Vi-känsla och ekonomisk ordning??

På sista tiden har jag fått klart för mig att vi har en statsminister som tycker att de väljare som för upp Sverigedemokraterna till platsen som landets 3:e största parti är "människor som anser att alla politiker är korrupta och struntar i problemen som finns".

Alltså, korkade människor som inte tycker att de vill försörja fullt arbetsföra politiker med guldkantade politikerpensioner och som enbart ser till de problem som de själva upplever och struntar i dem som statsministern har?

SD "finns bara där för att betona det negativa, för att peka finger och driva upp vi och dom-tänkande" .. säger statsministern .. positivt? .. och pekar med fingret på negativa, obildade svenskar som "lyssnar på djungeltrummorna på internet, där finns de enkla svaren, rätt gapigt framförda, där görs jobbet".

Då talar han om dom som inte är som VI och som inte har samma verklighetsuppfattning som VI .. alltså DOM som hämtar sin näring och inspiration från andra näthatare på nätet.

Att peka ut SD:s alla sympatisörer som obildat nätpatrask är nog att göra det lite lätt för sig är jag rädd.

Framför allt så är det väl minst lika otrevligt att dra alla väljare .. som i demokratisk ordning väljer sitt parti .. över samma kam som "de främlingsfientliga" drar alla invandrare över. Vi och dom? Så skulle vi väl inte ha det .. var det inte så han sa?

Hu många politiker lever i samma verklighet som den stora massan väljare? Det kan man ju undra när de uttalar sig om hur "verkligheten" ser ut.

Vi har Stefan Löfven, mångas hopp i ett upplevt mörker. Mannen som ska rädda partiet och ge oss lösningen på arbetslöshet, ekonomiska kriser och åtstramningar inom välfärden, har han någon koll på verkligheten?

När jag urskiljer hans röst bland "Jublet, tungotalandet och joddlandet av glädje", som Johan Westerholm beskriver, så hör jag att han är glad över Obamas vinst .. …"för att han har fått ordning på ekonomin"???

I vilken verklighet lever Stefan Löfven ??

Jag undrar om det kommer att se ut så här år 2014?

Kommer vår valfrihet att begränsa sig till politiker som ska motarbeta vi och dom mentaliteten genom att peka ut dom som pekar ut dom som inte är vi, så att vi kan rösta på dom som kallar sig vi och pekar ut vilka som inte är vi?

Eller hur det nu ska uppfattas?

Politiker som tycker att ett skenande budgetunderskott är "att få ordning på ekonomin", samtidigt som de helt lämnar walkover i nästan samtliga välfärdsfrågor genom att lämna över dem på Försäkringskassan och kommunerna som hittills gjort sitt bästa för att förvandla hjälpbehövande människor till DOM som de själva (vi) helst vill slippa handskas med.

Säg en enda kommun som engagerat har satsat på de svagaste i samhället? Säg en enda kommun som KAN göra något bra .. nu när Försäkringskassan försöker lämpa över så stor del av assistansreformen och "friskförklarade" sjuka på kommunerna som det bara är möjligt, utan att direkt bryta mot lagen .. särskilt mycket?

Säg någon som kan känna förtroende för en myndighet som Försäkringskassan när det visar sig att ca 38% av de som överklagar när det gäller sjukförsäkringsärenden får rätt i Förvaltningsrätten och att motsvarande siffra när det gäller personlig assistans är över 40%.

Hur statistiken skulle se ut om alla missnöjda överklagade vill nog inte Försäkringskassan tänka på, eftersom det är ett väldigt litet antal som gör det, men nog är det väl en händelse som ser ut som en tanke att det nu talas om att begränsa möjligheterna att få den här typen av ärenden prövade i rätten?

Om Barack Obama ska stå modell för svensk valrörelse 2014 så blir det nog som den sjätte mannen, Fredrik Antonsson, säger apropå den amerikanske presidenten ... mest retorik och ingen handling.

Jag blir mörkrädd .. känner mig otrygg, vilsen och helt utan vi-känsla ..  och känner viss förståelse för alla .. "dom" .. som vill göra en markering genom att rösta på ett missnöjesparti.

Så kom igen .. starta ett välfärdsparti, ett missnöjesparti mot Försäkringskassan eller något annat som skapar vi-känsla bland dem som verkligen har användning för den.

"Alla dina gamla, döende, misslyckade, halta och lytta" .. som en god vän en gång uttryckte sig om mina husdjur och min bekantskapskrets.

DN, DN,  AB, AB, AB, AB, SvD, SvD,

Booiinggg .. så ramlade polletten slutligen ner!

Från den dagen jag började blogga har jag förvånats över hur svårt det har varit att få kontakt med de politiska bloggarna? Och då menar jag dem som hamnat så högt i hackordningen att de åtminstone finns med på listorna till kommunvalen.

Det är märkligt, har jag tänkt. Här finns så gott som hela svenska folket uppdukat som ett smörgåsbord på nätet. Det är fullt möjligt att hitta dem som bloggar inom den egna valkretsen och nu när det finns personalval så skulle åtminstone jag använda mig av det för att knyta kontakter med dem. Bekräfta dem, SE dem .. försöka framstå som en trovärdig person, utan att direkt lova något och utan att bli alltför personlig.

Men icke. Ju närmare makten desto svåråtkomligare, verkar vara huvudregeln för alla partiföreträdare, men det är sossarna .. som vill bli Sveriges öppnaste parti? .. som är mest avvisande, för att inte säga oåtkomliga. Att kommentera hos dem som är mest aktiva inom s-bloggar är som att komma med en krigsförklaring och de som mer vänder sig utåt är möjligen vänliga nog att svara .. men att ta egen kontakt med människorna  utanför partigränsen eller den egna bloggen, är de helt ointresserade av.

Miljöpartister, Kristdemokrater och Centerpartister är överlag mer tillgängliga, intresserade och har bättre social kompetens, det är åtminstone min erfarenhet.

Nu ska inte jag personligen klaga. Vid ett tillfälle fick jag svar på den här frågan av en socialdemokrat som inte förstod den, eftersom h*n hade länkat till mig flera gånger?

Det hade jag inte en aning om? Länkandet är alltså väldigt viktigt för politiska bloggare? En hedersbetygelse??

Men inte för mig .. eftersom jag inte behöver klättra på någon "länklista". Om jag över huvudtaget ser det, upplever jag det som ett kvitto på att någon tyckt att det jag skrivit har varit läsvärt, vilket är väldigt trevligt, men inte uppväger den personliga kontakten som ligger i en kommentar eller ett genomtänkt svar.

En annan minnesvärd gång hamnade jag på blogglistan hos en av sossarnas toppbloggare, men eftersom jag är den sorten som inte tror på skyltar där det står "Nymålat" utan måste peta lite själv för att se om det är sant och på riktigt .. så testade jag hållbarheten med ett par inlägg om mina gamla kläder, och då försvann jag lika fort igen.

Det var helt korrekt handlat i sammanhanget, jag är .. som politisk hang-around .. lite för lättviktigt och okontrollerad för det socialdemokratiska allvaret och passar förmodligen bäst i garderoben hos det andra laget där jag .. glatt överraskad och djupt hedrad .. hittar mig själv som "annan blogg" hos den 6:e mannen.

Men jag hade fortfarande inte fattat varför ingen ser vinsten i att knyta kontakter med väljarna? Det ger ju en möjlighet att läsa in sig på nutiden, en gratismöjlighet att uppdatera en gammal politisk sanning som passerat bästföredatum, en chans att ersätta ett mögligt budskap med ett nytt och fräscht och att hitta det språk som väljarna talar nu på 2000-talet i stället för det som satte medborgarnas blod i brand under förra seklet?

Men i dag fick jag svaret i Peter Högbergs blogg när jag läste följade stycke ..

"Fick en kommentar om det där att lyssna på väljarna. Senaste trenden och jag är också med i den. Men kommentaren ställde frågan på sin spets. Är det inte så att vi ska leda och inte bli ledda? Är det inte så att just partierna ska stå för visionerna för framtiden. Vara förändringskraften? Vara dem som tar ut färdriktningen och låter väljarna döma av i valet? Varför är vi annars en massa partier och politiker? Det hade räckt med en frågespalt på en hemsida och tjänstemän som läste av det hela… Visst protesterade jag , men ljumt för det låg s mycket i det. Visst kan väljarna se detaljer som vi som partiet kan göra bättre, men att låta dem styra de stora stegen bli fel. När vi frågat vad de vill är det bättre skola, omsorg, mer personal, sänk skatten, höj skatten mm.  Eller så är det konkreta frågor på deras gata som leder dem."

Aha!!

Det är DET det handlar om .. att LEDA och inte riskera att bli ledd?

Eller som att ha "en frågespalt på en hemsida och tjänstemän som läser av det hela" eftersom väljarna inte förmår att se längre än "frågorna på sin egen gata"?

Att ta kontakt med väljarna, kommunicera med väljarna, intressera sig för hur väljarna upplever sin verklighet .. upplevs av socialdemokraterna som att de GER något TILL väljarna .. inte som en möjlighet att FÅ nödvändig information om väljarnas levnadsvillkor?

Väljarna vill bara tala om "bättre skola, omsorg, mer personal, sänk skatten, höj skatten mm" .. och ger aldrig den minsta fingervisning om hur eller varför. Jättetrist och totalt ointressant?

Det är nästan ofattbart .. men nu förstår jag!

Äntligen!!

När jag vill vara med och diskutera det samhälle som jag lever i, så upplevs det som om jag lägger mig i de "stor stegen" som jag inte begriper mig på. Allt det jag behöver veta redan är tänkt, skrivet och formulerat av dem som begär min röst för att kunna "leda" mig och "ta ut färdriktningen" så jag rör mig åt rätt håll.

På något konstigt sätt får den insikten sossarnas osynlighet och svårigheter att hantera oppositionsrollen att framstå i ett förklarat ljus?

Det förklarar kanske också varför fler hoppar av de politiska uppdragen än anmäler sig som intresserade?

(Det är konstigt hur allt förändras över tid, säger Maken när han läser igenom ovanstående. Förr var politiker kunniga och respekterade personer i samhällstoppen, människor med utbildning, gedigen arbetslivserfarenhet eller personer med egna företag eller andra synliga bevis på att de var framgångsrika och fungerade väl i samhället.

Nu verkar politiken vara till för dem som fötts in i ungdomsförbunden eller placerats där av förutseende föräldrar för att slippa slita med högre utbildning, betungande arbete eller kostnadskrävande insatser i näringslivet. Ett välavlönat arbete som passar den som inte kan/vill få något annat? För de som kan, vill och har tillräcklig kompetens släpps aldrig fram till toppositionerna."

Och jag gör som Peter Högberg .. jag protesterar lite ljumt, för det ligger något i det han säger.)

DN, SvD

Om öronen faller av!

Ju mer jag läser och kommer i kontakt med myndighetsbeslut och politik, desto angelägnare börjar jag tycka att det är med någon slags "högskoleprov"/politikertest i nutids- och verklighetskunskap, för dem som söker uppdrag i samhällets tjänst.

Innan de får stå på en riksdagslista och innan de får makt inom en större myndighet vars myndighetsutövning påverkar den "vanliga" människan i hennes vardag.

Och så tänker jag på en seriestrip som Maken och jag läste en gång för länge sedan.

Den var tecknad av Christina Alvner och hette "Jycken" .. och just denna speciella strip är nog en av de roligaste jag har läst. Tyvärr så klippte vi inte ut den .. märkligt nog eftersom jag normalt sett klipper ut allt som jag roas av och samlar i stora kartonger.

Åren gick och vi återvände ständigt till Jycken, Bävern och Katten när någon av oss, hundarna/katterna eller någon annan, gjorde något särskilt hjärnbefriat.

Så fyllde Maken jämna år och jag slet mitt hår i försöken att hitta på något alldeles särskilt i födelsedagspresent .. och så kom jag på det.

Jycken!!!

Efter mycket om och men fick jag till slut kontakt med Christina Alvner och fick .. tack snälla, snälla!! .. en kopia på den efterlängtade stripen som jag ramade in. Den har nu en hedersplats i vårt hem.

Men vad handlar den då om, undrar ni säkert?

Eller hur?

Ja, nu tror jag att det är olagligt att publicera själva stripen, men texten borde jag väl kunna återge?

Bävern och Jycken sitter och berättar historier;

Din tur .. säger Bävern

OK .. säger Jycken. En katt hade väntat två år på att få hjärnan opererad .. men .. veterinären fann ingen hjärna alls. (och här ser vi veterinären såga av toppen på huvudet).

Bara en tunn, tunn tråd tvärs genom skallen. (grubblande veterinär - tunn, tunn tråd genom kattens tomma huvud)

Veterinären blev brydd, men fann sig snabbt och klippte av snöret.

Vad hände, vad hände? .. undrar Bävern upphetsat.

Vad tror du? .. säger Jycken tillbakalutat.

Kattens öron föll av ...

Alltså .. jag tycker att det här är hysteriskt roligt. Varje gång en katt missar diskbänken och nesligt ramlar ner eller en hund gör bort sig på ett pinsamt sätt, brukar jag säga .. akta dig du, så att inte tråden går av och öronen ramlar av.

Och efter möten med särskild paragraftrogna myndighetsutövare, människor som spiller tid av sitt liv på meningslösheter eller debattprogram med deltagare som ägnar oceaner av tid åt att säga i princip ingenting .. så brukar Maken och jag titta på varandra och säga .. där fanns det nog inte mycket mer än en tunn, tunn, tråd!

H*n får nog passa sig så att öronen inte ramlar av! 

DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, Expr., AB,

Hur mycket kostar en svensk??

Det är en fråga som jag förgäves försökt få svar på. Hur mycket kostar genomsnitts-svensken med genomsnittslönen som arbetar en genomsnittsarbetstid och har en genomsnittsutbildning .. och hur mycket skatt betala denna genomsnitts-människa in i skatt??

Betalar vi in skatt så det täcker våra egna kostnader från förskolan till äldrevården??

Jag tror inte det .. men kan inte få det bekräftat?

Pär Nuder sa på sin tid .. "Detta köttberg av 40-talister som vi 60-talister ska föda - det är en realitet att försörjningskvoten riskerar att bli ett problem." .. och nu är vi här, nu har den största delen av den gruppen börjat plocka ut sina pensioner. Pengar som definitivt inte finns sparade på något pensionskonto i statskassan eller kommunbudgeten, utan tas från de skattemedel som Pär Nuders 60-talister och andra åldersgrupper plikttroget betalar in i tron att det är deras egna.

Svenskarna måste ställa in sig på att arbeta högre upp i åldrarna för att få en pension som det går att leva på .. det kommer de orangea kuverten att vittna om när de dyker upp i brevlådan den närmaste månaden.

Det vill säga om man inte är politiker förstås! Då blir det inte tal om att börja satsa på utbildning eller omskolning när bäst-före-datumet gått ut .. DÅ är pensionen säkrad och det går alldeles utmärkt att dra sig tillbaka vid 50-årsåldern och pilla sig i naveln eller satsa på att förverkliga sig själv.

Om man inte mer eller mindre får sparken vid 40-årsåldern, som före detta landstingsrådet och kommunalrådet i Eskilstuna, Jörgen Danielsson (S), som kan börja kvittera ut politikerpension från Eskilstuna kommun inom en snar framtid. Detta trots att kommunen genom förhandlingar försöker få honom att avstå. 

Jörgen Danielsson har ett gammalt avtal med kommunen som innebär att det inte finns någon nedre gräns för när politikerpension kan tas ut. Det innebär att han utan att arbeta från 41 års ålder kan plocka ut knappt 35 000 kronor i månaden fram till ålderspension. Utnyttjar han avtalet fullt ut blir det totalt cirka 10 miljoner kronor.

Hur många har "gamla avtal" som Jörgen Danielsson och hur många 40-åringar har redan utnyttjat rätten att flyta omkring i behaglig sysslolöshet på skattebetalarnas bekostnad?

Hur mycket kostar våra politiker i riksdag, landsting och kommuner .. i förhållande till den skatt de betalar in?? Alla som fått politiska reträttplatser som landhövdingar, generaldirektörer och det ena med det andra .. har de samma guldkantade pensionsavtal??

Finns det NÅGON som vet var man kan hitta uppgifter om det??

Är det överhuvudtaget någon som funderat över det, eller ens vill diskutera det .. se över systemet, kanske? .. nu när "alla" ska dra sitt strå till stacken så att ekonomin går runt?

DN, DN, SvD, SvD, AB, AB, Expr.,

Vad kräver jag av en politiker, frågar ..

.. ”Karl” i kommentarsfältet till Peter Högbergs blogg i dag. Fortsättningen går rakt in i hjärtat på mig för den innehåller det jag inte ens kunnat formulera för mig själv;

” Politikern skall tillföra mig och samhället ett klart mervärde. Detta mervärde kan endast uppstå genom en ansvarsfull ”förvaltning” av de resurser som finns (… OBS: det handlar inte bara om skattepengar).

Låt mig understryka: Du behöver ALDRIG ”visionära” för mig och de mina. Vi väljare kan tänka själva anno 2011. Du skall däremot se till att FÖRUTSÄTTNINGARNA finns för att VI skall kunna ha VÅRA EGNA VISIONER.

Jag kommer endast att rösta på dig när jag är övertygad om att du kan ”förvalta”.

Och när ser jag att du kan ”förvalta”? Jo, när du har en solid intellektuell bas, förankring i verkligheten och en sympatisk framtoning. I den ordningen. Lägg märke till: retorik kräver jag inte av Er.

Gillar du maktkamper, yviga tal, är tämligen lågt utbildad, vet inte vad du snackar om (… eftersom du kanske suttit alltför länge i riksdagen/fullmäktige), delar inte väljarnas verklighet, kommer jag att dissa dig. Så enkel är jag och de jag känner.

Så det borde väl inte vara så svårt att välja lämplig strategi. Eller?

 PS: VI VÄLJARE KAN TÄNKA SJÄLVA anno 2011. Kom ihåg detta.”

FÖRVALTA .. det är exakt rätt ord för det jag vill att de politiker jag väljer ska göra. Förvalta statens finanser, förvalta den välfärd .. vård skola och omsorg .. som ska komma oss alla till del när vi behöver den. 

Förvaltning innebär också att det är politikernas ansvar att se till att pengar och ansvar hamnar inom avsett område och inte i fel fickor och att de själva och alla andra på beslutsfattande nivå inte beviljar sig själva oanständigt förmånliga ersättningar och förmåner.

Förvalta .. det innebär ANSVAR. De politiker jag vill ha ska se det ansvar de tar på sig. De ansvarar för att de minsta i samhället blir sedda och får rimliga levnadsvillkor. De ansvarar för att ensamma människor som inte kan begära hjälpen själva, ändå blir sedda som individer, att handikappade och funktionshindrade inte ska belönas med lagstadgade rättigheter i ett lotteri beroende på vilka människor som kan ställa upp och kräva deras rättigheter.

Ansvar är att se att det är samma skattepengar som Försäkringskassan sparar in på när de slänger ut psykiskt funktionshindrade ur det skattefinansierade systemet med personlig assistans .. och vältrar över kostnaden på de skattefinansierade kommunerna. Kommunerna, som saknar både kunnande och medel för att kunna följa lagen och fullfölja det uppdrag som vi har godkänt enligt FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

Eller när väl dokumenterat sjuka människor med ringa arbetsförmåga kastas ut från ett skattefinansierat system  till ett annat, där de förvandlas till friska människor utan arbetsförmåga .. utan hopp, utan försörjningsmöjligheter och utan de rättigheter som fifflades bort på vägen.

Att flytta samma pengar gällande samma uppdrag mellan olika skattefinansierade verksamheter ..  i hopp om att de ska "försvinna", till enorma kostnader och ibland genom att töja på lagen .. DET är varken god förvaltning eller ansvarsfullt.

Är det så förbaskat svårt att se behoven så är det kanske enklare .. och framför allt mer ekonomiskt ..  att slå ihop hela biddevitten till ett enda ”Försörjningsverk” som innefattar kommunernas socialkontor, landsting, försäkringskassa, a-kassa, CSN, arbetsförmedling och allt vad det finns? Då blir varje individ åtminstone NÅGONS ansvar.

”En solid intellektuell bas, förankring i verkligheten och en sympatisk framtoning” .. ja, det är väl det minsta vi kan begära för 57.000 kr i månaden. Det är ju inte klokt att en människa utan någon kompetens alls kan gå från knappt 20.000 kr i månaden till 57.000 kr i månaden genom att blåsa upp visioner som bara består av tomma och totalt ogenomförbara ord?

Jag instämmer med Karl .. SLUTA ”visionära” för mig, jag skapar mina egna visioner och LÄGG AV med retoriken som enbart går ut på att måla upp motståndarens politik i så mörka färger att bristerna i den egna politiken inte syns.

Jag vill inte heller ha yviga, ostrukturerade, lågutbildade, maktlystna och retoriskt svamlande ledare som inte har satt en fot i den verklighet de tror jag lever i. Jag vill ha kunniga människor som vet vad de gör och hur de ska göra det .. de behöver inte låta så förbaskat mycket, bara de får jobbet gjort på ett anständigt sätt.

Det finns en negativ trend för Sveriges alla politiker just nu .. och jag tror banne mig att det beror på att svenska folket har vuxit ifrån sina politiker??

Och det är väl kanske inte så konstigt när man ser de isolerade ”verkligheter” de envisas med att leva i och hur ovilliga många av dem är att "söka de jobb som finns" eller att tillgodogöra sig de utbildningar som de anser är så viktiga för oss .. utanför politikens drivhus.

Förvalta, ta Ansvar, visa Respekt .. och skippa skitsnacket!!

Kan man säga så??

AB, AB, Expr., Expr., Expr., DN,

Våra politiker verkar vara ..

.. sköra och bräckliga varelser som har svårt att klara sig ute i den verklighet där vi andra tvingas harva omkring.

De blir valda .. av oss .. för att representera den plats där vi bor. För att kunna fortsätta att göra det måste de vara skrivna på samma bostad under tiden som de sköter representerandet .. annars blir de inte omvalda tillräckligt många gånger för att få ut de pensioner, inkomstgarantier och förmåner som de har förmånen att garantera sig själva.

För att orka med detta betungande uppdrag måste de alltså officiellt bo ”hemma”, men för att rent fysiskt kunna vara på arbetet måste de bo nära arbetsplatsen. Det är inte lätt att få till.

Därför måste vi hjälpa dem med finansieringen av det dubbla boendet och med de resor som det innebär .. åtminstone på pappret .. och så blir det ett snärj med partnern som också måste bo ”hemma” för att det hela ska se sannolikt ut, men som samtidigt måste ha tillräckligt med utrymme för att kunna ”hälsa på då och då”.

Det måste vara tungt. Det är synd om den som är gift med en riksdagsledamot och som måste räkna dagarna för umgänget för att få hyran betald.

Vem skulle vilja ha det så??

Men så tvingas de leva .. de självuppoffrande människorna som har våra liv i sina händer.

Sedan kommer den dagen då väljarna väljer någon annan som får sätta sig på den inkomstbringande platsen och planera sitt dubbla boende och slita med att bygga upp en trovärdig fasad runt det .. och den ersatte riksdagsledamoten får ge sig ut i verkligheten igen.

(Det vore intressant med lite statistik på hur många som flyttar ”hem” då??)
Som tur är så finns den en inkomstgaranti som skyddar mot alltför brutal kontakt med det arbetsliv de lämnade för så länge sedan och den verklighet de varit förskonade från under så många år. 60 miljoner om året betalar vi skattebetalare för att skydda våra förbrukade riksdagsledamöter från den chocken.

Om vår riksdagsledamot har haft turen att bli minister så krånglar det till sig ytterligare. Samma jobbiga dubbla boende och en betydligt högre lön än de futtiga 57 000 i månaden som h*n tvingats klara sig på tidigare .. och som om detta inte var problem nog så tvingas de ta en mängd arvoderade uppdrag i diverse utskott.

Så .. vips .. så är det någon annan som sitter på ministertronen!!

Då lindas exministern in i en skyddande tröstfilt i form av avgångsvederlag och statsrådspension som slipar av det värsta ekonomiska lidandet. En statsrådspension som täcker upp till den lön och den levnadsstandard man inte kan leva utan .. även om fallet inte blev djupare än från ministertronen till den stol och den lön man kom från.

Vi betalar för politiker som ser sig själva som offer .. stackare, som inte kan ta vara på sig själva utan vår insats? Det tycker jag är lite märkligt .. eftersom vi väljer dem för att se till vårt bästa och för att ta vara på oss efter bästa förmåga?

Efter bästa förmåga???

Vad skulle jag göra själv i samma situation?

Jag kan inte ärligt säga att jag har högre moral och bättre omdöme .. pengar är pengar och jag har aldrig i livet varit i närheten av 57 000 i månaden. Men om jag skulle plocka skattebetalarna på pengar så skulle jag inte tycka om att det märktes i min kommun .. bland mina grannar, vänner och bekanta.

Det skulle kännas pinsamt.

Men är det så orimligt?

Politikern som vi tar hand om som ett stackars skört och bräckligt offer har ju hela tiden varit skriven på sin hemort, beviljats ersättning för dubbelt boende och är hela tiden representant för samma plats?

Borde inte inkomstgaranti, pensioner och annat som faller ut för fullt arbetsföra före detta politiker betalas av hemortskommunen .. det var ju ändå därifrån de kom och det är ju den platsen de limmat sig fast vid hela tiden?

Då kanske det inte skulle kännas fullt så bekvämt att lalla runt med en hobby, sitta hemma och pilla sig i naveln eller ägna tiden åt att författa upprörda blogginlägg om yngre värdelösa partikamrater … om grannen hela tiden är medveten om att det är på hans bekostnad det sker?

”Skattebetalarna” … det är ett alldeles för luddigt begrepp för att kännas olustigt, det ser vi ju tydliga tecken på när välbetalda .. oerhört välbetalda .. exministrar inte drar sig för att plocka ut det som är småsummor i sammanhanget, men som representerar nästan en undersköterskelön i verkligheten.

Om undersköterskan bodde inom synhåll, så kanske det skulle kännas liiiiite obehagligt?

Men vad vet jag .. kanske bor det en girig jäkel inom mig som jag ännu inte gjort bekantskap med, eftersom det aldrig funnits särskilt mycket att roffa åt sig??

Kanske skulle jag ge blanka fanken i grannen och börja umgås med kommunalrådet i stället om ersättningen var tillräckligt hög .. ??

DN, DN, Expr., Expr.,

Skvaller, information och ..

.. spekulationer, det var förmodligen det man törstade efter för länge sedan, när den enda källan var en gårdfarihandlare, en förbipasserande vandrare eller möten på kyrkbacken. Och man frossade förmodligen .. då som nu .. i överdrivna tolkningar och rent skitsnack utan att ägna en tanke åt att man själv riskerade att bli morgondagens nyhet på nästa kyrkbacke.

Kommunikation och möten med andra människor är värdefullt för oss, och när telefonen gjorde sin entré så reagerade förmodligen befolkningen på samma sätt då som vi gör nu inför Internet .. med stor förtjusning över att det gick att nå andra som tidigare var fysiskt onåbara. Samtalet genom den "moderna" telefonluren upplevdes som PRIVAT och alldeles för sent insåg många att den telefonist som kopplat samtalet .. bodde på orten och försåg grannarna med de saftigaste detaljerna från det "privata" samtalet.

Inte är vi direkt klokare NU när vi kan blogga, twittra, kommentera och uttrycka våra åsikter på diverse forum. Vi ägnar inte mycket tid åt att fundera över att ALLA kan läsa vad vi skriver, tycker eller påstår och vi tror att vi är onåbara, säkra och kan kläcka ur oss vilka kränkande dumheter som helst bakom ett anonymt alias .. utan att ägna en tanke åt att det faktiskt GÅR att spåra människan bakom orden.

Kommunikation .. det är något fantastiskt när det är som bäst. Att kunna nå människor över hela världen, att hitta likasinnade som tidigare varit omöjliga att finna, att få vänner bland dem man inte känner och att kunna utbyta tankar, erfarenheter och nyheter med varandra .. visst är det otroligt?

Men vi glömmer att samma ORD kan ha olika valörer beroende på vem som läser och tolkar dem. Vi är ovarsamma med vad vi skriver .. och hur vi tolkar det vi läser.

Jag läser "Ann-Cathrin´s Blogg" där hon skriver om reaktionerna på centerpartisten Stefan Hannas blogginlägg. Hennes frustration, oro och rädsla för hur medias sensationslystnad riskerar att piska upp en pöbel som "tystar den politiska dialogen med medborgarna" .. är nästan fysiskt påtaglig och jag känner verkligen väldigt starkt för det hon skriver.

Men .. även om jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om våra kvällstidningars desperation över vikande lösnummerförsäljning och uteblivna annonsintäkter .. bara AB:s hemsida är i sig ett enda nödrop med allt ovidkommande som hängt på för att locka läsare, vårt antivirusprogram går på högtryck varje gång jag gjort ett besök .. så nöjer jag mig med att skriva att i just det här fallet, så höll Stefan Hanna själv med materialet i rent oförstånd.

Jag är helt övertygad om att han själv tycker att det han skrev var harmlöst, en god tanke utanför de vanliga ramarna som misstolkades av media av ren sensationslystnad. Sett ur hans synvinkel har han förmodligen rätt.

Men vem är viktigast, vem har det största ansvaret för orden .. den som skriver eller den som läser?

För en människa som lever med sänkt livskvalitet på grund av extrem övervikt och kämpar för att återta kontrollen över sin egen kropp upplevs förmodligen Stefan Hannas ord om att de "utsätter det gemensamma systemet för mycket större påfrestningar än de som äter och dricker normalt" .. som ytterligare ett hånfullt pekande finger riktat mot en redan svårt skadad självkänsla.

Dessutom så kommer dessa människor med största sannolikhet att få ett kortare liv än dem som lever "normalt" enligt Stefan Hannas måttstock .. och kommer därmed också att bespara samhället kostnaderna för den pension och vård som de "normala" kommer att kassera in under många friska, aktiva år på ålderns höst.

Vi blir väl alla frustrerade och upprörda när andra stjäl och berikar sig på våra skattefinansierade välvärdssystem. Men att skriva att förövarna/brottslingarna också .."när de släppts från sitt fängelsestraff" .. bör ställas upp till allmän beskådan utanför våra köpcenter, är att underkänna hela vårt rättssystem.

Jag ser det i alla fall så. Den som har avtjänat ett straff ska inte bestraffas ytterligare av samma "pöbel" som nu öser sin galla över Stefan Hanna.

Stefan Hanna är inte bara privatperson när han bloggar. Han är också folkvald politiker. Att vara ovarsam med orden blir värre då och inte blir det bättre av att väljarna redan nu tvivlar på att det är deras bästa som politikerna har för ögonen.

Det politiska spelet är numera tydligare och vi har större insyn i och med att information och fakta är så lättillgängliga. Vi ser hur akuta frågor, som har livsavgörande betydelse och utgör skillnaden mellan ett anständigt liv och ett socialt utanförskap för människor i en sårbar, utsatt situation .. används som tillhyggen i ett politiskt spel som mer handlar om makt än om folkets bästa.

Frågor som borde kunna lösas genom att våra folkvalda tar ett gemensamt ansvar för en situation som de politiska blocken gemensamt åstadkommit under åren .. används som politiska verktyg?? Man lägger mer tid på att skuldbelägga och motarbeta varandras förslag än på att finna vägar till lösningar som verkligen fungerar.

Våra politiker använder och reducerar människoöden till brickor i ett politiskt spel där Makten är högsta vinsten?

Är det då så konstigt att det uppstår en skadeglad och gläfsande "pöbel" när en politiker som vi själva valt, inte förmår att hantera orden, åsikterna och tankeverksamheten bättre än vi??

Tekniken har gått framåt .. men många står fortfarande kvar på kyrkbacken och orerar, helt omedvetna om att de själva riskerar att bli mogondagens nyheter .. någon annanstans!

Att ha kakan och äta upp den?

Jag är en väldigt vanlig människa på alla sätt och vis. Nästan löjligt vanlig .. och det händer alldeles för ofta att människor säger .. "har inte vi träffats tidigare???" .. för att det ska vara riktigt bekvämt.

Jag tycker som de flesta, är inte särskilt provokativ och är inte heller speciellt uppseendeväckande bland andra .. en helt VANLIG svensk kvinna med andra ord.

Det jag skriver här i min blogg är mina egna åsikter som bara representerar mig själv och vad jag för ögonblicket tänker. Jag kan ändra mig .. komma på bättre tankar .. tappa fattningen och bli arg .. eller bli onödigt blödig och ömsint, men eftersom jag bloggar anonymt så behöver jag inte tänka på om det skadar eller kan vara pinsamt för mina närmaste som ofta har alldeles egna .. och kanske helt andra .. åsikter.

Trots det försöker jag vara oerhört försiktig med vad jag skriver.

OM jag skulle ge mig in i politiken eller ha offentliga uppdrag där jag representerade andra människor skulle jag inte våga ha en blogg eller ett twitter. Jag är alldeles för direktstyrd ibland för att det skulle kännas säkert.

Nu tycker jag lite synd om kommunalrådet Stefan Hanna (C) i Uppsala som inte riktigt förstått att det uppdrag han har, innebär att han representerar inte bara sitt parti, utan också de kommuninvånare som är hans arbetsgivare.

Privatpersonen Stefan Hanna får hur gärna som helst ha synpunkter på människor som han tycker äter och dricker ONORMALT mycket och jag kan verkligen sätta mig in i hans upprördhet över bidragsfuskare. Men även om jag här hemma har uttryckt en hel del hemska saker om just den delen av befolkningen och hur det drabbar dem som får betala för fusket, så skulle jag ALDRIG skriva ner det i ett offentligt dokument som en blogg ändå är.

Det är ett ansvar att arbeta politiskt! Det är bra betalt om man lyckas .. men det kostar också att vara den som representerar andra.

Stefan Hanna semestrar utomlands just nu .. men som politiker är han aldrig helt ledig. Allt han gör, allt han säger och skriver .. gör han i egenskap av offentlig person om han gör det utanför hemmets och privatlivets väggar.

Det borde han varit medveten om .. särskilt nu när våra tidningar släppt all anständighet och anser att det yttersta beviset för lyckad journalistik är ett krossat och förstört människoliv!


Läs också Svd om de faktiska kostnaderna för "onyttiga" och "nyttiga" människor .. det är intressant läsning.

VARFÖR är språkets viktigaste ord ..

.. tycker jag!

Jag använder det ständigt .. och alldeles för ofta enligt Maken .. men det används alldeles för sällan i politiken, särskilt nu när det pågår en valrörelse och påståenden och löften haglar om öronen på oss som okritiskt förväntas köpa varje uttalat ord.

I dag skriver Nalin Pekul en angelägen artikel på SvD om våldtäkter. Hon pekar på att medan antalet våldtäkter har 4-dubblats så har antalet åtal och fällande domar minskats och att det bara finns en enda specialistmottagning för våldsutsatta kvinnor som är i behov av vård.

Det ÄR en angelägen och viktig fråga .. men inte någonstans i artikel ställs den fråga som jag vill ha svar på .. VARFÖR har det blivit så här?? Vad har hänt i samhället .. VARFÖR är kvinnor mer utsatta för våldtäkter nu än tidigare??

I DN skriver Johannes Åman om den rödgröna alliansens vånda inför frågan om Förbifart Stockholm .. och jag undrar VARFÖR en opposition som gör anspråk på förtroendet att leda hela landet och ansvara för vår gemensamma ekonomi .. inte ens kan enas om en så pass lokal fråga som en bit motorväg runt huvudstaden?? VARFÖR ska skattebetalarna tvingas betala för att fatta det beslutet åt dem???

Sverigedemokraterna är ett problem för alla politiska partiers företrädare. Ett problem som man gemensamt försökt sopa under mattan och ignorera men som nu visar sig bli högst påtagligt och måste tas ställning till.

Ställningstagandet verkar bli att SD ska motarbetas så att de inte kan utnyttja sin vågmästarroll i riksdagen?? Mer än hälften av våra politiska företrädare är villiga att gå över partigränserna för att ställa Sverigedemokraterna utanför politiska beslut. Men inte en enda politiker har ställt sig eller besvarat frågan ... VARFÖR är det så många svenskar som kommer att ge sin röst till Sverigedemokraterna i årets val och vad ger deras "ställningstagande" för budskap till de 6,5% av landets befolkning vars val de därmed underkänner??

VARFÖR är det så många som inte känner igen sig i de "rätta" politiska budskapen, ideologierna och den tillrättalagda statistiken som vi nu erbjuds??

VARFÖR tror våra politiker att gruppaktiviteter med stenkastning, skadegörelse och brand, i bland annat Rinkeby och Rosengård, går att lösa med högre skatter och fler statligt och kommunalt styrda aktiviteter för ungdomar?? Är inte det att förenkla ett mycket större och mer komplext problem bara för att man inte vill föra upp andra och mer svåra frågor till ytan??

VARFÖR .. är språkets viktigaste ord .. och det kräver också ett godtagbart svar!

.. och möjligen kan det vara bristen på svar som skapar en god jordmån för missnöjespartier att växa i??

Att stå utanför och vilja komma in!!

Jag är inte medlem i något politiskt parti. Det beror inte på att jag inte vill engagera mig .. för det vill jag och inte på att jag inte har försökt .. för det har jag!

Men varje försök har slutat med besvikelse. Visst .. jag har varit välkommen, till och med erbjudits att få ta med kaffebröd till hela gänget .. och få koka kaffet .. och få diska efteråt!! Men mina åsikter och mitt språk däremot .. hmm .. de borde jag nog hålla för mig själv.

Så, eftersom jag inte vill tänka andras tankar, bli tillsagd vad jag ska tycka och tänka och vägrar anpassa mig till ett politiskt fikonspråk .. så finns det inte plats för mig.

Det är synd .. kanske inte just i mitt fall, men totalt sett så saknas vanliga människor i politiken. Människor som INTE är ute efter en försörjning i politiken utan bara vill delta och påverka. Såna som kanske inte VET allt, men som har mål, ambitioner och som kan föra in de isolerade proffspolitikerna i den vanliga svenska vardagen och lära dem att tala till folket med ord som de känner igen och kan ta till sig.

Men det fordrar förstås en hel del mod och ... ärlighet? Och det är väl på det sistnämnda det spricker antar jag?

Spänningen är oliiiiidlig!!!!

Den 3 maj går ridån upp, täckelset faller, sanningen avslöjas, plockas ålen upp ur tunnan .. kalla det vad ni vill .. men då får vi ÄNTLIGEN veta den rödgröna överenskommelsen! Efter detta magiska datum kommer kaninen fram ur hatten och det blir möjligt att tala om faktiska löften och mål .. eller??

Den TREDJE maj????????

Vad ska då sossarna tala om den FÖRSTA maj???

Men det är kanske det som är meningen .. att få slippa tala om den politik man obönhörligen låser sig till den tredje maj??

Nu slipper alla löftesrika talare ta ställning till Miljöpartiets friår, kortare arbetstid och övriga ledigheter och förklara hur det ska betalas. Och vilka som ska betala .. med vilka pengar??

Det blir sista chansen att lova .. utan att berätta hur det ska genomföras. Och när ...!

Ingen behöver redogöra för bensinpriser, energikostnader eller elförsörjning!

Ingen behöver tala om Lars Ohly och Vänsterpartiet!!

Den tredje maj är nog ett noga utvalt datum, tror i alla fall jag.

Jag bedövar hjärnan med Linda Rosing ..

Ibland blir jag så less, desillusionerad och uppgiven av att läsa alla rapporter, uppgifter och sensationsartiklar om politiker, fuskare och bedragare. Journalister, bankfolk, storföretag och politiker står mig ända upp i halsen med sin förljugenhet och falskhet och då tar jag mig med raska steg till det lättviktigaste jag vet .. Linda Rosings blogg!

Linda är en människa som vet hur man lever livet lätt. Ingen annanstans i bloggvärlden .. eller irl för den delen .. finns det någon som MYSER och SLAPPAR och UNNAR sig som hon. Bloggen är en enda "rapport från en soffa" där det tittas på film i en utstäckning som måste glädja de som hyr ut i närområdet. Matlagningen undviks galant med burksoppor eller kokta korvar i plast eller serveras direkt från närmaste hämtmatställe .. sen myser man i soffan igen. Eller sover lääänge. Eller så unnar sig Linda ansiktsbehandlingar .. flera gånger i veckan! Jag hade ingen aning om att det gick att peela bort så mycket hud???

Nu är Linda och hennes tilltänkte i fjällen ... och myser framför en film på hotellrummet efter att ha sovit läääänge.

Jag tror inte de besväras nämnvärt av som händer .. eller inte händer .. i samhället?

För mig känns det som att bedöva hjärnan med Valium när jag läser de intressant stavade rapporterna från Linda Rosings händelselösa liv som Kanal 5 av någon anledning anser representerar dem så till den milda grad att hon får fronta hela hemsidan??

.. det ger liksom en helt ny dimension till sensationsartiklarna om till exempel riksdagsledamöter som fuskar sig till resor och liknande.

De gör ju i alla fall något .. !!