Vad händer nu?

Jag är en medelklasskvinna som lever ett medklassliv i ett rött hus med vita knutar på en ort som inte många har hört talas om. Jag är den vanligaste av de vanliga och den vanligaste kommentaren när jag möter någon ny människa är .. har inte vi träffats förut??

Mitt liv är sammanvävt med min familj. Det jag gör och säger påverkar dem och deras liv och också alla som är beroende av mig och min man i vårt arbete. Mina åsikter och mina ord är inte deras, men kan flyta ut som ringar på vattnet och störa någon annans liv .. kanske till och med förstöra någon annans liv .. det är jag alltid medveten om.

Men det hindrar ju inte att jag har ett behov av att delta i den politiska debatten, att få berätta min upplevelse av det som skildras på ett för mig obegripligt sätt. Fram till mars 2008 förnekades jag den möjligheten av hänsyn till andra.

Men visst, det går att tycka bakom stängda dörrar i hemmet också, visst gör det det. Men då blir det en envägskommunikation som inte ger särskilt mycket tillbaka och inte heller ger inblick i hur andra tycker och reagerar på samma problem eller åsikt. Det går att läsa andras åsikter och tidningarnas påståenden och nicka, humma instämmande eller bli arg, frustrerad och pysa ut lite ånga när man diskar .. men det blir fattigt och outvecklande.

Jag började blogga .. anonymt .. år 2008. Sedan den dagen har jag inte haft en enda riktigt obehaglig kommentar. Det har funnits många som tyckt att jag har haft fel, en del har haft fullständigt motsatt åsikt vilket har varit tankeväckande och i en del fall fått mig att ompröva min egen ståndpunkt, andra har inte alls tyckt om vad jag skrivit och en del har gjort det.

För mig har den här bloggen varit något av en livlina. En plats där jag kan vara mig själv utan att anpassa mig till hur mina ord kan drabba människorna runt omkring mig. En plats där jag inte behöver oroa mig för att min åsikt och mitt sätt att framföra den ska användas mot någon annan som inte önskar det och i ett sammanhang där de inte hör hemma.

Nu höjs röster för att anonymiteten ska bort i debatten som förs i anslutning till tidningarnas artiklar. I första hand gäller det kommentarsfälten, där jag måste erkänna att det finns ett behov av ett betydligt mer nyanserat och respektfullt samtalsklimat .. men vad händer med alla bloggar som länkar sina inlägg till samma artikel?

Just nu finns det ingen möjlighet alls att diskutera de frågor som uppstår, eftersom alla artiklar i ämnet är stängda för det. Beslutet är taget och det får vi nöja oss med.

Jag har inte Facebook delvis av ovan angivna skäl men även för att jag inte känner något behov av det. Jag kommer inte heller att gå med eller blogga under mitt namn.

Betyder det här att jag så småningom kommer att få nöja mig med att sitta lika isolerad i min tankevärld i det här bloggutrymmet som jag gör när jag våldsamt argumenterar för min åsikt tillsammans med Maken i tryggheten bakom hemmets stängda dörrar??

I så fall kommer det att kännas ganska trist .. och meningslöst.

Expr., AB, AB, AB, SvD, SvD,