VI kommer ALDRIG, aldrig, aldrig, aaaaaldrig att samarbeta med Sverigedemokraterna.

Det är nästan plågsamt pinsamt att se den sk 7-klöverns partiledare stå på Kulturhusets scen, viftandes med regnbågsflaggor och mässa – VI kommer ALDRIG, aldrig, aldrig, aaaaaldrig att samarbeta med Sverigedemokraterna – samtidigt som opinionsmätningarna visar att tre av dessa sju partier balanserar farligt nära fyra procentsspärren och att det inte alls är otroligt att väljarna utser SD till Sveriges största parti.

Publiken jublade förmodligen. Publiken som dras till en partiledardebatt i Kulturhuset, arrangerad av RFSL under Prideveckan ÄLSKAR dem som i högljudda ordalag tar avstånd från de lågutbildade idioterna som röstar på Sverigedemokraterna.

Det är därför de blåser upp en plastelefant och placerar den på scenen i stället för SD:s partiledare.

VI kommer ALDRIG, aldrig, aldrig, aaaaaldrig att samarbeta med Sverigedemokraterna .. klingade som ljuv musik i det sammanhanget, men vad hör väljarna? Hur reagerar de som ännu inte bestämt sig?

Det de sju partierna säger, och väljarna hör, är att de hellre tar ytterligare fyra år med passivitet, handlingsförlamning och ogiltigförklarande av de röster som inte passar in i deras världsbild, än anpassar sig till valresultatet.

Som bortskämda barn står de där och envisas .. om vi inte får som vi vill så får ni skylla er själva. Vi offrar hellre er än arbetar efter de förutsättningar vi påstår att ni har rätt att ge oss i ett demokratiskt val.

Men jag är övertygad om att mer än hälften av väljarna har högre intelligens, högre utbildning, större arbetslivserfarenhet och bättre verklighetsuppfattning än samtliga partiledare och nuvarande ministrar.

Väljarna VET att 25 procent är mer än 4,6 eller 6,7. Om sossarna landar på 23 procent och Moderaterna på 20 procent är det nog ingen väljare som inte förstår att de tillsammans inte ens blir lika stora som det parti som valts av en fjärdedel av väljarna – dvs 25 procent.

HUR ska detta patetiska gäng kunna bilda en ”handlingskraftig” regering? När den dagen kommer räcker det faktiskt inte med en uppblåsbar plastelefant för att dra ner applåder från väljarna.

Svaret på den frågan lär vi nog inte få varken före eller efter valet, för det finns ingen med de ledaregenskaper som krävs för att ena och regera landet i dagsläget.

Men en sak är säker – Sverigedemokraternas framgångar beror inte på deras politiska program.

När den sk-klövern ser SD som en sjukdom som ”går över om de låtsas den inte finns” misstar de sig grovt.

Sverigedemokraterna kanske är symptomet, men sjukdomen är de sju partier som så länge hållit sig bort från det som irriterar, ifrågasätter och stör. Som enbart umgåtts med likasinnade för att slippa umgås med ”vanligt folk” som tycker fel, blivit mer och mer inskränkta och okunniga och därmed ökat avståndet till de människor de är valda att representera.

Dessutom har internet för evigt tagit bort möjligheten att dölja lögner och tomhet bakom politiska klyschor och floskler.

Väljarna har förlorat förtroendet. De har ledsnat på svaga ”ledare”, okunniga ”ministrar”, politiskt tillsatta myndighetsdirektörer och lismande medlöpare.

Sverigedemokraterna är inte målet för väljarna, utan medlet för att bli av med ”de andra” - de som står på Kulturhusets scen tillsammans med en plastelefant och viftar med regnbågsflaggor och mässar … VI kommer ALDRIG, aldrig, aldrig, aaaaaldrig att samarbeta med Sverigedemokraterna.

Eller några andra än varandra?

Socialdemokraternas Tro och Solidaritet visar vägen?

 Prideveckan är slut och i år var det Adam Davidsson från KD:s förbundsstyrelse som lyckades trampa i HBTQ-klaveret med ett illa formulerat tweet.

Detta gjorde att den nuvarande ordföranden för Socialdemokrater för tro och solidaritet Ulf Bjereld .. tidigare Sveriges kristna socialdemokraters förbund/Broderskapsrörelsen och också adjungerad ledamot av Socialdemokraternas verkställande utskott .. blev väldigt, väldig ledsen, vilket kanske är förståeligt eftersom orden "pervers" var väldigt illa valt.

Däremot har jag personligen inga svårigheter att förstå andemeningen med Adam Davidssons tweet. Sverige är ett öppet land när det gäller HBTQ-frågor och det är väl få av oss som inte har samkönade par eller homosexuella singlar i bekantskapskretsen och/eller arbetslivet.

Men Pride? Pride betyder stolthet och Pride-rörelsen ska sprida ett kärleksbudskap sägs det. I mina ögon har det mer och mer börjat handla om Politik och Kinkykvarter än om stolthet och vardagskärlek och vad jag förstår så känner därför inte alla homosexuella stolthet när Pride-veckan drar igång. Men var och en blir lycklig på sitt sätt och jag missunnar ingen möjligheten att visa upp sig och sina sexuella preferenser i ett Pride-tåg.

Tvärtom .. ingen skulle bli gladare än jag om vi övermogna kvinnor, som passerat bäst-före-datum .. också skulle få en möjlighet att visa upp våra inre divor i ett till större delen skattefinansierat Pridetåg en gång om året.

Men Adam Davidssons tweet gjorde mig .. genom ett svar från TV4:s Helena Gissén .. uppmärksam på något jag helt missat, nämligen att "muslimsk vänster" har ett alldeles eget socialdemokratiskt manifest, eftersom de muslimska medlemmarna hos Socialdemokraterna "inte är färdiga med HBT-frågan" .. och några andra punkter(?).

Tro och Solidaritet strök alltså stadgan om lika värde oavsett sexuell läggning för att blidka Islamiska förbundet?

För att de inte var färdiga med HBT-frågor??

Jag hittar en länk till en debattartikel från januari 2011, där Peter Weiderud .. ordförande för det som då kallades den socialdemokratiska broderskapsrörelsen, men nu heter Tro och Solidaritet ..  skriver att "S-muslimer kan inte förväntas ha samma förståelse för HBT-personer".

Huvudbudskapet i artikeln är att en grupp aktiva socialdemokratiska muslimer önskade formulera ett politiskt dokument .. ett manifest för muslimska socialdemokrater i valrörelsen 2010 .. där man gav uttryck för de prioriteringar man såg som viktiga. Det mest trängande handlar om rätten till jobb, bra bostäder, frihet till religionsutövning, men självklart också solidaritet med andra, i Sverige och världen.

"Inspiration för arbetet var det manifest för en kristen vänster som Broderskapsrörelsen antog vid kongressen 2009". Det fanns dock en del punkter som "vållade en del debatt vilket gjorde att rörelsens normalt starka skrivningar om att inte diskrimineras på grund av sexuell läggning saknas i Manifest för muslimska socialdemokrater".

Peter Weiderud förklarar att .. "Skälet att HBT-rättigheterna inte lyftes fram är inte att muslimer i Broderskap har en annan hållning" utan att "muslimer som grupp inte haft samma möjligheter att arbeta med frågan. [ ... ]. "I Afrika, Asien, Mellanöstern och Östeuropa har dessa frågor bara börjat diskuteras. Det innebär att nya svenskar – både kristna och muslimer – på kort tid behöver processa denna och många andra frågor".

Han fortsätter .. "Självklart måste det finnas gränser för de gamla svenskarnas tålamod. Människor som söker sig till Sverige har ett eget intresse att förstå det svenska sammanhanget. Men det måste också finnas gränser för den etnocentriska arrogansens otålighet.

"HBT-personer och praktiserande muslimer hör, tillsammans med samer, romer och papperslösa invandrare, till de grupper i Sverige som är i mest akut behov att få sina rättigheter sedda, erkända och tillgodosedda. Därför behöver dessa grupper också se varandras behov och söka bära varandras behov av rättigheter".

Det här får mig att börja ana varför socialdemokraterna beter sig så motsägelsefullt när det gäller de invandringsrelaterade "utmaningarna" som "folket" påstår sig se men som de själva förnekar.

De muslimska männens syn på och förhållande till kvinnor och kvinnors rätt till sina egna kroppar till exempel. Att inte det är en större fråga för vår feministiska regering har faktiskt förbryllat mig? Men nu förstår jag förhållningssättet .. de muslimska männen är helt enkelt inte färdiga med kvinnofrågorna!

Vi "gamla svenskar" har självklart gränser för vårt tålamod .. det erkänner Peter Weiderud. Det är helt naturligt att vi tycker att människor som söker sig till Sverige borde ha ett eget intresse att förstå det svenska sammanhanget. Men vi måste alltså sätta gränser för vår etnocentriska arroganta otålighet? Visa tålamod helt enkelt, och inse att det som är totalt olämpligt och helt över gränsen för oss är något som någon annan inte är helt färdig med? Inte har processat färdigt än?

Konflikter och upplevda kränkningar till exempel. Etnocentriska och arroganta, gamla svenskar som jag brukar hålla oss inom lagens råmärken när vi löser konflikter och upplevda kränkningar och går sällan till ytterligheter som våld, mord eller mordbrand. Men Socialdemokraterna har tydligen identifierat grupper som kräver extra mycket hänsyn i sådana fall, eftersom de ännu inte är färdiga med utan måste få hjälp att processa de frågorna?

Ett förklarande ljus lyser över regeringens mjuka hållning och ordval när det gäller de invandringsrelaterade utmaningar som uppstått på grund av att våra nysvenskar ännu inte har haft samma möjligheter som vi med att förstå och processa landets lagar?

Beslutet att stryka skrivningen om lika värde oavsett sexuell läggning i manifestet för muslimska socialdemokrater fattades inför valrörelsen 2010 och jag kan inte se några tecken på att den muslimska vänstern processat färdigt frågan under de senaste 7 åren?

Men någon kanske kan upplysa mig om vilka andra punkter som ströks ur Manifestet för muslimska socialdemokrater och hur lång tid det förväntas ta innan Socialdemokraterna har arbetat färdiga med de här och de andra frågorna där de muslimska medlemmarna har en annan hållning än de gamla etnocentriska och arroganta svenskarna?

Egentligen så har jag inget att säga idag.

Jag borde lämna det här utrymmet tomt och gå ut och rensa bort lite brännässlor från rosenbuskarna och utnyttja den här tiden till att vara i solen i stället.

Men så här under Prideveckan funderar jag alltid lite över varför det inte finns något liknande utrymme för oss kvinnor? En enda dag när vi också kan få framhäva oss själva och få lite användning för alla de pinsamt glamorösa plagg eller tillbehör, som inköpta i ett stilla vanvett, döljs i våra gömmor och garderober.

En manifestation för den vanliga kvinnan .. helt befriad från feminister, kändisar eller genusforskare med villor i Danderyd, Österlen eller våningar på Östermalm.

Vanliga kvinns, alltså!

Vi som är för gamla, för tjocka, för dumma, för trötta och nedslagna i skorna för att orka ta plats i samhället i vanliga fall. Alla vi som spinner som skottspolar mellan jobb, dagis, affären, tvättmaskinen medan dammet och tillkortakommandena samlas runt oss .. samtidigt som vi vill vara vackra, åtråvärda och bekräftade. Vi som är själva förutsättningen för ett fungerande samhälle genom att vårda de gamla och sjuka, se till barnen i föräldrars ställe och få det hela att flyta på ett ekonomiskt hållbart sätt genom att sponsra det hela med våra låga löner.

Jag skulle vilja att vi någon enda gång skulle kunna mötas i samma njutningsfulla gemenskap, yra och dårskap. Ett eget Pride för Systerskap!

"Det är omöjligt! Kvinnor kan aldrig hålla sams i större grupper" .. säger Maken fördomsfullt och jag blir arg. Men jag måste erkänna att det ligger ett korn av sanning i det han säger. Vi kvinnor har ofta så lågt i tak i vår strävan att åstadkomma något med våra liv att vi tvingas konkurrera enbart med varandra.

MEN .. när det gäller männens Grabb-gemenskap med fotboll, jakt, bilar och andra prestionsinriktade sysselsättningar, så är det bara en fis i universum jämfört med vårt SYSTERSKAP!

Systerskap kan vara något tillfälligt. Jag har varit på arbetsplatser där gränserna mellan olika grupperingar har varit som gjorda av cement. Men plötsligt har någon ett problem .. skilsmässa, sjukt barn, livskris eller befinner sig i en utsatt situation och murarna rivs. Systrarna samlas, lyssnar, tröstar, ställer upp och tar över arbetsuppgifter till krisen bedarrat och sedan återgår allt till det gamla.

Systerskap är att kunna berätta om vad du EGENTLIGEN känner när du genomlidit din fjärde vaknatt med sömnlöst barn, blivit sviken av någon du litat på eller har haft en sönderslitande ordväxling med en argsint tonåring som får dig att betvivla ditt värde som förälder. Med inga andra kan du skratta så mycket och så gott åt händelser som irriterar sönder huden i vardagslivet.

Igenkännandets glädje är stor, skratten råa och kärleksfulla, vid berättelser om makens fisande, svärmors dammtorkande finger, smulor på och under köksbordet, genomskinliga, taffliga sex-inviter när du nästan somnar vid diskbänken, pinsamma stunder i provrummets obarmhärtiga ljus eller X-ets nödlögner de helger han borde ha haft barnen.

Många kvinnor har, med ett nödrop, klarat förståndet tack vare en medsysters utsträckta hand. Andra har stått som en klippa i kaoset när du som mest behövde henne.

Kvinnlig humor innehåller mycket självironi, galenskap och gränslöshet .. en kväll tillsammans med andra kvinnor kan vara nyttigare för själen än många dyra terapitimmar.

Hönsgård .. säger många män som inte förstår att deras egna äktenskap ibland bara hålls ihop av trådarna från ett starkt systerskap. Historien om mannen som själbelåtet nalkas en grupp glada kvinnor på krogen med orden .. och här sitter ni ALLDELES ENSAMMA!! .. är klassisk och mycket talande.

Systrar finns överallt. Jag har vänner som jag inte träffat på flera år, men som finns bara ett telefonsamtal bort. Här .. bland alla bloggar har jag hittat ett helt stim och i mitt eget deppträsk har jag en vän som mer än en gång hjälpt mig att navigera och knyta ihop trådarna när de gått av.

Men det blir nog aldrig någon manifestation för Systerskap. Ingen fjäderboa och inget tillfälle att vädra de högklackade som står sysslolösa i mitt fönster. Vi har inte tid att organisera något annat än vår egen verklighet .. vi vanliga kvinns som tar så lite plats och ser så vanliga ut.

Vi får nöja oss med att finnas som argument i avhandlingar om jämlikhet, objekt i diverse artiklar, som grundmaterial i genusforskningen och lyssna på den feministiska eliten som vet vad vi vill och behöver.

VEM skulle vilja sponsra och satsa på ett stolthetståg för sådana som oss, vilka skulle vilja twittra igång en kampanj för ointressanta mammor och mormödrar, vilket parti skulle välja att använda oss som rubrik på en debattartikel om tillväxtpolitik och vilken partiledare skulle låta sig grillas i en utfrågning om våra liv??

Och .. NU .. går jag ut och rensar bort brännässlor!!!

AB, SvD, DN, Expr.

Kanske är jag sipp och pryd ..

.. men i så fall är det inget jag vet om eller lider av.

Och Pride-festivalen med allt sitt tjohej om hur NATURLIGT allt är och med alla sexattribut som ska tryckas upp i ansiktet på betraktaren för att riktigt understryka hur NATURLIGT man tar på sexualiteten .. den bryr jag mig faktiskt inte alls om längre.

Från början tyckte jag det var vackert .. vi ska kunna acceptera varandra, ALLA .. hurdana vi nu är, har blivit skapta eller vilka åsikter eller önskemål vi nu har i livet. Kärlek är alltid vackert och något vi alla längtar efter .. eller hur??

Nu är det så påstridigt!

Agressivt!! Tyck som vi eller brinn som homofob!!

HATA eller HÅNA dem som inte njuter av en ända som sticker ut genom ett par paljettbrallor eller ett "klämmigt" FITTSTÅND .. som är HELT NATURLIGT i sammanhanget.

Jag har inget förhållande till Kd, religionen eller bibeln. Men lika mycket som jag i vardagslivet respekterar HBT-folket med alla sina krav på payback-time och vår tur NU .. lika mycket respekterar jag de religiösa med sin lite otidsenliga tro på bibelord och en allseende Gud.

Så .. visst kan jag hålla med Annelie Enochson. Varför är det tillåtet att spy galla över en liten grupp troende, bua åt Kd:s partiledare .. men inte tillåtet att reagera över en del av ytterligheterna i Pridefestivalen??? Vad har vi vunnit om de som ser sig som diskriminerade själva diskriminerar andra??

Jämlikhet och jämställdhet som är lite jämlikare och jämställdare för vissa särskilt jämlika och jämställda grupper ... det är inte mycket värt ..

.. inte ens om Sveriges alla partiledare går med regnbågsflaggor och fiskar röster bland löspenisarna.

Pride ... ???

Om 2 veckor är det Pridefestival och Stockholm Pride kommer att anordna en partiledardebatt.

Göran Hägglund kommer inte!!

Det har han fått mycket kritik för. Förra året kom han, och blev utbuad och det var tydligen så lyckat att man hemskt gärna vill göra det igen. Göran Hägglund tycker uppenbarligen inte att det känns riktigt lika roligt och meningsfyllt??

Precis som när Göran Persson inte ansåg sig kunna prioritera Pride-debatten så kommer man att ställa ut en tom stol för att markera sitt missnöje med Göran Hägglunds frånvaro.
Vad man ska markera sin glädje över att SD inte får delta med framgår inte .. kanske tar man bort en stol så någon får stå???

Det är beklagligt för den politiska debatten att inte ALLA politiska ledare får/vill delta, det tycker jag. Men tvång och skambeläggning .. jag tycker inte det hör hemma i en frihetsrörelse, eller har jag fel?

För det är väl det Pride står för? Frihet att få vara den man är, lika värde .. jämlikhet och jämställdhet? Stolthet över sig själv?? Demokrati och åsiktsfrihet .. helt enkelt??

I min värld skulle jag aldrig delta i någon form av möte där jag tidigare blivit utbuad när jag talade .. jag skulle tycka det var helt meningslöst att försöka komunicera med människor som har en så förutfattad mening och som egentligen är helt ointresserade av vad jag försöker säga.

I min värld är det beklagligt att aldrig SD:s åsikter blir föremål för diskussion .. eftersom ingen ifrågasätter dem i en öppen och tydlig politisk debatt. Jag personligen tror att uteslutande .. som Stockholm Pride och SVT ägnar sig åt .. gynnar Sverigedemokraterna och gör att människor som känner sig osynliga och ohörda i samhället identifierar sig med partiet.

Men det är ju vad jag tror och tycker .. och det spelar ju egentligen ingen roll.