Som gräsrot och väljare tycker jag att svensk
politik är för bedrövligt rörig och otydlig just nu. Men det är väl kanske för
att jag inte förstår finesserna i det politiska spelet?
I mina ögon är partierna antingen så
mittifierade att de inte går att skilja från varandra .. eller så extrema eller
orealistiska i sina ideologier att det nästan känns skrämmande, särskilt nu när
det ekonomiska världsläget ser ut som det gör.
Vi pratade om det i går, när vi var ute med
hundarna, Maken och jag. Vi sa att det kändes som att famla i ett totalt mörker
inför den kommande valrörelsen och att det som erbjöds mest såg ut som det
underlag vi för tillfället vadade omkring i. En enda sörja av snö, vatten, lera
och hundskit.
Då kläcker Maken Årets Idé .. som vid närmare
eftertanke kändes otroligt inspirerande. Men å andra sidan så är året ganska
ungt så inspirationen kanske inte räcker så långt?
Men ..
.. varför inte registrera ett ärligt
MISSNÖJESPARTI?
Ett parti för alla som vill protestera mot hur dagens politik ser ut och som tycker att det är dags
för politikerna att göra skäl för pengarna och presentera faktiska lösningar på
faktiska problem?
Mumla ur skägget, så att säga!
Ett parti som går till val på att inte kosta
skattebetalarna mer än de faktiska utgifter de har, vilket redovisas öppet i en
öppen bokföring på partiets hemsida.
En hemsida .. eller facebookgrupp där alla
styrelsemöten och medlemsmöten sker fullständigt öppet. Där ingen tar ut lön
eller har för avsikt att göra anspråk på de platser de till äventyrs kan få i
riksdagen eller kommuner och därmed inte heller tänker göra anspråk på varken arvoden
eller andra förmåner som medföljer de uppdrag som man avstår från.
Ett parti som låter väljarna aktivt välja
genom att fylla i partiets namn på blanka valsedlar och som har för avsikt att
fördela ett eventuellt partistöd till ideella organisationer som saknar medel i
samhällsviktiga verksamheter.
Ett alltigenom ideellt och demokratiskt parti som inte
söker makt eller pengar, utan som enbart skapats för att tvinga övriga partier
till samarbete och för att ge dem möjlighet att vinna sina röster på vad de
faktiskt uträttar .. under de förutsättningar de har .. i stället för på vad de
påstår sig vilja göra om de får absolut 100% makt. (Vilket de aldrig riskerar att få.)
Det skulle bli råddigt i riksdagen om Missnöjespartiet
fick många mandat. Men tomma stolar skulle inte göra det råddigare än det är nu,
eftersom de etablerade politikerna även i dagsläget agerar som om en del besatta
stolar står tomma.
Visst, det måste väljas en styrelse, antas
stadgar, skrivas protokoll osv, osv .. men allt det där kan det föras
diskussioner om helt öppet på facebook eller hemsidan. Och det finns massor av
ideella föreningar med massor av medlemmar ute i landet som fungerar utan att
någon livnär sig på höga arvoden för styrelseuppdrag eller liknade, så det kan
fungera. Om man vill.
Fördelen med Missnöjespartiet skulle vara att
det bara var stort och fick många väljare om väljarna var missnöjda. Och
eftersom partiet inte kräver stöd för några frågor, så kan de etablerade politikerna
själva göra något aktivt för att få väljarna att låta bli att rösta på det.
Se till att väljarna är nöjda .. så
försvinner Missnöjespartiet. Är inte det genialiskt!
Då återstår kraven för att registrera ett parti för val i riksdagen.
Om jag förstår det hela rätt så behövs det
underskrifter från 1.500 personer, som undertecknar med sitt personnummer, för
att ställa upp i riksdagsval, 100 personer för landstingsfullmäktigeval och 50
för kommunfullmäktigeval.
Det tror jag skulle gå att fixa ganska lätt
om man har tillgång till flera stora organisationer som innehåller mängder av missnöjda
värvningsbara väljare. Jag tror jag kan påstå att det inte skulle innebära
några större problem .. annat än med den tid det skulle ta.
Det stora problemet är bara .. vem/vilka vill stå
som behörig företrädare och ansikte utåt för ett parti som Missnöjespartiet?
Vem vill kommunicera med media och politiker och bli misstolkad, uthängd,
misstroendeförklarad, ämne för hånfulla ledarkrönikor eller twitterattacker från kultureliten och leva som en dokusåpadeltagare under en tid .. alldeles oavlönad .. även om man har en
snabb omsättning på företrädarna.
Och där föll den idén!
Men medge att det finns något lockande i den?
Jag tror till och med att den är genomförbar? I alla fall så låter det både
roligt, hyfsat realistiskt och mer engagerande än mycket av det vi får serverat
från de partier som både kräver våra röster, makt, pengar och förmåner ..
utan att redovisa hela sanningen eller spelet bakom stängda dörrar.
I dagsläget skulle jag tveklöst och absolut
rösta på MISSNÖJESPARTIET!!
