Kristdemokraterna.

Det finns två saker som jag har verkligt svårt att klara av. Det första är att jag reagerar oerhört negativt på ordergivning och översitteri. Till och med de första försöken med GPS blev katastrofala eftersom jag genast hamnade i konflikt med idioten som försökte få mig att göra en ”laglig u-sväng” på en plats där den definitivt skulle ha klassats som olaglig. ”Den går säkert att laga” – sa Maken och programmerade om GPS-en till en kvinnlig röst, vilket gjorde att vi fick laga den igen eftersom jag aldrig i livet kunde ta order från någon som lät så in i h***ete stroppig.

I dag kör jag efter tyst GPS och följer anvisningarna på skärmen, om jag överhuvudtaget använder den alls.

Mitt andra problem är att jag inte kan passera en skylt med budskapen Loppis, Antik & Kuriosa, Vintage, REA, Extra Pris eller Köp 3 betala för 2, utan att kontrollera vad som finns att fynda för tillfället.

I januari lade Kristdemokraterna ut följande budskap ..

Betala för ett halvår och få ett år!! Hmmm? Å ena sidan var det ett FYND men å andra sidan har jag dåliga erfarenheter av politiska partier som gärna vill ha min röst och arbetskraft men inte mina åsikter och frågor.

Men vem vill inte ”tjäna 50 spänn”? Jag behövde ju inte ens gå dit men kunde också utnyttja tillfället att få lite insyn i kommunalpolitiken i min egen kommun.

Jag släpade med mig den ovillige Maken till ett välkomstmöte för nya medlemmar och tjänade därmed en hundring och fick gratis kaffe och smörgåstårta.

Vi var ca 5-6 nya medlemmar och hela den kommunala partitoppen. Vi blev väl mottagna och jag måste säga att det hedrade dem eftersom jag var rätt avig från början och deklarerade att – det är inte säkert att jag blir kvar eftersom jag redan ratat tre andra partier efter första försöket, jag tänker INTE ställa mig bakom något jag inte tror på och jag vet inte om jag tror på det politiska systemet överhuvudtaget.

Men i stället för att få en större föreläsning om KD:s förträfflighet fick alla presentera sig och berätta om sina fritidsintressen, först de som redan var medlemmar och så vi andra.

Det blev som ett normalsvenskt kafferep ungefär. Nästan alla hade hund eller katt, bara det tog en stund eftersom djurägare är löjligt roade av att berätta om sina älsklingar, nästan alla var naturintresserade och en hel del ägnade tiden åt veteranfordon, jakt eller fiske – vilket är rätt naturligt i vår kommun.

Det var faktiskt rätt roligt?

Så kom vi in på det politiska budskapet och då kände vi liksom varandra och kunde diskutera för- och nackdelar hej vilt och det fanns inget som var förbjudet att säga, ingen blev kränkt och ingen var förmer än någon annan och manade till ordning i oordningen.

Bland oss nykomlingar var jag naturligtvis inte ensam om att vara arg och frustrerad efter JÖK-regeringsbildningen, men det som engagerade var åsikterna om vad som kunde bli bättre och ingen ödslade tid på personliga påhopp på de andra partierna.

Jag trivdes – till min egen stora förvåning?

Samtalsklimatet var på mils avstånd från det ängsliga och tillrättalagda politiska samtalet på sociala medier där det mest handlar om att kasta så mycket sk*t som möjligt på alla som kan ses som hot mot de egna maktanspråken.

Nu har jag varit på fler möten, alltid lika välkomnad, sedd och bekräftad, och i nästa vecka kommer jag att prya i valboden på vårt lilla torg. Det känns både spännande och jobbigt. Mest jobbig, om jag ska vara ärligt, men en ny erfarenhet kommer det absolut att bli.

Så i år kommer jag att vara kristdemokrat. Hur det blir nästa år får jag ta ställning till då.

(S)ocial-Liberalerna, Center-Liberalerna, AntiSD-Liberalerna eller KD-Liberalerna?

Det går inte bra för Liberalerna, det står väl klart för alla och envar. Orsaken KAN vara att det blir mer och mer otydligt vad partiet egentligen står för? Jag tar mig friheten att titta in på hemsidan och får följande information ..

Det är vi som är Liberalerna. Vi är Liberalerna – Sveriges liberala parti.

Vi vill ha en riktigt bra skola för alla barn, och en integrationspolitik som både ställer krav och skapar möjligheter. Jan Björklund har varit Liberalernas partiledare sedan 2007. Vi vill bilda en ny regering tillsammans med de andra partierna i den borgerliga Alliansen: Moderaterna, Kristdemokraterna och Centerpartiet.

Det känns ju så där trovärdigt och aktuellt, tycker jag och läser vidare ..

Det började med rösträtten. Det liberala partiet i Sverige bildades ur kampen för rösträtt för alla kvinnor och män. På den tiden var det många som vände sig emot idén att varenda medborgare skulle ha inflytande och yttrandefrihet – oavsett kön, inkomst och bakgrund. Tanken att varje människa ska vara fri att forma sitt liv har sedan dess legat till grund för all liberal politik.

Hmm – det låter bra, men gäller verkligen de vackra orden i dag? Hur väl stämmer de gamla Liberalernas kamp för att varenda medborgare ska ha inflytande och yttrandefrihet överens med dagens Liberalers kamp för att vissa medborgares röster ska ogiltigförklaras och vissa medborgares yttrandefrihet bör begränsas – åtminstone i riksdagsarbetet

Vad har Liberalerna blivit för parti?

Under valrörelsen var Liberalerna ett Alliansparti, efter valrörelsen blev Liberalerna en SD-motståndsparti, under regeringsbildningen förvandlades Liberalerna till Centerns lydiga följeslagare och efter regeringsbildningen fick vi Liberalerna(S), Socialdemokraternas vapendragare.

En kameleont hade inte kunnat göra det bättre. Folkpartiet Liberalerna blir mer och mer likt Hasse Alfredssons pastor Jansson, med mottot att politiken är som en påse till dess man fyller den med någonting. Oklart med vad?

Trots alla ansträngningar att fylla den tomma politikerpåsen går det inte bra för Liberalerna. Men det går bra för Kristdemokraterna?

Vad är väl då naturligare för ett liberalt parti än att försöka kopiera den forna kollegans vinnande koncept?

Ebba Busch Thor gjorde succé i SVT:s Så ska det låta, och om då Jan Björklund axlar rollen som rolig gubbe i TV4:s Lets Dance - vad kan då gå fel, liksom?

Ebba Busch Thor vann tusentals medlemmar till KD när hon lovade 50 kr i rabatt på medlemsavgiften före den sista januari, och nu lovar Liberalerna 50% på medlemsavgiften om någon swishar in 25 spänn på Liberalernas konto för att låsa köpet omedelbart. Ett genidrag, eller?

Jag konstaterar att det är billigare att gå med i Liberalerna än i KD. Fast det är klart, är behovet av pengar akut så är 25 kr bättre än inget och det är möjligt att Liberalerna inte har fler medlemmar från folket än vad pastor Jansson hade – gamla fröken Nordlund och änkan Zetterkvist?

Eller så handlar det om en ren konkursutförsäljning som en del misstänker i kommentarsfältet under det frestande erbjudandet.

Liberalerna har därmed skapat sig sin egen nisch i svensk politik. Kameleontpolitiken – du får det som verkar gå bäst för de andra partierna och bekämpar på så sätt den skrämmande populism som brer ut sig hos alla andra än Liberalerna!

Som tips till Liberalerna kan jag därför rekommendera att partiet inför kommande valrörelser kopierar Hasse Alfredsson när han avslutar monologen om Pastor Jansson ..

RÖSTA PÅ LIBERALERNAS NYA LEDARE! HEN ÄR EN VÄRDIG REPRESSENTANT FÖR LIBERALERNA. HEN HAR INGA BESTÄMDA ÅSIKTER OM NÅGONTING!

Om Kd hoppar av DÖ ..

.. vad händer då?

Jan Björklund får panik och går ut och försöker skrämma Kristdemokraterna till lydighet, genom att helt på egen hand hota med nyval/extraval, men är det en realistisk konsekvens om Kd röstar mot decemberöverenskommelsen nu på fredag?

Vem utlyser nyval och hur går det till, undrar jag och svaret blir ..

I Sverige har den sittande regeringen möjlighet att bestämma att extra val ska hållas.

Regeringen får besluta om extra val till riksdagen mellan ordinarie val. Extra val ska då hållas inom tre månader efter beslutet. Beslut om extra val får inte fattas av en övergångsregering, det vill säga en regering som har avgått men sitter kvar för att sköta det löpande och rutinbetonade regeringsarbetet till dess en ny regering har utsetts.

Om riksdagen kommer fram till att den inte har förtroende för statsministern, så kallad misstroendeförklaring, måste regeringen avgå eller utlysa ett extra val. Kan regeringen då utlysa extra val och gör det inom en vecka sitter regeringen kvar.

Så OM Kd hoppar av en överenskommelse som förlamar och skadar hela det politiska arbetet så måste en majoritet av riksdagen .. det vill säga resten av Alliansen tillsammans med Sd, ta beslut om en misstroendeförklaring mot den sittande regering om jag inte fattat helt fel.

Mandatfördelningen i riksdagen ser ju ut som följer ..

M 84 + C 22 + Fp 19 = 125 mandat + Kd 16 = 141 mandat

S 113 + MP 25 = 138 mandat + V 21 = 159 mandat

.. och SD 49 mandat

Detta är de kort riksdagen har att spela med och det ser ju inte så lovande ut för den som hoppats på ett nyval, eller hur?

Varken med eller utan Kd kan oppositionen rösta ner regeringen + Vänsterpartiet, om de inte får stöd av SD.

Stefan Löfven kommer hellre att sälja sin gamla mormor än frivilligt utlysa nyval en gång till.

Så det som förmodligen händer om Kd lämnar DÖ är att de övriga Allianspartierna på ett eller annat sätt kommer att fortsätta att "hedra" decemberöverenskommelsen .. trots att den inte längre existerar .. under resten av mandatperioden av ren beröringsskräck med SD.

Så vad blir vinsten med att DÖ läggs i graven, om vi ändå kommer att få dras med den här regeringen fram till 2018?

För mig personligen blir det faktiskt en JÄTTEVINST!

Det kommer att betyda att jag får TVÅ oppositionspartier att välja mellan i stället för bara ett i nästa val och dessutom slipper fundera över om det ens är lönt att rösta.

Bara det gör att jag hoppas, hoppas att det finns tillräckligt med ryggrad hos Kd för att avskaffa en överenskommelse som bara hålls av ena parten medan den andra låter sig köras över i fråga efter fråga för att slippa ta eget ansvar.

Det finns andra argument och Johan Ingerö, Kd:s förre presschef, uttrycker dem väl i en debattartikel i DagensSamhälle .. LÄS DEN. Och läs också ledaren i Dagens Industri.

Det måste bli lite liv i riksdagen och den politiska debatten annars vet jag inte var det här slutar. Kanske på samma nivå som samtalet förs i vänsterpressen och på twitter i det som nu kallas #rövhålsgate?

En plågsam historia som blossade upp när Rebecca Uvell skrev ett blogginlägg som ifrågasatte Karin Pettersson krönika där hon gick till hårt angrepp mot de rikas löner i näringslivet, det vill säga människor som tjänar lika mycket som hon själv.

Något som föranledde Hanne Kjöller, .. på twitter, som nu nästan ligger på en lägre nivå än Flashback ..  att anklaga Rebecca Uvell för att avslöja de välavlönade journalisternas adresser, det vill säga deras bostadsorter, det vill säga att de bor i Stockholms dyraste kvarter.

Vilken överraskning!! Journalister bor på Söder och Jan Helin i en villa i Äppelviken? (Något som han beskrev så här som svar på en fråga i "Gilla Olika-kampanjen" 2010 ..

Jag vet inte vilken planet redaktören bor på. Själv bor jag i ett område med många invandrare och det är allt annat än sörgårdsidyll det vill jag lova. Självklart skall man inte dra alla över en kam. Fakta är dock att vi 2009 tog emot drygt 100 000 människor, det vill säga som en medelstor svensk stad. Flertalet kom från Irak, Somalia samt Afghanistan. Flertalet är analfabeter, man klumpar ihop sig med sina landsmän, vilket jag kan förstå, i enklaver där man inte behöver lära sig svenska eller hur Sverige fungerar. Jag erbjuder redaktören att byta boende med mig en månad, antar att han bor i innerstan eller ett "svenskt" villaområde.

Jan Helin .. 19 september 2010, kl 09:40

Hej Leif. Jag bor i ett villaområde som är lika homogent som de enklaver du beskriver. Vi hålls ihop av att vi jobbar mycket, lägger sjuka pengar på bilar och resor, har fina trädgårdar som vi inte hinner sköta och kan varenda avsnitt av Solsidan. Det är vanligt i hela världen att människor som är lika vill bo nära varandra. Och ofta är det saker som jobb och intressen som gör att man gillar varandra. En del gillar bara de som är av samma etnicitet som en själv. Jag är inte så upprörd över det. Jag är upprörd över de som menar att just deras svenskhet måste gälla för alla. Så menar till exempel Sverigedemokraterna. Därför gillar jag olika.)

Sedan kliver DN:s Erik Helmerson in i samtalet och kräver att det som inte står i blogginlägget, som han uppenbarligen inte läst, ska tas bort .. sedan läser han inlägget .. och tackar för att det som inte fanns från början, inte längre finns kvar????

Aftonbladets Daniel Swedin, som blir rödglödgat upprörd över att hans lön avslöjas för kreti och pleti, hyllar Hanne Kjöllers "markering mot det bloggande rövhålet" och så är cirkusen i full gång och påminner till förväxling om regeringens sätt att hantera flyktingströmmarna som passerar våra gränser .. det är någon annans fel!!

De rikas fel!!

Näringslivets fel, eftersom de tar betalt för att göra det jobb som regeringen inte en aning om hur de ska hantera.

Så ... snälla Kd, om ni hoppar av decemberöverenskommelsen så kanske det finns ett litet, litet hopp om en värdigare politisk debatt de kommande tre åren och så kanske vi slipper en valrörelse som kommer att vara plågsammare, pinsammare och innehållslösare än svensk medierapportering och deras medarbetares twitterkonversation..

För ett väldigt litet hopp är i alla fall bättre än inget hopp alls.

Ingångsvärden, Motpol, Motpol, Dick Erixon, HAX, Tino Sanandaji,

GP - Låt DÖ gå i graven, Nyheter i dag, SvD,

VANDÖD!!

 Om du inte har vett om att dö i tid, så hoppas jag att du har en frisk och stark partner eller varmhjärtade och stryktåliga barn som kan ta tillvara på dina rättigheter .. eller åtminstone dig själv.

De som står ensamma i livet är det värre för. Så länge som det rimligtvis går kommer du att förvaras så osynlig som möjligt i din bostad. Kan du inte gå ut själv så har du andats ditt sista friska andetag, kan du gå ut .. men inte hitta hem .. så blir du en irriterande vårdkostnad mellan varven, men så länge som du inte utgör en fara för någon annan än dig själv .. eller blir en sanitär olägenhet för dina grannar .. så får du stanna hemma i din bostad som mest fungerar som ett fängelse.

När du till slut har nått den punkt när döden fullt hörbart tassar bakom ryggen, DÅ ..  kanske .. du får ett rum på ett äldreboende att dö i.

I Terry Pratchetts bok "Häxkonster" förekommer begreppet VANDÖD. Jag försöker vänja mig vid tanken på att det är vad som väntar, om jag lever för länge och samtidigt förlorar förmågan att själv göra slut på mitt lidande.

"Vandöd"!

I boken är det att leva som ett spöke mellan liv och död. Kung Verence, som blir oväntat lönnmördad, befinner sig i den situationen och upptäcker att omgivningen inte längre ser honom, passerar rakt igenom honom  och inte längre lyssnar på honom. Det är bara DÖDEN* som försöker ge ett uns av medlidande när han utbrister;

Ni kan inte överge mig på det här viset!

DET KAN JAG .. sa DÖDEN. DU ÄR VANDÖD, FÖRSTÅR DU. SPÖKEN BEBOR VÄRLDEN MELLAN DE LEVANDE OCH DE DÖDA. DEN ÄR INTE MITT ANSVAR. OROA DIG INTE. DET KOMMER INTE ATT VARA I EVIGHET.

Bra.

DET KOMMER BARA ATT KÄNNAS SOM EN EVIGHET.

Och hur lång tid är det egentligen?

TILLS DU HAR UPPFYLLT DITT ÖDE, FÖRMODAR JAG.

Och hur får jag reda på vilket mitt öde är?

DET KAN JAG INTE HJÄLPA DIG MED. JAG ÄR LEDSEN.

Nå, hur tar jag reda på det?

SÅDANA SAKER BRUKAR I ALLMÄNHET BLI UPPENBARADE, HAR JAG FÖRSTÅTT.

Den vandöde kungen har svårt att acceptera sitt öde ..

.. och till dess måste jag hemsöka den här platsen. Alldeles ensam, antar jag. Kommer ingen att kunna se mig?

DÖDEN tipsar om psykvården, nära släktingar, sällskap av en katt och försvinner, och ungefär här så inser jag att det är så här det är att bli för gammal. Kung Verence har hamnat mitt i den svenska äldrevården?

Ingen av våra politiker skulle drömma om att säga att gamla människor är för kostnadskrävande, till ingen nytta alls, tar upp dyrbara vårdplatser och tär på resurser som de hellre skulle vilja satsa på unga som kan bidra till samhället.

Gamla människor är nästan pinsamma .. säger de absolut inte .. och när det talas om rasism och kvinnoförtryck så borde det egentligen också talas om åldersdiskriminering .. vilket det inte gör.

För då kan ju gamlingarna få för sig att de har ett värde .. och det har vi inte råd med, eller hur?

Göran Hägglund kommer att lova att arbeta för en äldregaranti i sitt tal i kväll. "Garantin är till för dem som upplever att behoven i det dagliga livet inte täcks av hemtjänsten och som upplever otrygghet eller social isolering."

Gamla människor ska SJÄLVA kunna få avgöra om de vill bryta sin ensamhet!!

Jisses!!!

Göran Hägglund är en modig man och det är också starkt att erkänna att många bor så kort tid att våra äldreboenden mer liknar hospice .. dvs vård i livets slutskede.

Göran Hägglund vågar också strida för att avskaffa Landstingen vilket förmodligen skulle frigöra skattemedel som väl finansierar ett antal nya äldreboenden i varje kommun. För bara i min lilla kommun så känner jag tre pärmbärare som "arbetar hemma" på grund av att det saknas arbetsuppgifter som de klarar av eller arbetskamrater som står ut med dem.

Göran Hägglund är en modig man. Han verkar också vara en ärlig, hederlig och varmhjärtad medmänniska.

Synd bara att han har ett parti och en hel hög partikamrater som inte når upp till samma nivå.

Men kan Göran Hägglund få sina alliansvänner att garantera kvalitetsliv i stället för en tillvaro som vandöd på ålderns höst .. då garanterar jag att Göran Hägglund får min röst i höstens val.

Trots att jag .. till skillnad från den vandöde kung Verence .. verkligen trivs i sällskap med bara en katt.

*DÖDEN skriver alltid sitt namn och talar alltid i versaler. Det får ni stå ut med ...det är Terry Pratchetts idé även om den nu har blivit min.

Expr., DN, DN, SvD, SvD, AB,

Jag .. en hemmafru!?

Efterfrågan på svenska varor sjunker på grund av den ekonomiska krisen i Europa, arbetslösheten ökar, andelen äldre som behöver vård och stöd ökar för varje år, sjukvården skriker efter mer personal, handikappade förnekas egna boenden, anständiga liv, sysselsättning eller assistans, skolan håller inte måttet och fler och fler går ut i samhället utan minsta chans att kunna försörja sig .. någonsin.

Och då slår Kristdemokraterna ett slag för hemmafrun??

Jag förstår ärligt talat inte hur de tänker?

I och för sig förstår jag var tanken kommer ifrån. När Dottern var liten och ny så tänkte jag den själv. Tänk om jag kunde få den summa som en dagisplats kostade .. eller bara en bråkdel .. så kunde jag vara hemma med henne och någon annan kunde få min plats.

Win-win för samhället och mig, eller hur? Fast det fungerar ju inte riktigt så.

Jag tänkte inte ett ögonblick på hur det skulle bli sedan? Om det fanns något jobb till mig när jag lallat färdigt i babyland? Hur min egen framtid skulle se ut om jag plötsligt blev ensam och Maken seglade iväg med en nyare modell?? Pension .. vad var det?

Men, just där och då, kunde jag inte tänka mig att någon annan skulle få ta hand om MITT barn! Jag ville vara med henne JÄMT .. följa hennes utveckling, beskydda henne, göra allting tillsammans med henne och vanka omkring som en lejonhona runt sin unge.

Samtidigt som jag kände mig instängd, låst och handlingsförlamad?

Det var en märklig tid egentligen, nu när jag tänker efter?

I samma ögonblick som vi blev föräldrar upptäckte jag sidor hos mig själv som jag aldrig mött tidigare? Jag visste plötsligt allting bäst när det gällde barn .. vilket var väldigt egendomligt eftersom jag aldrig varit särskilt intresserad av andras barn och aldrig deltagit i någon form av barnaktiviteter.

Men direkt så tog jag på mig ansvaret och tolkningsföreträdet i egenskap av MAMMA!! Samtidigt som jag kände mig som världens mest värdelösa i den rollen?

Så, efter en tid, så märkte jag en förskjutning i förhållandet mellan Maken och mig? Han satte på sig jackan och ropade .. jag sticker ner till NN en stund! Eller ... jag går ut till garaget och fixar lite grand! Jag kanske blir sen eftersom jag tänkte göra ditt eller datt!

Medan jag ödmjukt frågade .. kan jag åka till biblioteket någon timme? Går det bra om jag åker över till XX på en fika? Gör det något om jag vill göra ditt eller datt i morgon?

Helvete! Jag kände mig som om någon spikat fast mig i väggen! Och det värsta var att den som höll i hammaren .. det var jag själv!

Det blev ändring på det .. men än i dag kan jag känna hur det rycker i offermammans ärm ibland när det gäller Dottern.

Jag gick aldrig tillbaka till arbetet efter barnledigheten .. och fick inget hemmafrubidrag heller. Vi sålde huset och såg till att vi blev skuldfria och hyrde ett hus i obygden. Sedan fixade jag tillräckligt med arbete åt mig själv .. sådant som jag kunde göra hemma eller när Maken var ledig från sitt jobb .. så att vi överlevde de år som vi valde att leva som vi ville.

Det var "fattiga" men bra år eftersom vi hela tiden var tvungna att vara aktiva och kreativa för att få det hela att fungera. Roliga år, när vi provade och kläckte den ena vansinniga idén efter den andra .. en del fungerade, andra föll platt till marken.

Jag har fortfarande kvar en korg med några fanerskyltar i form av katter som jag tillverkade med rätt hyfsad förtjänst, om någon är intresserad?

Maken köpte in fullständiga vrak som blev skapliga fordon .. och en liten vinst och jag stickade konstiga västar och tröjor av udda garner som jag köpte på utförsäljningar.

Timpenningen var förmodligen urusel .. men känslan var enorm.

Och så kom den dagen när skolan började och jag kunde gå ut och jobba lite mer normalt.

Men tänk om jag varit hemma hela tiden med en halvhyfsad ersättning .. hur hade jag blivit då? Sex eller sju år är en lång tid och mycket förändras .. hur hade jag hängt med i svängarna och vem hade anställt någon som var så dåligt uppdaterad?

Nu gick jag ju inte tillbaka till mitt gamla jobb, inte ens till samma typ av arbetsuppgifter så jag vet faktiskt inte hur attraktiv jag hade varit på arbetsmarknaden på den tiden, men jag vet att jag lärde mig jättemycket .. och inte bara om mig själv .. utan också om hur samhället fungerar, att det finns kryphål överallt och att du klarar mer än du tror och behöver mindre än du inbillar dig, bara du ger dig fanken på det.

Jag tror att det finns många hemmafruar i det kristdemokratiska partiet, många hustrur till män som vill att det ska vara så och jag tror att den gruppen trycker på hårt för att de är så övertygade om att de gjort rätt livsval för sig själva och sina barn att de inte kan föreställa sig att inte ALLA ANDRA också vill ha det så.

De trycker på så hårt i sin strävan att rädda Sveriges kvinnor och barn .. att de förmodligen kommer att trycka ut partiet ur riksdagen, och det tycker jag är synd.

Det finns betydligt större grupper än en liten hög desperata hemmafruar runt Gränna och Husqvarna som behöver ett parti som strider för dem som saknar egna röster och som inte kan föra sin egen talan.

Men i partiet som talar om den lilla människan överröstas de av hemmafruarnas rop på ekonomiskt stöd för att få vara hemma med sina barn.

Jag förstår inte hur de tänker??

(Stackars Göran Hägglund .. den ende partiledaren som känns bättre än sitt parti.)

SvD, SvD, SvD, DN, DN, Expr., AB

Det borde ha varit självklart ..

.. att Kd var partiet för dem som saknar egna röster. ”Verklighetens folk” .. alla dessa mina minsta, som det så vackert heter någonstans i den heliga boken.

Personligen brinner jag för just de här grupperna, de äldre med kroppar som inte längre fungerar och som aldrig får gå ut. De dementa som inte bara fråntas sina minnen och sin personlighet utan också sin värdighet och sitt människovärde. De handikappade som får tillbringa sina liv i ensamhet och isolering bara för att de kan ”föra en gaffel till munnen” och de psykiskt funktionshindrade som samhället varken vill ha eller har förmåga att se.

Människor som får nöja sig med förvaring .. och förväntas känna tacksamhet.

Människor vars personliga integritet kränks av myndigheternas tidtagarur där varje toalettbesök antecknas, varje måltid detaljstuderas, varje ”kroppsnära kontakt” tidsberäknas och där behovet av kommunikation antecknas för varje möte med ”tredje person”.

Väljare som i många fall inte kan välja själva och därmed är helt ointressanta.

Liv som inte anses värda att leva på samma villkor som vi andra.

Jag har varit så besviken på Kd och Göran Hägglund! Jag tyckte att han var den mest ärliga och sympatiska politiker vi har .. men var det bara tomma ord det han sa? Är medmänsklighet inte värd mer än en ministerpost?? För så ser det ut för en vanlig väljare som inte är insatt i det politiska maktspelet.

Vi kanske ska känna tacksamhet mot Håkan Juholt som öppnat våra ögon och visat på tomheten bakom politikernas budskap och på den makt olika ”falanger” kan ha över den framförda politiken?

Nu misslyckades tydligen Mats Odell med sitt försök att erövra partiledarposten och kanske kan hans avgång från partitoppen innebära en större frihet för partiet att lämna de gamla frikyrkliga stofilernas tillbakablickande drömmar? Jag hoppas det .. vi behöver ett enda parti som tar sig an de små frågorna som är så otroligt viktiga för att de mest beroende människorna ska få värdiga liv.

Jag ser att David Lega .. en av mina hjältar .. tippas bli ett nytt toppnamn i partiledningen. Åh, vad jag hoppas det blir så!

Kanske, kanske .. kan det betyda att ”verklighetens folk” med fel och brister, äntligen kan få en röst som gör att de kan göra sig hörda.

Är valet av David Lega ett steg i den riktningen, kan Göran Hägglund spotta upp sig nu när Mats Odell och hans moralkonservativa anhängare drar sig tillbaka .. ja, då kan jag tänka mig att stödrösta på Kd i kommande val.

Sedan får framtiden utvisa hur det blir, men det här är nog sista chansen jag ger Göran Hägglund.

Men OM just MINA frågor hamnar bland de frågor som Kd kommer att driva i framtiden så får ni akta er!! Jag kommer att tjata, nöta och KRÄVA att ni gör gemensam sak med mig!

För ett samhälle är aldrig bättre än hur det behandlar dem som saknar egna röster!! 

DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, AB, AB, Expr., Expr.,

Kd toppar laget??

Våra politiska partier förnyar sig på löpande band med yngre, vackrare, folkligare och roligare partiledare .. allt för att tillgodose folkets behov av underhållning.

Nu är det tydligen Kd:s tur.

Här lämnar man sannerligen inte den inslagna vägen utan försöker toppa laget med en traditionell äldre herre med moderata sunda värderingar, som inte i första hand tänker på förändring av politiken .. utan mest siktar på att återföra partiet till den enda raka vägen och ta bort den ende som lyckats navigera ut ur syföreningarnas strypgrepp.

Visst känner man en fläkt från missionshusens stenhårda kontroll av moral*, skötsamhet och återhållsamhet och hör det upphetsade prasslet från hemmafruarnas styvstärkta förkläden när dagens synd tas upp över kaffekoppen?

Titta noga på Mats Odell .. om han lyckas peta bort Göran Hägglund från partiledarposten så kan han bli både unik och historisk som den sista Kd-ledaren i Riksdagshuset.


*Moral är när man lever på ett sätt, som det inte är så roligt att leva på.

AB, AB, Expr., SvD, SvD, DN

Problemet med Göran Hägglund är ...

.. att han vill så förbaskat mycket att han inte tar tag i någonting.

Jag gillar Göran Hägglund, han verkar vara en ärlig, trevlig människa och jag vill gärna ha honom kvar. Jag tycker om hans uttalade vilja att forma politiken till den vanliga, lilla människan. Jag tror att han verkligen vill göra något för alla utsatta grupper .. fattiga barn, pensionärer, sjukskrivna, människor i äldrevården och de handikappade.

Det sorgliga är att han inte verkar förstå att det inte går att göra allt på en gång eller att han verkar ge upp när han inte kan göra allt på en gång .. oklart vilket?

Man måste börja någonstans, Göran Hägglund!!

Man måste brinna för en sak i taget och göra allt vad man kan i den frågan. Det räcker inte att peka med hela handen på behovet av förändring .. man måste GÖRA NÅGONTING också.

Allt handlar inte om miljarder .. en hel del handlar om lagstiftning och myndighetsmissbruk också. Ta itu med det medan du väntar på väljarnas förtroende ... och en bättre ekonomi!!

AB, AB, DN

Jag tror inte ..

.. att man ska blanda ihop Gud och politik.

Det politiska budskapet vänder sig till alla, med fel och brister, men politiken ser inte till enskilda individer utan bara det stora sammanhanget, där ibland individen hamnar mellan två stolar och kommer i kläm. Alla passar inte in i den stora idéen och den partibundna visionen.

Gud handlar om individuell tro och vänder sig till alla, utan undantag, alla får plats (utom de som är förtappade enligt regelboken). Det handlar om individens förhållningssätt till livet och medmänniskorna .. om gudomlig godhet .. utan att snegla på ekonomin eller vem som sitter i regeringsställning. Att tro på Gud är att TRO förutsättningslöst även när det går åt helvete .. att tro på en politisk vision är att tro att man vet hur allt ska vara och bli, enligt ett fastställt program. Politik är att utlova saligheten och skrämmas med helvetet .. utan att ha det allra lilla minsta med religion att göra.

Jag gillar Göran Hägglund. Jag köpte hans skildring om "Verklighetens folk" rakt av, men problemet var ju bara att Göran Hägglund inte själv tillhör verklighetens folk och förmodligen har mycket lite kontakt med dem i sin egen verklighet.

Jag tror nog att han vill, men jag tror inte att han hinner hitta några att få kontakt med.

Det är synd att det går så dåligt för Kd. Jag tycker det behövs ett parti som fokuserar på familjen, på den lilla människan och på dem som är minst, svagast och mest utsatta. Ett sådant parti behövs som motvikt till alla de andra som vill se och strida för de STOOOORA sammanhangen, de STORA vinsterna och de STORA rubrikerna.

Kd är mer som den verklighetens människa som Göran Hägglund talar om .. de stretar på i vardagslivet med vardagsfrågorna, vill ha bekräftelse och bli sedda, men blir totalt nedtrampade av de stora elefanterna.

SD och Vänsterpartiet klarar jag mig utan .. det är lite otidsenliga partier som kämpar för gamla ideal i en gammal tid, enligt min mening.

Men Kd tycker jag egentligen förtjänar bättre ..

.. om de bara kunde låta bli att blanda in Gud i politiken.

Expr., AB, AB, DN, DN, SvD,

Politiskt klappar mitt hjärta ..

.. ett extra slag för Kd.

Det är något väldigt tilltalande med ett parti som fokuserar på Familjen och Vardagslivet. Jag kan till och med sträcka mig så långt att jag tycker att det är nödvändigt att det finns ett sådant parti.

Men så känns det så förtvivlat oärligt att engagera sig i ett parti som har Krist- som förtecken och den familjeberättelse som målas upp är också den färgad av Krist-förtecknet även om ordet demokraterna finns med.

Jag hoppas och önskar att Kd på något outgrundligt sätt kan ta sig över de trösklarna och få med sig de familjer som nu känner sig uteslutna och ofullkomliga i den Krist-demokratiska människobilden.

Och på tal om navelskådande så har jag, efter alldeles för lång tid, förstått att de socialdemokratiska bloggarna enbart vänder sig till de socialdemokratiska läsarna och enbart behöver oss andra som något att förfasa sig över och döma.

Det är lite synd.

Som i dag till exempel .. Peter Högberg på bloggen "Högbergs Tankar" funderar över framtidens ledare i politiken. Alltså i den Socialdemokratiska politiken .. och han avslutar med .. "Skicka in era idéer så bygger vi ledare för framtidens demokratier".

Frågan hänger kvar och om jag kopplar loss den från det socialdemokratiska ursprunget, så anser jag att politiken borde vara ett uttryck för kreativitet, skaparglädje, gemenskap och inspiration på precis samma sätt som konsten, musiken, hantverket och olika hobbygemenskaper.

Sett ur den synvinkeln borde en ledare vara engagerad, idérik, inspirerande och brinna för sitt arbete. En körledare som enbart fokuserar på sin egen prestation, inte tycker att det är roligt med musik, som inte njuter av att forma alla röster till en gemensam glädjeupplevelse .. kommer aldrig att få en fungerande kör.

Och eftersom jag precis kommer hem från ett evenemang med veteranfordon, så kan jag påstå att de eldsjälar som lägger ner all sin fritid, allt sitt engagemang och har hela sin livstil i restaurerandet av motorarvet från en annan tid och applåderar, stödjer och uppmuntrar andras insatser .. är bättre ledare inom sitt område än många politiker.

Varför är det så?

Jag tror att den som brinner för något, som inte är beredd att sälja sin övertygelse utan ger allt för att få den förverkligad, som ser andras potential och kan förmedla den glädje och den tillfredsställelse som det ibland hårda arbetet medför .. det är en bra ledare.

Och en demokratisk ledare .. som delar en idé som alla arbetar för och är delaktiga i .. ser inte sig själv som huvudpersonen utan bara som en liten del av något helt, även om det är h*n som pekar ut färdriktningen och står för sammanhållningen.

Som en körledare som får alla röster att formas till något alldeles unikt och fantastiskt .. helt utan att framhäva sin egen person, smyga runt och tjuvlyssna, stjäla idéer eller sabotera för andra körer.

En bra ledare får samarbetet och gemenskapen att fungera helt av egen kraft och styrka.

Expr., Expr., SvD, SvD, AB

Framsteg kan bli felsteg ..

.. det är rubriken på en sida i min personliga "husbibel" .. I-ors lilla dysterbok. Meningen som följer är som klippt och skuren för Kristdemokraterna ..

"Om du går i dina egna fotspår ... kommer du ingenstans."

Jag hade så stora förväntningar på Göran Hägglund när han tillträdde som partiledare för KD. Han talade och engagerade sig i frågor som jag själv tycker är viktiga .. familjen, individen, den lilla människan och hennes rätt att själv välja sitt liv .. även om det sker med hjälp och stöd från samhället.

Hans debattinlägg om "Verklighetens folk" gav hopp om en stridbar man, om en uppriktig önskan att verkligen SE den vanliga människans kamp och strävan efter självbestämmande och behovet av ett fungerande, verklighetsanpassat, medmänskligt skyddsnät för alla som saknar förutsättningar att möta alla livets krav och måsten.

Det var nästan så att jag tänkte tanken att själv engagera mig i KD?

Nu talar han om att KD ska stå för "Relationslinjen" som tydligen handlar om ett medmänskligare samhälle .. och jag förstår inte längre vart KD är på väg. Vad vill de åstadkomma?? Hur ska det ske?? Finns det några faktiska förslag eller är det bara filosofiska funderingar som vi ska ta ställning till??

Eller är det som min pappa brukade säga ibland .. "mycket väsen för lite ull, sa kärringen som klippte grisen"???

Kristdemokraterna framstår mer och mer som ett parti som anpassar sin politik till de medlemmar som redan finns?? Välbärgade, välanpassade grupperingar som hyllar Husmodern, Hemmafrun och det NORMALA livet så som det skildras i Astrid Lindgrens böcker från en annan tid.

Varje antydan till att anpassa politiken till de förhållanden som råder NU i det samhälle där "Verklighetens folk" lever och andas .. möts med ett ramaskri inom partiet. Då ska Hägglund UT och Odell IN!!

Det ska vara ORDNING och REDA .. som det alltid har varit .. vilket påminner om socialdemokraternas problem. Men där har de fler procentenheter att slarva bort innan loppet är kört, än KD som förmodligen kommer att försvinna helt vid nästa val ..

.. och förvandlas till den slutna ideella förening som de verkar fungera som i dag?

Det är synd tycker jag. Vi hade behövt ett parti som fokuserade på vardagen och effekterna av myndigheternas beslut.


DN, DN, EXPR., AB, AB, EXPR.,

Kontakta mig, Göran Hägglund!!

Kristdemokraterna rasar mot sin partiledare och kräver hans avgång .. men vad vill de ha i stället egentligen!!

Drömmen om någon som värnar om FAMILJEN och strider för ett vårdbidrag som är alldeles för litet för att vara intressant för andra än de kristdemokrater som kräver det .. är en dröm som är byggd på en familjebild som inte längre finns.

Mor är inte längre bara rar, det är inte bara Far som ror och Pelle och Lisa kan inte längre leka ensamma i skogen eller i Astrid Lindgrens hagar. Far- och morföräldrar finns i 2-3-dubbla upplagor och det vimlar av pappor-pappor-, mammor-mammor-, plast- och styvsyskon/föräldra-förhållanden ... den gamla kristdemokratiska kärnfamiljen är bara ett minne blott.

Utom för Kristdemokraterna???

Göran Hägglund har talat om "Verklighetens folk" och jag menar att det finns en väljargrupp som är minst lika stor som den som Sverigedemokraterna hade när de passerade Kristdemokraterna med flera procentenheter.

Varför inte sluta upp runt Göran Hägglund och ta strid för FAMILJEN .. som lever under helt andra villkor än de kristdemokratiska kritikerna och vårdnadsbidragsälskarna??

Jag talar om alla FAMILJER som har anhöriga som är psykiskt sjuka, psykiskt funktionshindrade, handikappade, åldrade eller dementa. Människor som är livslångt ansvariga och bundna till en familjemedlem med en diagnos utan tillfrisknandeprognos.

Att ha en förälder eller annan åldrande anhörig som är instängd dygnets alla timmar utan annat än den mest nödvändiga tillsyn är VERKLIGHET för många familjer .. en börda och ett ständigt dåligt samvete i en annan VERKLIGHET som innehåller heltidsarbete, barn och eget liv.

Och med tanke på vad som uppenbarats när det gäller demensvården så är det väl bara en tidfråga innan ett demensboendet, en psykavdelning eller ett äldre- eller gruppboende brinner .. med låsta dörrar och frånvarande anställda.

ÅNGEST .. det är en oavlönad "arbetsförmån" som följer med jobbet i den här branschen och som är ständig följeslagare i de här familjerna.

Att ha ett barn som aldrig blir vuxet trots att åren går är VERKLIGHET för många åldrande föräldrar som planerat, sparat och försökt skapa trygghet även efter den dag då de inte längre kan värna om sitt barn. En strävan som många gånger enbart gynnar dem som samvetslöst lägger rabarber på tillgångarna eftersom den som de var avsedda för inte kan försvara sig och inte heller har en aning om att de finns.

VERKLIGHETEN för alla dessa människor är att det välfärdssystem som är uppbyggt omkring dem är så ifrågasättande, snålt och omänskligt/okunnigt att det för det mesta upplevs som en fientlig motpart som hotar att rasera allt som den handikappade/funktionshindrade/demente har laglig rätt till?? Ett märkligt motsatsförhållande??

Vi har lagar som ska tillgodose de utsattas behov .. men för att hävda den rätt som beskrivs i lagtexten måste vi ha stridbara människor omkring oss och god juridisk hjälp, är det rimligt???

En funktionshindrad som får personlig assistans och blir gladare och tryggare bedöms som om h*n mår bättre och inte längre behöver hjälp .. och hjälpbehovet omprövas?? Trots att handikappet både är medfött och livsvarigt??

Varje sådant livsöde berör inte bara FAMILJEN .. föräldrar, syskon och andra släktingar .. utan också alla människor som är engagerade i att försöka upprätthålla en god livskvalitet och skapa ett värdigt liv för dem som inte kan själva. Varje barn som växer upp med ett psykiskt funktionshinder har anhöriga som fasar för döden .. eftersom det vuxna barnet då blir totalt utlämnat åt samhället som inte ser människan/individen bakom handikappet.

Ett värdigt liv .. där det finns möjlighet till stimulans, kreativitet, utomhusvistelse, ätbar mat, säker boendemiljö och där de anställda får tid att göra ett fullgott arbete. Ett värdigt liv där inte hjälplösa människor blir bestulna och/eller sexuellt utnyttjade medan samhället stillatigande ser på!

Jag lever, arbetar och blöder med de här frågorna så ..

.. kontakta mig Göran Hägglund, så ska jag lotsa dig till hur många människor och verksamheter som helst, duka kaffebord vid vart och ett av dem, visa dig en VERKLIGHET som du inte har en aning om och ett folk som är tillräckligt VERKLIGT för att förtjäna mer intresse från politikerna än vad de får i dag.

Och där hittar du en väljargrupp som garanterat för Kristdemokraterna över riksdagsspärren .. om inte Kristdemokraterna föredrar att utplåna Kristdemokraterna i jakten på svenskar som inte längre finns??