Äntligen hemma igen.

Nu är vår Rackarkott äntligen på rätt plats i livet. Lite trött och medtagen och med en veckas sträng diet framför sig, men hon kan gå och verkar inte ha ont och det är ju huvudsaken.

Det finns väl inget som går så rakt i hjärtat som en liten hund som kvider av lättnad och går rakt i famnen efter ett par dygns ofrivillig skilsmässa och jag inser att det viktigaste i livet är ändå att ha någon/några att höra till och lita på.

Men jag måste säga att jag är imponerad av hur djursjukhuset som vi besöker är organiserat. Det är en ständig ström av oroliga och hjälpsökande djurägare, men allt flyter på ett sätt som gör mig grön av avund.

Först blir du mottagen av en av ett antal receptionister som intresserat förhör sig om symptom eller skador, sorterar dig i angelägenhetsgrad och berättar om det är lång väntetid eller inte. Smittspridande eller agressiva djur sorteras undan, eller får vänta i bilen, så att övriga besökande inte ska gå hem med fler sjukdomar/skador än de hade när de kom.

Bara en sån sak skiljer en vanlig akutmottagning från djursjukhusen!

På en vanlig akutmottagning för människor sitter vi alla tätt tillsammans oavsett symptom, vilket kan göra att en svårt sjuk eller akutskadad människa kan komma hem med en infektionssjukdom som försvårar/förvärrar eller kanske till och med omöjliggör läkningen/återhämtningen.

Väntetiden tillbringas i ett stort, rent och trevligt väntrum med tillgång till kaffeautomat och godis/läskautomat. Det är lugnt, rent och välorganiserat och personalen verkar veta exakt vad de ska göra och hur de ska hantera även de rörigaste av situationer.

Det kan ta tid, men det känns alltid som att läget är under kontroll och du och dina medväntepersoner blir alltid informerade om något tidskrävande aktutfall kommer att försena dagen så att du kan omboka rena rutinbesök.

Efter en stund får du träffa en leg. djursjukskötare som gör en förberedande undersökning och avgör om du får vänta ytterligare ett tag eller bör träffa veterinären snarast möjligt.

Så kommer en veterinär som ställer en diagnos eller beslutar om nödvändig provtagning, röntgen eller inläggning. En djurvårdare lotsar dig till eller mellan provtagningarna och hjälper dig eller tar helt hand om ditt djur.

I avvaktan på resultat från provtagning får du fortsätta med kaffedrickandet eller ta en promenad runt huset .. under förutsättning att du informerar receptionspersonalen som vid behov kommer ut och ropar in dig.

Om ditt djur ska vårdas hemma får du först ett samtal med veterinären så du vet hur du ska hantera medicinering eller övrig vård, om djuret ska läggas in får du ett papper som talar om vad som gäller och instruktioner om att det inte är någon idé att ringa utan att behandlande veterinär kommer att ringa upp dig varje dag mellan 11-15 så länge som djuret vårdas på avdelning bemannad med djurvårdare.

Och så det allra bästa, när du åker hem får du alltid en mapp med en sammanfattning av vad som gjorts och ska göras .. diagnos, vad den innebär, hur djuret har behandlats, ska behandlas och hur du ska hantera mediciner, mat, motion och eventuella efterkontroller.

Är det någonting jag vill ha som mänsklig patient är det en sådan mapp. Jag vet inte hur många gånger jag åkt hem från ett läkarbesök eller en sjukhusvistelse och slagits av tanken .. vad sa h*n egentligen?

Det skulle vara guld värt att ha en liknande manual att luta sig mot, men allra helst skulle jag vilja ha ett lika välorganiserat sjukhus till mig själv.