.. över att vara människa och jag har svårt att sätta ord på vad jag känner när det gäller den pågående vargjakten. Men jag tänker på det hela tiden medan den pågår.
Det känns bara för mycket när 20 djur av en utrotningshotad art stressas och dödas av nästan 7000 jaktledare .. (JAKTLEDARE? .. innebär det att det är mångdubbelt fler lystna vargjägare som de leder??).
Jag har inget mot jakt. Vi bor i ett område som översvämmas av hjortar och vildsvin och en vinter som den här visar hur illa de far när de blir för många. Vi människor har sett till att det inte finns tillräckligt med naturliga fiender .. till exempel varg! .. till de här djuren för att stammarna ska hållas sunda och överlevnadsbara.
Jag vet allt om det där med att jakthundarna "riskerar livet" .. det gör de i och för sig alltid när jakten är i full gång oavsett vilket vilt som jagas. De kan bli påkörda, vådaskjutna, skadade av de djur de jagar eller helt enkelt "borttappade" .. förmodligen oftare än de blir tagna av en varg. Jag har hundar själv och har dem självklart kopplade i skog och mark om jag inte har full kontroll över dem. Just nu har jag en av varje sort .. en pålitlig och skogsvan och en virrigpanna som aldrig tassat i en svensk skog tidigare.
Jag vet också att får och andra tamdjur kan bli offer för varg. Det är vargens sätt att leva och det passar dåligt in i människans liv .. det kostar ju pengar!! .. men för betesdjuren är det nog lika hemskt med vår löpande band-slakt, som kan vara nog så långdragen och plågsam. Man kan ju inte direkt påstå att vi människor har något bättre än döden i beredskap för de här djuren?
Å andra sidan passar människan väldigt dåligt in i alla djurs liv .. och i naturen över huvud taget.
Och jag vet också att massor av våra hästägare här i landet får sina hästar skändade och sönderskurna av sjuka människor .. och där finns det inget naturligt med i bilden alls, och förmodligen händer det lika ofta som att vargen tar ett betesdjur.
Om vi ska skjuta vargen för att jägarna ska få ha älgjakten i fred, för att betesdjuren och jakthundarna ska kunna leva tills de dör av hög ålder, veterinärens spruta, bilar, vådaskott eller slakt .. vad gör vi då med problemet med hästarna som ökar år efter år??
Det finns ju inga tecken på genetiska skador på vår vargstam, även om man aldrig så gärna vill ha det som alibi. Hur står det till med genetiken hos alla som får djurförbud på grund av dödlig och plågsam vanvård av kor, får, hästar, hundar och katter??
Hur många djur dör på grund av dem, Andreas Carlgren??
AB, AB, AB, AB, EXPR., DN, DN, SvD
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag håller med dig i allt. Så här skrev jag i min gamla blogg för drygt tre år sedan: http://blogg.aftonbladet.se/granntanten/2007/11/644641
SvaraRaderaVarje människa har jaktinstinkterna kvar, vi levde på jakt fram till 1500-talet. Att människan också i princip är ett rovdjur vet väl alla, vi äter allt. Finns också i hjärnan och kroppen.
SvaraRaderaDet intressantaste argumentet tycker jag nästan är att "vi måste låta jägarna få skjuta några vargar för då kanske de håller sig lugna och inte håller på och tjuvjagar hela tiden". Samma argumentation använde ju vår miljöminister för att världen skulle tillåta att Japan och Island får jaga valar trots förbud.
SvaraRaderaAnalogt resonemang: "Han kan ju inte låta bli att slå sin fru, så låt honom slå henne en gång i veckan så kanske han håller sig lugn sedan..." Kan appliceras på alla beteenden. "Jag kan tyvärr inte låta bli så ni måste ge mig tillstånd att bryta mot lagen."