Vilken dag som helst kan vara den första dagen på ett helt nytt och annorlunda liv. Tänker du
någon gång på det?
Det kan vara den
dagen då ..
.. du sätter dig i
bilen och vaknar upp förlamad från bröstet och ner i en sjukhussäng och alla
dina framtidsplaner för evigt krossas,
.. du, tillsammans
med din partner, åker till BB för att möta ett efterlängtad barn som visar sig
ha ett handikapp som helt förändrar era liv och gör varje kommande dag till en
kamp,
.. du inser att du inte längre orkar arbeta heltid och samtidigt uppfylla ditt "föräldraansvar" och vara vaken varje natt, så att inte ditt handikappade barn kvävs till döds,
.. du hälsar på din
ensamstående förälder och kommer till insikt om att den lätta förvirring som du
tidigare observerat har övergått till en demens som får din förälder att utföra
handlingar som är livsfarliga både för sig själv och andra,
.. du förlorar en nära
anhörig som i åratal kämpat, ensam och förgäves, mot ett svårt missbruk,
.. du drabbas av en
sjukdom som gör att du behöver hjälp med allt det som kan ge något litet innehåll i ditt nya liv .. eller den sista tiden av det liv som finns kvar,
.. du upptäcker att
din partner eller ditt barn mobbas så svårt under den tid de vistas på jobbet
eller i skolan att de inte längre tycker att livet är värt att leva.
Varje dag kan vara
första dagen på ett helt annat liv än det du förväntar dig leva. På gott och
ont .. men när det förändras så att bitarna inte längre passar ihop och du
behöver hjälp från andra, då måste det väl ändå kännas tryggt att veta ..
.. att kommunen kan
använda dina skattepengar till att betala en erfaren jurist och konsult för att få stöd och hjälp så de kan spara in på din lagstadgade rätt till stöd och hjälp??
Det måste också
kännas bra att inte media besvärar sig med att störa kommunernas upphandling av
den typen av tjänster, med mer än några rader i samband med ett halvtimmes TV-program och
att de "goda" människorna på twitter reagerar starkare på att Katrine
Kielos tycker att svenskarna är ett ängsligt folk (248 tweets) än på att
kommunerna betalar för att kunna neka funktionshindrade samma möjligheter som
resten av "det ängsliga folket" (44 tweets).
Intressant är det
också att inse att de 248 tweetsen verkar vara skrivna av människor som INTE
anser sig tillhöra det svenska ängsliga folket.
Undrar vilket slags
"folk" de ser sig själva som .. och vilka de sorterar in under
rubriken "ängsliga"??
jag är ju i en situation där jag under halva mitt liv förträngt vad som skall hända.
SvaraRaderaNu är det bara ca ett halvår kvar, de sista åren har varit jävulska, en enda lång och vidrig väntan på att organen skall sluta fungera.
Jag trodde jag var stark, jag trodde att det bara var att fortsätta som vanligt, men det är ju inte det, inte fullt ut i alla fall.
Det finns en orsak till att jag slåss för att få behålla mer av min egen inkomst, jag litar inye ett skit på politiker som säger att vissa behandlingar är för dyra, eller som i Mumlans fall, en behandling som hon efterfrågade men där någon annan bestämt att den kommer först om 3 år.
Dessutom, det här med sjukvård, morgondagens sjukvård kommer att vara extremt specialiserad och dyr, den tekniska utvecklingen går med rasande fart och politikernas svar på lösning är att anställa fler människor. Kommer inte det att ta resurser som behövs läggas på spjutspetsvård i stället? Eller är vården bara ett sätt att fixa arbetslösheten?
/Henrico
Det går nog inte att värja sig från okända olyckor, men inte heller fungerar väl jakten efter lycka speciellt bra. Det som sker, det sker.
SvaraRaderaMen om olyckan är framme hoppas nog de flesta att andra står där och är förberedda i det goda samhället. Sådana som inte är ängsliga.
Jag tror förresten att det ibland görs skillnad på olika godheter. Det finns en officiell godhet alla säger sig tillbe och garantera varandra. Men de som sedan drabbas av olyckan finner ofta att det nät av godhet som skulle fånga olyckan är grovmaskigt. På det privata planet förväntas du ta hand om din egen olycka.
Och sedan spelar förstås värderingar roll för hur mycket godhet man ger. Vissa är värda all godhet, medan andra inte förtjänar den. Godhet är nämligen en villkorad vara, den ges selektivt och exklusivt till utvalda.
Det är ett fattigdomsbevis. De som sitter med mest pengar, makt eller på annat sätt kan styra agendor anser sig äga företrädesrätt till Godheten och kunna ransonera ut den till sina favoriter som en ynnest. En välgörenhetsfest där godhet delas ut till dom som har de rätt åsikterna. Det dövar samvetet, och det kostar givetvis inget att skicka notan till Någon Annan.
Hmmm... tänker på Groucho Marx citatet:
"Look at me. I worked my way up from nothing to a state of extreme poverty." (eller goodness)
Kära Anybody! Skriv mer om detta. Själv hittar jag inte orden hur gärna jag än skulle vilja. Dina ord är så viktiga. Eftersom jag själv varit/är där så har jag hur mycket åsikter som helst i detta ämne. Men jag hittar som sagt var inte de rätta orden.
SvaraRaderaTänk om någon konsult i stället kunde åka runt till kommunerna och tala om hur mycket pengar de kunde spara om de användes på rätt sätt och vid rätt tidpunkt i stället. Om man lärde sig att se saker ur ett livsperspektiv istället för det kortsiktiga seendet som enbart löper över en mandatperiod.