VI kommer ALDRIG, aldrig, aldrig, aaaaaldrig att samarbeta med Sverigedemokraterna.

Det är nästan plågsamt pinsamt att se den sk 7-klöverns partiledare stå på Kulturhusets scen, viftandes med regnbågsflaggor och mässa – VI kommer ALDRIG, aldrig, aldrig, aaaaaldrig att samarbeta med Sverigedemokraterna – samtidigt som opinionsmätningarna visar att tre av dessa sju partier balanserar farligt nära fyra procentsspärren och att det inte alls är otroligt att väljarna utser SD till Sveriges största parti.

Publiken jublade förmodligen. Publiken som dras till en partiledardebatt i Kulturhuset, arrangerad av RFSL under Prideveckan ÄLSKAR dem som i högljudda ordalag tar avstånd från de lågutbildade idioterna som röstar på Sverigedemokraterna.

Det är därför de blåser upp en plastelefant och placerar den på scenen i stället för SD:s partiledare.

VI kommer ALDRIG, aldrig, aldrig, aaaaaldrig att samarbeta med Sverigedemokraterna .. klingade som ljuv musik i det sammanhanget, men vad hör väljarna? Hur reagerar de som ännu inte bestämt sig?

Det de sju partierna säger, och väljarna hör, är att de hellre tar ytterligare fyra år med passivitet, handlingsförlamning och ogiltigförklarande av de röster som inte passar in i deras världsbild, än anpassar sig till valresultatet.

Som bortskämda barn står de där och envisas .. om vi inte får som vi vill så får ni skylla er själva. Vi offrar hellre er än arbetar efter de förutsättningar vi påstår att ni har rätt att ge oss i ett demokratiskt val.

Men jag är övertygad om att mer än hälften av väljarna har högre intelligens, högre utbildning, större arbetslivserfarenhet och bättre verklighetsuppfattning än samtliga partiledare och nuvarande ministrar.

Väljarna VET att 25 procent är mer än 4,6 eller 6,7. Om sossarna landar på 23 procent och Moderaterna på 20 procent är det nog ingen väljare som inte förstår att de tillsammans inte ens blir lika stora som det parti som valts av en fjärdedel av väljarna – dvs 25 procent.

HUR ska detta patetiska gäng kunna bilda en ”handlingskraftig” regering? När den dagen kommer räcker det faktiskt inte med en uppblåsbar plastelefant för att dra ner applåder från väljarna.

Svaret på den frågan lär vi nog inte få varken före eller efter valet, för det finns ingen med de ledaregenskaper som krävs för att ena och regera landet i dagsläget.

Men en sak är säker – Sverigedemokraternas framgångar beror inte på deras politiska program.

När den sk-klövern ser SD som en sjukdom som ”går över om de låtsas den inte finns” misstar de sig grovt.

Sverigedemokraterna kanske är symptomet, men sjukdomen är de sju partier som så länge hållit sig bort från det som irriterar, ifrågasätter och stör. Som enbart umgåtts med likasinnade för att slippa umgås med ”vanligt folk” som tycker fel, blivit mer och mer inskränkta och okunniga och därmed ökat avståndet till de människor de är valda att representera.

Dessutom har internet för evigt tagit bort möjligheten att dölja lögner och tomhet bakom politiska klyschor och floskler.

Väljarna har förlorat förtroendet. De har ledsnat på svaga ”ledare”, okunniga ”ministrar”, politiskt tillsatta myndighetsdirektörer och lismande medlöpare.

Sverigedemokraterna är inte målet för väljarna, utan medlet för att bli av med ”de andra” - de som står på Kulturhusets scen tillsammans med en plastelefant och viftar med regnbågsflaggor och mässar … VI kommer ALDRIG, aldrig, aldrig, aaaaaldrig att samarbeta med Sverigedemokraterna.

Eller några andra än varandra?