Skönhet ...

.. det verkar vara fullständigt livsfarligt!!

När jag var i tidigaste tonåren ville jag så obeskrivligt, otroligt gärna bli en sådan där fantastiskt vacker kvinna som alla bara flämtade över var hon än drog fram .. och ingen ska säga att jag inte ansträngde mig. Jag färgade, klippte, stylade och formade håret i diverse hisnande former och färger. Dolde den hy jag skulle kunna dö för i dag, under hur mycket skönhetsprodukter som helst, pushade upp, klämde in och bytte stilar oftare än jag byter kläder nu för tiden.

Jag vill inte påstå att all denna ansträngning gjorde någon större skillnad.

I dag måste det till större och mer drastiska metoder för att uppnå den skönhet man inte är född med. Plastikkirurgi, hårbehandlingar med formaldehyd .. (??? .. det tror jag är samma produkt som man använder när man balsamerar lik??? Samma effekt .. låter inget vidare???) .. och bantning, bantning, bantning och TRÄNING!!

När jag läser att topplistebloggaren nr 1 .. "Kissie", 19 år .. livnär sig på barnmat på burk och bantningspiller, inser jag att jag är glad över att jag inte är ung i dag!!

Överlycklig, rent av.

Men medfödd skönhet, det måste väl ändå vara lyckan här på jorden??

Jag undrar det jag?

Alex Schulman har kommit ut med en bok som lär handla om vägen till, mötet och livet med den Väna Amanda som han beskriver som rent oanständigt vacker. Hon är SÅ VACKER att han inte kan se henne i ögonen .. skriver han i en krönika i samband med parets vigsel!!

I samma krönika beskriver han också smärtan han kände när hon satt bredvid någon annan vid en middag och "satt och glimrade lika oåtkomligt som silvret hos pantlånaren, spred sin underbarhet till en man som inte var värd den."

Skulle jag vilja vara så UNDERBAR?? Skulle jag vilja att min man skyggade med blicken för min skönhet och kände sig UTVALD för att han levde med en så VACKER kvinna .. en verklig trofé??

Och om vi nu leker med tanken på att Alex Schulman blivit lika imponerad av hustruns intelligens och uttryckt det på samma sätt .. hon är SÅ BEGÅVAD att jag inte kan lyssna på henne??

Det låter liksom inte lika bra, eller hur?

Jädrans vad förbannad jag hade blivit om det gällt mig .. och ännu värre hade det väl varit om Maken skrivit en hel bok om "underbareriet".

Det känns väldigt tydligt, att om det är priset för att vara så VACKER och sprida så mycket "underbarhet" omkring sig, så är jag tacksam för att det inte blev mer av skönhet för min del.

Jag vill att min man ska SE mig .. inte se PÅ mig!

Och så är det trevligt om han vill LYSSNA på vad jag har att säga utan att förvirras av min "underbarhet" också ..