Att ta ett kliv ..

.. ut ur det gamla vanliga vardagslivet in i en annan verklighet ... det är inte alls svårt.

Att kliva tillbaka in i den gamla vanliga vardagen .. det är en HELT ANNAN historia!!

Jisses vad jag är trött, mina fötter är minst ett skonummer större och om jag inte känner helt fel så är jag flera centimeter kortare. Ögonen går i kors och allt som var så välarrangerat INNAN jag åkte visade sig ha fallit ihop som ett korthus i samma ögonblick som jag lämnade landet.

Informationen om allehanda vedermödor och händelser sköljer över mig som ett ösregn och det känns lite grand som om jag drömt de senaste 48 timmarna??

Men gissa om det var värt det!!!

Vem skulle du själv anställa ..

.. om du hade ett eget företag och skulle anställa någon som hjälp för att hinna med eller för att kunna expandera??

Lönen är given .. men de ansökningshandlingar du får in är högst varierande. Först har du alla som INTE vill ha jobbet, men söker ändå och sedan alla som bor på orter som ligger utom räckhåll från arbetsplatsen .. dem gallrar du naturligtvis bort.

Sedan är mindre än hälften kvar.

Där finns de som gärna vill ha jobbet och lönen, men inte har en aning om vad som krävs och så de som har en aning, men grovt överskattar sin betydelse och vill ha MER betalt .. och de som ägnar en halv A4-sida åt att beskriva sina fritidsintressen .. "jag spelar i ett band och vi repar ofta", "jag rider och tävlar", "idrottar/spelar fotboll och tränar intensivt" och hoppas på att kunna leva på min hobby i framtiden.

Och nu blir jag väl hängd, men där .. tillsammans med dem som vill ha lite erfarenhet inför högre studier eller en helt annan karriär .. har vi de flesta under 23 år.

Slutligen finns det de som arbetat i branschen tidigare och har lång erfarenhet, vet vad som ska göras och KAN göra det.

VEM skulle du välja??

Det ÄR vanskligt att anställa någon som är yngre. Jag vet inte vad som händer i skolan i dag, men många ser det som sin rättighet att twittra, blogga, uppdatera sin facebooksida eller sms:a under arbetstid .. "när de är klara".

Att "vara klar" betyder att man har avslutat ett arbetsmoment och passivt väntar på att få något annat framför ögonen. Det kräver nästan en personlig assistent första halvåret för att få ut full arbetsinsats för full lön.

Jag vet inte vad som händer i skolan i dag, men jag skulle önska att det fanns en utbildning som undervisade i VARDAGSEKONOMI .. där eleverna fick en fiktiv ekonomi .. lön, boende, levnadsomkostnader och fick köpa sina kapitalvaror som bil, tv, teknik samt resor under ett skolår. Det skulle underlätta i kommunikationen med framtida arbetsgivare, minst sagt.

Att man inte kan sticka iväg på sol- och festresa samtidigt som alla andra man känner .. borde vara ett känt faktum när man slutat skolan och eventuellt fått ett jobb.

Det är det inte!

Att man städar upp sin arbetsplats innan man går hem är väl en självklarhet?

Det är det inte!

Av någon anledning har NÅGON ANNAN följt med den nyanställde in på jobbet och det är denne NÅGON ANNAN som ska ta hand om allt som inte hinns med, som är för tråkigt, känns kränkande eller inte passar på något annat sätt.

Det här gäller naturligtvis och lyckligtvis, inte alla under 23-år, men tillräckligt många för att det ska vara rena lotteriet att chansa.

Skulle DU göra det om det var du som betalade avtalsenlig lön? Eller skulle du tycka att det var tryggare med en lärlingsperiod med halv lön för halvt arbete?

Jag tror jag avlider av ren tristess!!

I dag är den dagen som jag har avsatt åt att röja upp här hemma! Det är en bra dag .. för jag är alldeles ensam, ingen som stör eller distraherar .. jag kan alltså vara precis så effektiv som jag inbillar mig att jag kan vara, om jag bara ger mig sjutton på att vara det?

Och jag tror jag dör av ren leda! Jag är inget ämne till en Hollywoodfru som får ett tomt checkhäfte att fylla i närhelst jag vill shoppa bara jag ser till att hemmet flyter effektivt och är snyggt och välorganiserat. Det fungerar inte alls .. jag är helt nöjd med den lön jag får och lever hellre i ett fullständigt kaos än att jag tar ansvaret för hemmet.

Det GÅR INTE att uppbåda så mycket entusiasm att det räcker till för huslig effektivitet hur jag än försöker?? Nu har jag bloggat, fikat, varit ute med hundarna, läst tidningen fram och baklänges, ringt en vän, tömt garderoben på sängen och provat igenom det jag glömt bort att jag hade ..

.. och vad är klockan? Närmare TRE!!!

Stööön! Var är mitt skinande blanka badrum? Mitt genomstädade kök?? Mina nytorkade golv och putsade fönster?? Och vem ska hänga tillbaka mina kläder i garderoben??

Jag ska aldrig, ALDRIG mer avsätta en hel dag till huslig effektivitet!! Det är effektivare att stressa runt några kvällstimmar varje dag i stället .. suck!