Dagar kvar till riksdagsvalet 2018

lördag 24 juli 2010

Av alla efter förmåga ..

.. åt alla efter behov??

Thomas Gür skriver i dag i SvD om "Staten som familj slutar i förtryck" och i kommentarsfälten finns det många som omhuldar den kommunistiska idén .. och det ÄR en vacker tanke, det är det.

Men om Staten och vi är en enda lycklig familj, så måste vi enas om vem som ska vara familjens överhuvud och fördela våra gemensamma tillgångar rättvist.

Det måste tänkas ut bedömningsgrunder för vad som är RÄTTVIST.. ska den som arbetar mer också HA mer? Ska den som har störst kunskap få lite extra, är det värt lite mer att tillföra kultur och förfining?

Är en del arbeten sämre och en del bättre .. och ska det avspeglas rent ekonomiskt??

Ska den som inte tillför gruppen lika mycket som de andra ha MINDRE?? De som är äldre, sjuka eller handikappade .. behöver de lika mycket som de som arbetar hårt och fysiskt???

Ska barnfamiljer ha tilldelning efter antalet barn? FÅR alla ha hur många barn som helst och ska alla barn fostras lika och hur gör vi det bäst så vi får ett enhetligt resultat??

Eller ska ALLA ha exakt lika mycket??

Det märkliga med det här systemet är att det ALLTID är de som fördelar frukterna av andras arbete som anser att de har det värdefullaste, ansvarsfullaste arbetet och ser sig värda större erkänsla än resten av gruppen .. och de har också en förmåga att delegera ut detta ansvarsfulla värv på allt fler .. som också ska premieras lite mer på bekostnad av dem som ser till att kassakistan alltid är fylld.

Det här systemet kräver lydnad, tillit och underkastelse på bekostnad av frihet, induvidualism och kreativitet .. och det är förmodligen därför den kommunistiska idéen är vackrast på pappret och inte fullt så attraktiv i praktiken ..
.. men det förklarar min Kommunistiska Katt mycket bättre än jag i det HÄR inlägget.

3 kommentarer:

  1. Man kan vända på frågan och fråga sig hur mycket skall man som mest behöva bidra med till det gemensamma.

    Om dagens progressiva skattepolitik vore rättvis så vore det bästa att ta 100% i skatt och sedan dela ut bidrag efter behov.

    Problemet med det är att det tar bort all drivkraft som finns i samhället.

    Platt skatt tror jag är bäst om man tar bort alla avdrag och undantag som finns!

    Så vänd på hela uttrycket:
    "Av alla efter behov,till alla efter förmåga!"

    SvaraRadera
  2. Håkan .. det du säger om drivkraft .. kreativitet, initiativförmåga och entreprenörsanda .. är väldigt viktigt. Får vi ett samhälle som kväver i stället för att stimulera återstår snart bara den offentliga sektorn som snart står utan möjligheter att mätta alla gapande munnar.

    NÅGON måste skapa arbeten .. denne NÅGON kommer inte att göra det om det inte finns några vinstmöjligheter .. den 100% ideelle företagaren är inte född än

    SvaraRadera
  3. Jo men problemet med Sverige idag är snarare att vi har för liten inkomstspridning, både före men framförallt efter skatt.

    Livet är inte rättvist. jag har gamla klasskamrater som är höga chefer och tjänar mycket bättre än mig trots att jag själv är höginkomsttagare. Men jag vet att den killen hade en jävla drivkraft, målmedvetenhet och disciplin. Han har säkerligen jobbat hår för sin position och lön så jag är inte avundsjuk på det.

    Bristen på utfall när man satsar och försöker komma vidare syns i dessa två DN artiklar.

    http://www.dn.se/nyheter/sverige/skoterskor-tjanar-inte-pa-utbildning-1.1142466

    http://www.dn.se/nyheter/sverige/jag-vill-helt-enkelt-ha-en-fordjupad-kunskap-1.1142470

    SvaraRadera