Ledarskap, en Irländsk Hittehund och Socialdemokrater.

Förtroende är som en varm famn när vi upplever det som självklart .. tryggt och vilsamt. Men samtidigt fullständigt iskallt när det saknas. En oskattbar gåva när man får det, men näst intill omöjligt att reparera när man förlorar det.

I Expressen skriver Eric Sundström om hur Socialdemokraterna misslyckades med att skapa en politisk vision som ger förtroende .. samtidigt som det i andra tidningar rapporteras om Mona Sahlins brist på förtroende både inom och utanför partiet.

Förtroende är också en stor fråga hemma hos oss just nu.

När vår Irländska Milly flyttade in för drygt 2 månader sedan, var det en ömhets- och trygghetstörstande liten hund som försiktigt höll sig nära, nära och försökte vara till lags på alla sätt .. ständigt beredd på att bli avvisad.

Men förtroendefull .. nej, hon hade för många avsked och svek i bagaget för att ge oss det.

NU börjar hon känna sig som en i familjen .. och då upptäcker vi att vi lever tillsammans med en fullfjädrad kriminell typ från Irlands bakgator!!

Vi har nu fullständig(?) koll på var bristerna finns i vårt staket och har jättesnygga "överlappningar" med fårstängsel och allehanda provisoriska lösningar för att kunna hålla olyckan inne på tomten.

Det har faktiskt inte varit sååå kul att galoppera omkring på den närliggande kyrkogården, hojtande och hotande medan hon glatt skuttat runt bland gravarna ... och de sörjande anhöriga.

Vi har lärt oss att vad som helst som går att äta, kan försvinna fullständigt omärkligt när vi vänder ryggen till .. även om vi står alldeles intill och tror att vi har full kontroll??

Och vi har lärt oss att det bara tar mindre än en halv minut att bita av ett koppel om det blir långtråkigt när vi möter en granne och stannar och pratar en stund. Däremot tar det betydligt längre tid att knyta upp rymlingen igen.

"Hon reparerar sin olyckliga valpdom" .. säger Maken försmädligt när hon lyckligt tuggar sönder MINA strumpor, MITT radergummi, snokar i MIN handväska och knycker MIN tårtbit .. och påminner om att det var MIN idé att satsa på ett av samhällets olycksbarn.
Och så är det .. ansvaret är mitt!!

Det är jag som måste förmedla ledarskap, få olyckan att förstå vad som är rätt och fel och ge trygghet och .. förhoppningsvis .. få förtroende och tillit tillbaka.

Vi tränar och TRÄNAR!!!

SITT fungerar numera utan godis. Inkallning går utmärkt .. utan distraktion och MED godis .. men det är ju en bra början. FOT .. är en idiotisk idé som bara fungerar om hon får bära ett tuggben .. men Rom byggdes inte på en dag så jag har gott hopp. STANNA .. där är vi nästan världsmästare!!!

Men viktigast av allt .. det här är den första hund jag någonsin haft där det är fullständigt livsviktigt att jag inte låter mig charmas, luras eller fintas när jag begär något. Det som är sagt och lovat .. måste fullföljas och vara som skrivet sten, annars kommer jag att bli en förlorare och hon kommer att fortsätta att fatta sina egna beslut.

Fast allt är inte rörighet och problem .. vi ÄLSKAR den här lilla hunden och det känns alldeles varmt inombords nu när hon börjat leka och vågar smyga, busa och kampa medan vi rullar runt på golvet eller springer som besatta runt huset jagandes eller jagade av en svartvit sprinter.

Hon är den bästa, den finaste, mjukaste, roligaste och kärleksfullaste Milly som finns .. och även om Border Collien tycker att hon också är det mest onödiga vi gjort, så gör hon ett jättejobb med att stödja mig i min fostrargärning.

Att vara ledare är svårt .. det kräver att man inser vilket otroligt ansvar man har för någon annan och att man inte sviktar, sviker eller misslyckas med att leva upp till det. Det är JÄTTESVÅRT .. det är betydligt lättare att skylla på bakomliggande orsaker, tidigare händelser eller något annat än att erkänna att man själv gör fel.

Och när det inte går bra så måste man ta konsekvenserna av det och fråga sig själv .. vad har jag gjort för fel?? Kunde jag inte bättre, kunde jag ha gjort det annorlunda och varför gjorde jag inte det i så fall?? Eller bör jag låta någon annan som är bättre rustad för uppgiften ta över???

Aftonbladets ledare beskriver Socialdemokraternas ovilja att se bristerna i ledarskapet som en "elefant i rummet" och det är en bra liknelse. Den finns där .. men ingen vill se den .. och i mitt eget fall anstränger jag mig till det yttersta för att se mina fel och brister .. och att inte surna till när Maken kommer med konstruktiv kritik.

Vi behöver ingen elefant att smyga runt .. det räcker så bra med att galoppera framåt tillsammans med yster Irländsk Ros.