Bjästa .. en förfärlig historia.

Jag har aldrig tidigare varit med om något som upprört så många som programmet som Uppdrag Granskning gjorde om våldtäkten i Bjästa.

Ingenting som haft så många offer förutom ... naturligtvis .. den 14-åriga flicka som våldtogs och tvingades leva ett helt år som offer för förtal och utfrysning.

Ett helt samhälle anklagas och förödmjukas .. trots att större delen av befolkningen inte var medvetna om vad som hände ute på nätet eller bakom stängda dörrar.

En präst, som försökte och misslyckades med att vara en medkännande kyrkans man .. han lever nu i ett privat helvete.

Rektorn vid skolan och ordföranden i barn och utbildningsnämnden, som enligt svensk tradition försökte tiga ihjäl situationen .. får dödshot eller skrämmande mail som driver dem till sjukskrivning.

Ett helt kommunkontor får motta hotfulla anklagelser.

Skolområdeschefen, som försökte sitta på alla tillgängliga stolar och fördela ansvaret så långt från sig själv som möjligt .. är hårt ansatt och klamrar sig fast vid sin position.

En ung fritidsledare som, på eget initiativ, försökte gjuta olja på vågorna .. förlorade sitt arbete.

Och så gärningsmannen och hans bror som har sina namn, personuppgifter och foton spridda över internet för all framtid.

Det är ganska förfärligt, eller hur??

Och det som är mest förfärligt är att den mamman som startade denna förtalskampanj, som kontaktade Uppdrag Granskning, som spred namn, foton, falska anklagelser, rena lögner och piskade upp rena pöbelstämningen tillsammans med sin trogna vapendragare G****** ...

.. hon fortsätter fortfarande sin kampanj med samma hat, samma svaga argument och på samma osmakliga sätt .. utan att en enda gång tvingas stå till svars för hur det har drabbat alla andra.

Det har jag lite svårt att förstå??

En fritidsledare i Bjästa ..

.. tog initiativet till att försöka informera på nätet om hur livet egentligen såg ut i Bjästa.

Det var ingen dum idé .. han ville så väl .. men han kunde inte riktigt balansera mellan vad han borde skriva och vad han borde ha låtit stanna i Bjästa. Tyvärr, måste jag säga .. för av det lilla jag hann läsa så gav han en mer balanserad bild av den vardag som Bjästaborna upplevde under den tid som blev så koncentrerat hemsk i Uppdrag Granskning.

Bara bilden av en grupp Bjästabor framför en storbildsskärm i andlös väntan på tv-programmet från och om byn, fick mig att förstå att inte alla visste hela vidden av vad som pågått runt omkring dom. Han visade mig/oss som hann läsa det han skrev, att livet i Bjästa inte skilde sig så värst mycket från livet på den plats vi lever på.

Nu läser jag i Örnsköldsviks Allehanda att Örnsköldsviks Kommun tagit avstånd från den unge fritidsledaren som omplacerades med omedelbar verkan och att hans tidbegränsade anställning inte kommer att förlängas.

Det var synd, tycker jag. För den killen gjorde mer för Bjästa än de som hittills uttalat sig från kommunen och skolan.

Nu tycker jag ärligt synd om "Oskar" i Bjästa ..

.. oavsett om han förtjänar det eller inte. Men jag undrar om han ens visste att denna underliga anmälan mot SVT skulle lämnas in?? För närvarande är han ju LVU-placerad och anmälan är vad jag förstår enbart undertecknad av mamman och brodern.

"Vi fick aldrig något erbjudande att komma till tals i programmet" .. är ett av klagomålen. Men snälla nån, programmet handlade om "Linnea" och hennes situation! "Oskar" är dömd och därmed skyldig i lagens ögon, även om mamma inte kan acceptera detta .. där fanns inget att tillägga.

Att familjen fått sina liv förstörda tvivlar jag inte alls på .. men vems fel är det??

Det har inte varit svårt att följa "Oskars" mammas framfart på nätet, även efter det att bloggen och facebooksidan lades ner. Bloggen "I Cattas lilla värld" har redan innan Uppdrag Gransknings program försökt få "Oskars" mamma att tänka på följderna för sina barn och på Flashback.org, under rubriken "15-åring dömd för våldtäkt mot barn" kan man följa mammans kamp för att vinna opinion för sin "oskyldige" son på ett allt annat än faktabaserat sätt. Det är också mamman som kontaktade Uppdrag Granskning och förmodligen också hon som visade vägen till bloggen, facebooksidan och tillhandahöll filmen från skolavslutningen.

Utan "Oskars" mammas ansträngningar hade vi inte vetat om vad som hänt i Bjästa. Den äldsta sonen hade varit helt okänd för allmänheten och "Oskar" bara en i raden av dömda våldtäktsmän.

Jag förstår att en förälder vill göra allt för sitt barn ... men då ska det vara på barnets villkor och för barnets bästa.

Det är när barnet blir medlet i stället för målet som det blir riktigt obehagligt och det är därför som jag i dag känner medlidande för "Oskar" .. han är ändå bara 16 år. Nu hoppas jag bara att hans mamma lämnar honom i fred framöver och ger honom en chans att "rädda sig själv"!!

Äntligen lite handlingskraft i Bjästa!!

Örnsköldsviks Kommun omhändertar "Oskar" med omedelbar verkan enligt LVU. Beslutet är inlämnat till Länsrätten som ska bifalla eller avslå inom 4 veckor och jag hoppas innerligt att de är på samma linje som kommunen.

För när jag läser på nätet upptäcker jag att "Oskars" mamma fortfarande är bergfast övertygad om hans oskuld. Hon anser att rättegångarna varit felaktiga, advokaten oduglig och att "Oskars" bror borde ha fått vittna om att "Linnea" gjort närmanden (?) mot honom vid tidigare tillfälle och att brödernas kompisar borde ha fått vittna om det. Dessutom anser hon att det fanns en mamma .. (hon själv kanske??) .. som kunde vittna om att "Oskar" omöjligt kunde ha varit på plats vid den andra våldtäkten och att det DNA som fällde honom kunde ha tillhört vem som helst.

Det är tragisk läsning .. som det alltid är när man stöter på rättshaverister.

I alla händelser gynnar det inte "Oskar" att vistas i en miljö som utnyttjar och skadar honom för att fylla internet med konspirationsteorier. Det skulle också vara till skada för hela skolan och alla ungdomar i Bjästa som fått hela tillvaron uppochnervänd av journalister och näthat.

Jag hoppas "Oskar" får en chans till, att han får en möjlighet till insikt och att han slipper sin mammas kamp mot sanningen .. hon är förmodligen en beklagansvärd människa .. men efter att ha läst hennes kommentarer och påståenden har jag svårt att känna ens ett uns medlidande.

Två fel gör inte ett rätt!!

Nu har opinionen vänt .. de som hatade och trakasserade "Linnea" och hennes familj, hatar och trakasserar nu "Oskar" och hans familj.

Men två fel blir inte ett rätt.

"Oskar" som var så svindlande nära att se till att hela den här historien löstes på ett anständigt sätt när han erkände och .. som hela svenska folket fick höra i Uppdrag Granskning .. sa att det kändes rätt och skönt.

Han hade kunnat få hjälp och stöd av sin familj för att be "Linnea" om ursäkt så att hon fått leva sitt liv utan att bli offer för illasinnad ryktesspridning. Han hade kunnat få förklara och gå vidare och därmed stoppat all förföljelse av offret av hans övergrepp. Men hans familj ville inte acceptera hans skuld eller erkännande och så blev "Oskar" också ett offer för samhällets snedvridna syn på våldtäktsoffer. Han snärjdes in i en härva av lögner, påståenden och mobbing ... och han fick engagerad och missriktad hjälp att förtränga skulden och obehaget.

Hur ska han nu kunna gå vidare och utvecklas till en vuxen man med normala sexuella relationer??

Jag måste erkänna att jag känner en viss skadeglädje över att det var "Oskars" mamma som uppmärksammade Uppdrag Granskning på våldtäkten i Bjästa .. det är bara mänskligt. Jag förstår mig inte på hennes agerande, jag skulle aldrig, aldrig kunna bete mig som hon och hennes familj. Att spy ut mitt hat, min frustration och mitt privatliv offentligt har aldrig lockat mig.

Men jag behöver inte förstå "Oskars" mamma, skolan i Bjästa eller prästen eller någon annan av alla dem som tog ställning och kastade sig över en 14-åring som mänskliga gamar.

Den enda jag behöver ta ansvar för är mig själv och mitt eget agerande, eller hur?

Så om nu alla som skriver hatiska kommentarer, märkliga inlägg med konspirationsteorier, ringer anonyma telefonsamtal eller sprider hot och falska påståenden tar och sansar sig och tänker efter ..

.. VARFÖR är vi så agressiva?? Varifrån kommer det här behovet av att HATA??

Är vi så rädda, otrygga, olyckliga och frustrerade att vi BEHÖVER syndabockar att ösa vår agression och vanmakt över??? Vågar vi bara ta ställning om det är NÅGON ANNAN som säger vad vi ska tycka??

Är vi så små och fega??