Vi tog
en tidig semesterdag i dag, Maken och jag. Eller semesterdag och semesterdag ..
jag fick förmånen att följa efter honom i en dryg timme när han skulle lämna in
sin bil och sedan se till att han kom lyckligt hem igen.
Belöningen
för denna solidaritetshandling var ett besök i Söderköping, en stad jag aldrig
varit i, trots att vi bodde i Norrköping under något år för länge sedan.
Det är
något särskilt med småstäder som Söderköping, Vadstena, Trosa, Mariefred mfl.
Smala kullerstensgator, gamla hus och trädgårdar, där det känns som om Pippi,
Tommy och Annika ska dyka upp i närheten av varje godisaffär och att Madicken,
Lisabet och Alva ska korsa vägen när som helst.
Det
måste vara bra för själen att bo en i sådan miljö. Men när jag hittade min
drömbostad var det inte inne i själva staden utan ovanför den. En eremitbostad
där jag kunde inreda ett nostalgihem och låtsas att verkligheten inte var
verklig.
Att
det gick att engagera Maken i ett besök i Söderköping berodde helt och hållet
på att staden är känt för sin glassrestaurang Smultronstället. Jag vet inte hur
många bekanta som uttalat sig lyriskt om glasskapelserna som erbjuds och
uppgivet suckat över de evighetslånga köerna som ledde till dessa delikatesser.
Vi
valde rätt tid på året. Det var inga köer alls. Men utbudet var lika enormt som
beslutsångesten. Till slut bestämde jag mig för en Pavlova för drygt 120 kronor
och Maken slog till på ett Stjärnskott till samma pris.
Alltså,
första skeden var en ren njutning. De följande gav mig mitt livs första
glassorgasm. Det var en ren glass- och godisorgie som pågick tills halva
portionen var uppäten – sedan följde en sockerchock följd av en frosserikollaps
som jag fortfarande inte har hämtat mig från.
Min
Pavlova var min absolut största glass/godis/efterrätts-upplevelse någonsin ..
men jag kommer garanterat aldrig att göra om det.
En del
saker gör man bara en gång!
Men
jag var inte värre däran än att jag lyckades spana in en utförsäljning av skor
där jag fyndade lite sommarlycka till trädgårdsarbetet.
Jag
tror jag behöver fler sådana här dagar som kompensation för det senaste årets besvikelser och dysterheter.
