Och se´n då??

Det sägs att Gaddafi är omringad och det sägs att inbördeskriget för frihet går mot sitt slut. Visst är väl det fantastiskt?

Alla människor som offrat sina liv, riskerat sina liv och satsat allt för en frihet som de borde ha haft från början .. visst är jag glad för deras skull om nu detta dödande äntligen skulle ta slut.

Men, se´n då?? När tyrannen är störtad, vad väntar då?

Och eftersom jag fortfarande befinner mig i Terry Pratchetts Skivvärld, så hoppar jag till när jag läser följande ... "Skjuta diktatorn och stoppa kriget? Men diktatorn är bara toppen på hela den böld av socialt var ur vilken diktatorer springer fram; skjut en och det dyker lika snabbt upp en ny. Om vi skjuter honom också? Varför inte skjuta alla ...? Inom femtio, trettio, tio års tid, kommer världen att vara så gott som tillbaka på sin gamla kurs igen. Historien äger alltid en inbyggd tröghet."

Och jag undrar, vilka är det som lurar i vassen och har ambitioner som ledare i Libyen? Vad väntar Libyens jublande folk när allt är över?

Vad kommer priset för friheten att vara .. och blir det den frihet som de längtade och brann så hett för?

Jag skulle så gärna vilja att någon berättade om de goda krafter som finns i beredskap för att leda landet. Finns dom?

AB, SvD, DN, DN,

Varför..

.. hjälper ingen Libyens folk?

Jag är ingen kunnig människa när det gäller utrikespolitiska frågor. Jag saknar helt tillräcklig kunskap för att kunna se hela bilden ekonomiskt, politiskt och historiskt och det jag tänker och känner när jag ser rubrikerna och läser texten i media bygger helt och hållet på mina egna erfarenheter, mitt eget rättstänkande och mitt eget liv.

Just nu slaktar ledaren för ett land sin egen befolkning?? Det är helt ofattbart.

Vad händer? Jag trodde i min enfald att en av de bra sakerna med EU var att länderna tillsammans skulle stå starka för demokratiska fri och rättigheter .. arbeta för demokrati i andra länder? Det är ju så hårda inträdeskrav.. så mycket vackra ord .. men vad är de värda för Libyens folk som just nu offrar livet för att få det som vi andra tar för givet.

Solidaritet .. det är ett ord som handlar om att bry sig om sin nästa. Är inte Libyens folk våra "nästa"? Vad är det jag inte ser .. handlar det om olja? Pengar? Varför är det bara ett enda land i den Europeiska Gemenskapen som vågar/vill stödja Libyens folk och varför förhalar de övriga sina ställningstaganden till den dag då det inte längre finns några överlevande frihetskämpar kvar??

Jag förstår det inte? Jag står precis lika frågande inför situationen i Libyen som inför de sk "bosättningarna" i Palestina .. som, sett med mina ögon, bara är ett sätt att roffa åt sig det som tillhör någon annan .. medan övriga världen tittar åt ett annat håll.

Aldrig annars känner jag mig så naiv och dum som när jag ser det jag upplever som solklara övergrepp och orättvisor malas ner till frågor som ska stötas och blötas i obegripliga politiska ställningstaganden som handlar om affärsförbindelser, pengar, makt och religion.

Människor arresteras, torteras och dödas i striden för att ge sina barn ett människovärdigt fritt, demokratiskt liv .. det liv som våra egna ledare talar så varmt för .. och vad händer ..

.. omvärlden tittar förskrämt på stigande oljepriser och risken för uteblivna leveranser??


SvD, SvD, SvD, DN, DN, DN, Expr., AB