Med anledning av att tidningen utpekade honom som en av de "kändisar" som skulle få äran att "hylla" socialdemokraterna i TV, skriver Jonas Gardell ett inlägg på Expressens Kultursida.
Han skriver som alltid bra och uttrycker dessutom samma besvikelse som jag känner, när jag ser på resterna av det forna Socialdemokratiska Partiet.
För även om jag röstar på Alliansen så betyder inte det att jag köper hela paketet. Det finns en viss trygghet i att det finns en stark och trovärdig opposition också .. oavsett vilken sk "sida" som "vinner".
Jonas Gardell är inte ensam om att våndas över vad som hänt inom "hans" parti .. överallt där jag stöter på människor som tidigare varit sossar av födsel och ohejdad vana hör jag samma besvikelse över den uteblivna förnyelsen, de gamla redan förbrukade politikerna, Vänsterns oväntat starka inflytande, Miljöpartiets nästan militanta, svindyra kravlista och den röriga, obegripliga oenigheten i den rödgröna alliansen.
Det går inte ihop .. varken ekonomiskt eller ideologiskt och de socialdemokratiska väljarna trevar i fullständigt mörker.
Inte ljusnar det märkbart när jag läser att Mona Sahlin vill skapa ytterligare en post till sig själv om hon blir statsminister. Jämsides med det krävande(?) arbetet som hon tydligen ska sköta med ena handen .. så vill hon också bli "Innovationsminister" med ett eget kansli.
Förmodligen har hon blivit inspirerad av Thomas Bodström som anser att det är fullt möjligt att sköta Justitieministerposten på distans samtidigt som han arbetar som advokat och författare och sitter i diverse styrelser??
Bilden av det socialdemokratiska Sverige blir mer och mer likt Kalle Ankas Ankeborg!!
Längtan bort. Realiteterna
1 timme sedan
