Äntligen en lösning på integrationsproblemen!

Under alldeles för lång tid har våra politiker, media och aktörerna på twitter förgäves kämpat för att nå full enighet i hur vi ska kunna integrera både oss själva och alla sk nyanlända i det land vi förväntas leva tillsammans i.

Det har inte gått något vidare hittills, tycker jag. Mest har det handlat om vem eller vilka som har sämst människosyn, är mest rasistiska, feltänkande eller vem och/eller vilka som sprider mest hat och hot i sociala medier mot dem som anser att sig ha den bästa människosynen, är minst rasistiska, rättänkande och/eller innehar det högsta godhetskapitalet.

Eller nåt sånt?

Men nu visar det sig att det sedan länge (2006) har funnits ett förslag på en lösning, med krav och önskningar, som då skickades som ”ett öppet brev till alla svenska politiska partier som deltar i årets val”.

Ett sk win-win förslag?

En del av kraven och önskemålen var ..

.. en moské i varje svensk kommun

.. möjlighet att bygga moskéer utan några som helst hinder

.. räntefria lån till byggandet

.. integrering av islam i svenska skolor och för svenska barn

.. imamer på varje skola med status som lärare i religion och hemspråk

.. skolor för muslimer i alla områden med många muslimer

.. rätt för alla muslimer att vara helt lediga på alla muslimska helgdagar

.. ledighet för alla muslimer inkl skola två timmar varje fredag för bön

Den fullständiga önskelistan som skulle göra tillvaron ljus och vacker för alla inblandade, finns att läsa HÄR och avslutas med följande Önskan och förhoppning ...

.. Sveriges muslimer riktar missnöje mot de lokala politiker som inte gör något för att höja opinionen mot islamofobi i Sverige.

.. Muslimerna riktar missnöje mot arbetsgivare inom både den privata och den offentliga sektorn, för att de inte kan få arbete p.g.a. sitt ursprung, hudfärg, sitt utländska namn och religion.

.. Muslimerna kräver att samhället ska behandla dem på samma sätt som man behandlar infödda svenskar och muslimerna vill leva under samma förhållande som sina svenska grannar.

.. Muslimerna vill ha hjälp för att skapa sig en kreativ framtid på basis av sin kulturella bakgrund och religiösa tillhörighet, om det blir så fallet kommer de att känna sig hemma i sitt nya hemland.

.. Om säkerhetspolisen ska i fortsättningen betrakta islam som en våldsam religion och muslimerna som säkerhetsrisk, kommer samhället att tvinga unga religiösa muslimer att segregera sig och det är inte bra varken för samhället eller för muslimerna.

.. Islamiska kulturen borde vara en del av det mångkulturella samhället. Det är upp till samhället som bärare av den dominerande kulturen att erkänna muslimer som fullvärdiga medborgare, och ge muslimer samma sociala, kulturella, ekonomiska, politiska, religiösa och personliga rättigheter som de ”infödda svenskar” själva åtnjuter.

Märkligt nog fick avsändaren inte gehör för sina krav, men mycket har hänt sedan dess. Bland annat flera år med en rekordstor befolkningsökning, den stora flyktingvågen 2015, samt en förväntad och lika rekordstor anhöriginvandring, som förmodligen kommer att göra erbjudandet mer attraktivt så fort de flesta fått svenskt medborgarskap och rösträtt i riksdagsvalet, kanske redan 2022.

Så nu är det nog mer frestande och intressant att lösa integrationsproblemen med ett rejält löftesregn än 2006, antar jag?

Så, tjippjillivipp, alla våra problem och svårigheter kommer att vara som bortblåsta, om bara någon partigrupp tar på sig ansvaret att leverera enligt kravlistan. Dessutom kan de då kan de räkna med ALLA röster från ALLA muslimska församlingar i hela landet, få egen majoritet och därmed också garanterat få igenom vad de vill i riksdagen.

Det finns tecken på att regeringspartierna börjar visa ett visst intresse och vem kan klandra dem? Egen majoritet, full enighet och lugn och ro i riksdagen, vad kan egentligen gå fel??

Eller?

Integrationspussel?

Tove Lifvendahl är politisk chefredaktör i SvD och skriver i dag en ledarkrönika med rubriken "Integration utan handbok". Avslutningsvis vänder hon sig till läsarna och sista meningen lyder .. "Så nu utmanar jag er, värderade läsare. Vad ska integration betyda i Sverige framgent? Och hur underlättar vi den? Emotser svar per mail."

Mailadressen är tove.lifvendahl@svd.se

Det här är en så svår fråga att det inte ens verkar finnas någon i beslutsställning som har en aning av ett svar, än mindre en handbok eller skuggan av en idé .. i varje fall inget som de vill delge sina uppdragsgivare. Gemensamt för våra beslutsfattare verkar i stället vara att det är fel på folket som inte öppnar sina dörrar för mindre lyckligt lottade bröder och systrar från andra länder.

Så när Tove Lifvendahl ber detta rasistiska, ogästvänliga och egoistiska folk om hjälp så känns det som att stå framför en riggad fallgrop. Vad jag än skriver kommer förmodligen att bevisa att våra makthavare har rätt .. jag och mina likar är hindret för en lyckad integration.

Men .. integration av vad?? Vad betyder egentligen ordet integration?

Enligt Wikipedia så är det .. "Sammanställning av sinsemellan olika delar till en komplexare helhet."

Och samtidigt som jag får upp det så får jag fram "Images for Integration" .. som föreställer pussel i olika former.

Integration är alltså ett stort och svårt pussel där vi är pusselbitarna, eller hur?

JAG är en av pusselbitarna .. den unga kvinnan med rötter i Turkiet, som jag regelbundet träffar är en annan och mina och hennes anhöriga är ytterligare några. Min bit av pusslet passar ihop med hennes på ena sidan och en annan del av mitt pussel passar ihop med en man som i sin tur passar ihop med en bit av en sverigedemokrat. En fd granne hade inte en enda bit som stämde överens med min pusselbit och en arbetskamrat skulle kunna passa om jag fick såga av det som jag tycker är felkonstruerat.

Problemet är bara att h*n hellre vill såga i MIN bit!

Det finns människor som inte ens verkar tillhöra samma pussel som jag .. eller så är det jag som hamnat i fel kartong eller försöker bygga ihop mig med fel bitar?

Det finns också de som utger sig för att ha svaret på hur pusslet är konstruerat, vad det föreställer och hur de olikfärgade bitarna ska passa ihop.. även om det betyder att bitarna måste målas eller formas om för att åstadkomma det förväntade resultatet.

När pusslet är färdigt ska det täcka hela landet, vilket är en omöjlighet, eftersom det tillkommer nya bitar hela tiden medan andra tappas bort eller helt försvinner. Det blir alltså aldrig färdigt .. och det är nog själva idén, vilket Tove Liljedahl också kommit fram till.

I ett landskapspussel finns många bitar i blått som föreställer luft och vatten, många bitar som bildar mark och träd i olika nyanser av grönt samt ett litet motiv av något slag .. en grupp människor, några fridfulla/gulliga djur eller något annat.

Motivbilden är lätt att bygga eftersom den består av bitar som synligt hör ihop .. på samma sätt som politiken och kultur- och åsiktseliten bildar en lättöverskådlig bild tillsammans med själva ramen som omger hela pusslet.

Det är resten som är lite knepigare.

Det är därför motivbilden .. eller ramen .. är så viktig. De är själva förutsättningarna för att kunna bygga samman omgivningen.

Det går liksom inte att ta en hög gröna bitar och förutsätta att de ska bilda ett träd tillsammans med en annan hög gröna bitar som redan ligger på platsen. Pussel fordrar både koncentration, arbete och fingertoppskänsla .. och en tydlig början.

Jag börjar misstänka att ramen och motivbilden i det svenska integrationspusslet tillhör ett annat pussel än den omgivande landskapsbilden. För vi som ska bilda landskapet har varken ram eller motiv att förhålla oss till när vi försöker foga samman vår bit av det stora integrationspusslet.

Så om jag skulle skicka ett mail till Tove Lifvendahl så skulle det enbart innehålla svar på vad integration INTE borde betyda i Sverige .. och att det inte behövs en handbok utan en ny ram och en ny motivbild

SvD, SvD, DN, DN, Expr., Expr.,
Migrationsverket
Ann Helena Rudberg