.. när
riksdagen kommer att besluta att underlätta för anhöriginvandring på tisdag.
Den
tillfälliga lagen från sommaren 2016 - med tillfälliga uppehållstillstånd som
huvudregel - ska visserligen förlängas i två år, men de rödgröna vill
tillsammans med C, L och KD ge gruppen alternativt skyddsbehövande samma
möjligheter som personer med flyktingstatus att ta hit sina anhöriga.
Ett
beslut som är lika framhastat, ifrågasatt och illa underbyggt som den sk
gymnasieamnestin som nu ställer till ett helvete för både dem som ”gynnades” av
det och för de kommuner som fick ta hand om resultatet.
Mest
besviken är jag naturligtvis på Kristdemokraterna som jag satsade femtio kronor
på för att få lite insyn i kommunpolitiken i min egen hemkommun. Visserligen
har jag fått kontakter som gett mig valuta för pengarna, men det har också fått
mig att se de ekonomiska konsekvenserna av beslutet på tisdag.
Jag vill
nog påstå att tisdagens beslut inte kommer att höja den vård- och livskvalitet
inom äldreomsorgen som Ebba Busch Thor talar så varmt om. Snarare tvärtom.
Men en
majoritet i riksdagen talar så känslosamt och vackert om att alla barn måste ha
rätt att leva tillsammans med sina föräldrar att de som tar upp de ekonomiska konsekvenserna
för kommunerna riskerar att framstå som känslokalla odjur.
Och så
vill vi ju inte ha det, eller hur? Även
om barnet är 45 år och vill återförenas med sina föräldrar?
I
stället målar de upp en bild av att alla ”anhöriga” består av små hjälpbehövande
förskolebarn och arbetsföra mödrar som köar för att återförenas med längtande fäder
som otåligt väntar med en kärleksfull famn, ett hem och en försörjning.
Jag
undrar om de tror på det själva?
För vad
är det som säger att det inte är lika många, eller fler, hjälpbehövande
föräldrar, eller far- och morföräldrar i pensionsåldern, som står i första
ledet för att återförenas med sina fullvuxna barn och/eller barnbarn?
Det
stora flertalet ”återförenade” kanske är medelålders/äldre fastrar, farbröder,
mostrar, morbröder, kusiner eller syskon till dem som saknar både språk, utbildning
och arbete och lever på försörjningsstöd från kommuner som redan nu måste göra orimliga och plågsamma besparingar inom de välfärdsområden som de kommer att göra
anspråk på.
Är det
lika hjärtknipande?
Vet
våra folkvalda överhuvudtaget vad deras beslut kommer att resultera i? Förstår
de vilka konsekvenser det kommer att få för kommuner som redan nu bryter mot
lagen för att de inte har råd att leverera det kommuninvånarna har rätt till?
Och hur
är det möjligt att ena dagen peka med hela handen på personalbristen inom alla
välfärdsområden, vanvården inom äldreomsorgen, försämringarna för de
funktionshindrade, köerna inom sjukvården, psykiatrins sönderfall och skolans
sjunkande resultat och lova förbättringar, samtidigt som man med andra handen
öppnar dörren för fler som ska dela på det som redan nu har tagit slut?
Det går dåligt för Kristdemokraterna i opinionsmätningarna nu och jag hoppas de
åtminstone förstår att det inte beror på vad Lars Adaktusson sagt, tyckt eller
gjort när det gäller abortlagarna i andra länder utan enbart på det
ställningstagande som de kommer att göra nu på tisdag.
