Visar inlägg med etikett kristdemkraterna. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett kristdemkraterna. Visa alla inlägg

torsdag 3 maj 2018

Sveriges svenskaste parti – Kristdemokraterna.


Om jag skulle rösta med hjärtat skulle jag utan tvekan lägga min röst på Sveriges svenskaste parti.

KD är ett ”typiskt svenskt” parti. Ett lagom parti som anser att varje människa är unik och värdefull och där begreppet lagom symboliserar jämvikten och det enklaste sättet till ett långsiktigt, hållbart, hälsosamt och lyckligt balanserat liv.

Ett parti som anser att rätt ska vara rätt, men ändå knyter näven i byxfickan på äktsvenskt, lagom passivt aggressivt maner, för att inte skapa onödiga konflikter.

Ett parti som hellre förhåller sig till verkligheten än till genusvetenskap och politisk korrekthet, är lagom jämställt, lagom mångkulturellt och lagom religiöst .. men som ändå värnar om de kristna högtiderna som påsk, pingst, jul och gamla traditioner som till exempel midsommar, sill och nubbe.

Ett parti som anser att välfärden ska vara lagom. Inte för mycket och inte för lite. De svagaste ska värnas, rättigheter innebär också skyldigheter och den som begår brott kan inte skylla på någon annan, den har ansvar själv.

Staten och myndigheterna bör förtjäna medborgarnas tilltro men ska inte ha rätt att lägga sig för mycket i medborgarnas livsval. Familjen är den viktigaste gemenskapen i samhället. Därför ska familjer själva få bestämma så mycket som möjligt om sin vardag.

Lagom frihet ska förenas med lagom omsorg om dem som av olika skäl behöver stöd och hjälp. De äldre måste få vara med och bestämma mer hur deras omsorg ska vara. När du blir gammal ska du själv få välja hur du vill bo och vilken vård du vill ha.

Sveriges svenskaste parti är lite som det svenska vädret och årstiderna. Vi talar om det, hyllar det när det är som bäst, avskyr det när det är som sämst och glömmer det när det verkligen gäller.

Men när det ser som mest dystert och mörkt ut så kommer det alltid ett galghumoristiskt skämt eller en oväntad twist som gör att de orkar lite till.

I Sveriges svenskaste parti konsumerar vi lagom. För att människor ska få jobb måste det finnas företag. För att anställa fler behöver företagen enklare regler och lägre skatter. Då kan arbetslösheten minska. När du betalar lägre skatt på din lön får du mer pengar kvar att bestämma själv över. Handel är bra för samhällets ekonomi och leder till fler nya jobb.

Tillsammans med KD dricker vi lagom mycket sprit, köper lagom dyra kläder och äter lagom nyttigt i lagom mängder. Jag behöver bara se på riksdagsdebatterna för att notera vilka riksdagsledamöter som utnyttjat den höga lönen till lyxkonsumtion. Om du missat det så se bara på Alice Bah Kuhnke, Annika Strandhäll och Ulla Andersson. Några bra exempel på kvinnor från vänsterkanten som formligen exploderat i den designade, välfriserade och kosmetiska kvinnlighet som enbart den mycket välavlönade har tillgång till.

Sveriges svenskaste parti är nog också Sveriges hederligaste parti, även om det kanske inte säger så mycket. De ljuger inte sina väljare rakt upp i ansiktet, producerar varken kränkande, lögnaktiga filmer eller affischer, lovar inte pensionshöjningar samtidigt som de undantar de sämst ställda garantipensionärerna, vill inte ha makten för maktens egen skull och är inte villiga att ändra i lagen bara för att framstå som något de egentligen inte är.

Sveriges svenskaste parti står egentligen för den trygghet och de värderingar som Socialdemokraterna påstår sig stå för under 4 månader vart fjärde år, men av någon anledning aldrig förmår leverera.

Så om jag skulle rösta med hjärtat så skulle Kristdemokraterna utan tvekan få min röst. Men av någon anledning är det som anses vara så attraktivt och trovärdigt när det kommer från ett parti som passerat sitt bäst-före-datum med så stor marginal att det nästan är hälsovådligt, inte alls lika tilltalande när det kommer från ett parti som förmodligen skulle leverera mer om de bara fick fler röster?

Vilket gör att jag röstar med hjärnan i stället för hjärtat, vilket förmodligen säger mer om mig än om det val som jag, nästan, har bestämt mig för i höst.