Bitterbloggen???

Jag ville skriva någonting här i dag .. det finns mycket jag funderar över .. men är det egentligen någon mening? 


Jag började så smått ..




".. En internetuppkoppling och en dator .. finns det en större möjlighet till kunskap?

Frihet att få skriva och kommunicera med andra, diskutera frågor som är angelägna och aktuella .. är inte det en förmån och något att vara rädd om?

Du  behöver inte begripa allt du läser, de slutsatser du drar kan bli fel och det är fullständigt rimligt att du inte fattar hälften av den information du hittar .. men det betyder ju inte att du inte är skyldig att försöka begripa vad det är du skriver om?

Därför tycker jag att det är så märkligt att det finns så många som köper vilka påståenden som helst rakt av bara för att de är publicerade som NYHETER i någon av våra tidningar? Lösa påståenden blir sanningar .. trots att sanningen faktiskt finns hemma i din egen dator om du bara besvärar dig med att leta reda på den.

Tröstlöst känns det.

Men förmodligen beror det på att det inte är så önskvärt med diskussioner och öppna samtal som det påstås .. det viktiga är att få skrika ut vad man tror, vill tro eller vad som skadar andra som tycker eller tror annorlunda?"

.. men det blev bara tröstlösare och meningslösare ju längre jag kom, så till slut iddes jag inte ens läsa det själv.


Om jag fortsatt hade jag nog fått döpa om sidan till Bitterbloggen eller något annat upplyftande?


I stället så längtar jag efter att få åka till Japan!


Dottern till en vän är där just nu och skäms inte alls för att berätta hur fantastiskt det är, vilka upplevelser hon har och hur mycket hon älskar att vara där.


Avund är bara förnamnet!


Jag vill också åka till Japan .. göra något annat. Uppleva, skratta och vara lite ansvarslös och slippa allt grått, missundsamt, bakåtsträvande och småttigt. 


Jag ser hur hon flyger, 18-åringen som är i Japan, hur hela framtiden ligger framför henne och hur positiv, full av livsglädje och framtidshopp hon är ..


.. och jag flaxar lite ovant med vingarna, googlar på Japanresor, och inser att det inte är helt orimligt att ta sig dit!


Är det någon som vill följa med? 


SvD, SvD,
Tokmoderaten .. som säger vad jag känner på ett lite vassare sätt!

Det känns så futtigt ..

.. att sitta och blogga om vardagslivets små förtretligheter och glädjeämnen. Hela vår vardag känns som något att vara otroligt tacksam över, när jag ser vad som händer i Japan.

Ett helt land som skadas för lång, lång tid framöver. Det går inte att förstå följderna av den katastrof som vi alla följer på avstånd .. än mindre förstå hur det är att leva mitt i den.

Jag läser tidningarnas chattar och förvånas över att den vanligaste frågan .. den som måste besvaras om och om igen .. är HUR kommer det här att påverka OSS. Människor hamstrar jodtabletter HÄR .. när de förmodligen behövs bättre i Japan?

Det är uppenbarligen väldigt många som är livrädda för sina egna liv här hemma i tryggheten .. medan de som bor i områdena runt de havererade kärnkraftverken inte vet hur morgondagen ser ut, inte har något hem eller någonstans att ta vägen. Många har förlorat kontakten med familjemedlemmar, vänner och bekanta och letar desperat och alltmer hopplöst.

Människor riskerar livet för att rädda andra, sliter i en livsfarligt miljö för att försöka begränsa skadeverkningarna .. det är ett hjältemod som jag tror att väldigt få av oss skulle kunna leva upp till .. och det är nästan outhärdligt hemskt.

Hur ska de leva i fortsättningen. Hur kan de någonsin lita på att maten de måste producera, vattnet de dricker, luften de andas inte medför att de riskerar livet? Det är så mycket som är ovisst och skrämmande.

Då känns det nästan omoraliskt att planera för en nöjesresa och packa för en storslagen shoppingorgie inom bara några dagar ..

SvD, SvD, DN, AB, AB

Ett nej som blev ett kanske som nu ..

.. skrämmer livet ur människor.

Jag var starkt emot kärnkraften vid folkomröstningen 1980. Jag kunde för mitt liv inte begripa varför man skulle satsa på något som man visste så lite om, som var så farligt och när man inte visste vilka följder en eventuell olycka skulle medföra.

Det kanske-alternativ som slängdes in i elfte timmen .. efter det att det stod klart att majoriteten av svenskarna var mot kärnkraft, om än med viss tvekan .. var det första steget mot mitt nuvarande politikerförakt.

Det skulle "bara" var tills det fanns nya energialternativ sas det .. annars skulle det bli en ENERGIKRIS!! Vi skulle behöva AVSTÅ från saker som vi inte ville avstå ifrån .. och landet skulle falla ner i misär om vi tillverkade varor som blev för DYRA pga höga energipriser. Vi skulle bli ett UTARMAT stackars land .. utan kärnkraft, som ALLA ANDRA länder hade!!

Om 30 år skulle det bergsäkert finnas bättre alternativ .. DÅ skulle allt bli ljust och vackert igen!

Och så gick det 30 år och vad fanns det då?? Lite vindsnurror som inte på långa vägar kunde kompensera avvecklingen av kärnkraften, smällkalla vintrar, skyhöga energipriser och en befolkning som vill ha ALLT som kräver energi för att drivas och tillverkas .. men som inte kan/vill betala priset, om kärnkraften försvinner.

Vi VILL HA .. allt vi är vana vid, vill inte avstå från något .. mer än kärnkraften som i nuläget faktiskt är nödvändig för att vi ska få allt det vi inte vill avstå från.

Men .. säger vän av ordning .. de höga energipriserna är ju mest skatt!! Om staten minskar sina krav så blir det billigare för konsumenterna, eller hur?

Men det blir inte MER energi? Och vart går pengarna som kommer in i statskassan i form av energiskatter?? Vad vill vi avstå från?? Mer av vår lön? Satsningar på infrastruktur? Vården? Skolan? VAD??

Vi vill HA ALLT .. inte avstå från något .. utom kärnkraften som vi just nu är livrädda för.

Jag vet inte mycket om energi. Nästan ingenting om energipolitiken och inte mer än någon annan om kärnkraft. Men dagens resonemang känns nästan lika kortsiktigt, panikslaget och ogenomtänkt som det kändes på 80-talet ...

.. och precis lika panikslaget på tidningarnas förstasidor!!

Och jag ... jag som var så stenhårt mot kärnkraften? Jag säger inte "vad var det jag sa" .. fast jag fortfarande tycker att vi gjorde ett uruselt val den gången. Jag sitter här och förvånar mig över att världen inte har gått under .. trots flera jordbävningar, en katastofal tsunami och ett större antal havererade kärnkraftverk?? Vem hade kunnat tro det .. på 80-talet, när vi trodde att en kärnkraftsolycka skulle förinta hela jorden?

Jag tror inte längre på att något kommer att förändras. Händelserna i Japan kommer att bli samma parentes i historien som Tjernobyl och Harrisburg .. som också gav lika stora rubriker och undergångsprofetioner .. och som sedan alla bekvämt lade åt sidan för att kunna ägna sig åt att producera och konsumera allt det de aldrig i livet skulle kunna tänka sig att avstå från.

SvD, SvD, DN, Expr., Expr., AB, AB, AB, AB