Det är många som skriver om den
politiska bloggsfären just nu. Statistiken ser uppenbarligen inte så kul ut hos de politiska bloggarna och kommentarerna, som redan innan var rätt sparsmakade, tycks ha sinat ytterligare?
Den politiska bloggsfären dödförklaras, debatten sägs har tystnat,
bloggandet anses ha spelat ut sin roll och .. det som mest sysselsätter
debattörerna är att det är svårt att bli känd som politisk bloggare och få
genomslag för det personliga, politiska bloggengagemanget som kan ge framtida
fördelar i karriären.
De har väl både rätt och fel. Det
politiska bloggandet har väl aldrig spelat så stor roll .. annat än som
debattarena för de närmast sörjande?
Det politiska samtal som de
vanliga människorna .. väljarna .. fick möjlighet att föra i och med våra nya
kommunikationsvägar, har väl aldrig tidigare varit så levande som det är nu .. även om det i många fall begränsar sig till sakfrågor?
Problemet är väl snarast att de
två grupperna sällan möts?
Jag började blogga av en ren
tillfällighet våren 2008. Efter ett halvår insåg jag vilken fantastisk
möjlighet internet erbjöd mig som väljare .. jag kunde få vara med och göra min
röst hörd, berätta hur det såg ut på min gräsrotsnivå och få kontakt med dem
som var politiskt engagerade och levde i en helt annan verklighet .. eller
overklighet, om man ser det från min synvinkel.
Kanske till och med hitta en
tillhörighet inom politiken?
Det var ju en möjlighet som
aldrig tidigare funnits för människor som jag .. sådana som upplever att de
inte passar in någonstans eller i något politiskt parti. Så otroligt
fantastiskt .. HURRA för den nya tiden!
Tänk vilken förmån också för
makthavarna .. nu fanns ju möjlighet att se hur besluten påverkade dem det
verkligen handlade om. Kanske de till och med kunde ompröva gamla
vanföreställningar genom att direktkommunicera med sina väljare!!
Tänkte jag.
Så dumt och naivt!
Nu har det snart gått 5 år. EN,
säger EN, politiskt partiansluten, engagerad människa har bemött mig som en tänkande, likvärdig
människa?
Och det säger väl en hel del om
utrymmet för den vanliga väljaren i den politiska debatten .. att just den
personen ledsnade så på den milda grad på taktikspelet, klyschorna och
flosklerna att h*n lämnade politiken helt och hållet.
Jag har lärt mig mycket. Blivit
rejält desillusionerad. Framför allt har jag förstått att den vanliga människan
.. väljaren .. inte betyder särskilt mycket i det politiska hantverket.
Inget alls egentligen .. mer än
vart fjärde år, då de tilltalas som om de inte har en aaaaning om vad som
händer varken inom eller utanför landets gränser. Information som nu för tiden finns tillgänglig i varje hem och i en majoritet av väljarnas mobiltelefoner?
Om väljarna uppmärksammas alls mellan valrörelserna .. så är det när de visar intresse för att välja
"fel" .. och då utpekas de som obildade, lågbegåvade människor från
landsbygdsområdet?
De politiskt engagerade,
twittrande, bloggande, facebookande och partianslutna "debattörerna"
talar uteslutande med varandra och om varandra.
Det var en insikt som sved.
I den valrörelse som kommer att
dra igång kommer vi att översköljas med samma lögner som tidigare. Anklagelser,
floskler och klyschor som gynnar den som uttalar dem .. jämt fördelade mellan
blocken. Det de har gemensamt är en önskan att få oss vanliga människor att
springa i en förutbestämd riktning med hjälp av medias braskande rubriker och
ledarskribenternas skrämselpropaganda.
De olika blocken kommer att tala
om varandras dåliga, ansvarslösa politik i vanlig ordning och kasta det nya
partiet som en stinkbomb mellan sig i hopp om att det ska brisera i
"rätt" partiblock .. men ingenting av det som sägs och påstås har
särskilt mycket med de faktiska problemen och behoven att göra.
Skillnaden är bara att nu kan den
vanliga väljaren snabbt kontrollera fakta utan att ta omvägen över ett
partipolitiskt program.
Det talas mycket om det vikande
intresset för att knyta upp sig i ett politiskt medlemskap .. men det talas
aldrig om partimedlemmarnas ointresse av att kommunicera med de väljare som
söker svaren i politiken.
Under dessa fem år har jag nästan
aldrig sett någon ur den "politiska bloggsfären" besöka "vanliga bloggar" där
människor skriver om hur de politiska besluten fungerar i verkliga livet. Det är till och
med sällsynt att de svarar på frågor i sina egna kommentarsfält .. om inte
frågan ställs på ett korrekt sätt och visar rätt social hemvist.
Undantagen är Sverigedemokraterna
som är synnerligen aktiva på nätet .. och
ofta förvånansvärt taktiskt vältaliga hos den vanlige bloggaren, utan att ange
partitillhörighet .. och Piratpartiet som framgångsrikt besökte samma
bloggar i valet till EU-parlamentet.
Det trodde jag skulle ge en liten
vink om att tiderna hade förändrats?
Det politiska spelet .. det kan
jag förstå. Men politikens företrädare, de folkvalda som i sin självgodhet
anser sig stå över den vanliga väljaren både när det gäller tolkningen av
verkligheten och när det gäller kunskap, förstånd och intelligens .. en livslögn som bara den som fötts in i
eller vuxit upp i politiska partier har råd att hålla sig med .. har jag
betydligt svårare att förstå mig på.
Jag vill inte känna förakt för
någon grupp medmänniskor .. men ibland är det svårt att låta bli. Som när jag
läser om vilka kval våra folkvalda plågas av när de "tvingas"
följa ett politiskt program de inte ens själva tror på, men som är enda vägen
uppåt i karriären.
De kval som drabbar dem som får
leva med konsekvenserna av illa genomtänkta beslut, som
beslutsfattarna fattar av taktiska skäl, är det ingen som ägnar en tanke.
Huvudsaken är att man under resans gång har lyckats författa en debattartikel
som införts i någon av de "fyra stora", som kan fungera som brasklapp*
om det hela blir en belastning i nästa val.
Men det förakt som jag till
äventyrs kan känna någon enstaka gång är ändå bara en andeviskning jämfört med
det illa dolda förakt våra politiker dagligen betraktar sina väljare med.
Så det blev inget av med den öppna
kommunikationen som jag trodde skulle uppstå när alla kanaler var öppna. Det
blev facebook, bloggar, instagram och twitter .. där alla olika samhällsgrupper
är isolerade i samma utsträckning som tidigare.
Man ska inte sänka sig under sitt
stånd eller förhäva sig och tro att man är någon, eller hur?
Så hur blir det under nästa
valrörelse som förmodligen börjar rulla igång när Melodifestivalen tar slut?
Ja, det är väl samma princip i
stort sett. Vi serveras det som någon annan valt ut, förleds av mediarapporteringen,
utanverket, kulisserna och strålkastarljuset .. drivs på, förvandlas till
lättledda får om någon kan skapa en skandal eller ett drev .. får välja mellan väl tillrättalagda bidrag ..
får rösta .. och så får vi betala räkningen när det hela är över.
Förhoppningsvis kommer "rätt
låt" att vinna, om det nu ens finns någon? Men när vi sedan ser och hör
den i ett större sammanhang så kommer vi att undra vad vi egentligen tänkte på
.. eller med?
*En brasklapp är ett
förbehåll avgivet som försiktighetsåtgärd. I uttryckets ursprungliga bemärkelse
är förbehållet hemligt, men det används även om öppna reservationer som syftar
till att rentvå en beslutsfattare i känsliga beslut.
Bloggat: Johan Westerholm, Magnihasa, Signerat Kjellberg, Ringborgs blogg,
