Vi har en mycket stor ökning av
andelen äldre i samhället just nu. Det innebär ökade kostnader i stora delar av
de kommunala verksamheterna .. vården, tandvården och omsorgen i första hand
och påverkar de övriga välfärdsbehoven i andra hand. Det kan vi tala om utan
att dra fram kortet "Åldersrasist".
Vi kan skilja på sak och person när vi
talar om demografiska problem.
Vi har också en stor
ungdomsarbetslöshet och fallande skolresultat för dem som köar upp för att höja
den andelen ... som också kommer att påverka samhällets ekonomiska
förutsättningar. Det kan vi också tala om utan att kalla varandra för "ungdomsrasister". Vi kan tala om
kostnaderna och försöka hitta lösningar.
Vi kan skilja på sak och person när
det handlar om skolans problem och den ökande arbetslösheten.
Vi noterar att andelen sjukskrivna
ökar. Det är en stor kostnad och ett
problem rent samhällsekonomiskt och också en signal om att det finns grupper
som är särskilt utsatta. Vi kan tala om kostnaderna och vi kan försöka hitta
fungerande lösningar utan att någon plockar fram vuvuzelan ur garderoben.
Vi KAN alltså skilja på sak och person
när det handlar om den kraftigt ökande andelen sjukskrivna kvinnor med stress-
eller psykiska problem.
Vi vet att det finns många som inte
kan leva sina liv utan vårt gemensamma stöd. Hemlösa, människor med
missbruksproblem, psykiskt sjuka, funktionshindrade bland många andra, och vi
kan tala om vårt gemensamma ansvar och om vilka kostnader som det faktiskt för
med sig.
Vi kan ju faktiskt skilja på sak och
person.
Vi har en öppen migrationspolitik i
tider när många flyr från sina länder för att hitta en plats att bygga en
framtid på. Vi VET att en extra befolkningsökning på ca 100.000 personer per år
medför extra kostnader och en ökad belastning på välfärdsområdena. Vi vet också
att kommunernas ekonomier är beräknade på kommuninvånarnas skatteförmåga och
antalet företagare på orten.
Invandringskostnaderna påverkar HELA
samhället på samma sätt som kostnaderna för de äldre, arbetslösa, sjukskrivna,
bidragsberoende gör det .. men i en omfattning som gör att någon/några grupper
kommer att förnekas det som de egentligen har rätt till. Pengarna räcker inte
till .. det vet vi, men om vi säger det kommer både vuvuzelorna och
rasistkortet fram?
Vi kan inte tala om det.. vi får
absolut inte tala om kostnader när det gäller migrationen i förhållande till välfärdens
kostnader och behov, kommunernas ekonomi och i förhållande till vårt gemensamma
ansvar för alla andra svaga, hjälpbehövande grupper i samhället.
Vi anser att alla människor har samma
värde .. äldre-yngre, friska-sjuka, arbetande-arbetslösa, kvinnor-män osv osv
.. vi talar om det både känslomässigt och ekonomiskt samtidigt som vi får veta de
ekonomiska förutsättningarna för alla välfärdsområden
.. UTOM Migrationen?
Just nu står Vänsterns Ulla Andersson
och nästan gråter när hon talar om de fattiga barnen som behöver mer satsningar
.. men hon skulle aldrig i livet drömma om att ställa detta i relation till alla andra kostnader i samhället. Och hon skulle förmodligen hellre äta en burk mask
än tala om invandringens kostnader i förhållande till samhällets andra
åtaganden i välfärden.
Vi ser absolut inte på människor ur ett "vi och dom-perspektiv", men kan INTE skilja på sak och person
när det gäller invandringsfrågor och kostnader???
Vi låtsas att de frågorna inte finns? Inte påverkar något? Inte behöver nämnas? Varför?
Det är för mig fullständigt
obegripligt?
Men det gör dagens regeringskris
fullständigt begriplig.