Regeringen
föreslår i höstens budget 500 miljoner i stöd till de kommuner och landsting
som anställer personer som står långt från arbetsmarknaden med hjälp av
extratjänster.
Extratjänster
är en subventionerad anställningsform riktad till nyanlända och
långtidsarbetslösa. Och det är staten som står för hela kostnaden för den
anställde under maximalt två år.
Regeringens mål är 20.000
extratjänster till 2020 men hittills har det bara blivit 3.600 extratjänster.
Under förra veckan ställdes en bekant inför problemet med att få
ett läkarintyg för att överklaga ett beslut från Försäkringskassan. Ett sådant
intyg måste innehålla exakt rätt ord och rätt beskrivning av hälsotillståndet
för att bli godkänt av utredaren och när det sedan visade sig att den mycket
trevliga och kunniga läkaren inte hade tillräckligt med kunskap i svenska
språket för att förstå vad min vän behövde .. så blev det minst sagt väldigt
besvärligt.
I det här fallet löste det sig genom att en bekants bekants
läkarbekant skrev ut ett fullgott läkarintyg som den behandlande läkaren godkände
och signerade.
Men hur många har så tjänstvilliga läkare och så värdefulla
bekantas bekantas bekanta?
När de nyanlända besöker våra sjukhus eller myndigheter har de
rätt till tolk, eller hur? Med regeringens nya förslag är det kanske dags att
utöka den rättigheten att gälla även svenskfödda medborgare?
Nu när Magdalena Andersson sätter tumskruvar på kommunerna och"kräver" att de ska "anställa" nyanlända som "extraresurser" inom vård och omsorg
tycker jag att det också är helt rimligt att kräva rätt till tolk till personalen
som ska handleda "resurserna"
och de hjälpbehövande som behöver hjälp med att göra sig förstådda.
Eftersom alltihop är skattefinansierat är det ju ändå vi som
betalar hela kalaset.
