Dagar kvar till riksdagsvalet 2018

onsdag 21 juli 2010

Varje människa är unik!

SvD:s chefredaktör Anders Linder skriver i dag om vänlighet och hyfs och det gör också Johan Hakelius i sin krönika på Aftonbladet.

Nu tror inte jag att svenskarna är ett särskilt ohyfsat och ovänligt folk .. det är väl snarare så att vi är lite tillbakadragna och rädda för att sticka ut och göra bort oss, vilket gör att vi hellre tittar på vad som helst, sms:ar, twittrar eller talar i mobilen .. än lägger märke till människorna vi har runt omkring oss.

Vi blir glada om någon tilltalar oss .. men tilltalar nästan aldrig någon annan!

Tilltala en OKÄND människa .. hur skulle det se ut??

Det är synd, för varje människa är unik. Alla har en historia att berätta, erfarenheter att dela med sig av och egenskaper som är fullständigt unika för den människan. Människor är som böcker .. spännande, obegripliga, upplysande, omskakande, roliga eller sorgliga.

En vän har en gång .. inte alltför vänligt .. beskrivit mig som en "übersocial eremit"!? Det är nog sant .. för jag trivs bäst när jag är ensam och får hålla på med mitt eget under total tystnad.

Men när jag är ute bland folk så tar den översociala sidan över och det tar timmar för mig att ta mig fram genom en stad full av intressanta människor .. det är naturligtvis väldigt jobbigt för mina mer "normala" följeslagare som helst vill färdas från punkt A till punkt B.

Men varje möte är en vinst för mig. Varje kontakt ger mig något som .. förhoppningsvis .. gör att jag utvecklas, får en större insikt eller gör att min dag blir roligare och får en guldkant.

En ordlös sympatiyttring och ett igenkännande leende över en illskrikande 5-åring .. gör att situationen blir delad och inte fullt så frustrerande.

Ett roat ögonkast följt av ett leende när jag snubblar, tappar eller vimsar till det .. ger en delad upplevelse och ett uppriktigt menat tack .. det får mig att bli 2 meter lång av lycka.

Tänk om jag inte börjat jämföra böcker med den argsinte mannen i bokreakön .. som var så arg på bristen på kassörskor. Då hade vi alla missat den roliga diskussionen som följde med resten av de köande .. och jag önskar att vi alla hade haft tid till den fikastund som han föreslog när vi plötsligt .. alltför snabbt .. var betalda och klara.

Tänk om jag missat kvinnan vid parkeringsautomaten .. då hade jag aldrig fått träffa hennes son och hans kinesiska fru .. och inte heller fått möjligheten att köpa en massa roliga saker som de importerade från Kina.

Och .. tänk om jag inte talat med mannen i hissen i början av Makens och mitt förhållande!! Då hade vi aldrig fått hyra det hus på landet som gjorde att vi kunde spara ihop till kontantinsatsen till vårt första hus!

Jag lär mig .. den vackra kvinnan på Åhléns berättade att det finns särskilda affärer som säljer de andlöst vackra sjalar som hon har om huvudet och som alltid matchar hennes kläder. Graffitti-målaren i Stockholm gav mig adressen till det ställe där han köpte munstycken till sina sprayburkar och en kort lektion i hur man snabbt färglägger ett elskåp. Den jämnårige mannen i vid tvättmedlen på Coop hade en sorglig och spännande historia att berätta om resor, äventyr och en smärtsam förlust och ensamhet och ..

.. ett tillfälligt möte i snöyran gav en förvånande berättelse om sökandet efter ett skepp med Inka-guld?

Varje människa vi ignorerar och ser förbi är en förlust .. en missad chans, så ser jag det.

Så .. av ren egoism .. kan det vara rena vinsten om vi talar, lyssnar och är öppnare i mötet med varandra. Den du upplever som obetydlig och INGEN .. kanske är NÅGON som helt kan förändra ditt liv??



5 kommentarer:

  1. Lysande!
    Jag funderar ofta på varför det verkar vara så mycket lättare att vara negativ och elak än positiv och vänlig ...

    //marianne

    SvaraRadera
  2. Vi lever i ett glasbubblesamhälle! Vi måste lite till mans försöka ta oss ut ur våra bubblor. Somliga behöver det mer, andra mindre (som t.ex. du anybody, som så gott som alltid skriver inlägg som visar på att du fattat hela grejen om vad livet går ut på). ;-)

    Så här har jag formulerat mina tankar i kommentatorsfältet på PJ Lindners ledare:

    "Ring P1-debatten fortsatte i morse...
    ...och sällan har jag hört så många kloka kommentarer på den kanalen. Bl.a. en ung kille, jag tror han hette Christian, som gjorde den klockrenaste analysen av jämlikssamhället jag någonsin hört. När männsikor sätter jämlikheten framför allt annat väsentligt, riskerar vi att hamna i glasbubblor - där mina rättigheter minsann inte får trädas för när av ngn annan.

    Ett avundsjukesamhälle kort och gott i mina ögon.

    Det samhälle sossarna försökt skapa med sin paroll om jämlikhet och solidaritet, bygger således i själva verket på två oförenliga storheter.

    Solidaritet förutsätter empati, som i sin tur förutsätter att man inte bor i en glasbubbla.

    Detta går inte ihop med en jämlikhetstanke som i sina extrema former t.ex. vill hävda att det inte får föreligga ngra som helst skillnader mellan kvinnor och män. Mer än vi har mellan benen dvs, (åtminstone än så länge).

    Lägg därtill en nationell karaktärssvaghet, svenskarnas krav på millimeterrättvisa i alla möjliga och olika sammanhang, så har vi en häxbrygd som i det långa loppet leder till verkligt ökade klyftor i samhället.

    Mellan dem som lever i en glasbubbla, ständigt bekymrade över vad de eventuellt gått miste om, och dem som inte gör det."

    Till detta måste jag lägga till en åsiktsförklaring, så jag inte missuppfattas.

    Jag är definitivt för jämlikhet, men bara till den gräns sunda förnuftet sätter stopp. Som du själv skrev i ett tidigare inlägg. Vad är egentligen bäst stöd får ngn som verkligen behöver omgivningens stöd. Att dela ut en bunt pengar och tycka att jag har gjort mitt, eller hålla ut armen och hålla den kvar tills den behövande kan stå på egna ben?

    Det är det senare som visar på verklig solidaritet (och därför är jag t.ex. i huvudsak för Alliansens sjukvårdsreform).

    Jag tror alltså inte på ett samhället som i dess extremer sätter jämlikhet före solidaritet. Däremot tror jag på ett samhälle som sätter solidaritet före jämlikhet.

    Därför måste jämlikhetstanken ruckas lite på i den allmänna debatten. Dessutom har vi alla ett krav på oss att visa lite mer hyfs och respekt för varandra.

    V

    SvaraRadera
  3. PS. Glöm inte lyssna på dagens sommarvärd. Tina Jansson, genom sin syster.

    V

    SvaraRadera
  4. Jag och maken hade ett jättespännande möte och diskussion pvid "a-lagsbänken igår. Det var individer istället för alkisar som satt där. Så mycket drama och filosofi de herrarna hade i sig.

    SvaraRadera
  5. Att leva i en glasbubbla bland andra människor.. det är nog den yttersta ensamheten, tror jag?

    Då är det förmodligen mer givande och mindre ensamt att sitta på en parkbänk tillsammans med likasinnade utan ett öre på fickan .. men naturligtvis mer destruktivt rent fysiskt.

    Ibland tycker jag att det blir fler och fler som ropar .. ja nästa skriker .. SE MIG!!! SE mig!! Se MIG!! .. och färre och färre som ser någon annan alls?

    SvaraRadera