Kommunikation, gemenskap och Dixie Car Meet.

 Tystberga är en av flera små tätorter i min kommun. Där bor ca 900 personer och utanför i närområdet bor ytterligare ca 600 ”lantisar”, som i likhet med mig själv, trivs bäst i naturen utan allt för näraliggande grannar.

I Tystberga finns en affär, en skola, en idrottsförening, en pizzeria (som inte alltid är öppen) och så tror jag att det finns ett ställe som serverar kaffe eller lunch.

Men det viktigaste för mig är Återvinningscentralen som är öppen varannan måndag.

That´s it!

Så en dag i september/oktober förra året, när jag, understimulerad och uttråkad, sitter och slösurfar på facebook dyker det upp två entusiaster, Peter och Marie Dupet, som vill starta upp ett årligt återkommande bilentusiastevent - Dixie Car Meet.

I Tystberga av alla ställen?

Min första tanke är typiskt svensk .. det kommer ALDRIG att gå.

Men eftersom jag gärna snöar in på udda företeelser så har jag följt projektet från dag ett. Från bara några få facebook-medlemmar till 4 700 st. Från ax till limpa så att säga. För i lördags blev det verklighet.

Jag är djupt imponerad.

Hela bygden ställde upp. Företagen i kommunen ställde upp. Idrottsföreningen ställde upp och det var en ren njutning att se att det fortfarande finns ett lim, en sammanhållning, förhoppningar och förtroende bland människor – även om det begränsar sig till en liten plats som Tystberga.

Själva eventet blev en succé. En familjefest med levande musik, marknad, tatuerare, food trucks och frisör, där alla var representerade, hundar och barn, ung och gammal, bilägare eller de som drömde om en gammal amerikanare som familjemedlem. Utställarna representerades av hemma-byggare som skapat otroliga ekipage i fantastisk design, riktiga vrak som väntade på en makeover, gamla veteraner i nyskick och allt däremellan.

Enligt uppgift ägdes och kördes en av de brutalare amerikanska veteranerna av en kvinna som var fyllda 90!

Det var roligt, trevlig, spännande, underhållande och alla pratade med alla och alla var glada, och framför allt tillgängliga.

Det mest fascinerande var att så många log, tog ögonkontakt och samtalade och så få gick omkring och tittade i sina mobiltelefoner?

Det var roligt som förr i tiden. Fast i nutid!

8000 besökare 3100 fordon, hur kunde det omöjliga bli möjligt! Vad var det som tände gnistan som samlade så många runt ett och samma projekt?

Som jag ser det var allt resultat av en fantastisk kommunikation* mellan Peter och Marie Dupet, och alla medlemmar/intresserade som också längtade och drömde om just den här typen av opretentiösa möten/evenemang.

Jag har som sagt följt detta varje dag sedan start och har imponerats av tålamodet, det vänliga tilltalet, den ökande vi-känslan och samarbetet som vuxit fram.

Jag är imponerad! Minst sagt.

Inte ett enda destruktivt hatmeddelande under nästan ett år! Inte ett avfärdande, irriterat svar när samma fråga dyker upp dagligen och om och om igen. Imponerande i den tid vi lever i!

Och om våra politiker, kulturpersonligheter, krönikörer, journalister och aktivister kunde kommunicera så inkluderande, så tålmodigt och utan förutfattade meningar med dem de vill entusiasmera skulle sammanhållningen i samhället se helt annorlunda ut.

Två personer hade en dröm och det här blev resultatet. Otroligt!

Tack Peter och Marie Dupet!

 

* Kommunikation kommer från det latinska ordet communicare, som betyder att dela, att göra gemensam. Kommunikation är en social process som bygger på ömsesidighet och innebär att man delar erfarenheter, känslor och handlingar.

Medan regeringen allt mer desperat försöker ..

.. mörklägga mörkläggningen av mörkläggningen av sin hantering av informationen från Transportstyrelsen och Säpo - tänker jag ägna mig åt att skriva om värdet av kommunikation.

Kommunikation är inte så lätt som det låter. Det finns åtminstone två sorter - enkelriktad kommunikation eller dubbelriktad kommunikation. Den första kräver kanske inte att du ska begripa vad du säger, men utan någon som lyssnar är den ganska värdelös. Politiken, public service och stora delar av kulturen är i dag ofta goda exempel på envägskommunikation som inte har något värde för någon annan än den som uttrycker den.

Sedan finns Thomas L Martin jr tolkning av offentlig kommunikation - Det oundvikliga resultatet av en förbättrad och utbyggd kommunikation mellan olika steg i en hierarki är en enorm ökning av riskerna för missförstånd.  Vilket jag antar betyder att ju fler envägskommunikatörer desto sämre kommunikation?

Den folkliga, allmänna kommunikationen beskrivs som bäst av Alf Henrikson .. Pris vare sladdret som lämnar vår trut för att aldrig begrundas mera. Och gör det möjligt att dag in och dag ut, umgås och kommunicera.

Men den viktigaste formen av kommunikation är den dubbelriktade kommunikationen där båda parter förstår det de själva vill ha sagt samtidigt som de begriper vad motparten svarar. Dvs det gamla hederliga sättet att kommunicera som blivit alltmer sällsynt i takt med att vi fått ökade möjligheter att oemotsagda hävda allas rätt att fritt kommunicera under förutsättning att den egna åsikten är den enda som kan anses vara moraliskt försvarbar.

Nu är det nästan på dagen 7 år sedan vi fick hem vår Rackarkott. En tilltufsad gatuhund från Irland som inte litade på någon men som lärt sig värdet av att använda charm och underkastelse.

Det har varit lärorika år och det är nog jag som lärt mig mest, eftersom jag var så bergfast övertygad om att jag - som ändå haft minst en hund vid min sida hela livet - verkligen kunde det där med hundar.

Det visade sig att jag inte hade en aning om vad jag gav mig in på.

I dag kan ingen ana att vår irländska Milly en gång tvingade ner mig i diken, ut i skogen eller ömkligt fastklamrad vid ett träd varje gång vi mötte en annan hund, såg svansen av en katt eller något annat djur. Jag har nästan förträngt att det var livsfarligt att promenera på landsväg eftersom stora last- eller skåpbilar utlöste något hos min hund som gjorde att hon våldsamt gick till attack - med mig hängande bakom i kopplet.

Nu har vår Rackarkott egna kompisar, promenerar hyfsat väluppfostrat på allmänna platser och kan passera både katter och hundar - under förutsättning att jag ser dem först.

Hon är min ständiga skugga och min bästa vän. Men vi har hela tiden haft en envägskommunikation som innebär att jag talar om vad jag vill och hon följer mig med blicken och gör sitt bästa för att göra mig glad.

Det har varit ovant. Alla andra hundar som vi haft har haft egna önskemål och kommit med bollar eller pinnar och frågat om vi möjligen inte kan leka. De har buffat på armen och tiggt om att bli kliade i nacken eller tydligt visat när de ville gå ut genom att komma fram, ta ögonkontakt, gå mot ytterdörren .. om och om igen om jag inte fattade första gången.

En av våra hundar hatade gäster. De var alltid ovälkomna och fick inte klappa henne när de kom och hela tiden de var hos oss låg hon i hallen, utom när hon med jämna mellanrum tittade in i rummet och tydligt visade vad hon ville säga .. ska ni inte gå hem snart!

Men när gästerna väl fått på sig ytterkläderna, då viftade svansen och då fick de klappa henne - vilket var ett nästan pinsamt övertydligt budskap.

Men samma hund kompenserade sitt dåliga beteende med överdrivna kärleksbetygelser när hon någon enstaka, sällsynt gång gillade en främmande person vid vårt bord. Bra människor sitter man i knät på .. resonerade hon, men eftersom hon var en stor hund på 25-30 kg så var det inte alltid så uppskattat.

Men vår Rackarkott är på ytan nästan löjligt trevlig och social i mötet med okända. Förmodligen rena överlevnadsinstinkten hos en hund som varit i desperat behov av uppmärksamhet. För om någon annan än familjen skulle få för sig att sätta på henne ett koppel blir hon genast hysteriskt olycklig och tror att hon ska flytta.

Så vi har haft vår envägskommunikation och hon har kanske inte har haft så mycket att be om .. tänkte jag. Det mesta hon kunnat önska sig har hon ju fått ändå, så varför begära mer?

Ända till i början på det här året! Plötslig, när jag sitter och skriver känner jag en nos som buffar försiktigt på underarmen .. hallå, har du glömt mig?

Och jag blev jätterörd, slutade genast med det jag hade för händer och ägnade mig bara åt henne, men jag trodde nog att det bara var en tillfällighet.

Ända tills jag fortsatte att skriva och kände en nos som ställde krav igen. Och igen - och igen!

Jag vet inte vem som blev gladast, hon eller jag, men det var som ett ljus tändes och nu kan jag nästan inte ta mig fram utan att hon knuffar och buffar och kräver än det ena och än det andra.

Hon viftar på svansen av ren lycka när hon lyckas göra sig förstådd. Det är dörren och bollen och kel och lek och kylskåpet och skafferiet och gå ut och gå in och kom och titta det är något på vägen, om och om igen. Hon tar verkligen igen 7 års envägskommunikation med råge och nu vet jag inte riktigt hur jag ska förmedla att jag inte ALLTID kan släppa allt så fort som hon kräver det, utan att hon blir ledsen och känner sig avvisad?

Men en sak har jag i alla fall lärt mig, det tar mycket, mycket lång tid att reparera ett förtroende och en tillit som andra har hanterat vårdslöst och illa.

Minst sju år.

Politiken .. angår den väljarna?

Det är många som skriver om den politiska bloggsfären just nu. Statistiken ser uppenbarligen inte så kul ut hos de politiska bloggarna och kommentarerna, som redan innan var rätt sparsmakade, tycks ha sinat ytterligare?

Den politiska bloggsfären dödförklaras, debatten sägs har tystnat, bloggandet anses ha spelat ut sin roll och .. det som mest sysselsätter debattörerna är att det är svårt att bli känd som politisk bloggare och få genomslag för det personliga, politiska bloggengagemanget som kan ge framtida fördelar i karriären.

De har väl både rätt och fel. Det politiska bloggandet har väl aldrig spelat så stor roll .. annat än som debattarena för de närmast sörjande?

Det politiska samtal som de vanliga människorna .. väljarna .. fick möjlighet att föra i och med våra nya kommunikationsvägar, har väl aldrig tidigare varit så levande som det är nu .. även om det i många fall begränsar sig till sakfrågor?

Problemet är väl snarast att de två grupperna sällan möts?

Jag började blogga av en ren tillfällighet våren 2008. Efter ett halvår insåg jag vilken fantastisk möjlighet internet erbjöd mig som väljare .. jag kunde få vara med och göra min röst hörd, berätta hur det såg ut på min gräsrotsnivå och få kontakt med dem som var politiskt engagerade och levde i en helt annan verklighet .. eller overklighet, om man ser det från min synvinkel.

Kanske till och med hitta en tillhörighet inom politiken?

Det var ju en möjlighet som aldrig tidigare funnits för människor som jag .. sådana som upplever att de inte passar in någonstans eller i något politiskt parti. Så otroligt fantastiskt .. HURRA för den nya tiden!

Tänk vilken förmån också för makthavarna .. nu fanns ju möjlighet att se hur besluten påverkade dem det verkligen handlade om. Kanske de till och med kunde ompröva gamla vanföreställningar genom att direktkommunicera med sina väljare!!

Tänkte jag.

Så dumt och naivt!

Nu har det snart gått 5 år. EN, säger EN, politiskt partiansluten, engagerad människa har bemött mig som en tänkande, likvärdig människa?

Och det säger väl en hel del om utrymmet för den vanliga väljaren i den politiska debatten .. att just den personen ledsnade så på den milda grad på taktikspelet, klyschorna och flosklerna att h*n lämnade politiken helt och hållet.

Jag har lärt mig mycket. Blivit rejält desillusionerad. Framför allt har jag förstått att den vanliga människan .. väljaren .. inte betyder särskilt mycket i det politiska hantverket.

Inget alls egentligen .. mer än vart fjärde år, då de tilltalas som om de inte har en aaaaning om vad som händer varken inom eller utanför landets gränser. Information som nu för tiden finns tillgänglig i varje hem och i en majoritet av väljarnas mobiltelefoner?

Om väljarna uppmärksammas alls mellan valrörelserna .. så är det när de visar intresse för att välja "fel" .. och då utpekas de som obildade, lågbegåvade människor från landsbygdsområdet?

De politiskt engagerade, twittrande, bloggande, facebookande och partianslutna "debattörerna" talar uteslutande med varandra och om varandra.

Det var en insikt som sved.

I den valrörelse som kommer att dra igång kommer vi att översköljas med samma lögner som tidigare. Anklagelser, floskler och klyschor som gynnar den som uttalar dem .. jämt fördelade mellan blocken. Det de har gemensamt är en önskan att få oss vanliga människor att springa i en förutbestämd riktning med hjälp av medias braskande rubriker och ledarskribenternas skrämselpropaganda.

De olika blocken kommer att tala om varandras dåliga, ansvarslösa politik i vanlig ordning och kasta det nya partiet som en stinkbomb mellan sig i hopp om att det ska brisera i "rätt" partiblock .. men ingenting av det som sägs och påstås har särskilt mycket med de faktiska problemen och behoven att göra.

Skillnaden är bara att nu kan den vanliga väljaren snabbt kontrollera fakta utan att ta omvägen över ett partipolitiskt program.

Det talas mycket om det vikande intresset för att knyta upp sig i ett politiskt medlemskap .. men det talas aldrig om partimedlemmarnas ointresse av att kommunicera med de väljare som söker svaren i politiken.

Under dessa fem år har jag nästan aldrig sett någon ur den "politiska bloggsfären" besöka "vanliga bloggar" där människor skriver om hur de politiska besluten fungerar i verkliga livet. Det är till och med sällsynt att de svarar på frågor i sina egna kommentarsfält .. om inte frågan ställs på ett korrekt sätt och visar rätt social hemvist.

Undantagen är Sverigedemokraterna som är synnerligen aktiva på nätet .. och ofta förvånansvärt taktiskt vältaliga hos den vanlige bloggaren, utan att ange partitillhörighet .. och Piratpartiet som framgångsrikt besökte samma bloggar i valet till EU-parlamentet.

Det trodde jag skulle ge en liten vink om att tiderna hade förändrats?

Det politiska spelet .. det kan jag förstå. Men politikens företrädare, de folkvalda som i sin självgodhet anser sig stå över den vanliga väljaren både när det gäller tolkningen av verkligheten och när det gäller kunskap, förstånd och intelligens .. en livslögn som bara den som fötts in i eller vuxit upp i politiska partier har råd att hålla sig med .. har jag betydligt svårare att förstå mig på.

Jag vill inte känna förakt för någon grupp medmänniskor .. men ibland är det svårt att låta bli. Som när jag läser om vilka kval våra folkvalda plågas av när de "tvingas" följa ett politiskt program de inte ens själva tror på, men som är enda vägen uppåt i karriären.

De kval som drabbar dem som får leva med konsekvenserna av illa genomtänkta beslut, som beslutsfattarna fattar av taktiska skäl, är det ingen som ägnar en tanke. Huvudsaken är att man under resans gång har lyckats författa en debattartikel som införts i någon av de "fyra stora", som kan fungera som brasklapp* om det hela blir en belastning i nästa val.

Men det förakt som jag till äventyrs kan känna någon enstaka gång är ändå bara en andeviskning jämfört med det illa dolda förakt våra politiker dagligen betraktar sina väljare med.

Så det blev inget av med den öppna kommunikationen som jag trodde skulle uppstå när alla kanaler var öppna. Det blev facebook, bloggar, instagram och twitter .. där alla olika samhällsgrupper är isolerade i samma utsträckning som tidigare.

Man ska inte sänka sig under sitt stånd eller förhäva sig och tro att man är någon, eller hur?

Så hur blir det under nästa valrörelse som förmodligen börjar rulla igång när Melodifestivalen tar slut?

Ja, det är väl samma princip i stort sett. Vi serveras det som någon annan valt ut, förleds av mediarapporteringen, utanverket, kulisserna och strålkastarljuset .. drivs på, förvandlas till lättledda får om någon kan skapa en skandal eller ett drev ..  får välja mellan väl tillrättalagda bidrag .. får rösta .. och så får vi betala räkningen när det hela är över.

Förhoppningsvis kommer "rätt låt" att vinna, om det nu ens finns någon? Men när vi sedan ser och hör den i ett större sammanhang så kommer vi att undra vad vi egentligen tänkte på .. eller med?

*En brasklapp är ett förbehåll avgivet som försiktighetsåtgärd. I uttryckets ursprungliga bemärkelse är förbehållet hemligt, men det används även om öppna reservationer som syftar till att rentvå en beslutsfattare i känsliga beslut.

Ajour, SvD, SvD, DN, AB, Expr.,

Bloggat: Johan Westerholm, Magnihasa, Signerat Kjellberg, Ringborgs blogg,

Kommunikation och inspiration.

Under många år bodde en väninna till mig hemma hos oss flera veckor varje sommar medan hon sommarjobbade på orten.

Vi var fruktansvärt olika. Hon ägnade så gott som all sin tid åt studier som gav akademiska poäng/meriter och kultur, medan jag slarvade omkring i livet och sög åt mig allt, helt förutsättningslöst. 

Hon lyssnade helst på klassisk musik och hon älskade opera, medan jag helst lyssnar på musikfria kanaler på radion och som mest fungerar som medlyssnare till vad som helst. Hon var mycket allvarsam och korrekt och där jag såg humor i livet .. såg hon ingenting alls, förrän jag förklarat det för henne. 

Jag skrattade mycket åt hennes avsaknad av humor och hon skrattade mycket åt hur barnsligt lättroad jag var.

Hon ansåg att människan förfinas, blir godare, generösare och mer kultiverad generation efter generation .. jag kunde inte se annat än att det som hon kallade förfining och kultur bara fungerar som en slags fernissa på den gamla hederliga grottmänniskan som garanterat kommer att dyka upp om någon drar ur kontakten till energiförsörjningen.

Men ändå så hade vi så roligt de här somrarna?

Det som gjorde att vi stod ut med varandra var att vi var lika kreativa och inte kunde leva utan att teckna, måla och skapa av det som för tillfället fanns till hands

.

Hon målade och tecknade sammanhållet, koncentrerat och med små, små detaljer och jag tycker om stooora saker, mycket färg och enkla linjer eller penseldrag. Vi satt ofta i soffan tillsammans med våra ritblock och när det var dags för henne att åka hem till studierna efter ca 9 veckor brukade vi jämföra vad vi åstadkommit under tiden.

Det var lite märkligt, hennes bilder var mer svepande, hade en annan färgskala och motiven hade blivit större och mindre detaljerade .. medan mina alster tonats ner, fått mer detaljer och blivit mer genomarbetade.

Mycket av det bästa jag gjort hade varit ogjort om jag inte hade fått den inspiration jag fick av henne. Jag önskar att vi kunde ha fortsatt med våra somrar, men tyvärr så ledde hennes studier henne inte längre än till enorma studieskulder och ett lågavlönat arbete i vården, så nu hinner hon knappt vara ledig alls.

Men jag lärde mig att även en ordlös kommunikation mellan oliktänkande människor kan ge kreativ inspiration.

En annan väninna, som jag träffar regelbundet är väldigt lik mig själv. Vi kan mötas i affären och fastna i beskrivningar av vad vi för tillfället håller på med och bli gränslöst inspirerade båda två. Om jag trampar fast i trötthet och håglöshet så räcker det med att tala med henne i 10 minuter för att jag sedan ska rusa in i mitt arbetsrum lyckligt, inspirerad upp över öronen.

Kommunikation med andra är nästan förutsättningen för inspiration och kreativitet, eller vad tror ni?

Aldrig tidigare har väl människor haft så lätt att kommunicera med varandra som nu .. med mobiltelefoner, sms, mail, twitter och allt vad där finns av chattar, forum och bloggar. Men har det gett något utslag i ökad kreativitet?

Jag tror inte det .. och undrar varför?

Stefan Löfven kom med ett budskap i går. Där fanns ord som Framtidspartiet, regionala inkubatorer, nyföretagargaranti, innovationsråd,  konfliktområde, förnyelsearbete, föryngring i partiet med 25% under 35 år på vallistorna, modernisering av rekryteringsprocesserna, ny strategi för samarbete med näringsliv, akademi och engagerade aktörer i det civila samhället, nationellt forskningsinstitut för lärande och klimatinnovationer.

Han kommunicerade med .. ja, frågan är väl med vilka?

Förmodligen med sitt eget parti och media.

För handen på hjärtat .. som vanlig väljare så är det här inte en kommunikation som vänder sig till mig eller bjuder på en känsla av delaktighet eller någon form av inspiration till ökad kreativitet eller engagemang.

Men som lugnande budskap till ett oenigt parti kanske det fungerar och framtidsperspektivet verkar vara väl tilltaget.

Det är väl det som ligger till grund för det nya namnet .. "Framtidspartiet Socialdemokraterna"? Ett pålitligt parti för kommande generationer?

Alla dessa ord visar att Stefan Löfven inte satsar på en quickfix utan långsiktigt söker framtida lösningar som ska forskas eller diskuteras fram av särskilt utvalda, mycket kunniga människor. Sedan ska resultaten utvärderas, passa in i budgetarbetet, stötas och blötas i riksdagen, lagstadgas och omsättas i praktiken och förhoppningsvis lösa dagens problem .. någon gång i framtiden.

Möjligen kan det bli ett problem att dagens problem inte längre är morgondagens problem när lösningen på dagens problem ska föras in i morgondagens politiska lösningar?

Men förmodligen är det så långt dit att det inte kommer att vara ett problem vare sig för Stefan Löfven eller för mig ... och det är väl kanske tanken bakom det nya "Framtidspartiet".

En timme senare ...  liiite inspirerad blev jag nog i alla fall av Löfvens budskap, för nu kom jag på den perfekta texten till hans plakat den 1:a maj nästa år:

FRAMTIDSPARTIET!!

En ny framtid för dig som kan vänta.

 DN, DN, SvD, AB, AB, Expr.,

Hur mycket tjänar en departementssekreterare??

I dag går svensk media igång på rubrikerna:

Regeringens PR-nota: 119 miljoner kronor! (AB)

De köpte PR för 120 miljoner kronor! (Expressen, som lade till en extra miljon av någon anledning?)

Borgs PR-nota: 119 miljoner kronor! (DN)

119 miljoner till regeringens PR (SvD)

Oj! .. FY!! .. Usch!!! .. och så går alla igång och börjar attackera och förfasa sig utan att läsa igenom vad som skrivs i samband med rubrikerna.

Men .. hallå .. vad står det egentligen?

Det som handlar om sk PR i det här fallet rör sig om ca 800.000 kr utslaget på två år. Resten är kostnader för olika tekniska lösningar för regeringens hemsida och olika tryckkostnader .. under FYRA år. Ta bort de 800.000 kronorna, runda gärna av dem till en miljon i Expressen-stil och dela resten med de fyra år som det hela handlar om .. då återstår 29.500 000 kr per år för hanteringen av regeringens hemsida och tryckkostnader.

Vi kan byta regering och den regeringen kan byta ut dem som hanterar hemsidan och tryckkostnaderna, men kostnaden lär inte försvinna, eller hur?

För den som försökt sig på att söka information på regeringens hemsida är det ingen hemlighet att den inte är direkt lättillgänglig .. om man inte är advokat, har specialistkompetens eller är journalist som bara söker användbara siffror för att piska upp stämningen bland folket som inte kan kontrollera riktigheten på grund av svårtillgängligheten.

Vi vill alla ha ett politiskt system som är i takt med tiden, som kommunicerar med folket på ett begripligt och fattbart sätt, men den som försökt tillgodogöra sig den information som funnits tillgänglig har snabbt insett att regeringskansliet och riksdagens alla ledamöter lever i en egen verklighet som inte är den samma som vår. Språket de talar, regelverket de lever i .. är i stora stycken helt obegripligt för en vanlig människa.

För mig är det inte en dag för tidigt att någon försöker få in röster från "verkligheten" som kan översätta de budskap som är riktade till mig till ett begripligt språk. Frågan är bara om det är möjligt?

Men det kanske var bättre förr?? Innan Internet och alla de andra dumheterna! Ni vet .. när Domus hette Domus och alla handlingar .. skrivna på en hederlig skrivmaskin .. låstes in i ett kassaskåp på kvällen innan man gick hem. Då behövdes ingen kommunikation .. då fanns det ingen större insyn.

Den stora upprördheten har då kokat ner till 800.000 kronor fördelat på två år som betalats till en PR-byrå med "nära band" till Moderaterna med avsikten att förenkla texterna från finansdepartementet så att de blev läsbara för flera.

Är det någon som inbillar sig att Socialdemokraterna skulle ha anlitat en PR-byrå som INTE hade anknytning till Socialdemokraterna i motsvarande situation??

Drygt 800.000 kronor på två år!!

"Kostnaden motsvarar ett par kvalificerade departementssekreterarmånader" .. säger Gunnar Wetterberg, samhällspolitisk chef på Saco och expert på offentlig förvaltning.

Då undrar jag ... Hur mycket har egentligen en kvalificerad departementssekreterare i lön??