Vad spelar det för roll??

I AB:s pappersupplaga står det att SVT erkänner att delar av tittarsuccén "Ung och borskämd" är fejkade. Man har "återskapat" situationer som föräldrarna har berättat om och presenterat dem som om de hände i nutid.

Samtidigt förnekas detta i Expressen .. men det kanske beror på hur man frågar??

Men vem blir förvånad .. eller bryr sig? Det är väl nästan omöjligt att missa deltagarnas överspel och förtjusta sneglanden in i kameran programmet igenom?

Och vad spelar det för roll? Det blir ju bara ännu värre när det framgår hur aktiva föräldrarna har varit när det gäller att presentera sina barn i så dålig dager som möjligt.

Har de ingen ansvarskänsla? Inget begrepp om vilken genomslagskraft tv har?? Att unga människor är villiga att sälja ut sig billigt för ett totalt meningslöst "igenkändisskap" är ju beklämmande bara det .. men att deras föräldrar tycker att det är något efterstävansvärt är ju förfärligt.

I går åkte Olga Isabell ut .. mycket på grund av att hon var mer intresserad av hur hon tog sig ut i bild än att försöka visa någon form av personlighet eller kompetens. Hennes mamma plockade med henne hem på ett sätt som påminde om hur en del kändisar släpar med sig sin lilla chihuahua .. nu skulle det gullas och tröstshoppas.

Curlingföräldrar .. det trodde jag var föräldrar som sopade banan för sina barn så att de skulle få ett framgångsrikt och bra liv? Här handlar det ju om det motsatta .. föräldrar som utnyttjar sina barn för att få lite tv-tid, livsinnehåll och för att skapa ett självbekräftande beroende.

Det är nog inget större fel på de flesta ungarna i den här serien .. men inte kommer livet att bli lättare av att ha det här programmet i bagaget. Och en av dem har ju tydligen redan visat sina "bästa sidor" i Paradise Hotel, där han beskrev sig själv som ytterst fattig i motsats till i detta program där han menar att han får allt han pekar på??

Dokusåporna i sig, de som producerar och plockar ut deltagare har faktiskt blivit mer tragiska och utflippade än deltagarna.