Till minnet av ett stim ..

Alla som skriver dagbok eller bloggar borde tvingas till att sätta sig ner och läsa igenom allt de har skrivit, som jag nu måste göra med min gamla AB-blogg. Det ger minst sagt en utökad självinsikt.

Det är med skammens rodnad på kinderna jag rensar bort högvis med meningslösa inlägg som handlar om diverse tv-såpor utan innehåll, som jag av någon outgrundlig anledning ansåg mig tvungen att kommentera och engagera mig i?

Dessutom skrev jag uppenbarligen om ALLT den första tiden? Gynekologbesök, tandläkarbesök, trängsel i kassakön eller bara hur svårt det var att hitta något att skriva om. Bloggstatistiken var också ett kärt ämne .. jag förstod den inte alls!

Och alla hundar och katter.. vänner, som inte längre finns .. oj, så mycket jag skrivit om dem. Nu är de flesta borta och det svider i hjärtat när jag läser vad jag skrev medan de fortfarande var en viktig del av min vardag.

Men så kommer jag till den roligaste tiden i mitt bloggliv .. och den ligger nog högt på listan när det gäller livet i övrigt också. Det började så beskedligt med att Libra drömde en natt .. och urartade till rena vansinnet.

Jag har tagit mig friheten att kopiera ner hela inlägget med kommentarer tillsammans med det jag sparar av min egen blogg. Tyvärr kan jag inte kopiera in det hela här, eftersom det inte är min egen text men länken till inlägget lär ju fungera fram till 30:e juni då AB lägger ner sin bloggportal.

Rubriken är TRÖTTER .. och förmodligen kommer den som klickar på den inte att fatta det minsta lilla .. men vi som var inblandade skrattade så vi grät. Jag vaknade till och med på natten av att jag låg och fnittrade i sömnen!

Det är otroligt välgörande för själen att få leka och vara lite okontrollerad någon gång och skratt .. ja, det finns nog ingenting nyttigare än att få ha roligt tillsammans med likasinnade.

För mig är det här inlägget och allt det förde med sig det som är meningen med att ha en blogg. Kontakten med andra, likasinnade eller helt olika människor som gör att jag mår bra, lär mig saker, växer och får tänka till .. eller skratta.

Ordning och reda?? Varför då??

Innan jag hamnade här bloggade jag i drygt 2 år på Aftonbladet .. det var en viss skillnad, måste jag säga. Som att befinna sig i ett slutet sällskap och till slut märkte jag att jag anpassat mitt eget språk och tilltal till det allmännt vedertagna så till den milda grad .. att jag nästan blev helt obegriplig.

Och jag gjorde som jag gör i vardagslivet .. lämnade bloggen och började med en annan.

Den gamla bloggen skulle jag ta ställning till se´n. Någon gång?? När jag fick tid!!

Nu lägger Aftonbladet ner sin bloggportal .. troligen pga den nya lagen om cookies som träder i kraft nu i sommar .. nu är det se´n! Nu måste jag gå igenom vad jag skrev då och ta ställning till vad jag vill behålla.

Det är ingen lätt uppgift .. mycket är så märkligt att jag inte ens tror att det var jag som skrev det?? Annat väcker minnen och en del är jag faktiskt riktigt nöjd med.

Men var ska jag göra av det??

Jag tror jag smyger in ett och annat inlägg här .. när tiden räcker till, det gör väl inget??

Men jag blev nästan lite rörd när jag läste mina första trevande steg in i bloggvärlden och minns hur skrämmande och obegriplig den var.

"Att börja blogga är oerhört frustrerande ........... Tänkte lägga in en bild och skrev sedan ett oerhört genomtänkt stycke text och lyckades sedan tappa bort det hela. Bytte sedan namn - trodde jag, men det fungerade INTE - men det kanske tar ett tag??

NU undrar jag vad som händer med den här texten? I alla fall tillför det lite extra välbehövlig spänning i tillvaron.

JAG FÖRSTÅR INTE ???... vad gör jag för fel? Det GÅR bara inte att skapa någon som helst bakgrund på min sida?

Jag känner mig osynlig, förolämpad och näst intill arg .. nåja, nu ska vi inte ta i .. men i alla fall nästan ... VARFÖR händer ingenting när jag trycker på spara och vart i helsike tar sparandet vägen - och hur ska man komma åt det??

JAHAAAAAAAAA!!! Det känns som musik när jag upptäcker att bakgrunden är precis som jag försökte få den. NU fattar jag att det tar TID!! Attans också, bloggvärlden är precis som den verkliga - allt tar en evinnerlig tid.

Tänkte skriva några deprimerande rader om åldrande men blev alldeles för glad över utdelningen på mitt slit så det får vänta till i morgon. Ska försöka vara tillräckligt låg då.

VIPS............. SÅ ÄR MAN ÄLDRE ÄN MAN TÄNKT SIG!!! Nu när jag har plats och oemotsagd kan tycka vad som helst, tänkte jag skriva en LÅNG bitter text om orättvisan i att bli äldre.

Och visst är det trist att drabbas av tyngdlagen som gör att allt som tidigare glatt satt på plats numera sorgset faller nedåt.

Att för första gången upptäcka sina åldrande armbågar i en provrumsspegel är en skräckupplevelse som gör att man rusar hem och designar långärmade baddräkter och hamsterpåsarna som är så gulliga på hamstern känns inte särskilt trendiga.

Men å andra sidan slipper man drömma om, eller fjäska upp sig för, en självgod eftertraktad karl. Insikten om att män också är människor och inte hjältar eller prinsar är befriande. Man behöver inte gråta i kudden av obesvarad kärlek och längtan eller vänta på samtal som inte kommer.... och skulle man av någon anledning vilja ha ett nytt exemplar så vimlar det av övergivna änklingar eller frånskilda gentlemen på tex COOP.

Ser du bara tillräckligt snäll och moderlig ut kommer de att flockas runt din kundvagn och be om tvättråd, hjälp med att hitta grönsaker som de inte vet hur de ser ut i naturtillstånd och sedan är det bara att veva in fångsten!!

Livet går inte under om man inte har råd med Sofis mode-råd och man SLIPPER mingla på Stureplan. Det går alldeles utmärkt att ägna sig åt grafitti - vem misstänker en fullmogen tant?

..... man kan vara sig SJÄLV och passar inte det, ja herregud, det är ju inte mina problem - längre!!"

Detta är mina 4 allra första blogginlägg .. och inte kunde jag be någon om hjälp heller för jag var fullständigt livrädd för kommentarer och bloggade utan kommentarsfunktion de första 3-4 månaderna.

SvD, DN

Bara för att vara snäll ..

.. och när jag nu har tid och tillfälle .. så tänkte jag visa Granntanten hur man lägger in bilder.

.

Och detta är ett porträtt av själva Granntanten som hon kommer att te sig inom bara några timmar i full shoppingyra på Londons marknader.

.

Nu återstår bara för er som läser att hålla utkik och se om jag lyckats förmedla denna ovärderliga kunskap på ett lättfattligt sätt.

Ta din patetiska blogg och stick ...

.. eller som det egentligen stod i en bloggares kommentarsfält när h*n uttryckte en kritisk åsikt gällande det rödgröna sjukförsäkringsförslaget .. "Aftonbladet är en sossetidning om du har missat det. Varför flyttar du inte din patetiska blogg härifrån till dina revir."

När jag öppnade min AB-blogg för två år sedan var jag tillräckligt naiv för att se fram emot valrörelsen. I dag har jag tvingats flytta den för att kunna uttrycka mig fritt.

Avstånden mellan blocken krymper, (eller så gör dom INTE det??), läser jag i olika tolkningar av statistiken. Men om det rödgröna gängets supportrar inne på Aftonbladets blogg är representativa för deras väljargrupp så har de en rejäl uppförsbacke att ta sig upp för. Med den typen av politiskt "stöd" behöver de nästan inga fiender.

Ovanstående kommentar är mild, det är också .. "du är roten till allt det onda. Låg intelligens och empatilös idiot." Att det finns så många negativa uttrycksformer för ordet empati hade jag förresten ingen aning om? Att bli bemött med ord som vedervärdig, patetisk, tragisk och liknande är väl kanske inte heller mycket att hänga upp sig på?

Men anklagelser för nazistsympatier, Hitler-dyrkan, psykisk sjukdom och uttryck som kadaver, as och nekrofili, tycker jag inte hör hemma i ett politiskt samtal. Kvinnor som dristar sig till att ha en politisk åsikt som inte passar det engagerade gänget får veta vad de saknar, fått för lite av eller vad som borde göras med dom .. i grova sexistiska påhopp.

Det är sorgligt att en så bedrövlig liten grupp kan härja fritt på en blogg-community som är knuten till en av våra största tidningar. Det hindrar samtalet, tystar och skrämmer ..

.. och begränsar yttrande- och åsiktsfriheten som är grunden för en fungerande demokrati.

Jag lämnar min blogg på Aftonbladet ...

Jag har lämnat min Aftonbladet blogg.

Om det är tillfälligt eller för gott får framtiden utvisa, men det är med stor saknad jag börjar bygga upp en ny bloggtillvaro långt från den lilla och välkända blogg-gemenskap som Aftonbladets bloggcommunity ändå är.

I det lilla sluta bloggsamhället har jag mött så många fantastiska människor, skrattat och upprörts, väntat på bloggbabysar och sörjt med dem som förlorat älskade vänner eller anhöriga. Det har varit två år av tillhörighet och gemenskap och jag har älskat varje sekund.

Men det slutna formatets alla fördelar blir också dess nackdel. När människor använder det till att skrika ut sin frustration över ett misslyckat liv och försöka bygga en maktposition de inte kan erövra i verkliga livet .. då blir det trångt, obehagligt och svårt att värja sig.

Så jag packar upp mina idéer, tankar och funderingar och försöker hitta redskapen för att bygga mig en ny plattform att stå på. Det är inte helt lätt för mig som tyckte att Aftonbladets enkla system var som att bestiga ett berg .. nu är jag verkligen ute i det okända och outforskade.

Men å andra sidan .. ett liv utan utmaningar är ett ganska trist liv, eller hur?