Rasistiska tankar på midsommardagen ..

 Det danska valet är över och den socialdemokratiska regeringen fick avgå och Danmarks motsvarighet till Sverigedemokraterna .. Dansk Folkeparti .. blev för stora för fort och vill därför helst sitta i kulisserna och styra de andra partierna, om jag fattat det hela rätt?

Jag måste erkänna att jag inte engagerat mig särskilt i det danska valet.

Men så läser jag på twitter och inser att så enkelt är det inte. Valresultatet KRÄVER tydligen att jag ska tycka att danskar inte bara är tjocka, utan också korkade .. annars är jag rasist?

Om jag hade haft ett twitterkonto .. vilket jag lyckligtvis inte har ..  så hade jag också kanske ställt den rasistiska frågan .. danskarna kanske tycker detsamma om oss? .. och blivit utnämnd till Veckans Rasist av någon av Jan Helins sanningsägande lakejer.

Vid tillfället i fråga var twitterbevakaren en skribent som anser att .. antirasistens motståndare är rasisten. Det är ganska enkelt faktiskt.

Nu är det så att jag är en ganska omodern människa som tror att en rasist är en person som tror på en världsbild, eller ideologi, där människor är uppdelade i raser och att den egna rasgruppen är överlägsen, eller att en viss rasgrupp är sämre än de andra och sett ur den synvinkeln så är jag inte rasist .. men eftersom jag inte tror att majoriteten av de som röstar på DF eller SD är rasister så gör det mig till rasist i alla fall?

Det blir svårare och svårare för en vanlig människa att uppfylla kraven som dikteras av media. Hur jag än gör så blir resultatet att jag är en fasansfullt dålig människa?

Men även om vi tillhör samma sk ras .. har jag väldigt svårt att peka ut just danskar som fetare eller mer lågbegåvade än svenskar utan att se det som ett rasistiskt uttalande. Vilket det då inte är .. eftersom uttalandet kommer från en person, kanske inte fet, men med danska rötter och samma hudfärg.

Lägger vi så till att jag anser att alla partier som skördar framgångar i demokratiska val ska behandlas med samma respekt som övriga demokratiskt valda partier och att det finns en klar skillnad mellan invandrare .. som i mina ögon är människor som jag tillåts förhålla mig till på samma sätt som jag förväntar mig att de förhåller sig till mig .. och invandring/integration som är ett politiskt ansvarsområde som kan skötas eller misskötas beroende på politikernas kompetens.

Rasism är något som skapas av ett samhälle som saknar den kompetensen, sk främlingsfientliga partier är ett symptom på den kompentensbristen och en mediarapportering som blundar för det är inte värd varken namnet eller läsarnas intresse.

Så när den trendande Antirasiten Martin Aagård förväntar sig att jag ska ställa mig sida vid sida med honom och hylla hans uppfattning av antirasism för att slippa kallas RASIST, så kan jag inte det .. utan blir i stället tvungen att inse att jag i likhet med Richard Herrey, och enligt Aftonbladet, är en gammal rasist som inte öppet tar avstånd från valresultatet i Danmark genom att kalla danskar feta och korkade?

Vilket jag i min enfald tycker är ett synnerligen korkat sätt att visa sig antirasistisk på.

Dick Erixon, Toklandet, Motpol,

DN, DN-Amanda Björkman, DN-Erik Helmersson, GT-Alice Teodorescu,

Skäms Aftonbladet och ..

.. Martin Aagård!!

Att Hanne Kjöller har gett ut en bok där hon går till hårt angrepp mot offerjournalistik och case-journalistik har väl inte undgått någon och att de kränkta journalistkollegorna gick i taket av lycka när de lyckades hitta ett faktafel i boken, som de kunde hänga upp sin upprördhet på är väl inte heller någon hemlighet.

Ett fel gör att allt annat blir rätt, eller hur?

Jan Guillou beklagar att något som kunde ha blivit en viktig och seriös diskussion om pressetik förminskades till ett kattrakande om en hyresrätt som felaktigt angavs som en bostadsrätt i en analys av rapporteringen om ett försäkringskasseärende som även utan den uppgiften var ganska tvivelaktig. Jan Guillou skriver .. "Slutsatsen kan bara bli dyster. Mediekritik är fullt möjlig från höger till vänster, eller omvänt. Aftonbladet kan kritisera Expressen och tvärtom. Men den som försöker sig på ett helhetsgrepp, som Hanne Kjöller, får löpa gatlopp. Som tur är, är hon en hårding."

Nu skriver Elisabeth Höglund en krönika som stöder Hanne Kjöllers åsikter. Det borde hon inte ha gjort. Framför allt skulle hon ha låtit bli att skriva .. "Inom journalistiken finns det så kallade testuggare. Dessa ska man se upp med. De är ofta svåra att genomskåda eftersom den journalistiska teknik de använder ofta liknar den mer hederliga journalistikens teknik. Testuggarna, åsiktsjournalisterna, bedriver förtäckt opinionsjournalistik: i sina inslag och artiklar driver de vissa teser och använder bara fakta som passar som bevis för dessa teser. För säkerhets skull anlitar de ”experter” som de vet har samma uppfattning som de själva. Så blir tesen ”vetenskapligt bevisad”. Den som ifrågasätter idiotförklaras och ses som allmänt ondskefull."

Aftonbladets egen "testuggare" Martin Aagård går ilsket till motangrepp och skriver .. "Men Elisabet Höglunds syn på offerjournalistik är inget annat än ren och motbjudande dubbelmoral. När hennes egen syster i juni i år föll ihop på golvet och bajsade på sig skrev hon en hel kolumn med rubriken ”Kommunen lät min syster leva i misär” i Sveriges största tidning Aftonbladet."

Vilket bevisar att Martin Aagård inte har fattat ett ord av vad det hela handlar om.

Det är INTE fel att skriva reportage, debattartiklar eller krönikor som skildrar faktiska missförhållanden i samhället. Det är tvärtom väldigt angeläget att visa på de faktiska missförhållanden som finns, det tror jag att Hanne Kjöller också håller med om.

Felet uppstår först när journalisten/redaktionen i fråga utelämnar viktiga fakta som stöder myndigheternas agerande och när de vrider till den återstående rapporteringen några extra varv så att en helt vanlig människa blir ett ömkansvärt offer och dennes problem skildras som snaskig socialporr. Vilket ofta händer när journalisten i fråga inte orkar granska verkligheten utanför redaktionen utan tar något ur dagens brevskörd som "verkar bra".

DET är offerjournalistik.

Elisabeth Höglunds syster hade i likhet med den 100-årige Melker .. som erbjöds en toaletthink i vardagsrummet, möjligheter att sköta övrig hygien i diskhon och en säng i ett litet utrymme i anslutning till köket .. sin bostad i ett litet tvåvåningshus med sovrum, toalett och badrum på övervåningen. En övervåning som varken Melker eller Elisabeth Höglunds syster kunde ta sig upp till.

I likhet med den 100-årige Melker sökte hon kommunens hjälp och i väntan på den hände absolut ingenting. Elisabeth Höglunds systers situation uppmärksammades när hon fallit och ropade på hjälp så att hennes situation uppmärksammades, hon var i ett väldigt dåligt skick och bostaden stank av de sopsäckar som hon inte själv kunnat göra sig av med.

Vad förteg nu Elisabeth Höglund som gjorde att hennes berättelse berättigade Martin Aagård till att skrika om "ren och motbjudande dubbelmoral"?? Ja rent av .. "VÄRLDSREKORD i dubbelmoral!!"

Och varför redovisade han inte dessa hemliga fakta så att vi läsare också kan fördöma Elisabeth Höglund .. och därmed också Hanne Kjöller?

För det kan väl inte vara så illa att det som Elisabeth Höglund skrev var sant???

ALLA har rätt att klaga, Martin Aagård. Felet uppstår först när någon klagar på falska grunder och förtiger eller förvrider fakta med hjälp av en journalist som vill uppnå ett förutbestämt mål genom att utnyttja en hjälpsökande medmänniska.

Ska det vara så svårt att fatta???

DN, SvD, SvD, Expr., Expr.,

I kväll kan ingen slita mig från Uppdrag Granskning.

Jag var inte hemma i går och när jag vid halv fem/femtiden äntligen fick sätta mig i bilen för att komma dit så gick P1 igång som vanligt.

Det var upprörda tongångar från start. Till slut lyckades jag komma underfund med att det var Aftonbladetskribenten Martin Aagård som var uppjagad till hysteri över att Uppdrag Gransknings anställda var KORRUPERADE!!

Ett ord som han upprepade nästan maniskt .. KORRUPERADE!!

ALLIHOP!!!

Programmet var inte heller tillräckligt granskande utan fungerande som ett debattprogram och när de tog upp problem så debatterades de inte tillräckligt och så hade han blivit inbjuden utan att veta att två av medarbetarna kände varandra och hade arbetat med samma inslag för 7-8 år sedan??? Den ene hade han dessutom själv anklagat för att försvara Sverigedemokraterna i en debatt om somalisk invandring, vilket borde ha diskvalificerat honom från att delta i någon debatt alls, eller hur det nu var???

I vilket fall som helst så var allt opassande så till den milda grad att programmet borde ha ställts in. Men han backade inte en millimeter på vad han tidigare hade skrivit till den olämplige medarbetaren och han var inte alls rädd för att ställas till svars och han hade ingen alls beröringsskräck när det gällde integrationsfrågor .. även om han inte direkt fattade varför just han skulle behöva stå till svars för vad han skrivit i frågan till en tidigare medarbetare till en annan medarbetare  som nu fick göra sig hörd i ett KORRUPT program.

Alltså .. programmet blev korrupt .. ett debattprogram i stället för ett granskade program?? .. eller .. ett granskande program där debatten inte var tillräckligt granskande?? .. därför att medarbetare 1 hade gjort research 7-8 år tidigare till ett annat program, som medarbetare 2 också arbetade med, än det som medarbetare 2 gjorde nu som Martin Aagård deltog i utan att ha blivit upplyst om detta korrupta beteende?

Tror jag?

Jag blev alltså inte särskilt klokare av de upprörda harangerna som upprepades i hur många motsägelsefyllda varianter som helst ända tills jag parkerade bilen på gårdsplanen och stängde av hela biddevitten .. men så mycket förstod jag att Martin Aagård led helvetets alla kval vid tanken på kvällens program.

VARFÖR skulle Uppdrag Granskning granska något som borde debatteras och VARFÖR debatterade Uppdrag Granskning när deras uppdrag var att granska och journalister ska inte granska varandra om de känner varandra sedan tidigare eller har arbetat tillsammans ... och så gott som ingenting sades om vad programmet handlade om så det fick jag googla när jag kom in.

På frågan om han sett programmet svarade han nekande och det hade ingen annan gjort heller .. mer än möjligen Janne Josefsson som var med och ställde en del frågor som han inte fick svar på. De som intervjuade Martin Aagård undrade om det inte var svårt för journalister att arbeta om de inte fick arbeta mer än en gång i livet med samma kollega eller granska någon som tidigare ingått i samma "case", utan att anklagas för vänskapskorruption?? Sååå många journalister finns det väl inte ändå?

Jodå, SÅÅ många journalister finns det! Martin Aagard hade till exempel ALDRIG arbetat tillsammans med Janne Josefsson! Men för att helgardera sig så säger han i en intervju på SVT Nyheter  .. "Och om det nu är så att man är i en sådan ankdamm att man känner alla andra journalister – granska inte varandra då! Det finns andra sätt att framföra sin kritik."

Det var panikslaget och upprört och då förstod jag att programmet redan var inspelat och att Martin Aagård förmodligen kände att han gjort en slät figur och nu försökte rikta strålkastarljuset åt precis vilket håll som helst .. bara inte på sig själv.

Men det var precis där det hamnade. Nu kan ingen hindra mig från att se Martin Aagård på SVT i kväll.  

AB, AB, AB, AB, SvD, SVT, SVT,