Efter vissa påtryckningar som ..

.. åtföljdes av en detaljerad och pedagogiskt utformad instruktion, har jag ägnat större delen av dagen åt att sortera mina etiketter så att det nu är möjligt att hoppa över nutidsgnället och gå direkt på hund-, katt och djurinlägg i en alldeles ny sökruta.

Den som söker på något annat får chansa på att något dyker upp. Åtminstone fram till vårdagarna när jag hoppas att jag fått ordning på resten som är så osorterat att inte ens jag själv hittar vad jag skrivit tidigare.

De olika valrörelserna är i alla fall oordningssamt och till största delen samlade under ”valet 2010”, ”valet 2011” och så vidare. I övrigt råder fullständig kaos.

Spridda vardagshändelser finns tillsammans med de djuriska inslagen under "vardagstankar" .. till största delen i alla fall. Hoppas jag?

Politiken .. angår den väljarna?

Det är många som skriver om den politiska bloggsfären just nu. Statistiken ser uppenbarligen inte så kul ut hos de politiska bloggarna och kommentarerna, som redan innan var rätt sparsmakade, tycks ha sinat ytterligare?

Den politiska bloggsfären dödförklaras, debatten sägs har tystnat, bloggandet anses ha spelat ut sin roll och .. det som mest sysselsätter debattörerna är att det är svårt att bli känd som politisk bloggare och få genomslag för det personliga, politiska bloggengagemanget som kan ge framtida fördelar i karriären.

De har väl både rätt och fel. Det politiska bloggandet har väl aldrig spelat så stor roll .. annat än som debattarena för de närmast sörjande?

Det politiska samtal som de vanliga människorna .. väljarna .. fick möjlighet att föra i och med våra nya kommunikationsvägar, har väl aldrig tidigare varit så levande som det är nu .. även om det i många fall begränsar sig till sakfrågor?

Problemet är väl snarast att de två grupperna sällan möts?

Jag började blogga av en ren tillfällighet våren 2008. Efter ett halvår insåg jag vilken fantastisk möjlighet internet erbjöd mig som väljare .. jag kunde få vara med och göra min röst hörd, berätta hur det såg ut på min gräsrotsnivå och få kontakt med dem som var politiskt engagerade och levde i en helt annan verklighet .. eller overklighet, om man ser det från min synvinkel.

Kanske till och med hitta en tillhörighet inom politiken?

Det var ju en möjlighet som aldrig tidigare funnits för människor som jag .. sådana som upplever att de inte passar in någonstans eller i något politiskt parti. Så otroligt fantastiskt .. HURRA för den nya tiden!

Tänk vilken förmån också för makthavarna .. nu fanns ju möjlighet att se hur besluten påverkade dem det verkligen handlade om. Kanske de till och med kunde ompröva gamla vanföreställningar genom att direktkommunicera med sina väljare!!

Tänkte jag.

Så dumt och naivt!

Nu har det snart gått 5 år. EN, säger EN, politiskt partiansluten, engagerad människa har bemött mig som en tänkande, likvärdig människa?

Och det säger väl en hel del om utrymmet för den vanliga väljaren i den politiska debatten .. att just den personen ledsnade så på den milda grad på taktikspelet, klyschorna och flosklerna att h*n lämnade politiken helt och hållet.

Jag har lärt mig mycket. Blivit rejält desillusionerad. Framför allt har jag förstått att den vanliga människan .. väljaren .. inte betyder särskilt mycket i det politiska hantverket.

Inget alls egentligen .. mer än vart fjärde år, då de tilltalas som om de inte har en aaaaning om vad som händer varken inom eller utanför landets gränser. Information som nu för tiden finns tillgänglig i varje hem och i en majoritet av väljarnas mobiltelefoner?

Om väljarna uppmärksammas alls mellan valrörelserna .. så är det när de visar intresse för att välja "fel" .. och då utpekas de som obildade, lågbegåvade människor från landsbygdsområdet?

De politiskt engagerade, twittrande, bloggande, facebookande och partianslutna "debattörerna" talar uteslutande med varandra och om varandra.

Det var en insikt som sved.

I den valrörelse som kommer att dra igång kommer vi att översköljas med samma lögner som tidigare. Anklagelser, floskler och klyschor som gynnar den som uttalar dem .. jämt fördelade mellan blocken. Det de har gemensamt är en önskan att få oss vanliga människor att springa i en förutbestämd riktning med hjälp av medias braskande rubriker och ledarskribenternas skrämselpropaganda.

De olika blocken kommer att tala om varandras dåliga, ansvarslösa politik i vanlig ordning och kasta det nya partiet som en stinkbomb mellan sig i hopp om att det ska brisera i "rätt" partiblock .. men ingenting av det som sägs och påstås har särskilt mycket med de faktiska problemen och behoven att göra.

Skillnaden är bara att nu kan den vanliga väljaren snabbt kontrollera fakta utan att ta omvägen över ett partipolitiskt program.

Det talas mycket om det vikande intresset för att knyta upp sig i ett politiskt medlemskap .. men det talas aldrig om partimedlemmarnas ointresse av att kommunicera med de väljare som söker svaren i politiken.

Under dessa fem år har jag nästan aldrig sett någon ur den "politiska bloggsfären" besöka "vanliga bloggar" där människor skriver om hur de politiska besluten fungerar i verkliga livet. Det är till och med sällsynt att de svarar på frågor i sina egna kommentarsfält .. om inte frågan ställs på ett korrekt sätt och visar rätt social hemvist.

Undantagen är Sverigedemokraterna som är synnerligen aktiva på nätet .. och ofta förvånansvärt taktiskt vältaliga hos den vanlige bloggaren, utan att ange partitillhörighet .. och Piratpartiet som framgångsrikt besökte samma bloggar i valet till EU-parlamentet.

Det trodde jag skulle ge en liten vink om att tiderna hade förändrats?

Det politiska spelet .. det kan jag förstå. Men politikens företrädare, de folkvalda som i sin självgodhet anser sig stå över den vanliga väljaren både när det gäller tolkningen av verkligheten och när det gäller kunskap, förstånd och intelligens .. en livslögn som bara den som fötts in i eller vuxit upp i politiska partier har råd att hålla sig med .. har jag betydligt svårare att förstå mig på.

Jag vill inte känna förakt för någon grupp medmänniskor .. men ibland är det svårt att låta bli. Som när jag läser om vilka kval våra folkvalda plågas av när de "tvingas" följa ett politiskt program de inte ens själva tror på, men som är enda vägen uppåt i karriären.

De kval som drabbar dem som får leva med konsekvenserna av illa genomtänkta beslut, som beslutsfattarna fattar av taktiska skäl, är det ingen som ägnar en tanke. Huvudsaken är att man under resans gång har lyckats författa en debattartikel som införts i någon av de "fyra stora", som kan fungera som brasklapp* om det hela blir en belastning i nästa val.

Men det förakt som jag till äventyrs kan känna någon enstaka gång är ändå bara en andeviskning jämfört med det illa dolda förakt våra politiker dagligen betraktar sina väljare med.

Så det blev inget av med den öppna kommunikationen som jag trodde skulle uppstå när alla kanaler var öppna. Det blev facebook, bloggar, instagram och twitter .. där alla olika samhällsgrupper är isolerade i samma utsträckning som tidigare.

Man ska inte sänka sig under sitt stånd eller förhäva sig och tro att man är någon, eller hur?

Så hur blir det under nästa valrörelse som förmodligen börjar rulla igång när Melodifestivalen tar slut?

Ja, det är väl samma princip i stort sett. Vi serveras det som någon annan valt ut, förleds av mediarapporteringen, utanverket, kulisserna och strålkastarljuset .. drivs på, förvandlas till lättledda får om någon kan skapa en skandal eller ett drev ..  får välja mellan väl tillrättalagda bidrag .. får rösta .. och så får vi betala räkningen när det hela är över.

Förhoppningsvis kommer "rätt låt" att vinna, om det nu ens finns någon? Men när vi sedan ser och hör den i ett större sammanhang så kommer vi att undra vad vi egentligen tänkte på .. eller med?

*En brasklapp är ett förbehåll avgivet som försiktighetsåtgärd. I uttryckets ursprungliga bemärkelse är förbehållet hemligt, men det används även om öppna reservationer som syftar till att rentvå en beslutsfattare i känsliga beslut.

Ajour, SvD, SvD, DN, AB, Expr.,

Bloggat: Johan Westerholm, Magnihasa, Signerat Kjellberg, Ringborgs blogg,

Vad händer nu?

Jag är en medelklasskvinna som lever ett medklassliv i ett rött hus med vita knutar på en ort som inte många har hört talas om. Jag är den vanligaste av de vanliga och den vanligaste kommentaren när jag möter någon ny människa är .. har inte vi träffats förut??

Mitt liv är sammanvävt med min familj. Det jag gör och säger påverkar dem och deras liv och också alla som är beroende av mig och min man i vårt arbete. Mina åsikter och mina ord är inte deras, men kan flyta ut som ringar på vattnet och störa någon annans liv .. kanske till och med förstöra någon annans liv .. det är jag alltid medveten om.

Men det hindrar ju inte att jag har ett behov av att delta i den politiska debatten, att få berätta min upplevelse av det som skildras på ett för mig obegripligt sätt. Fram till mars 2008 förnekades jag den möjligheten av hänsyn till andra.

Men visst, det går att tycka bakom stängda dörrar i hemmet också, visst gör det det. Men då blir det en envägskommunikation som inte ger särskilt mycket tillbaka och inte heller ger inblick i hur andra tycker och reagerar på samma problem eller åsikt. Det går att läsa andras åsikter och tidningarnas påståenden och nicka, humma instämmande eller bli arg, frustrerad och pysa ut lite ånga när man diskar .. men det blir fattigt och outvecklande.

Jag började blogga .. anonymt .. år 2008. Sedan den dagen har jag inte haft en enda riktigt obehaglig kommentar. Det har funnits många som tyckt att jag har haft fel, en del har haft fullständigt motsatt åsikt vilket har varit tankeväckande och i en del fall fått mig att ompröva min egen ståndpunkt, andra har inte alls tyckt om vad jag skrivit och en del har gjort det.

För mig har den här bloggen varit något av en livlina. En plats där jag kan vara mig själv utan att anpassa mig till hur mina ord kan drabba människorna runt omkring mig. En plats där jag inte behöver oroa mig för att min åsikt och mitt sätt att framföra den ska användas mot någon annan som inte önskar det och i ett sammanhang där de inte hör hemma.

Nu höjs röster för att anonymiteten ska bort i debatten som förs i anslutning till tidningarnas artiklar. I första hand gäller det kommentarsfälten, där jag måste erkänna att det finns ett behov av ett betydligt mer nyanserat och respektfullt samtalsklimat .. men vad händer med alla bloggar som länkar sina inlägg till samma artikel?

Just nu finns det ingen möjlighet alls att diskutera de frågor som uppstår, eftersom alla artiklar i ämnet är stängda för det. Beslutet är taget och det får vi nöja oss med.

Jag har inte Facebook delvis av ovan angivna skäl men även för att jag inte känner något behov av det. Jag kommer inte heller att gå med eller blogga under mitt namn.

Betyder det här att jag så småningom kommer att få nöja mig med att sitta lika isolerad i min tankevärld i det här bloggutrymmet som jag gör när jag våldsamt argumenterar för min åsikt tillsammans med Maken i tryggheten bakom hemmets stängda dörrar??

I så fall kommer det att kännas ganska trist .. och meningslöst.

Expr., AB, AB, AB, SvD, SvD,

Jag gör en nostalgiresa just nu.

Jag går igenom två och ETT halvt års Blogginlägg och eftersom jag i starten tidvis skrev 3-6 inlägg om dagen så är det en hel del läsning. En del är av noll och inget värde och K
kommer inte att sparas, annat väcker minnen till liv som dagboksanteckningar ungefär och en ytterst liten del är jag faktiskt riktigt stolt över.

Men det gör nästan ont att läsa det jag skrev den sista tiden när skrivglädjen försvann och vantrivseln tog vid ...

.. "Det ar med stor saknad jag börjar bygga upp en ny bloggtillvaro långt från den lilla och välkända blogg-gemenskap som Aftonbladets bloggcommunity ändå varit.
I det lilla slutna bloggsamhället har jag mött så många fantastiska människor, skrattat och upprörts, väntat på bloggbabysar och sörjt med dem som förlorat älskade vänner eller anhöriga.

Det har varit drygt 2 år av tillhörighet och gemenskap och jag har älskat varje sekund.

Men det slutna formatets alla fördelar blir också dess nackdel. När människor kliver över de outtalade gränser vi har i verkliga Livet och inte längre visar respekt och tolerans för andras  åsikter .. då blir det trångt, obehagligt och svårt att värja SIG.

Så jag packar ner mina idéer, tankar och funderingar och försöker hitta redskapen för att bygga mig en ny plattform att stå på. "

Den markerade delen av min egen gamla bloggtext är förunderligt aktuell även i dag? Det är precis så jag fortfarande känner inför för de drev, påståenden och angrepp som kvällspressen brinner så helhjärtat  för .. nu senast när det gäller kungahuset i allmänhet och Kungen i synnerhet. Det blir trångt, obehagligt och svårt att värja sig ...

Det är också från den här tiden som jag kan plocka bort veckors meningslösa inlägg om i princip ingenting. Men så hajar jag till mitt i meningslösheten och läser ..

"Det är härligt att börja dagen med ett skratt även om det är på någon annans bekostnad.

Men jag kan lätt sätta mig in i situationen eftersom jag hr ett omvittnat dåligt lokalsinne och ofta hamnar in en helt annan plats än den jag tänkt mig från början. En 70-årig kvinna som besökte Gävle sjukhus gjorde just det.

Efter att ha virrat sig in i operationsavdelningens väntrum lyckades hon också med konststycket att uppfatta fel namn som sitt eget och blev därför, av misstag, opererad förför något som hon inte tänkt sig?

Kvinnan uppges vara nöjd med ingreppet."

Det här måste bara vara tillåtet att skratta åt, eller hur? 

Och jag tycker fortfarande att det hela är omåttligt roligt! Fast egentligen borde jag väl inte erkänna det så här offentligt?

Något annat som också känns i hjärteroten är allt jag skrivit om de hundar och katter som inte längre är i livet. Olidliga Siamesens bravader, Obalanserade Kattens otaliga missar, Rutiga Kattens upphöjdhet och Vita Vimsigas vimsande, Halva Border ​​Colliens och Schäferns alla Strapatser och gräl .. allt måste jag bara spara för att inte glömma bor.

Så förbered er in katt och hundinvasion på den här bloggen framöver.



SvD , Expr .,

Ordning och reda?? Varför då??

Innan jag hamnade här bloggade jag i drygt 2 år på Aftonbladet .. det var en viss skillnad, måste jag säga. Som att befinna sig i ett slutet sällskap och till slut märkte jag att jag anpassat mitt eget språk och tilltal till det allmännt vedertagna så till den milda grad .. att jag nästan blev helt obegriplig.

Och jag gjorde som jag gör i vardagslivet .. lämnade bloggen och började med en annan.

Den gamla bloggen skulle jag ta ställning till se´n. Någon gång?? När jag fick tid!!

Nu lägger Aftonbladet ner sin bloggportal .. troligen pga den nya lagen om cookies som träder i kraft nu i sommar .. nu är det se´n! Nu måste jag gå igenom vad jag skrev då och ta ställning till vad jag vill behålla.

Det är ingen lätt uppgift .. mycket är så märkligt att jag inte ens tror att det var jag som skrev det?? Annat väcker minnen och en del är jag faktiskt riktigt nöjd med.

Men var ska jag göra av det??

Jag tror jag smyger in ett och annat inlägg här .. när tiden räcker till, det gör väl inget??

Men jag blev nästan lite rörd när jag läste mina första trevande steg in i bloggvärlden och minns hur skrämmande och obegriplig den var.

"Att börja blogga är oerhört frustrerande ........... Tänkte lägga in en bild och skrev sedan ett oerhört genomtänkt stycke text och lyckades sedan tappa bort det hela. Bytte sedan namn - trodde jag, men det fungerade INTE - men det kanske tar ett tag??

NU undrar jag vad som händer med den här texten? I alla fall tillför det lite extra välbehövlig spänning i tillvaron.

JAG FÖRSTÅR INTE ???... vad gör jag för fel? Det GÅR bara inte att skapa någon som helst bakgrund på min sida?

Jag känner mig osynlig, förolämpad och näst intill arg .. nåja, nu ska vi inte ta i .. men i alla fall nästan ... VARFÖR händer ingenting när jag trycker på spara och vart i helsike tar sparandet vägen - och hur ska man komma åt det??

JAHAAAAAAAAA!!! Det känns som musik när jag upptäcker att bakgrunden är precis som jag försökte få den. NU fattar jag att det tar TID!! Attans också, bloggvärlden är precis som den verkliga - allt tar en evinnerlig tid.

Tänkte skriva några deprimerande rader om åldrande men blev alldeles för glad över utdelningen på mitt slit så det får vänta till i morgon. Ska försöka vara tillräckligt låg då.

VIPS............. SÅ ÄR MAN ÄLDRE ÄN MAN TÄNKT SIG!!! Nu när jag har plats och oemotsagd kan tycka vad som helst, tänkte jag skriva en LÅNG bitter text om orättvisan i att bli äldre.

Och visst är det trist att drabbas av tyngdlagen som gör att allt som tidigare glatt satt på plats numera sorgset faller nedåt.

Att för första gången upptäcka sina åldrande armbågar i en provrumsspegel är en skräckupplevelse som gör att man rusar hem och designar långärmade baddräkter och hamsterpåsarna som är så gulliga på hamstern känns inte särskilt trendiga.

Men å andra sidan slipper man drömma om, eller fjäska upp sig för, en självgod eftertraktad karl. Insikten om att män också är människor och inte hjältar eller prinsar är befriande. Man behöver inte gråta i kudden av obesvarad kärlek och längtan eller vänta på samtal som inte kommer.... och skulle man av någon anledning vilja ha ett nytt exemplar så vimlar det av övergivna änklingar eller frånskilda gentlemen på tex COOP.

Ser du bara tillräckligt snäll och moderlig ut kommer de att flockas runt din kundvagn och be om tvättråd, hjälp med att hitta grönsaker som de inte vet hur de ser ut i naturtillstånd och sedan är det bara att veva in fångsten!!

Livet går inte under om man inte har råd med Sofis mode-råd och man SLIPPER mingla på Stureplan. Det går alldeles utmärkt att ägna sig åt grafitti - vem misstänker en fullmogen tant?

..... man kan vara sig SJÄLV och passar inte det, ja herregud, det är ju inte mina problem - längre!!"

Detta är mina 4 allra första blogginlägg .. och inte kunde jag be någon om hjälp heller för jag var fullständigt livrädd för kommentarer och bloggade utan kommentarsfunktion de första 3-4 månaderna.

SvD, DN

Vi såg på SVT:s Debatt i torsdags ..

.. Alex Schulman och jag. Programmet handlade om Big Brother, bloggar och priset för en stulen barndom.

Big Brother-temat slängdes tydligen in pga av de senaste händelserna när tre personer tagits ut ur huset med anledning av psykiska problem. Anton Glanzelius var där och menade att TV4 inte alls valde deltagare efter hur stora rubriker de kunde åstadkomma och Linda Rosing, eller Linda Thelenius som hon heter nu, var där och ångrade det som hon byggt upp hela sitt liv på. För är det någon som utnyttjat varje uns av sitt Big Brother-kändisskap och gjort det till sitt liv och sin identitet, så är det väl hon?

Men hon hade en poäng i att det ALLTID är kvinnan som bär ansvaret för ett illa genomtänkt samlag .. ALLTID!!! HON skulle ha vetat bättre .. tänkt längre och framför allt BESINNAT sig när den förblindade upphetsade mannen ville hänge sig åt sina naturliga djuriska lustar, eller hur?

Så skulle det talas om Kisse och hennes blogg. Jag förstår inte riktigt varför?

Men det gör Alex Schulman och han skriver en välskriven krönika om sin upplevelse i Aftonbladet i dag. Framför allt beskriver han Kissies utseende .. om någon missade hur hon såg ut! Han tycker inte om det! Han föraktar det och gör sig lite rolig över det .. men det är ju hans fulla rätt att skriva vad han vill. Han bygger ju sin identitet på att tycka om andra, på samma sätt som Kissie bygger sin genom att provocera med sin livstil, eller hur?

Men bortsett från det kan jag helt och fullt känna igen det han skriver .. även om det inte är direkt bokstavligen eller handlar om Kissie .. eller Alex Schulmans eget utseende.

Ungefär likadant upplevde jag situationen jag när Alex Schulman själv deltog i Debatt på temat elakheter den 13 november 2008.

Ett fullständigt meningslöst .. och "sorgligt" .. Debatt-program om fullständigt meningslösa människor som inte ledde till någonting.

Jag har aldrig förstått meningen med provokationer utan syfte, elakheter utan andra mål än att framhäva sig själv och behovet att bygga upp en självbild genom att såra och kränka andra???

Men .. till skillnad från Alex Schulman .. så tycker jag att alla har rätt att lära sig flyga på sitt eget sätt. Mognad, erfarenhet och framgång bygger ofta på misslyckanden och mindre väl valda handlingar .. ni vet, det där gamla med att hellre lyssna på den sträng som brast än att aldrig ha spännt en båge.

Det är drygt 2 år sedan Alex Schulman hävdade sin rätt att skriva vad han ville, om vem han ville och att allt det som de berörda personerna upplevde som besvärande, kränkande och sårande .. bara var små lustifikationer i yttrandefrihetens och åsiktsfrihetens namn.

Tänk så man kan förändra sina ståndpunkter .. utan att på ett enda plan förändra sitt eget handlande.

För vid de två tillfällen jag lyckats navigera in på "Alex Schulmans show" .. så är temat varit detsamma. Provokationer för att provocera, rubriksättande uttalanden på andra människors bekostnad.

Och när jag läser den föraktfulla avslutningen om bloggosfären i Alex Schulmans krönika .. så misstänker jag att det finns mer hopp om att Kissie kommer att växa till sig och mogna till en mer självständig människa, än att Alex Schulman ska komma till insikt om sin egen roll i sammanhanget.

AB, Expr.2008, Bloggkommentatorerna, Katrin Zytomierska