lördag 2 februari 2013

Den senaste veckan ..


.. har jag försökt lyfta mig själv i håret genom att ..

1. Städa. Det misslyckades totalt, dels på grund av att det är så obeskrivligt tråkigt och dels på grund av att det kändes så meningslöst med tanke på den korta tid som skulle gå innan det var ogjort arbete igen. Egentligen är städning lika meningslöst som livet självt .. upplevde jag det som! Tankarna på det meningslösa med att ens försöka åstadkomma en förändring växte till enorma proportioner samma takt som jag upptäckte oupptäckta dammgömmor och osorterade högar av helt onödiga prylar.

2. Satsa på något kreativt. Vilket var lättare sagt än gjort. Idén med att sy något snyggt som skulle matcha den kommande vårsolen föll direkt eftersom förra årets klänning aldrig kom till användning. Det kanske inte ens blir någon sommar! Kanske bara ännu en blåsig, regnig period med blad på träden och en trevligare utsikt genom fönstren?

Och kallt .. och meningslöst.

Jag försökte måla färdigt någonting som jag inte hunnit med .. men det enda som hände var att jag började undra varför jag överhuvudtaget börjat med det som nu skulle färdigställas.

Suck! Men skam den som ger sig.

3. Motion. Det rekommenderas alltid och har man hund .. och det har jag .. så finns det all anledning att halka runt på isen och snömodden medan överläppen och näsan kyls ner till samma minusgrader som omgivningen bjuder på. Skönt är det inte .. men man sover bra.

Så .. 4. Jag har sovit. Som en klubbad oxe i 8-9-10 timmar per natt och några timmar på eftermiddagen och däremellan har jag försökt orientera mig i meningslösheten och drabbats av ymnigt näsblod så fort som jag böjt mig framåt.

4. Flärd, lyx och överflöd! Det borde ju vara uppiggande eftersom meningslösheten växte som ett berg bara av att hämta tidningarna i brevlådan. Onödigheter och onyttighet kan ju aldrig skada och dessutom så måste det bara finnas något inspirerande i alla bloggar i den nischen, eftersom många av dem lockar 100 000-tals läsare i veckan?

Och då inser jag att det är något fel på mig. Aldrig i livet skulle jag orka pyssla med mig själv, min hud, min klädsel och make up i timmar varje dag .. aldrig någonsin skulle jag köpa en meningslös vas för 3000 kronor bara för nöjet att klämma ner en bukett tulpaner som skulle se lika läcker ut i en rendiskad gurkburk. En hudkräm för 2000 kronor vore fullständigt bortkastad på mig och även om jag älskar skor så köper jag heller 10 par för mellan 200-500 kronor än ett enda par för 10 laxar bara för att bevisa att jag har råd. Om jag nu hade det, vill säga.

Jag menar .. varje gång jag såg dem skulle jag tänka på vad jag kunde ha gjort i stället. Medan den gedigna skosamling jag lyckats åstadkomma genom åren ger helt andra signaler .. vilka FYND det finns bland dem!!

Ett par kostade bara 30 kronor och är hur läckra som helst, ett annat par utklassar vilka lyxskor som helst .. bortsett från att jag inte kan gå i dem mer än i ca en kvart. Mina italienska skor som jag hade på mitt första jobb och alla skor som jag dansat, snubblat och vinglat runt i nöjeslivet med är plötsligt retro eller vintage, och förmodligen dyrare nu än de var när det begav sig?

Och ett par jättevulgära pumps i rött och svart köpte jag bara för att inte en annan intresserad köpare skulle få glädje av detta enorma reafynd!! Varje gång jag ser dem fylls jag av en, inte allt för otrevlig, skadeglädje .. trots att jag förmodligen aldrig kommer att använda dem.

Och .. minsann!! .. det piggade faktiskt upp.

Av någon anledning?

8 kommentarer:

  1. Jag beundrar dina tappra försök att rycka upp dig. Men du kanske bara ska tillåta dig själv att vara. Utan egna ställda krav på att vara på ett visst sätt. Motivationen återvänder nog snart av sig själv ska du se. Så brukar det fungera för mig i alla fall. Kram =)

    SvaraRadera
  2. Any,

    Jag hittade en artikel som är otroligt intressant att lyfta upp, särskilt i de här tiderna när det finns krafter som försöker skylla alla problem på invandring.

    http://www.dn.se/debatt/sociala-problem-vanligast-i-orter-med-fa-invandrare

    SvaraRadera
  3. Jo, jag såg rapporten om Fölsters arbete i media häromdagen. Och fattade förstås ingenting. Det brukar man sällan göra när man bara lyssnar på medias rubriker.

    Att artikeln skulle attrahera mediatid var lika självklart som honung och bin.

    I själva verket så tycks inte Fölsters artikel ha något med integration, invandring eller folkslag att göra. Eller den specifika politiken kring just detta.

    Det är istället en iaktagelse om svaga svenska orter överlag. Och varför de är så svaga. En intressant artikel egentligen, men åtminstone PublicService vilseleder nyhetskonsumenterna grovt som vanligt.

    Väldigt svaga orter har förstås inte resurser att åta sig ansvar för fler invånare än de redan har. Självklart ju. Hur kan det vara uppmärksamhetsvärt? Vissa orter med relativt svaga resurser kan ju tro att det snart skall vända, och därför chansar på att ta emot fler invånare. Men verkligt svaga kommuner kan inte agera fullt så ansvarslöst.

    Istället beskriver rapporten några verkliga problem, några riktigt strukturella och ruggiga "svensk-misstag" som däremot inte rapporteras av PublicService ytligaste rapporter.

    Dels har du nypriset för att bygga. Alla kostnader för att nygga nytt är konstlat upptrissade och vansinnigt dyra. Jämfört med utlandet, där även fattigare regioner ständigt verkar bygga åtminstone ett par hus hela tiden. Byggbranschen är väldigt centraliserad, på ett fåtal stora producenter och deras system för tillverkning. Allt utöver detta blir oerhört sällsynt. Riktiga jordbrukare besitter ibland kunskaper själva, genom arv, för att bygga hus. Och kan göra det bra. Befintliga byggnader står så lågt i pris att det bara vore dumt att sälja dem. Dödläge således. Utjämningsmekanismer och jämnlikhetsambitioner. Förmodligen är det just detta som är Fölsters huvudnummer. Och som kommer bort nästan helt. Alla krav på samma kvalitet i olika delar av landet. Vare sig det gäller service eller utbud. Vilket effektivt stoppar fördelar som annars skulle finnas på mindre orter. De kan omöjligt tävla om kvalitet med stora orter, eftersom det blir mycket lättare att hålla utbud och kvalitet där. Orättvis rättvisa alltså.

    Man kanske kan ta DDR som exempel. Där låg ju industrin om inte i ruiner så ändå långt långt efter. Låg effektivitet jämförelsevis. Trots detta krävde arbetarna, eller snarare facken, att de skulle ha samma lön som deras västtyska kollegor. "Inget A och B lag här inte" var argumentet. Och det går ju att hålla med om. Hur logiskt som helst. Nackdelen blev ju att DDR-delen av tyskland fortfarande utvecklas betydligt långsammare än vad man annars förmodligen gjort. Dels behövde man bygga upp industrierna från grunden ofta, och dels måste man betala väst-löner, trots att man startade från början igen. En slags rättvis men tung filt över allting. Hårt förenklat och delvis inte helt riktigt, men i princip. Lite på det viset fungerar det för små svaga orter i sverige också. Och även för lite större. Det har inget med någon integration att göra. Det är strukturproblem och kanske politiska slagord som bromsar utvecklingen.

    -otäcke kritikern

    SvaraRadera
  4. När det gäller utbrändhet som man ibland säger, gå in i väggen eller en känsla av meningslöhet. Vet inte vilken benämning som är mest rättvis. Kanske är det lite olika sett till orsakerna.

    Men kan man inte jämföra med äktenskapet? Att vissa ibland tröttnar på partnern. Eller på situationen som man hamnat i runt partnern. Möjligen med svårighet att precis peka ut det konkreta problemet. Någonting är det. Nog. Men sjutton vet vad. Man bestämmer sig för att bryta upp. Kanske lever man ensam en tid eller så hittar man snabbt en ny person att haka i. Och med lite flyt så fungerar det jättebra. Man upplever en nytändning. Får ny energi. Ser nya saker. Känner nya dofter. Allt blir bättre. Men man vet egentligen inte varför. Men verkligheten upplevs nu helt annorlunda.

    Med utbrändhet är det kanske samma sak, ungefär. Men det är inte alls någon partner där som är problemet. Kanske tvärtom. Just denne kan vara den enda ljusglimten. Men hur gör man då? Jo byter ut allting utom partnern vore ju det självklara valet. Och det är ju inte lätt. Det går ju inte. Och där står vi. Vi måste hitta samma form av nyupptäckt i våra liv någonstans, som vi trots allt ändå kan påverka. Och våra samhällen blir på sätt och vis allt mer torftiga och ogenerösa. Alltmer funktionsinriktade. Allt mäts i konsumtion och funktion. Alla de värden som finns däremellan minskar. De byggs bort. Betydelsen av våra själar minskar. Åtminstone offentligt. Kontrasten är ju en synbarligt lycklig tibetansk munk som fånleende siter i skräddarställning och mumlar för sig själv och andrarna. Konsumerar nada. Trivs. Mellan denne och den vi är nu kanske vi kan hitta inspirationen. För den finns alltid där. Meningslös eller inte. Med rätt glasögon är den värd att leta efter.

    -otäcke kritikern

    PS. Var det Oscar Wilde som skrev "Endast idioten är lycklig". Törs inte tolka detta, men brukar ha det i bakhuvudet.

    SvaraRadera
  5. Och så klart så var det skorna om piggade upp! :D

    SvaraRadera
  6. Skodon funkar även om det bara är för stunden i börgan. Idag gick jag iväg på en tillställning i mina röda stövlar - det piggade upp. I morgon skall jag och ryta och ta i så då gör jag det i höga blå stövlar,blommiga slamptights och päls.Livet är inte roligare men det känns så just då. Någon rustning måste man ha när man man slåss mot det sega grå bland livets väderkvarnar.

    SvaraRadera
  7. Har också ett par ursnygga skor,men dom kan man i stort sett bara sitta med.Men skit i dammråttorna nu,ingen vits att städa förrn till våren.Det är nog meningen att man ska ta det lugnt nu.Våra förfäder grottmänniskorna sparade nog på energin den här tiden på året och vi är nog rätt lika dom igentligen.

    SvaraRadera
  8. Hahaha, jag har skor från olika "fyndställen" som Myrorna och ICAmaxi på rea på rean, men inte på fötterna utan i fönstren.

    Hos mig överlever inga blommor i fönstren pga att de är stora och mycket solbelysta. Alltså funkar skor där. Byter dem efter humör. Just nu svarta och ett par lila samt ett par silverfärgade för 50 kr som hänger ner från fönsterkarmen.

    Denna årstid är den sämsta för mig. Jag vill helst ligga i dvala till slutet på Mars.

    Allt är segt och kroppen känns som ett blött trasigt höstlöv i asfalten.

    "Döden döden" som Astrid L sade..

    Det rätta är att ömka sig själv, dvala, och försöka hitta på ngt roligt. Därför är jag med i egenskapad klubb för nära väninnor vilka varje år i just februari åker på en weekend till Luleå, med behandlingar på Ayuruvedaklinik, shopping (jo det ÄR roligt och behöver INTE bli dyrt) god mat och mycket kärlek.

    Vi dansar. Endast en gång per år och det är då. Men faán som vi dansar! Med varandra och i Lördags blev jag uppbjuden av en oerhört lång (hennes ben gick upp till mina armhålor) vacker tjej.

    Motion var det ja =) Nu dricker jag ayuruvediska theér och äter örtmedicin som ska förbättra Hypotyreosmåendet, och tänker att snart är den här- våren.

    Och då ska jag klaga på att alla björkar försöker föröka sig i mina ögon och näshålor, försämra andning och allmänt nästan ta kål på mig.

    Men det tar vi då.

    Tills dess har jag tagit bort 1600 inlägg på min blogg och profilerar mig numera som ett stekt ägg. Pubertalt? jomenvisst. Jag ska bara ha en månads arkiv, men jag tänker fortsätta lägga ut alla kommentarer- även de missunnsamma-elaka.

    SvaraRadera