.. en annan koltrast?
Förrförra vintern när det var så enormt med snö, nästan outhärdligt kallt och djuren runt vårt hus svalt och for illa .. då fick vi problem med en koltrast.
Den satt och kurade ihop sig till en liten rund, tragisk, svart boll i vår carport och flög med jämna mellanrum fram till vårt fågelmatsträd och petade i det som andra fåglar spillt ut på marken. Men den åt inte särskilt mycket.
Någon sa äpplen och vi placerade ett äpple på den plats som koltrasten brukade sitta på .. men förgäves. Någon annan sa vindruvor och vi gjorde likadant och med samma nedslående resultat och russin fungerade bara en dag.
Vi provade med än det ena och än det andra och när vi kom till ost började det dyka upp möss och jag slängde ut ett nödrop på bloggen .. Vad äter en koltrast!??
Det visade sig att koltrastar inte är några särskilt lösningsinriktade fåglar. Äpplen var helt rätt tänkt .. men för att koltrasten ska fatta att det går att äta så måste äpplet DELAS!!
Äppeldelningen blev en fullständig succé och koltrasten överlevde och mådde bra. När det sedan blev en kall och snöig vinter till, med bara en enda ensam koltrast under fågelmatsträdet och när det i år också dök upp en ensam koltrast så misstänkte vi naturligtvis att det var samma gamle vän som dök upp år efter år. Den är liksom lite av en familjemedlem som vi ger ett äpple om dagen.
Plötsligt dyker det upp en koltrast till. Vad gulligt .. säger vi. Titta han har fått en vän eller fru ... åhhh.
Trodde vi ja.
Det visade sig att de inte tål se varandra. De hackar och jagar varandra runt hela tomten, kivas om äppelhalvorna och ingen tänker låta den andra få den minsta lilla smakbit av godsakerna.
Så nu går vi och oroar oss för att båda två ska svälta ihjäl på grund av oenighet .. medan småfåglarna glatt hackar i sig det som de själva hindrar varandra från att komma åt.
Men det som känns väldigt rörande är att det desperata inlägg som jag skrev någon gång i början på året 2010, ger mig en fingervisning om att det är fler än jag som har ett hjärta som klappar för koltrastar.
Både förra vintern och nu är det minst 2 personer per dag som landar hos mig när de söker på nätet med frågan .. Vad äter en koltrast?
Vi verkar vara många som älskar och oroar oss för en koltrast på vintern .. men .. hur får man två koltrastar att hålla sams?
kl 15:59 .. och så hittar jag mitt gamla inlägg från februari 2010 och upptäcker till min stora förvåning att det faktiskt var TVÅ koltrastar vid det tillfället? Nu undrar jag förstås var den andra koltrasten tog vägen 2011 och om det är samma koltrast som nu har kommit tillbaka? Och om det är det .. vad ligger i så fall bakom den osämja som uppstått?
Medge att det är spännande i djurvärlden??
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Koltrastar är väl som människor. Det kan ju handla om att den ena varit ute och vänsterfilat med en gröngöling, eller så har de vuxit isär. Väldigt vanligt bland människor. Speciellt i medelåldern. Har du kollat hur gamla de är? Eller så är det det vanliga som bråk handla om. Pengar! Eller som i det här fallet, äppelhalvor! Kanske de borde uppsöka en twitterterapeut.
SvaraRaderaBerätta gärna hur det går, om de kan lösa upp sin tvist, eller hur det blir.
Dom sjunger vackert men är det samma sak som intelligent? Tillåt mig tvivla. Här hemma liknar situationen med Hitchcocks fåglarna där kajor finns i hundratal med kråkor som ivriga påhejare. Dessa fåglar är däremot smarta. Inte ens katterna vågar sig ut innan de blir anfallna i formation efter formation.
SvaraRaderaAny.. vad är det för KÖN på dina två koltrastar? Är det två hannar - två honor - eller en hane och en hona??
SvaraRaderaJa du, Johan .. det vete sjutton, hur ser man det??
SvaraRadera..Helt underbart att läsa din blogg.- Hörde en koltrast drilla vårsång i december i Kalmar... Hona / hanne ?..
SvaraRadera/ ch
Jamen det
SvaraRaderaär ju jättestor utseendeskillnad mellan honor o hanar just när det gäller koltrastar.
Bara hanarna har gulorange näbb (gulare på våren o mer orange i slutet av sommaren).
Honorna är alls inte lika kolsvarta utan mera gråbrunsvarta, med mörk näbb. Lätt att se skillnad alltså.