Den feministiske statsministern Stefan Löfven har besök Iran ..

.. för att få fart på den svenska exporten till Iran .. och för att tala om jämlikhet och mänskliga rättigheter (i breda ordalag).

Med sig hade han handelsminister Ann Linde och ett okänt antal andra kvinnor .. förmodligen högre tjänstemän eller representanter för näringslivet?

De bilder som flitigt delas på nätet visar ett gäng kvinnor som ser ut som om de gått bananas på Myrorna inför resan och jag kan inte fatta varför? Enligt modebranschens egen statistik stod exporten av svenskt mode för 207 miljarder 2015?

Att det är lag på att kvinnor i Iran måste täcka sitt hår och att all upphetsande hud bör döljas, det kan väl knappast vår feministiska regering ha varit okunnig om innan avresan?

Men varför anpassade man sig inte, varför drev man inte olydnaden till lagens yttersta gräns? Varför kallades det inte in stylister eller modedesigners som hade kunnat ge både tips och handfasta råd hur man kan klä sig korrekt och ändå moderiktigt vid statsbesök .. i stället för att rota fram heltäckande leftovers från garderobens glömda gömmor?

Hijab Fashion finns ju redan som begrepp. Det kanske till och med finns en marknad för svenska modedesigners som kan hijab-anpassa västerländskt mode så att det tilltalar .. och kanske inspirerar de iranska kvinnorna mer än den svenske statsministerns luddiga fraser om kvinnors rättigheter?

För det finns väl ingen lag som påbjuder att svenska kvinnor på besök i Iran måste gå ner på knä och representera Sverige i samma svart/grå/beige vardagsklädsel som de bär när de storhandlar inför helgen.

Motpol 

Jag förstår mig inte på ..

.. det där med Burka och Niqab? Jag kan inte relatera till det eftersom jag inte känner någon eller har träffat någon som har det. Visst möter jag ibland "dolda" kvinnor i affären .. men det är ju inte direkt en klädsel som uppmuntrar till kontakt.

Däremot så är jag flyktigt bekant med en ung kvinna som bär Hijab, vilket jag tycker är både vackert och klädsamt .. men det gör ju inte att jag förstår VARFÖR det är nödvändigt att bära den.

Men om jag bara går till mig själv så vet jag en sak. Om någon av min dotters dagisfröknar hade haft Burka eller Niqab så hade jag inte tyckt om det. Det skrevs mycket om det för en tid sedan och vad jag förstod så hade kvinnan i fråga inte sitt ansikte dolt i arbetet med barnen och de andra fröknarna utan bara när det uppenbarade sig en MAN.

DET skulle jag ha tyckt varit förfärligt, om min dotter fått se sin dagisfröken springa och "maskera" sig i ett tält bara för att pappa kom och hämtade. Inte så mycket för dagisfrökens klädsel som för de mans/pappa-fientliga signaler som beteendet signalerar. För om pappa som bör vara barnets tryggaste mansbild blir bemött som ett hot av den som han anförtrott sitt barn åt .. då känns det alldeles för motsägelsefullt för att det ska kännas bra.

Samma känsla får jag för lärare som vill undervisa i Burka och Niqab .. vi som är så noga med jämlikhet och jämställdhet när det gäller kvinnor, vill vi verkligen att våra barn ska undervisas av någon som särskiljer män och döljer sitt ansikte för dem .. hur kompetenta och pedagogiska de än är som lärare??

För mig handlar det här inte om förbud, islam, kvinnofientlig klädsel eller rasism eller kalla det vad ni vill ... jag vill bara att mitt barn ska växa upp i den fasta övertygelsen att det duger lika bra med mamma eller pappa, kvinna eller man .. både hemma, på dagis och skolan.

Men om jag rannsakar mig själv så måste jag också erkänna att jag inte skulle känna mig trygg med en läkare, tandläkare eller myndighetsperson som behandlade mig eller talade till mig dold bakom en heltäckande Burka eller Niqab .. men en arbetskamrat, försäljare eller en chef .. det tror jag inte skulle vara några problem ..

.. är jag rasistisk då, trångsynt eller ett offer för gamla nedärvda värderingar??