Det är inte utan att jag
börjar bli lite övermätt på rapporteringen från det krisande Socialdemokratiska
partiet. Det känns nästan som om vi är inblandade i en infekterad arvstvist
eller bouppteckning som aldrig kommer att ta slut, eftersom samtliga arvingar
anser sig bäst lämpade att framföra den avlidnes sista önskan och vilja.
Därmed är inte steget
långt till det gamla talesättet ”Förvärvare,
Ärvare och Fördärvare”. För visst har väl socialdemokraterna mer och mer
antagit formen av ett familjeföretag?
1932 .. förvärvade Socialdemokraterna makten.
Under ledning av Branting och Hansson .. (och
den anonyme Sander som tydligen fick vara med under ett år?) .. så byggdes ”Folkhemmet”
med utbildning för alla, allmän sjukförsäkring, förkortade arbetstider,
lagstadgad semester och det är något vi måste hålla i minnet när vi i dag ser
en parodi på det som då symboliserade trygghet och var allmänt respekterat.
1969 .. var det dags för
Ärvarna. Under ledarna Palme,
Carlsson och Persson så fick vi löntagarfonder, LAS, MBL, SSU-bråk, avreglering
av finans- och kreditmarknaden .. (Avregleringen har ibland beskrivits som
ett misstag som starkt bidrog till den höga arbetslöshet och ekonomiska kris
som Sverige gick igenom i början av 1990-talet.) .. nedskärningar och privatiseringar i
offentlig sektor och ett nytt pensionssystem.
2006 .. förlorade Göran Persson regeringsmakten till den borgerliga
Alliansen och Mona Sahlin fick bli första kvinna i den enorma uppförsbacke som
oppositionsarbetet blev för den generation som tagit Makten för given.
Som bloggaren Fnordspotting skriver .. ”Borta var visionerna, borta var verklighetsförankringen och
eldsjälarna. Kvar fanns en SSU-skolad socialdemokratisk adel, en skyddad
verkstad av yrkespolitiker med stor aptit på makt, löneförmåner och
politikerpensioner ..”.
Och det vi ser nu .. är det Fördärvarna
i familjeföretaget?
Arvingarna som räknade med livslång försörjning och hög social status
baserad på förvärvarnas ideologiska visioner och svenska folkets drömmar om ”folkhemmet”
.. en gång för flera generationer sedan?
”Vi måste sluta tala om vår partiledare och tala
om vår politik i stället” .. är budskapet från s-bloggar. Problemet är
bara att det inte finns någon politik att tala om .. bara en samling floskler,
tillrättalagda klyschor och allmänt hållna önskemål?
Ideologiska riktningsvisare som svänger som en gammaldags vindflöjel i opinionsvindarna.
En partiledning ska LEDA .. inte huka, tiga, sopa under mattan och vänta
på bättre tider. Politiska visioner är föränderliga i tid .. vi kan inte strida
för att avskaffa statarsystemet eftersom det inte längre finns.
Det går inte att vifta med röda fanor och protestera mot McDonalds i
stället för Brukspatronen eller att påstå att skolorna behöver restaurangmomsen
mer .. eftersom det var en socialdemokratisk idé att ge kommunerna makt över
det värdefullaste vi har, utbildningen av våra barn.
Resultatet ser vi nu och det handlar inte om mer pengar, utom om hur
våra kommuner handskas med dem som de redan får. Frågan om kommunpolitikernas kompetens att handha skolan i övrigt .. och vården och omsorgen .. är värd ett helt eget kapitel.
Som jag ser det är socialdemokraternas problem inte enbart en
partiledare som inte fyller ut den kostym han så villigt hoppade i .. problemet
är att de friska krafterna som ändå finns behöver ett nytt parti.
