Saknad och tomhet ..

Det här är Molly .. hon finns inte mer och jag saknar henne så det värker inom mig.

Visst var jag beredd .. trodde jag, det tror jag alltid .. hon var ju ändå 15 och ett halvt år. Men i dag var hon sitt eget glada positiva jag när hon glatt haltade ut i trädgården på viktiga uppdrag. Klockan kvart i tolv stannade hon plötsligt upp .. darrade till och lade sig ner och vägrade resa sig mer.

I dag är jag oerhört tacksam över att jag bor på landet och kan få hembesök av distriktsveterinären. Det är så otroligt priviligierat att få ta farväl av sin vän hemma i den kända, trygga miljön och slippa gråta och falla samman offentligt inför väntande medlidsamma människor i ett fullsatt väntrum.

Molly var en förskräcklig valp. Sylvassa tänder som perforerade ALLT ... inklusive oss. Rund som ett bowlingklot rymde hon hemifrån med bestämda steg när hon .. för första gången i sitt liv .. blev åthutad, efter att ha finfördelat en hushållsrulle i hela hemmet .. och vi fick springa efter och be om ursäkt.

Tålig, snäll och HUNGRIG!! Ingen kunde äta som hon .. hon inhalerade maten, brukade Maken säga imponerat.

Hennes största och mest minnesvärda bravad var när vi kom hem från affären och upptäckte att hon delvis förvandlats till en formklippt vit pudel medan vi hade varit borta??

Förklaringen visade sig vara innehållet i den stora kudde som låg som ett tomt fodral på golvet i sovrummet. Innehållet .. små, små skumgummibitar, var spridda över hela hemmet, högt som lågt och som alla vet så har skumgummi den överraskande effekten att det blir "elektriskt" och fastnar på allt!

Det gick inte att använda dammsugaren, det var alldeles för mycket och så fastnade bitarna mer OVANPÅ maskinen än inuti. Vi var tvungna att försöka plocka upp det i påsar, vilket var lättare sagt än gjort. Ett fång skumgummi är nästan omöjligt att befria sig från .. när vi plockade bort det från hunden så fastnade det på oss i stället .. det fanns i håret .. på kläderna .. möblerna .. väggarna .. ja, kort sagt ÖVERALLT!!

Utom i de papperskassar som vi hade tagit fram för ändamålet!

Händerna som vi samlat fulla med kuddfyllning kom upp ur kassarna precis lika fulla och vi blev hysteriska och fick nästan panik!

Till slut kom vi på att vi kunde lägga tidningssidor över bitarna, samla ihop, vika och slänga .. ända tills det hela var så greppbart att vi kunde avsluta med dammsugaren. Men det dök upp överraskande rester från kuddorgien i flera månader efter den händelsen .. både på oss och i hemmet.

Molly tyckte att vi hade JÄTTEKUL!! Vi lekte med henne en hel eftermiddag!

Hon var en egentligen en vandrande katastof .. omöjlig att dressera och få tyst på och det var hon som fick sys och lagas, det var hon som blev sjukast efter fästingbett och det var alltid hon som utforskade det som vilken annan hund som helst hade låtit bli att utforska.

Vi var egentligen rätt lika .. inser jag nu när jag sitter här och skriver??

Nu känner vi oss ensamma, jag och Border Collien .. hon ser ut att tycka att det börjar bli ganska ödsligt här nu när både Makens Schäfer och Molly lämnat oss i sticket. Det har egentligen varit en hemsk sommar .. för jag förlorade också kampen för Siamesen, som nu får reta andra katter på en annan plats .. särskilt avsedd för Siameser.

Det känns ensamt, tomt .. och det som jag tror är själen känns som ett stort blåmärke .. ömt och värkande ..

.. jag har nog aldrig gråtit så mycket någon annan sommar.