Det är någonting som håller på att gå sönder i Sverige och det är inte ..

 .. välfärden, som sossarna oupphörligen hävdar .. utan tryggheten och tilliten. Maktlystna politiker och journalister med en tydlig agenda skyr just nu inga medel för att framställa Sverige som ett land som håller på att gå under, krossas, utarmas och sjunka ner i den djupaste fattigdom och armod.

Det som haglar över oss har vissa likheter med Putins försök att återerövra stormaktstiteln .. med desinformation från partitrogna journalister, krav på registrering av särskilt populära bloggare som hamnat på avvägar i tänkandet, tvångsutbildning av de svagaste ungdomarna  och små pöbelarméer som .. i demokratins namn .. reser runt och spöar skiten ur oliktänkande eller andra som oturligt kommer i vägen.

Jag växte upp under en tid då det fanns oskrivna regler som inte fick överträdas. Att sparka på någon som låg på marken var så otänkbart att den som gjorde det blev socialt brännmärkt för all framtid i sin umgängeskrets eller på en mindre ort. I dag hyllas varje spark som ett hjältedåd och de blodiga resultaten visas stolt upp på Youtube?

Ett handslag i vittnens närvaro var som en skriftlig överenskommelse och bröts inte med mindre än att den som gjorde det skämde ut både sig själv och sin familj. I dag stjäl ungdomar från varandra .. något som skulle ha varit otänkbart för inte alls så många år sedan.

I dag kan ingen "skämma ut sig" även om de försökte.

Det fanns till och med något som kallades "tjuvheder" och särskild omtyckta fängelsevakter/direktörer kunde få "fribrev" att hänga i hallen och var därmed skyddade från inbrottstjuvar.

Nu finns inte ens ordet heder kvar.

När jag växte upp så "klarade man sig själv" .. dvs den allra, allra sista möjligheten var att söka hjälp hos "det allmänna". Var du sjukskriven var du bunden till hemmet .. om inte läkaren skriftligt medgett "får vistas ute" i läkarintyget, och skammen var oerhörd om du blev påkommen i affären av en arbetskamrat när du officiellt låg hemma i influensa.

Arbetskamrater .. dom svek man inte.

Då, för inte alls så länge sedan, fanns det väl ingen som skulle tro att det skulle växa upp små politiska privatarméer med "revolutionärer" och "anti-fascister" som for omkring i landet och misshandlade eller vandaliserade hemma hos oliktänkande? Med sina luvor, mössor, och hatiska attityd liknar de till förvirring de män jag ser på nyhetsprogram från Ukraina .. luv- eller mössförsedda med en hatisk attityd .. och ett självförtroende som för tankarna till ett godkännande från högre ort.

Budskapet är solklart .. stå på "vår" sida annars ...!

Ännu mer otänkbart skulle det väl ha varit om något berättat om att kvällspressen samarbetade med samma "soldater" i "sanningens tjänst" för att kunna hänga ut och täppa till truten på medborgare med förargliga åsikter. Och om jag sagt att tv-licensen skulle användas till valpropaganda för vänstersidan av svensk politik så hade väl ingen trott mig?

En gång var miljöpartister människor som flyttade ut i kollektiv på landsorten och odlade sina egna grönsaker. I dag är det välkammade gossar och argsinta kvinnor som sippar rött på innerstadens gatuserveringar, anser att landbygdens folk får avstå från välfärdstjänster eller flytta till stan och att grönsakerna med fördel kan köpas från Tyskland?

En gång, så arbetade vänsterns kulturarbetare .. musiker, artister och skribenter .. för att skildra/skapa ett samhälle där alla stävade gemensamt, på lika villkor, med samma värde och delade/hjälpte/såg varandra som jämbördiga i en bättre värld. I dag hotar de med vedergällning, hat eller förakt om de som tycker fel inte genast rättar in sig i ledet och tycker rätt?

Politiker lutade sig då som nu på floskler och klyschor, lovade stort och motbevisade motståndarens lika stora löften med ungefär samma klena resultat. I dag ljuger man öppet och förlitar sig på de senaste generationernas dåliga matematikkunskaper .. eftersom ingen ser avgrundshålen i löfteskaskaderna.

I dag kan LO styra över sossarna och storslaget "ge sosseledaren Stefan Löfven lov" att bilda regering med vem han vill. Underförstått att det handlar om Vänstern och Miljöpartiet.

Men ändå. Det är nästan synd att det inte går att går ur facket retroaktivt.

När jag växte upp upplevde jag mig själv som NÅGON. Jag kände mig inte förtryckt eller ful eller för fet eller för smal och jag dög precis som jag var och kunde göra allt jag ville .. det kan jag inte i dag och det är kanske inte så konstigt, det har ju gått några år. Men det som känns märkligt är att de som är i den åldern jag var i då .. inte verkar känna samma trygghet och ha samma grundmurade känsla av att duga som de är?

I årets valrörelse är jag INGEN .. eller om fler skulle läsa det jag skriver, ett HOT!

Om jag använder fel ord är det ingen som besvärar sig med att försöka förstå vad jag menar .. men hur många som helst som är villiga att hänga ut mig som någon slags -ist eller -fob.

Det skrämmer mig.

Det är något viktigt som trasats sönder i årets valrörelse så här långt .. respekten för oliktänkande, förtroendet för det skrivna ordet, känslan av jämlikhet och samhörighet och tron på att det finns möjligheter. Det lika värdet .. vart tog det vägen?

Det är något fel när det inte räcker med att ifrågasätta en människas åsikt utan att även utseendet, den sociala hemhörigheten och personligheten också måste hånas och hatas. Av utbildade journalister?

Det skrämmer mig också!

Hur mycket är det tillåtet att tycka? VAD är det tillåtet att säga? VEM ska jag akta mig för och VEM tänker sälja ut mig om jag inte passar mig?

Vi har blivit ett ensamt folk som desperat försöker köpa lycka och tillhörighet medan vi lägger hela vår framtid i händerna på människor som ljuger oss rakt i ansiktet .. hyresrätter, javisst! Men på bekostnad av välfärden och servicen .. eller skrämmer oss med medial offentlig avrättning om vi ställer obekväma,fullt berättigade, frågor .. varför inte försöka lösa den nuvarande arbetslösheten INNAN vi skapar MER arbetslöshet??

För inte alls så länge sedan var middag med vänner middag med vänner, utan krångliga recept och designade middagsbord. Då talade vi med varandra över en spontan kopp kaffe eller över staketet och hade till och med tid att oplanerat gör saker tillsammans .. bara för att vi fick lust.

Nu är vi mest rädda för att inte duga, det talas om "klassmarkörer" som utpekar innehavaren som obildad, värdelös och utan värdegrund ... och eftersom vi inte vet vad det är förrän det är för sent, så famlar vi ängsligt omkring i en allt ensammare, otryggare och osäkrare tillvaro.

DN, DN, DN, SvD, SvD, DT, DT, Nyheter i dag, SVT,