Ett rökfritt helvete ..

Eftersom jag sa A och skrev om att jag för första gången i mitt liv levde utan att ha ett cigarettpaket bekvämt inom räckhåll .. så är det väl inte mer än rätt att jag fortsätter till B och berättar hur det har gått så här långt.

Men först måste jag berätta vad jag förväntade mig. En granne fick för ett halvår sedan en allvarlig sjukdomsdiagnos som fick hennes läkare att kräva ett totalt rökstopp. Jag var djupt imponerad när hon direkt blev rökfri och lika chockad när hon började röka igen efter tio dagar?

Jag menar .. efter TIO DAGAR?? Då borde väl ändå det värsta vara över??

Hahahaha .. första rökfria veckan var en lätt resa. Jag skämdes nästan över att den var så förargligt besvärsfri men tog i alla fall emot omgivningens bifallsrop, trots att jag nog inte riktigt förtjänade dem .. för även om jag är rökfri så är jag inte nikotinfri, utan suger på en nikotintablett med jämna mellanrum.

Dag tio slog det till med full kraft .. RÖKSUGET!! Jag var på väg in i livsmedelstemplet på orten och precis vid bankomaten vid ingången hade någon kastat nästan en HEL cigarett .. och jag LOVAR och svär .. hade inte en förarglig kvinna suttit och rökt på bänken intill, så hade jag kastat mig över den.

Sedan dess har det varit lite uppförsbacke måste jag erkänna.

De utlovade vinsterna har inte heller infunnit sig? Att alla rökare skulle lukta illa till exempel?? För min del så är de rent beroendeframkallande väldoftande och jag kan gå ett extra kvarter sniffande på någon annans utandningsluft. Åh jag skulle nästan kunna kasta mig över dem och andas, andas, andas om jag var övertygad om att inte bli missförstådd.

Alla smakupplevelser som alla fd nikotinister talar så lyriskt om har inte heller visat sig? Däremot så smakar allt som jag verkligen tycker om inte alls som det ska, utan mycket sämre.

Jag sover som en gris .. det är bra, för det har jag aldrig gjort förut. Jag är piggare när jag är vaken, vilket också är bra .. men ännu bättre vore det om koncentrationsförmågan följt samma kurva i stället för att ge sig iväg åt andra hållet.

Jag är ärligt talat inte såååå förfärligt röksugen .. av varje timme så tänker jag nog inte på cigaretter mer än en kvart .. men jag känner mig obeskrivligt ledsen, sorgsen och deprimerad.

Det känns som om jag är helt värdelös och ingen tycker om mig .. sa jag till Maken alldeles nyss ...

Mmmmmmmmmmm .. svarade han utan att lyfta blicken från tidningen.

Suck!

I dag är första dagen sedan ..

 .. jag slutade skolan som jag inte har några cigaretter i min närhet!

Och det är verkligen ett tag sedan!! Hela mitt liv .. bortsett från 15-16 år.

Första gången som jag inte har köpt några, inte äger några, inte har några på lager och inte tänker göra något åt det.

Hjälp!! 

Det enda som finns är Snuskburken på bordet på verandan .. och om jag frestas att ta en biltur in till vår lilla stad så behöver jag bara lukta i den för att begripa varför jag bör låta bli.

Så om någon undrar varför jag skriver så sällan just nu så beror det på att jag för det första har lyckats få mitt sista cigarettpaket att räcka i drygt 14 dagar genom att ständigt hålla mig i rörelse och för det andra på att jag nu måste lägga i en högre växel för att försöka förtränga det faktum att jag har ett par mil mellan mig och närmaste tobaksförsäljare.

Det går oväntat bra så här långt?

Kanske beror det på att jag får lite hjälp av ödet. Nu senast när jag hade lite tid över och började fundera över nyhetsflödet så hörde jag märkliga ljud i huset. Det verkade som om någon höll på att kvävas och eftersom jag är väldigt mån om att våra husdjur ska hålla sig levande så länge som möjligt så gjorde jag en snabb inventering.

Ingen var döende upptäckte jag när jag väl lokaliserat dem alla fyra och jag tog tag i de osorterade tankehärvorna igen  .. bara för att störas av samma kvävda kraxande?

Var det något ute?

Men när jag tittade ut genom köksfönstret hördes ljudet bakom mig .. i fläkten?

En fågel??

Det var bara att plocka "rent" på hyllorna i fläktskåpet .. urk, vad länge sedan det var någon storrengöring där!

Öppna skåpet .. som var tomt. Lösgöra själva fläktröret .. eller vad det heter .. och upptäcka att det var tomt.

Lyssna??? Jodå .. någonstans bakom anslutningen till skorstensstocken fanns det något.

Suck .. hämta liten stege .. dra fram spisen ... Ihhhhhhhhhhh!! Det var alltså ett tag sedan det gjordes?? .. skruva, skruva, skruva .. och till slut var det ett stort hål i väggen som spydde ut massor av oidentifierat skräp in i fläktskåpet och vidare i ner på golvet och förenade sig med den övriga röran.

Men långt inne i skorstensstocken glimmade ett par ögon och tack och lov så var det inte ett bottenlöst hål nedanför, vilket jag nästan räknat med. Ibland har man tur.

Och tack och lov så har vi en köksdörr som är lämpligt placerad mitt emot spisen .. så det var bara att ta ett steg tillbaka .. vänta .. och så seglade en nöjd, men inte speciellt tacksam kaja rakt ut i friheten.

Vingbredden var större än jag trodde .. sett ur ett köksperspektiv.

Återstod då bara att återställa hela fläktsystemet, rengöra bakom och under spisen, diska allt som stått på fläkthyllorna, göra rent nämnda hyllor, återställa alla grejor, dammsuga hela köket och torka av hela golvet.

Det tog ett tag ... och under den tiden var jag inte det allra lilla minsta röksugen!

Så jag städar, plockar undan och lagar mig igenom högen med saker som bör lagas i stället för slängas, fyller säckar med saker som bör slängas i stället för lagas och går nyttiga promenader på ca 3 kilometer med Rackarkotten.

Klarar jag det här så kommer jag att leva i drömmen om ett välorganiserat rent hem och vara vältränad som en atlet när jag går i mål!

Så nu vet ni varför det är långt mellan inläggen.