Kanske befinner vi
oss i ett chocktillstånd efter valet eller så beror det på något utanför min
fattningsförmåga, men det verkar som om hjulen har stannat, tiden står stilla
och samtalet har tystnat.
Att uttrycka en åsikt
offentligt har blivit som att beträda ett minerat fält där du antingen förintas
helt eller tvingas in i ett sammanhang där du inte alls känner dig hemma. Varje
ord måste granskas och vägas så att de, som av någon anledning har lagt beslag
på tolkningsföreträdet och rätten till det goda hatet, inte blir kränkta.
Och när det gäller
rätten att känna sig kränkt gäller den bara särskilt utvalda grupper som
dessutom representeras av ett antal utvalda som anser sig vara i besittning av "ett kulturellt kapital som inte kan köpas
för pengar".
Den samhällsgrupp som
jag tillhör är en den största i landet men räknas som en av de mest
ointressanta?
En av våra
kvällstidningar räknar med det stora journalistpriset för en artikelserie som
till största delen baseras på uppgifter som den sk Researchgruppen plockat fram
på nätet, med minst sagt tvivelaktiga metoder, för att kartlägga kränkande
formulerade åsikter hos Sverigedemokratiska väljare.
Samma tidning
undviker att kartlägga hatet och hoten från vänstersidans sympatisörer trots
att det inte finns någon som helst skillnad på de hot och det hat som sprids
från det hållet. Jag har en god vän som utsatts för rena mordhot på grund av
sin politiska tillhörighet, polisen har kartlagt människorna som ligger bakom
.. men någon Researchgrupp har ingen av oss sett röken av.
Summa summarum .. den
som vill ge utlopp för sina lägsta känslor i kommentarsfälten på nätet bör
vara sosse, vänster- eller miljöpartist
för att inte bli uthängd med namn och bild i kvällstidningarnas kamp för
överlevnad. Har du en annan åsikt, är tillräckligt naiv för att tro på total
anonymitet på nätet och är rädd om jobbet så ska du nog akta dig för det
offentliga samtalet.
Richard Herrey är en
av dem som trodde att vem som helst kunde ha åsikter om vilka missförhållanden som
helst. Han hade fel och utlöste det som motsvarar gamla tiders stening .. en
fullständigt obegriplig ordkastning på twitter.
Så otroligt
meningslöst.
I mitt lilla
sammanhang står allt stilla i en slags väntan?
I det område som jag
bor i ska alla se över sin avloppsrening för godkännande inom två år. Tyvärr så
ingår inte någon hänvisning till vilka reningsverk som är godkända .. det
kommer att avgöras vid inspektion? Vi som är berörda riskerar 100.000-tals
kronor om vi väljer fel, så ett av de mest populära företagen är det som gräver
och installerar de reningsverk som blivit godkända på andra platser.
Han är fullständigt
fullbokad flera år framöver.
Och när vi frågar
varför han inte anställer fler och utökar verksamheten så blir svaret .. det törs jag inte .. det vet f*n vad som
händer framöver, så det är säkrast att ha en mindre men överskådligare
verksamhet.
När Maken .. som
inspirerades av min nylackade starkt rosa bil .. förhörde sig om samma
billackerare ville lacka hans bil, i en helt annan färg, så blev svaret det samma.
Vi drar ner på den typen av jobb och
koncentrerar oss på försäkringsskador som kräver mindre personal men ger en
tryggare inkomst. Försök någon annanstans.
Någon annanstans
ligger 10 mil härifrån och är fullbokade till nästa höst. Vi har utrymme men törs inte anställa.
Alla väntar. Men ingen
vet vad vi väntar på? Och de som bör ge någon form av vägledning kommunicerar
per sms, gömmer sig på ämbetsrummet eller slingar sig i obegripliga
ordharanger.
Hjulen stannar.
Barnen till de äldre hantverkarna vill inte arbeta ihjäl sig för samma inkomst
som de kan få som anställda eller arbetslösa. De som har idéer och drömmar ser
bara svårigheter i stället för möjligheter.
De små roliga
butikerna och specialaffärerna försvinner .. det är ingen idé .. och kvar blir
bara de stora affärskedjorna med samma sortiment som finns på varenda ort och i
varje storstad och på nätet.
Likformat, designat,
opersonligt, vitt, grått och svart.
Precis som du själv
bör vara för att passa in.
Det saknas minst 20
000 lägenheter bara till dem. Det saknas tusentals lägenheter till dem som
redan bor här. Det saknas lärare och klassrum och pengar för att ge barnen till
dem som kommer en vettig utbildning och tillgång till språket. Det saknas tandläkare
till alla som kommer, till alla som vistas här illegalt, till alla hemlösa. Det
saknas läkare och vårdpersonal på de orter där befolkningen ökar dramatiskt. Det saknas arbeten och nästan
allt som behövs för att ge människor en ny start, en framtid och ett värdigt
välkomnande .. och våra politiker slingrar sig, skänker några miljoner till
kulturell hemslöjd och ger ut Youtube-filmer för att visa sitt intresse?
Migration och
integration behöver ingen egen myndighet eller minister .. säger vår nya
regering och lämnar över hela frågan till Bert Karlsson och hans kollegor som
enväldigt avgör vilka kommuner som ska få sin ekonomi förödd.
Vi har landets
svagaste regering någonsin. Helt oförberedda intog de sina platser och ingen
vet vad de vill? Har de en plan? Är den realistisk? För vilka är den avsedd och
vilka kommer att få betala?
Hur kommer Sverige
att se ut om fyra år om de senaste fyra veckorna är vägledande?
Hur kommer livet att
se ut för de stora grupperna som åldras och blir allt mer beroende och
vårdkrävande. Det saknas läkare med specialistkompetens inom geriatrin, det saknas
tandvård på äldreboenden eller i det egna hemmet .. där gamla med fasta
proteser får finna sig i ett förruttnade tandkött eftersom nödvändig tid och
kunskap saknas hos personalen.
Men det kanske kommer
en instruktionsfilm på Youtube så småningom?
Samtalet mellan
landets beslutsfattare och det ointressanta folket är helt obefintligt.
De gör som vi, hukar
fegt av rädsla för att uttrycka en offentligt åsikt som landar fel hos dem som
äger den rätta Åsikten och rätten till det Goda Hatet.
Det är inte roligt
längre.
Sverige har blivit
ett land utan färg, utan glädje, kreativitet, skaparkraft, framtidstro och helt
utan det okontrollerade, färgsprakande, kreativa nytänkande som är livsnödvändig
för förändring och gemenskap.
Vi ska vara
likformade, anpassade, opersonliga .. grå och tysta .. om vi inte tillhör
dem som sitter inne med "ett kulturellt kapital som inte kan köpas
för pengar". Något som ger innehavaren rätten att stena oliktänkande med ord på twitter?
Jag törstar efter
färg, kreativitet, humor, idéer, nya synsätt och galet inspirerande nytänkande.
Förr hittade jag det på nätet .. men nu är det banne mig glest mellan skratten
och ordlekarna.