röster som väljarna lägger på dem som de anser vara "oseriösa" partier. Denna överenskommelse kommer att gälla till valet 2022! 

Under nästan ÅTTA ÅR kommer de demokratiska valen att ge följande valmöjligheter ..

1 .. en regering som regerar med stöd av samtliga 6 "seriösa" partier och med en okänd politisk vision beroende på mandatfördelning .. dvs en rödgrönblå/blågrönröd odefinierbar politik? Eller som nu .. en vacklande regering som klamrar sig fast vid makten genom att regera med oppositionens politik och en högeropposition som godkänner regeringens uppgörelser till vänster,

2 .. eller en majoritetsregering bestående av antingen Vänsterpartiet eller Sverigedemokraterna. Möjligen kommer ett sådant "oseriöst" val att följas av  bestraffningar i form av grundlagsändringar så att hälften av väljarna omyndigförklaras, eller vad de nu kan komma överens om?

De nya "demokratiska" spelreglerna gynnar de politiskt valda inom den "seriösa" gruppen, som kan känna sig trygga oavsett vad som händer, ger oanade möjligheter till de mer "oseriösa" som får ensamrätt på de frågor som inte anses "rumsrena" och missgynnar väljarna som antingen måste välja samma politik i evighet, amen .. eller det missnöjesparti som "äger" de frågor som de andra partierna inte vill låtsas om eller kan enas om.

Glöm vallöften, partiprogram, partiledardebatter eller valtal .. resultatet blir ändå det samma.

Den politiska trovärdigheten sjönk under noll, orden "ledare" och "ansvar" devalverades till värdelöshet och min absolut första, ärliga och spontana reaktion, när jag fick höra talas om den sk decemberöverenskommelsen, var ..

.. fy f*n!

Och det är ju inte särskilt seriöst det heller, men det finns nog inget bättre sätt att beskriva det förakt jag känner för svenska politiker i dag.

länk till Hmm ..

DN, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, Expr., Expr.,

Ledarsidorna, Motpol, 6mannen, DHE, Cornucopia, Dick Erixon, Maria Skiddi, Högberg, Norah4your

Nu önskar jag bara att ..

.. den här valrörelsen ska ta slut. Jag önskar det så innerligt att det är konstigt att den inte gör det redan nu på söndag?

Då skulle vi slippa nästa veckas orgie i förnedring.

Resultatet är ju redan givet .. det kommer INTE att bli bra för Sverige. Oavsett hur det går med maktfördelandet så kommer vi .. här nere där jag finns .. att få det sämre.

Jag tvivlar inte ett ögonblick på det!

Men resan dit har varit plågsam, pinsam, sjaskig, ovärdig, respektlös, omdömeslös ... ja, kalla det vad ni vill. Jag skäms för våra folkvalda, det gör jag .. och jag kan för mitt liv inte begripa vad jag ska kunna förmå mig att rösta på.

Det finns inte ett enda alternativ som jag tror på.

Inte ens i kommunalvalet har jag ett givet val .. men i landstingsvalet tänker jag satsa på ett parti som affischerat med handtextade meddelanden om "Vård för Pengarna". Det verkar vara ett lika bra alternativ som något annat?

Men jag tror inte på det egentligen .. men skyltarna ser roliga och kreativa ut.

Jag mår rent av illa av den cyniska människosyn som Socialdemokraterna har visat prov på den här valrörelsen. Förslagen om att de "duktiga" barnen ska bussas omkring till problemskolorna för att de "dåliga" barnen ska få goda föredömen har ju funnits där sedan tidigare .. men nu används samma idé .. fast tvärtom .. inom hela välfärden. De som är mest svårplacerade ska få förmånen att "vårdträna" på de svagaste i samhället?

Den vårdpersonal som det redan nu råder brist på ska också får förmånen att arbetsleda de ovilliga vårdpraktikanterna och i skolan ska de som nu finns i det stora misslyckandet FAS3 få använda landets elever som arbetsuppgifter. Förmodligen kommer handledning och administration att hamna bland alla andra administrativa uppgifter som redan ligger på lärarnas bord .. som ett resultat av politikernas famlande efter lösningar .. och skymmer sikten för elevernas behov?

Nu fungerar ju inte livet direkt så. Sätter vi ett antal välartade elever i en klass med skoltrötta skolkare så är ju risken överhängande att de tar seden dit de kommer och placerar vi ett antal människor som absolut inte vill vara i vården, i just vården, så är risken lika överhängande att vårdtagarna blir lidande.

I alla år har jag skytt Vänsterpartiet som pesten. Jag tycker fortfarande att Vänsterpartiet är ett verklighetsfrånvarande parti med en skrämmande inställning till individuell frihet och ekonomi. Men när det gäller ÄKTA engagemang och ÄRLIG människosyn .. sett ur deras egen orealistiska synvinkel .. så slår de sossarna med hästlängder.

När det gäller de galenskaper som Vänstern vill genomföra, så är de, i alla fall själva, helt övertygade om att deras visioner kommer att göra livet bättre .. till skillnad från sossarna som VET att deras förslag inte fungerar, men ändå hävdar att de kommer att "lösa arbetslösheten" med nya namn på sysselpysselsättningar.

Jag mår också illa av att höra landets statsminister skryta över att han gjort en överenskommelse med Miljöpartiet om vidöppna dörrar för alla som tror att framtiden finns i Sverige .. enbart för att visa Sverigedemokraterna var skåpet ska stå??

Att han dessutom visade alla "nysvenskar" hur fel de hade när de trodde att det fanns både bostäder och arbeten inom en anständig tid, det bryr sig varken han eller Miljöpartiet om.

En skrämmande och cynisk människosyn som de delar med de andra fem partierna som hjälper dem att täppa till truten på "det samhällsfientliga" partiet som de skänkt hela frågan till?

Ett parti som upptar mer av politikernas intresse än de frågor som väljarna vill ha svar på?

Jag tycker det är pinsamt, plågsamt och nästan förödmjukande att se hur de olika partierna sänker och tar avstånd från de få medlemmarna som vågar försöka skapa en öppen och fri debatt. Jag skäms så jag nästan mår illa av det öppna krypandet och krälandet för media, det illa dolda maktbegäret som kan få välavlönade fullt friska människor att nästan sälja sin själ för en ministerpost .. som nästan alla vet att de saknar kompetens att klara av.

(Om "folk" inte är DOM som bestämmer över Sveriges Radio .. så finns det väl inte någon anledning att betala tv-licens, eller hur?)

Medias roll i allt detta visar med all önskvärd tydlighet på varför tv-licensen borde avskaffas och varför tidningsdöden accelererar. För VARFÖR ska någon betala för en sluten "public service" verksamhet där alla verkar ha inbördes relationer som skapar arbeten till kommande generationer genom kontakter där alla arbetar mot samma mål och har samma åsikter? Och varför ska vi försörja gammelmedia genom att betala för gårdagens nyheter, som dessutom förmedlas på bekostnad av frisk och levande skog?

I och med internet har till och med de mest inskränkta förstått att det går att tänka, skriva och finna fakta helt på egen hand. Ofta minst ett dygn innan de dyker upp i en tillrättalagd pappersupplaga.

Och på tal om skog. Handen upp alla ni som vill att vår svenska skog med alla fantastiska naturupplevelser, platser där hela vårt djurliv finns och lever, svampställen, blåbärsställen och utflyktsmål .. ska förvandlas till olönsamt biobränsle till ett fåtal miljöbilar som ingen varken vill eller har råd att köpa?

Eller omskapas till någon form av okänd textil som kan säljas i stora partier på Ullared?

Gud, vad jag längtar till att den här valrörelsen tar slut ... 

DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, Barometern, Barometern, Barometern,

Den 6:e mannen, Toklandet, Fnordspotting,

Jag undrar?

 Expressen har en artikelserie .. eller ett tv-sänt informationsnågonting .. om det hat och de angrepp som svenska politiker utsätts för.

Det är naturligtvis helt oacceptabelt att vuxna människor beter på det viset.

Det är många som berättar och det de berättar är nästan svårt att fatta. Att en vuxen människa kan sitta och stoppa avföring i ett kuvert som är adresserat till en människa h*n aldrig träffat till exempel?

Känner man sig inte obeskrivligt löjlig medan man håller på med något sådant? Och i dagens dna-samhälle .. använder man sin egen, någon annans eller hundens?

Den som använder sig av den här typen av argument har förlorat innan h*n har öppnat munnen, satt fingret på den första bokstaven på tangentbordet eller satt på sig rånarluvan innan h*n ger sig ut för att klottra ner dörren hos en barnfamilj som sover .. eller något ännu värre.

Verbala spyor, kränkningar, fysisk eller psykisk våld .. anonymt och fegt .. mindre kan man knappast bli.

Men när jag läser alla berättelser, lyssnar på alla diskussioner och hör hur allt hänvisas till Sverigedemokraternas uppgång och demokratins fall så undrar jag om det är så enkelt?

Tror våra folkvalda verkligen på att deras utsatthet enbart beror på att människor är rädda för och hatar den som kommer från ett annat land?

Frågar de sig aldrig VARFÖR är det just politiker som blir så här utsatta? Kan det inte också bero på något annat de gör .. eller inte gör?

Varför växer bara politikerföraktet? Varför sjunker förtroendet för så gott som alla de etablerade partierna? ALLA svenskar är väl inte rasister eller sverigedemokrater?

"Hotet mot demokratin"  .. kan det inte lika gärna komma från dem själva, bottna i bristande verklighetskontakt, svårigheter att kommunicera begripligt eller i en kollektiv dövhet när det gäller rösterna från gräsrötterna? Eller från medias sätt att rapportera? Eller är det bara "folket" det är fel på?

Frågar de sig aldrig .. gör vi något fel?

Den frågan skulle jag vilja ha ett rakt och enkelt JA eller NEJ på?

Så undrar jag också varför sänkt skatt alltid ses som en utgift om man ser det från vänster?

Utgift blir väl skatten bara sedd ur löntagarens perspektiv .. eftersom h*n ägde hela summan från början?

Sänkt skatt är lägre inkomst för stat och kommun, om jag inte fattat det hela helt fel? Och då blir det lite konstigt om man vill påstå att mindre inkomst sker för lånade pengar??

Lägre inkomster måste däremot mötas med lägre kostnader, eller hur?

Om till exempel alla som hellre kilar över till akuten vid en relativt enkel åkomma skulle vänta tills de fick en tid på vårdcentralen skulle sjukhusen spara in en slant och personalen få bättre arbetsvillkor.

Om alla som "tar sig en sjukdag" när de "mår lite dåligt" dagen efter kvällen före, skulle avstå från det, så skulle samhället spara mycket pengar och om ingen någonsin fibblade med något enda bidrag skulle det bli mer över till dem som verkligen, verkligen behöver samhällets stöd.

Om alla föreningar redovisade äkta medlemssiffror och ärliga aktiviteter så skulle förmodligen SSU, andra ungdomsförbund och diverse "ideella" föreningar försvinna på vissa orter .. men spara pengar, det skulle vi. För att inte tala om att respekten för anförtrodda skattemedel skulle stiga .. även hos dem som betalade in dem från början.

Om våra riksdagsledamöter visade vägen till respekt för inbetalda skatter och skaffade sig ett riktigt arbete ett år efter det de inte längre får tillgång till riksdagsmannalönen .. så kanske någon skulle se det som en fingervisning om att det inte är helt ok att ta ut lite extra från bidragsgivande myndigheter .. genom att ta tillbaka lite av det som drogs på lönen .. eftersom det är uppenbart att en icke föraktlig del "slarvas bort" på vägen i form av förmåner, belöningar och skyddsnät till dem som är satta att förvalta dem.

Om några kommunpampar träffades i sammanträdesrummet och diskuterade bostadsfrågan i kommunen i stället för att åka till ett varmare land för att tanka inspiration i form av skattesubventionerad champagne så skulle till exempel den kommunen spara mycket pengar.

Om ALLA respekterade och hanterade skattemedel lika försiktigt som löntagaren borde hanterar resterna av sin lön när skatten är betald .. så skulle vi ha råd med en väl fungerande välfärd UTAN att behöva höja skatterna.

Men i dag lånar visst alla för att kunna betala för utgifter som är högre än inkomsten, och jag undrar varför??

SvD, SvD, SvD, SvD, DN,

Förakt?

Enligt en undersökning från World Values Servey-Sweden är det en av fyra unga (19-29 år) som kan tänka sig att sälja sin röst eller önskar en "stark ledare som inte behöver bry sig om riksdag eller val."

Vad som inte nämndes var att siffrorna inte var mycket bättre för de övriga två åldersgrupperna (30-39 år och 40+). Se http://www.wvs.gu.se/

Det skylls på skolan. Det är ingen måtta på vad de stackars lärarna är ansvariga för. Att bli lärare i dag är tydligen att ikläda sig föräldrarollen och ta hela samhällsansvaret för samtliga barn och ungdomar som de får i sina klasser? Är det verkligen skolan som ligger bakom allt som haltar i samhällsbilden?

I så fall har skolan tydligen alltid varit ett hinder för demokratin eftersom inställningen verkar vara likartad i alla åldersgrupper?

Jag fick en lång kommentar från "RedViper", 24 år, på mitt inlägg i ämnet i går. Bland annat skriver h*n .. "Jag upplever inte att jag är en medlem i min kommun på samma villkor som politiker och tjänstemän. Jag upplever att det finns en tydlig maktrelation, där jag är underordnad. Det är inte demokrati."

Nej, så ska inte demokrati upplevas. Men jag som är dubbelt så gammal som "RedViper" känner likadant och alla de människor som jag möter i mitt arbete har samma känsla av utsatthet och underlägsenhet .. vad kan det bero på?

Vi har myndigheter med företrädare som är tillsatta av dem som vi demokratiskt väljer .. men vi upplever dem som fiender, motparter som motarbetar och misstänkliggör oss när vi tar kontakt. Och de upplever oss på samma sätt .. vi som egentligen borde ses som deras uppdragsgivare.

Hur blev det så?

De som är unga är inte oengagerade. Det såg vi i det senaste valet när Sverigedemokraterna lyckades spränga fyraprocentsspärren eller i EU-valet när Piratpartiet fick en EU-delegat av de engagerade unga. De unga är lika missnöjda med politiken och tjänstemannaväldet som resten av befolkningen. Det handlar inte om att vi vill ha allt utan att ge något tillbaka .. utan om att det bemötande vi får är godtyckligt och obegripligt.

Regelverket fungerar olika beroende på var du bor, vem det gäller eller vem som handskas med det. Det är respektlöst och föga förtroendeingivande.

Men föraktet kommer inte bara därifrån, det kommer också från dem som ser det som sin största uppgift att granska makthavarna .. media.

Där har gränserna suddats ut mellan offentligt och privat, mellan ämbetet och människan, mellan mänskligt och omänskligt och mellan lagligt och olagligt.

Missförstå mig inte .. jag är helt för att makthavarna ska granskas, men inte för att media ska styra vem som ska sitta på vilken stol genom att styra den allmänna opinionen i "rätt" riktning.

Granskningen ska gälla makthavarens ämbete och de frågor som kan påverka det, eventuella lagöverträdelser och även de fall där ämbetsmannen inte lever på det sätt h*n kräver av dem som han är satt att företräda.

Men samma hänsyn och respekt som vi övriga medborgare förväntar oss att möta bör även gälla för dem som vi väljer att företräda oss, eller hur?

Annars får vi de politiker och tjänstemän som vi förtjänar, karriärister som enbart siktar på makt och pengar och inte är så noga med det där med heder och respekt för andra.

"Om vi inte vågar bör vi byta jobb" .. skrev Jan Helin i Aftonbladet och menade därmed att tidningen var tvungen att publicera rena antaganden, påståenden och anklagelser på tvivelaktiga grunder från tvivelaktiga eller anonyma människor, i den grävande journalistikens namn.

Först utser man offret .. sedan rotar man fram ammunitionen. Medan andra, mindre rubriksäljande maktmissbrukare helt ignoreras. Till exempel denne man som Tokmoderaten skriver om i dag.

Byt jobb .. skulle jag vilja svara. För om de som innehar ämbetsroller i samhället ständigt hånas, förnedras, misstänkliggörs och spottas på offentligt .. utan att det ens gäller yrkesrollen eller olagligheter och på ett sätt som vi aldrig skulle acceptera om det gällde oss själva eller någon närstående .. då sänker vi inte bara ämbetsmannen utan också själva ämbetet.

Det är något som politikerna borde tänka på när de hellre tar heder och ära av varandra än talar om sina egna visioner.

Då sprider sig föraktet och misstron och kladdar ner tron på demokratin. Rädslan för det öppna samtalet sprider sig bland makthavarna och politikerna och vi får ett samhälle som stelnar i ett vi- och domtänkande.

Då upplever vi ingen delaktighet i samhället, "då upplever vi att det finns en tydlig maktrelation, där vi är underordnade. Det är inte demokrati".

Men vem vågar .. eller ens kan .. granska och ifrågasätta medias roll i det ökande politikerföraktet och människors bristande tillit och intresse för sina folkvalda?

Media??

Då är det enklare att skylla på skolan .. och lärarna.

DN, DN, DN, DN, SvD, Expr., AB

Fråga VARFÖR .. i stället!

"Hur ska politiken väcka lust att få fler att engagera sig?" .. frågar Mary X i bloggen Mina Moderata Karameller, och tar upp ett skrämmande exempel från Sigtuna där de förtroendevalda .. i likhet med ett annat fall för inte så länge sedan .. lägger ner sina jobb i fullmäktige på grund av det maktfullkomliga arbetsklimatet.

Jag skulle vilja vända på frågan .. VARFÖR skulle jag känna lust att engagera mig i politiken??

Jag är politiskt intresserad, vet på ett ungefär var jag står i de flesta frågor och vill, verkligen vill, arbeta för ett bra och mänskligt samhälle där vi ser varandra, bekräftar varandra och inser att vi behöver varandra.

Men varför ska jag låsa in mig i ett politiskt parti som bara vill att jag ska göra fotarbetet, ringa, knacka dörr, klistra kuvert och dela ut partireklam? Varför ska jag acceptera att jag måste tycka färdigtyckta åsikter som kommer uppifrån, behöva ändra mig för att det är taktiskt riktigt och ändra mig igen när en annan åsikt är populärare hos den breda allmänheten .. som på lokalplanet består av människor jag känner?? Varför ska jag organisera mig för att framstå som en fullständig idiot framför dom??

Varför ska jag släppa till min fritid för att göra grovgörat för dem som är fullt upptagna med att hålla vackra tal och slicka sig uppåt i hierarkin i jakten på makten och pengarna .. löner och positioner som de aldrig någonsin skulle komma i närheten av om de var tvungna att söka ett "riktigt" jobb bland de människor de säger sig vilja företräda. Aldrig ifrågasätta, aldrig avvika från den snitslade banan och aldrig någonsin tro att jag är lika mycket värd som dem som hållit på sååå länge och VET hur det ska vara?? Varför ska jag välja ojämlikhetens sista fäste .. politiken, när jag lever helt jämlikt i mitt vanliga liv??

Jag vill inte såga idéer som är bra, bara för att det är fel parti som har dem. Jag vill inte kasta bort tid på att odla människors missnöje genom skitkastning på dem som ses som farliga motståndare och jag vill definitivt inte utse någon som jag inte känner till FIENDE .. bara för att h*n har en åsikt.

Det politiska budskapet i dag är lika negativt som det journalistiska .. ska jag vara ärlig så är det ibland svårt att skilja dem åt. I dagens politik .. och politiska nyhetsflöde .. är glaset alltid halvtomt .. aldrig halvfullt. Det är alltid NÅGON ANNANS fel .. rösta på oss så förlorar DOM!!

Huvudsyftet med det politiska arbetet verkar vara att misstänkliggöra alla avvikande åsikter, passivisera, skapa hopplöshet. Lögner .. som kallas retorik. Falanger/grupperingar .. som bara handlar om makt. Kohandel med det som är livsavgörande för dem det berör, härskartekniker och löften som aldrig kan infrias ... VARFÖR ska jag känna lust att bli delaktig i det??

Jag vill vara med om att måla bilden av det positiva samhället .. det vi kan skapa om vi utnyttjar våra egna resurser och inte bakbinds av myndigheternas regelverk och politikernas ställningskrig. Jag vill tala om det som är bra, värdefullt och möjligt, om hur vi tillsammans kan förändra och hjälpas åt och verka för att skapa gemenskap och sammanhållning i stället för att dela upp människor i vänster och höger ... röda eller blå.

Jag vill inte stå i en dypöl av politiska intriger och kasta anklagelser och påståenden omkring mig bara för att sedan se en smart taktiker klamra sig fast vid en maktposition och en lön som h*n varken har kunnande, intresse eller förutsättningar för att klara av på ett anständigt sätt. En maktposition som grundar sig på fulspel, maktspel och rena lögner förklädda till sanningar som ska passa dem som inte ser hela bilden.

Jag vill vara med i ett parti som människor blir positivt berörda av .. inte ett som har till huvudsyfte att skapa missnöje med de andra. Ett parti som ärligt redovisar svårigheterna och hur vi tillsammans kan lösa dem och som för fram idéer som ger hopp, kraft, energi och får dem som lyssnar att se möjligheterna före svårigheterna!

Vad är det för fel med att tända ett ljus av glädje, möjligheter och energi i stället för att släcka lyset helt?

VARFÖR ska jag förminska mig själv, kladda ner mig och svika allt jag tror på .. jag som inte är det minsta intresserad av att sälja mig för makt eller pengar??

Vad finns det i politiken som kan väcka lust hos mig ...??

Expr., Expr., Expr., AB, AB, AB, AB, SvD, SvD, SvD, SvD, DN,

Jag VILL INTE ..

.. vara med och betala 5 miljoner i MÅNADEN till arbetslösa, fullt arbetsföra riksdagsledamöter som inte vill kliva ner i verkligheten, där hur många högutbildade, skickliga arbetslösa människor som helst sysslar med okvalificerat arbete utan minsta inkomstgaranti.

Det handlar alltså om 60 miljoner kronor om året!!

Maria Weibull Kornias (m) tycker att det är en lysande idé och säger .. "det är inte helt lätt att hitta ett nytt jobb när man varit borta i 4 år och är 55 plus" .. och bevisar därmed att man KAN säga något vettigt .. helt oavsiktligt .. utan att fatta VAD det är man säger!!

För det är INTE helt lätt att hitta ett nytt jobb om man varit arbetslös i 4 år och är 55 plus .. det är sant.

Det är inte heller HELT lätt att hitta ett nytt jobb om man varit sjukskriven/förtidspensionerad i 4 år och är 55 plus, eller hur?

Det är egentligen inte helt LÄTT att hitta ett nytt jobb alls om man är arbetslös, inte har rätt utbildning, rätt bakgrund eller bor på rätt plats .. oavsett ålder .. om jag tänker efter??

En "vanlig" människa ska stå till arbetsmarknadens förfogande .. alla kategorier .. i hela landet .. och vara beredd att lämna familj och vänner för att flytta dit där det kan dyka upp ett lönekneg.

En riksdagsledamot kan uppenbarligen bara komma på tal som riksdagsledamot? En uppgift som ARBETSMARKNADEN inte direkt har någon större efterfrågan på utanför riksdagen.

Det finns SÄRSKILDA jobbcoacher för riksdagledamöter. Alltså sådana som tar särskilda hänsyn till riksdagsledamöternas mångåriga vana vid höga löner, generösa arbetstider och löneförmåner .. och inte kommer dragande med jobb på McDonalds, vården eller andra simpla jobb för "vanligt" folk.

Trots det så är det bara 15 av 126 riksdagsledamöter som besvärat sig med att presentera sig i ett "inledande samtal".

En del koketterar med att .. visst är det fel, men finns det så finns det och varför ska JAG avstå när ANDRA får???

Jag undrar vad Försäkringskassan eller Arbetsförmedlingen tycker om det som argument .. om nu någon skulle försöka sig på att använda det?

Att stå utanför och vilja komma in!!

Jag är inte medlem i något politiskt parti. Det beror inte på att jag inte vill engagera mig .. för det vill jag och inte på att jag inte har försökt .. för det har jag!

Men varje försök har slutat med besvikelse. Visst .. jag har varit välkommen, till och med erbjudits att få ta med kaffebröd till hela gänget .. och få koka kaffet .. och få diska efteråt!! Men mina åsikter och mitt språk däremot .. hmm .. de borde jag nog hålla för mig själv.

Så, eftersom jag inte vill tänka andras tankar, bli tillsagd vad jag ska tycka och tänka och vägrar anpassa mig till ett politiskt fikonspråk .. så finns det inte plats för mig.

Det är synd .. kanske inte just i mitt fall, men totalt sett så saknas vanliga människor i politiken. Människor som INTE är ute efter en försörjning i politiken utan bara vill delta och påverka. Såna som kanske inte VET allt, men som har mål, ambitioner och som kan föra in de isolerade proffspolitikerna i den vanliga svenska vardagen och lära dem att tala till folket med ord som de känner igen och kan ta till sig.

Men det fordrar förstås en hel del mod och ... ärlighet? Och det är väl på det sistnämnda det spricker antar jag?