"Gustavs grabb" ..

.. heter Leif GW Perssons nya bok. Den ska jag läsa så fort jag kan få tag i den, för jag gillar Leif GW Persson, hans böcker och hela hans pösiga attityd och inställning att "fint folk" är akademiker, rika och politiker. Han är så härligt otidsenlig och gammaldags på ett intressant nutidsaktigt vis, om någon förstår vad jag menar??

Det är nätt och jämt att jag gör det själv?

I alla händelser så har alla tidningar med självaktning en intervjuv med Leif GW just nu. Jag läser om hur viktig pappa Gustav var. Han var ständigt närvarande, lyssnande och intresserad .. den perfekta och älskade föräldern, stommen och klippan i livet som alltid hade tid, i en slitsam och hård tillvaro.

Han var både mamma och pappa i den lille Leifs liv, medan mamman var djupt hatad och aldrig sörjd när hon äntligen .. efter alldeles för lång tid .. slutligen dog.

Det är lite sorgligt.

Mamman var frånvarande, fokuserad på sig själv, sitt eget liv, sina egna misslyckanden, sina verkliga eller inbillade sjukdomstillstånd och sin dödsångest. En dålig förälder som varken såg eller lyssnade på sitt barn. En mamma som satte sig själv och sina egna behov före familjen och krävde ständig uppmärksamhet.

Och jag tycker så synd om det osedda barnet, det gör jag.

Men när den vuxne Leif berättar om sin uppväxt så smyger sig små delar av hans eget vuxna liv in i intervjun och i andra intervjuer med bl.a hans fru så kommer fler pusselbitar .. som formar sig till en bild. Rätt eller fel, det vet jag ju inte .. jag känner inte Leif GW Persson.

Men den bild jag ser är den av en man som är helt fokuserad på sig själv, sin karriär, sin hälsa, sin dödsångest och sin önskan att passa in i den framgångsmall som han målade upp framför sig som barn. En man som halvårsvis är frånvarande och skrivande och andra halvåret fullt upptagen med att frossa i mat och dryck.

Han nämner inte sina barn .. annat än i bisatser där han skänker bort inredningsdetaljer, men han kan knappast ha varit särskilt närvarande under deras uppväxt med tanke på hans eviga strävan efter att klättra högst upp på samhällsstegen .. med så mycket pengar som möjligt i fickorna. Han verkar kräva fullständig uppmärksamhet, ständig bekräftelse och jag misstänker starkt att han inte är en särskilt lyssnande person.

Gustavs grabb verkar faktiskt vara mamma upp i dagen???

(Men jag kanske får en annan bild när jag läst boken??)


DN, SvD, Expr.,