Himmelske Fader ..

.. ge åt oss alla glädje och renhet, längtan och sånger och skänk oss Kristdemokraternas väljare så att Stefan blir glad och att den 9:e september 2018 inte blir den sista gemensamma måltiden som riksdagsparti.

Vår kärlek skall vara uppriktig. Vi ska avsky det onda, hålla fast vid det goda, visa varandra tillgivenhet. Överträffa varandra i ömsesidig aktning. Gläda oss med dem som gläder sig och gråta med dem som gråter samt frivilligt offra Gustav Fridolin på tacksamhetens altare.

Gör oss till ett heligt, jämlikt parti som lockar alla religiösa trossamfund. Låt oss axla ansvaret för skapandet av samhällets normer och kulturyttringar och bli som en öppen famn för alla könsidentiteter och samlevnadsformer - i en ren och vacker värld - allt under ett och samma värdegrundsparaply.

Kultur och Miljödemokraterna - One Size fits all!

Amen!

.. och, om det är möjligt, förgör dem som skriver kränkande kommentarer på twitter!

Så tolkar jag kulturministerns instagrambudskap .. men det är absolut möjligt att jag har missförstått meningen med det hela. Det skulle i så fall inte vara första gången när det gäller budskap från Miljöpartiet.

Frihet är inte värd att ha om den inte omfattar friheten att göra fel ..

.. sa Mahatma Gandhi. Vi kan väl också enas om att det innebär att friheten till individuell utveckling och skapande stryps om du inte får utrymme att prova nya vägar och nya idéer utan att tvingas gå i andras fotspår?

I dag kan vi läsa en debattartikel i DN som kulturministern, eller någon annan, skrivit för att .. om möjligt .. ge henne en andra chans till ett första intryck.

Jag är inte så bra på det där med kultur och åsikter .. jag har bara mina egna åsikter om vad som är kultur för mig och mina egna ord som i dagsläget inte direkt överensstämmer med vad de som äger det godkända, oskattbara "kulturella kapitalet" anser vara rätt. Kort sagt jag tillhör inte dem som ingår i begreppet kultur, jag är den som serveras kultur av dem som definierar begreppet.

Men när jag läser kulturministerns artikel så tycker jag inte om den. Det är de rätta orden, de fina tankarna och den riktiga inställningen till den etablerade kulturen .. det är jag i min kulturella okunnighet helt övertygad om.

Kulturministern flirtar ohämmat med media och lockar med ett eventuellt och outtalat stöd .. 

"Medielandskapets utmaningar är en politisk fråga som regeringen har för avsikt att ta itu med". Det måste vara ord som värmer herrarna Mattson och Helin i deras kyliga verklighet?

Det ska bli satsningar på kultur i skolan och "barn och unga får möjlighet att ägna sig åt estetik och skapande" genom stimulansbidrag för "ökad nationell kvalitet och likvärdighet samt en utvecklad samverkan mellan kulturskolan och grund- och förskolan". Eftersom jag varit både barn och ung så vet jag att det jag mest av allt längtade efter inte var "nationell kvalitet och likvärdighet", utan att få göra som jag själv ville .. utan pekpinnar, utan att likna någon annan, utan att vara duktig och utan betygssättning av någon som ville visa mig vägen.

Friheten att få göra fel och ändå inte bli betraktad som konstig eller utanför.

"Kulturen har också alltid haft en framskjuten position i Miljöpartiets politik" .. skriver kulturministern. Jag har läst att det råder delade meningar om det .. men ska kultur verkligen vara politik? Formad av politiker?

"Frågan om kulturskaparnas arbetsvillkor kommer även fortsättningsvis att stå i fokus"? Men är inte ett av problemen med kulturen att vi har särskilda kulturskapare som lever och verkar helt beroende av statligt stöd? Är inte politiken ett hinder för "kulturskaparna" om fel skapande innebär risken för en försämrad ekonomi?

Redan nu ser vi en rätt obehaglig likformighet när det gäller det skrivna ordet och en journalist som vill gå sin egen väg i stället för den godkända får nog finna sig i att gå ensam, opublicerad och oförsörjd.

Kulturministern tycker att det är viktigt att vi kommer ihåg att dagens kultur "en gång startat som initiativ från enskilda konstnärer som hade modet att tänka nytt, inte sällan i konflikt med etablerade normer".

Men är det verkligen så högt i tak i dag att någon kan skapa något "i konflikt med etablerade normer"? Är inte statens styrning av kulturen själva hindret för nyskapande, nytänkande och nya åsikter?

Men som sagt .. jag är dålig på det där med kultur. I de sammanhangen har jag inte rätt förutsättningar för att göra mig hörd eller passa in annat än som konsument av redan färdigskapade, godkända varor.

Mahatma Gandhi sa också .. Ingen kultur kan överleva, om den gör anspråk på att vara exklusiv .. det är kanske så jag känner när jag läser kulturministerns vackra ord som försöker ge ett intryck av det motsatta?

Någon som uttrycker det jag vill säga på ett bättre sätt är Hans Odeberg på bloggen Bubbavel .. läs det. Han avslutar sin blogpost, Demokratins dödgrävare - det är vi!, med orden ..

Problemet i Sverige idag är inte att vi har en repressiv, kommunistisk/fascistisk regim. Problemet är att vi verkar ha en hel befolkning som tror att riktig demokrati är att alla tror som jag. Och tror de inte som jag så skall de med hugg och slag tvingas att antingen tro som jag eller skämmas och hålla käften.

Det här är så fullständigt fel. I en demokrati ska alla åsikter få komma till tals, och bemötas med argument. Tillsammans väljer vi sedan åt vilket håll vi vill styra landet. Samtidigt som de som tycker annorlunda är fria att fortsätta med sin argumentation.

  

Så, du som starkt ogillar någons åsikter, hudfärg, sociala status eller härkomst: sluta försöka förgöra din opponent. Diskutera, argumentera hur mycket du vill. Men sluta försöka skapa din egen gated community med likasinnande. Världen är stor, öppen och fylld med olika smaker och dofter. Gillar du inte det du just såg? Gå vidare bara.

Det säger mig mer om politik, kultur och frihet än Alice Bah Kuhnkes artikel "Kulturen är grunden i ett ekologiskt samhälle". Bara rubriken får mig att bli tveksam inför innehållet?

DN, DN, SvD, SvD, Expr., Affärsvärlden,
Graatass,