Det är en konstig värld vi lever i?

Jag känner mindre och mindre lust att delta i det som händer på nätet, mycket på grund av att jag blivit mer och mer osäker på vad jag egentligen får/kan skriva eller tycka utan att riskera att kränka en lättkränkt grupp som jag inte ens förstått är en okränkbar grupp.

Som i dag till exempel. Helt aningslöst surfar jag runt och letar efter skvaller och meningslösheter som inte höjer blodtrycket eller framkallar hjälplös politisk stress .. och så hittar jag det här på Bloggbevakning:

Vad jag förstår är detta ett ”verk” av Nanna Olasdotter Hallberg, en SR-anställd som jag aldrig hört talats om.

MEN, den som ansvarar för texten är en ”karaktär” skapad av samma person, vilket tydligen gör att det är helt ok att skriva och tycka vad som helst, hur som helst, bara för att provocera, vilket i sin tur gör det hela till en ”kul” grej oavsett om skaparen själv ALDRIG skulle uttrycka sig så plumpt och obildat?

Jag inser att jag passerat mitt bäst-före-datum på sociala medier.

Eller ska jag skapa en egen ”karaktär” som vräker ur sig funkofobiska, rasistiska, homofobiska och kvinnoförnedrande tillmälen riktade mot mig själv för att provocera alla, som med all rätt, upplever det jag skriver som nedsättande och kränkande?

Skulle det vara roligt?

Intressant?

Eller skulle det bli så till den milda grad uppskattat att jag till och med fick ett erbjudande från SVT/SR som en ny och något överårig gränsöverskridande och nyskapande medarbetare?

Man vet ju aldrig, med det samtalsklimat vi har nu verkar allt möjligt.

Men det här med ”karaktärer” som ersätter den verkliga personen som på så sätt befriar sig från ansvar är egentligen inget nytt. Hur många personer har vi inte sett uppfinna en ny identitet eller ålder för att undvika ansvar för betydligt värre ”provokationer”. En del människor verkar till och med ha hur många ”karaktärer” som helst, vilket i en del fall har medfört att de kunnat anställa sig själva i bolag som skattebetalarna hjälpt dem ”bygga upp”.

Ju mer jag tänker på det ju mer genialiskt verkar upplägget vara.

Vi kanske alla borde skapa oss egna ”karaktärer” som vi kan skylla på om vi händelsevis vill lätta på trycket och tala i klartext, samtidigt som vi i ”verkliga livet” framstår som goda och oantastliga människor med hjärtat på rätta stället.

Talar man om en synål ..

.. så är det alltid någon enögd jäkel som tar illa upp, var det någon som sa. Och så är det kanske?

När jag växte upp var det gott om kusiner när släkten träffades. Vi bodde inte alla på samma ort men det var alltid lika roligt när hela högen av ungar träffades och fick friheten att leka och utforska omgivningarna, medan de vuxna fyllde i vad som hänt sedan de sågs senast, eller skvallrade om dem som inte var närvarande.

I tonåren skingrades hela kusinskaran. Vi växte upp till olika individer och olika liv och var inte längre lika intresserade av släktträffar.

För några år sedan var den en företagsam kusin som sammanförde oss alla och vi fann att en del av oss kände samma samhörighet som förr, en del var fullständiga främlingar, några var oväntat spännande och att alla medförde partners som vi aldrig någonsin sett förut.

Och alla var vi oss fullständigt olika och oväntat gamla?

Efter den dagen skapades en ny tradition av en annan företagsam kusin som skickade ett julbrev som gruppmail varje jul .. vilket var både välkommet och värmande.

Det senaste året har för mitt vidkommande varit ett av de värsta i hela mitt liv. Det finns liksom inte så mycket som jag vill återuppleva genom att berätta om det en gång till, även om det uppfyllt varje sekund, varje timme och varje dag under året. Så jag skrev, bland annat, i mitt bidrag till den kollektiva julhälsningen ..

Det händer liksom inte så mycket storslaget .. samtidigt som dagarna flyger iväg fyllda av innehåll?? Men det känns inte särskilt angeläget att återuppleva alltihop en gång till i någon slags årsberättelse.

10 dagar senare hade den fetmarkerade meningen fått fäste hos en av mottagarna som därmed kände sig kränkt och skickade tillbaka den tillsammans med ett meddelande om att h*n minsann aldrig mer tänkte besvära med någon form av "Årsberättelse".

Suck!!

Hur många av de övriga kände likadant, undrade jag då? Satt det högar av kränkta kusiner i stugorna och kände att jag dissat deras berättelser om hur det senaste året varit, med resor, barnbarn och andra roliga händelser?

Nu verkar inte så vara fallet, men det blev en tagg av obehag som sitter kvar och gör att framtida grupphälsningar inte känns särskilt angelägna. Så går jag tillbaka till den kränkte kusinens eget julbrev och läser den muntra slutklämmen en gång till ..

Vi vet inte när kistlocket faller ner. Hoppas det dröjer.
I alla fall önskar vi er alla en God Jul och Gott Slut.

????

Hmmm ... ska jag ta det som att h*n önskar livet ur mig? Ska jag eventuellt satsa på att känna mig lite lagom och klädsamt kränkt?

För mest kränkt vinner, är det inte så?

Men är det något som jag verkligen önskar inför det nya året, så är det att den allmänna lättkränktheten och sökanden efter nya orsaker till kränkning ska upphöra.

Jag ska önska det på nyårsafton när klockan slår tolv .. 

Ett rasande folk?

Herman Lindqvist rasar över att den lilla, nya prinsessan får namnen Estelle Silvia Ewa Mary.

"Det låter som en nattklubbsdrottning!!" .. rasar han förtrytsamt."Totalt oväntat och mycket olämpligt. Helt emot svenska traditioner!!!"

I ett kommentarsfält på DN hittade jag några stycken vanliga svenskar som rasade över att Daniel mötte journalisterna i kostym och slips. Fy .. så ser man inte ut efter en sömnlös natt på förlossningen. Att han inte skäms!

I en hel del bloggar rasar innehavarna över den uppmärksamhet som prinsessfödseln har fått. Det är fruktansvärt orättvist med tanke på ALLA ANDRA BARN som också föds .. helt ouppmärksammade på förstasidorna!!

Friidrottsstjärnorna rasar mot TV4 eftersom Jelena Isinbajeva slog till med världsrekord mitt under nyheterna och TV4 därmed snuvade de idrottsintresserade tittarna på den godbiten och hade TV4 dröjt med nyheterna tills rekordet var avklarat så hade de icke idrottsintresserade tittarna rasat i samma tidning och med samma känsla av att vara kränkta och överkörda.

Melodifestivalen utlöser hur mycket raseri som helst. Det rasas över vinnare och förlorare och ledning och rapportering och klädsel .. för att inta tala om hur CHOCKADE svenska folket oupphörligen blir av detta program.

Och kränkta!

Så rasar vi åt höger och åt vänster och helst över alla idioter som inte tycker som vi själva eller använder ord som vi tycker är fel  .. vilket är så kränkande att vi måste hata den som tar sig den friheten.

Feminister rasar över män som dristar sig till att ha en åsikt, män rasar över att inte bli tagna på allvar i den feministiska debatten och andra rasar över att meningsmotståndare som är fullständigt dumma i huvudet inte inser att de visst är fullständigt jämförbara med massmördare och diktatorer.

Och då blir en väldigt massa människor kränkta och rasar vidare åt alla håll och ibland rasar man kränkt inbördes över att det blir så lågt i tak när andra inte accepterar att man sitter inne med den verkliga sanningen medan de hävdar en lögn .. eller hur det nu blir?

Det går att känna sig djupt kränkt och förfördelad och rasa över att livet är ORÄTTVIST också!! Orättvisa är totalt förbjudet i Sverige .. om det inte handlar om den orättvisa som uppstår i levnadsvillkor när någon viger hela sitt liv åt att kämpa MOT orättvisorna på de orättvist behandlades bekostnad.

Då är orättvisan värd sitt pris .. i jämlikhetens eller jämställdhetens namn.

Ibland rasas det över dieter också. Människor som äter olika typer av mat rasar i tv .. och känner sig kränkta.

Varje dag är det någon som rasar eller känner sig kränkt .. men jag tror aldrig jag läst om någon som känner sig helt nöjd? Eller till och med tacksam? Glad .. rent av??

Humor .. det har blivit något som försiggår mellan knäna och midjan, beroende på hur man ser ut .. eller yttrar sig i roliga, personkränkande påhopp på någon som måste hålla god min i elakt spel och hitta på en returkränkning så snabbt som möjligt .. helst övertydligt formulerad så att ALLA förstår hur roligt det är?

Håller vi på att bli ett rasande folk? Ett bittert, missnöjt, kränkt, missundsamt folk som inte för ett ögonblick kan tänka oss att bemöta varandra respektfullt .. som likvärdiga människor .. även om vi har totalt olika åsikter?

Det vore synd ... för skillnaden mellan att uppfattas som rasande missnöjd eller att uppfattas som skrattretande löjlig är faktiskt hårfin.

Är det så vi vill bli uppfattade??? 

Som ett skämt?

Expr., Expr., AB, AB, SvD, SvD, DN, DN,

Vem skulle du själv anställa ..

.. om du hade ett eget företag och skulle anställa någon som hjälp för att hinna med eller för att kunna expandera??

Lönen är given .. men de ansökningshandlingar du får in är högst varierande. Först har du alla som INTE vill ha jobbet, men söker ändå och sedan alla som bor på orter som ligger utom räckhåll från arbetsplatsen .. dem gallrar du naturligtvis bort.

Sedan är mindre än hälften kvar.

Där finns de som gärna vill ha jobbet och lönen, men inte har en aning om vad som krävs och så de som har en aning, men grovt överskattar sin betydelse och vill ha MER betalt .. och de som ägnar en halv A4-sida åt att beskriva sina fritidsintressen .. "jag spelar i ett band och vi repar ofta", "jag rider och tävlar", "idrottar/spelar fotboll och tränar intensivt" och hoppas på att kunna leva på min hobby i framtiden.

Och nu blir jag väl hängd, men där .. tillsammans med dem som vill ha lite erfarenhet inför högre studier eller en helt annan karriär .. har vi de flesta under 23 år.

Slutligen finns det de som arbetat i branschen tidigare och har lång erfarenhet, vet vad som ska göras och KAN göra det.

VEM skulle du välja??

Det ÄR vanskligt att anställa någon som är yngre. Jag vet inte vad som händer i skolan i dag, men många ser det som sin rättighet att twittra, blogga, uppdatera sin facebooksida eller sms:a under arbetstid .. "när de är klara".

Att "vara klar" betyder att man har avslutat ett arbetsmoment och passivt väntar på att få något annat framför ögonen. Det kräver nästan en personlig assistent första halvåret för att få ut full arbetsinsats för full lön.

Jag vet inte vad som händer i skolan i dag, men jag skulle önska att det fanns en utbildning som undervisade i VARDAGSEKONOMI .. där eleverna fick en fiktiv ekonomi .. lön, boende, levnadsomkostnader och fick köpa sina kapitalvaror som bil, tv, teknik samt resor under ett skolår. Det skulle underlätta i kommunikationen med framtida arbetsgivare, minst sagt.

Att man inte kan sticka iväg på sol- och festresa samtidigt som alla andra man känner .. borde vara ett känt faktum när man slutat skolan och eventuellt fått ett jobb.

Det är det inte!

Att man städar upp sin arbetsplats innan man går hem är väl en självklarhet?

Det är det inte!

Av någon anledning har NÅGON ANNAN följt med den nyanställde in på jobbet och det är denne NÅGON ANNAN som ska ta hand om allt som inte hinns med, som är för tråkigt, känns kränkande eller inte passar på något annat sätt.

Det här gäller naturligtvis och lyckligtvis, inte alla under 23-år, men tillräckligt många för att det ska vara rena lotteriet att chansa.

Skulle DU göra det om det var du som betalade avtalsenlig lön? Eller skulle du tycka att det var tryggare med en lärlingsperiod med halv lön för halvt arbete?